Kundtjänstpersonal...

Jag tänker att det måste vara ett särskilt folkslag som jobbar som kundtjänstpersonal. Ja, allt som har med service och i nära kontakt med kunder - som i många människor - faller ju egentligen i samma grupp. Där tillhör jag ju själv numera, men jag har nog inte riktigt det tänk och sinne man måste har som kundtjänstperson. Tror jag. Det måste vara människor som har ett särskilt psyke, som tål ovett och som lyckas med konsten att förstå att det inte rör dem själva när kunden är ilsk. Jag har själv väldigt svårt för ovett som möter mig och jag blir ohyggligt obekväm vid vrede.

Jag hanterar - möter som deras kund - just nu ett par organisationer som har sådan kundtjänstpersonal - hanterar, ja. De hanterar mig, ja. De går inte i taket, håller sig lugna, svarar (i regel) konstruktivt och obstruerar inte mer än nödvändigt. Att sitta i en kundtjänst och vara till tjänst för kunden är fint - för kunden (och därmed också kanske för kundtjänstpersonen). Det måste vara en utmaning för dagen att möta de argaste kunderna, att avväpna dem och att skiljas eniga och acceptabelt glada.

Det händer att jag imponeras, ja.

Ibland händer det att de säger att de ska ringa (eller maila) tillbaka efter att de kollat något. Ibland händer det att de också gör detta. Oftare inte, tyvärr. Kanske kom det något emellan. Det är ju lätt hänt och kan ses som en smula begripligt. Man blir dock inte så himla glad över sånt, eftersom det kan tänkas skapa mer besvär för en själv.

Nåväl. De är ju inte mer än människor, knappast bara några robotar. De är människor, precis som jag, med känslor, glädje, hopp och förtvivlan.

A..