Jag tänker att man ska lämna relationer som inte är tillförande, uppbyggande eller som skaver så mycket att man måste ägna så mycket tid åt bearbetningen att man måste skriva en hel lång bok för att komma ut på andra sidan. Eller kanske är hennes relation ändå tillförande? Vad vet jag vad som gäller för någon annan? Antagligen inget alls, precis som andra inte vet vad som gäller inom mig. Ingen alls. Haggan - Aase Berg - låter arg rakt igenom boken. Jag har en aning svårt för språk som sjuder av ilska och svordomar. Det finns säkert andra som gillar mer - för vi är ju olika i vår läsning och det är verkligen bra. Hur enkelspårigt skulle det annars bli i bokhandelns bokcirklar?
Vi har nu läst rätt många böcker bokcirklarna i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Den här tillhör inte mitt favoritskikt. Jag kan inte säga att jag tycker illa om den, bara att jag inte tycker om den. Det blev en smula kampartat att läsa vidare, eftersom jag vill ha läst det som tillhör cirklarna.
Hur är det att vara älskarinna, inte vilja vara det - den andra - men inte kunna förmå sin älskare att bryta upp från det andra förhållandet? Och, kanske framförallt, inte kunna förmå sig själv att lämna det man egentligen inte vill ha - eller vill hon ha det, ändå?
Kanske är rollen som den andra kvinnan ändå värt tillräckligt mycket för henne? Varför blir man annars kvar? Ja, den frågan kan man ju ställa i många andra sammanhang också, och då ter den sig märklig eftersom den är så ohyggligt svår-svar-bar. Varför stannar man hos någon som slår? Som slår ens barn? Som slår en själv? Eller hos en missbrukare? Eller någon som är otrogen? Är den här boken en terapibok för Haggan? Att skriva, för att komma ur sin sorg eller frustration efter relationen med mannen som inte ville lämna sin hustru?
Har du läst? Vad tyckte du?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar