Ja, jag tog en springtur i det vackra vädret i morse. Solen strävade uppåt allteftersom. Den var inte riktigt vaken vid min start (0600), men tog sig allteftersom. Det ljusnade, himlen var blå, solen sken, fåglarna kvittrade, tranorna ropade och rådjuren skuttade fint över ängarna. Ljudet från djuren och naturen är en fröjd. Inte som det där Bangladesh-oväsendet som han, den där superduktiga journalisten Samir Abu Eid, rapporterade om i en dokumentär om ljudnivån där häromdagen. Vi har verkligen tur (& kanske lite skicklighet) att ljudet inte så hos oss, här är det verkligen annat. Vi har verkligen olika levnadsförutsättningar.
I dokumentären fanns också ett avsnitt om familjerna som bodde och levde med sina små, små barn nära, nära järnvägen som hela tiden trafikerades. Inga stängsel, inga varningar, bara ständiga tåg med ett mycket högt ljud. Farligt för livet. Farligt för hörseln. Farligt för barnen. Farligt för de vuxna. Ja, verkligen farligt. Varför måste det vara så? Varför ser och förstår man inte skadorna - man, här som t ex politiker eller ledning för att förändra samhället? Ja, man kan undra.
På springturen skrattade jag lite smått när jag passerade ett träd längs vägen, där någon hängt ett par klarröda damtrosor. Hur kom det sig att någon förlorat dessa - vem och varför - och att någon hängt dem i trädet bredvid vägen? Ja, man kan undra, eller hur? Eller strunta i att undra, och istället bara le. Det är ju inte framgångsrikt att bara gissa. Det ger ingen ny kunskap eller korrekta svar.
På återvägen hemåt ringde min telefon/klocka för att varna om att jag strax ska vara vid mitt bussvinkområde om jag ska hinna med den första morgonbussen. Det skulle jag inte idag och tur var väl det eftersom bussen hade åkt förbi mig ca 10 minuter dessförinnan. Det har hänt förr att bussen är före sin tidtabell - och jag börjar uppleva det en smula besvärande eftersom det riskerar att göra så att jag missar bussen. Jag får ställa om min "väckning" så att jag får bättre marginal till de snabbfarande bussarna här ute på vischan.
Det är en bra grej att starta dagen med en springtur. Ja, en riktigt kalasbra grej. Det är t ex befriande när man drabbas av depression eller någon form av psykisk ohälsa, större eller mindre. Som när man ältar livet och inte kan lösa sina problem, t ex för att andra driver frågor helt utan hänsyn till den andre parten. Det är väldigt konstigt att jag inte springer på mornarna oftare. Det borde göras vareviga dag. Det finns förbättringspotential där. Det gör helt enkelt en väldigt stor skillnad.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar