Vi cyklar sakta genom landskapet.

Vi cyklar sakta genom landskapet. Vi njuter av de fantastiska färgerna, naturens välbefinnande och arbetets kraft. Vi ser människorna arbeta på fälten, sida vid sida, och vi tänker att det är härligt att de har ett arbete att gå till. Grönskan är ljuvlig där riset frodas. På lott efter lott. Sida vid sida.

Ett stycke senare är alla grönska som bortblåst. Markerna är torra. Vattnet är någon annanstans. Jag undrar var. Vi cyklar vidare. Plötsligt kommer de stora dammarna. De ligger sida vid sida, i stora områden. Vi ser att arbetet pågår med att bygga nya dammar. Vi ser väldigt få som arbetar. Det finns inga grönskande fält kvar att bruka.

I de vattenfyllda dammarna slår de syresättande propellrarna runt vattnet i dammen. För annars kan räkorna inte leva. Som tack för räkornas ankomst saknar människorna jord att bruka och ett arbete att gå till. Naturen är inte längre vacker. Jag betraktar den med fasa, ur många perspektiv.

Strax bortom nästa krök rinner floden. Den är nästan torrlagd. Kvinnorna tvättar i den tunna vattenfåra som ännu sakta rinner fram. Det färgglatt vackra och långa sarityget ligger på tork i sanden. Nästan allt vatten har omdirigerats till räkdammarna. I tider av lite regn, när flodvattnet sinar, känns det absurt att vattnet inte kommer fler till del. Räkdammsvattnet går knappast att tvätta i. Eller att dricka. Eller att göda sina åkrar med, om sådana ens finns kvar.

Sorgen växer i mig när jag ser dammarna ta över det vackra landskapet.

I de fattiga delstaterna längs Indiens östra kust tar människorna de möjligheter de kan till att tjäna en slant just där, just då. Kanske var ersättningen för marken så frestande att de trodde att de skulle kunna förändra sin situation. Kanske slog missväxten till och de blev tvungna, för att få mat på bordet. Kanske blev det omgivande tvånget hårt, eftersom grannen sålt och det ändå inte fanns något vatten kvar till risfälten.

Vi vet inte varför eller hur de stora räkodlingarna lyckas växa fram där kulturen annars bjuder bruk av jorden i små familjebrukade lotter. Vi cyklar vidare genom landskapet, funderande och resonerande med olika personlig riktning.

Inte ens vi, två vänner per cykel genom det fantastiska indiska landskapet, är överens om vad som kan vara bra för människornas och naturens väl. Hur skall då alla de som lever just där kunna enas och göra det bästa för naturens och sitt eget väl?

A..

(Den senaste cykelturen i Indien företogs i jan/mars 2013, läs mer här)　

　

Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Blogger.com.  Knuff bloggar.  Knuff om äganderätt - Indien -  Bloggare om  räkodlingar - fattigdom -  ...  Miljömagasinet. Wikipedia om tidningen.