Kl 0640 Frukostpromenad. Staden har ännu inte riktigt vaknat. Renhållningshögarna ligger samlade, några är ute och sopar och kor & grisar har påbörjat sitt arbete.
När vi promenerade i staden igår vid 15-tiden var det strömavbrott och många butiker var stängda. Kanske nyttjade de tiden som siestatid. Vi har inte tidigare noterat att butikerna var stängda på dagen, men här öppnade de igen framåt kvällen. När vi gick ut vid 17-30-tiden sjöd stan av liv och alla var ute. Det var verkligen stor skillnad. Kvällslivet i städerna är mer aktivt än dagens aktiviteter, åtminstone känns det så med svårigheten att se, alla helljus på bilarna och mängden människor som är ute. Ja, det sjuder verkligen av liv på kvällen i mörkret.
Kl 0650. Vi beställer en Onion Dosa men får en rejäl laddning Idly – helt nybakad – istället (30 rupier). Han misslyckades med "pannkakorna" och fick börja om flera gånger när de brändes fast på den heta stekhällen. Vi tar kaffe i en kaffevagn strax intill (10 rupier).
Kl 0756. Påpackning. Utcheckning. Avfärd. Riktning norrut. Vi tar fel väg ut och får senare ta omtag.
Kl 0817. 8 km. Felnavigering på liten väg. Återbördade till en järnvägsövergång för rätt riktning till stor väg. Annars hade vi fått vada över en flod (om än ganska torr), men det var nog bättre att vända.
Kl 0909. 11 km. Vi passerar en stor – nästan torr – flod där fiskarna går i det grunda vattnet och traktorna kör strax bortom dem och hämtar sand från den torra flodfåran till ett bygge av något slag i närheten. Det körs många lass sand efter vägarna i detta land.
Kl 0950. 19 km. Kvinnor bär stora risknippen på huvudet. De är stora, långa och säkert tunga. De balanserar dem lätt på huvudet. Deras gångstil påminner om gångarnas gång i tävling. De går riktigt snyggt och rakt – och svänger snyggt på höfterna. De får en bra fart, när de går så. Kvinnor i Indien bör vara rätt krets för det indiska gångförbundet – för att kunna fånga aspiranter till goda gångare när de skall rekrytera för kommande OS.
Kl 1028. 27 km. I brist på frukostställe tar vi en bananpaus av vårt sista lilla förråd. De är riktigt goda energigivare även om de är lite små.
Kl 1050. 30 km. Rambha. Vi letar frukost med de har bara torra och kalla Poori och Idly. Det vill vi inte ha, så vi trampar vidare igen.
Kl 1122. 33 km. Thali – veg på en tom resturang längs vägen. Regelbrott. (En regel är att äta på restauranger där det är mycket folk, aldrig tomma – det är viktigt att det rör sig mycket i grytorna, så att det görs nytt hela tiden och inte att de bara står och väntar på folk). Thali är gott, särskilt när det är lite matigare röror och inte bara tunna såser. Det är bra lunch, även om maten nu efter en dryg månad blivit lite enahanda. Att vara i Indien är dock inte enahanda. Det är variationsrikt, fantastiskt och njutbart. Det är synd att den stora vägen ersätter alla småvägar, men vi gillar läget ändå. Vägen är fin, även om vi måste samsas med ganska många lastbilar ibland.
Thali, te/kaffe och vatten (235 rupier – de lade på något extra som vi inte beställt, men som vi ätit upp. Därav dyrare än vanligt.)
Kl 1226. 39 km. Oj, en 6 km lång, skarp backe. När vi kommer upp får vi en fin utsikt över sjön Chilika lake, som vi nu skall följa på dess västra sida – även om jag betvivlar att vi kommer att se så mycket av den. Vackert! Stretsamt! Varm! Njutbart! Vi har följt den östra kusten i ganska många mil nu, men vi ser nästan aldrig havet. Det har vi bara gjort några få gånger när vi specifikt svängt ner för lite havsgranskning.
Kl 1300. 45 km. Vägskylten säger nu 559 km till Kolkata. Ja, det är bara att trampa vidare.
Kl 1332. 51 km. En lastbil har en stor container som last. Den är förankrad med en kedja och ett spännband, men vid en inbromsning har containern glidit framåt 1½ – 2 mter tills den pressat förarhytten en god bit framåt. Aj, aj, aj. Ja, föraren har nog klarat sig – men förarhytten ser inte så bra ut.
Kl 1359. 55 km. Barkul (Chilika lake). Här är ett turistområde med båtturer, viktiga tempel och fågelskådning. Här finns många lodge, men ingen stad. Vi behöver båda.
Kl 1440. 62 km. Balugaon, distrikt Khurdha, Odisha (Odissa), India. Ankomst & lodgeletning.
Kl 1500. 62 km. Incheckade på Hotel Ashoka, Balugaon (400 rupier). Jag försöker få loss ett kvitto på betalningen men de hörsammar inte mitt önskemål. Inga argument bet. Förgrymmat. Ja, det brukar inte kräva betalt flera gånger, men det är onekligen lättare att hålla reda på vad, hur och när man har betalt om man får ett kvitto på betalningen. Oftast fungerar det, men inte här. Det är i varje fall ett helt ok hotell. Vi tar en dusch (hink, ja) och ordnar med lite tvätt. Bra, så.
Innan maten går vi ner till vattnet (Chilka lake). Det ser lustigt ut när de springer efter sidorna på båten, när de stakar sig ut från det grunda vattnet. Det ligger mängder av fiske- och turbåtar nere i hamnen. Turbåtarna kör turister till viktiga tempelplatser i sjön och säkert också en del som vill betrakta fåglarna i området. På väg ner till hamnen går vi förbi fiskemarknaden där det säljs både torkad och färsk fisk.
När vi åkter ifrån Barkul tidigare idag stod 20-30 människor vid järnvägsövergången och vågade inte gå vidare. Det berodde nog på att en bisvärm svärmade strax intill och jag cyklade rakt igenom en drös av bina. Sen vågade de gå. Kanske skingrade vi den när vi passerade igenom den.
Vi äter en god Masala & Onion Dosa och kaffe (65 rupier) på kvällskvisten. Jag tar av mig glasögonen så att jag inte ser köket så bra. Ett gäng 7-åringar (pojkar) är del i personalstyrkan. De städar, serverar och dukar av borden.
Kaffet är annorlunda här än hemma. Det består av varm mjölk (inget vatten) och en liten dos pulverkaffe. Gott!
Det körs väldigt mycket last på lastbilar och tåg här. Tågen är långa och många. Lastbilarna ser vi i mycket stor mängd. Lasterna är ibland (ofta) surrade med rep, någon enstaka gång med kedjor men ofta inte alls. Containrar och stora betongblock kan ligga löst på flaken och ibland sitter det också människor högst uppe på ett stort lastbilslass. De torde fara som små vantar om det bromsas lite häftigt. Säkerheten i trafiken är generellt väldigt låg. Det är viktigt att ha ögon åt alla håll, hela tiden.
Nu står km-sammanställningen på; 1340 km.
NattNatt!
När vi promenerade i staden igår vid 15-tiden var det strömavbrott och många butiker var stängda. Kanske nyttjade de tiden som siestatid. Vi har inte tidigare noterat att butikerna var stängda på dagen, men här öppnade de igen framåt kvällen. När vi gick ut vid 17-30-tiden sjöd stan av liv och alla var ute. Det var verkligen stor skillnad. Kvällslivet i städerna är mer aktivt än dagens aktiviteter, åtminstone känns det så med svårigheten att se, alla helljus på bilarna och mängden människor som är ute. Ja, det sjuder verkligen av liv på kvällen i mörkret.
Kl 0650. Vi beställer en Onion Dosa men får en rejäl laddning Idly – helt nybakad – istället (30 rupier). Han misslyckades med "pannkakorna" och fick börja om flera gånger när de brändes fast på den heta stekhällen. Vi tar kaffe i en kaffevagn strax intill (10 rupier).
Kl 0756. Påpackning. Utcheckning. Avfärd. Riktning norrut. Vi tar fel väg ut och får senare ta omtag.
Kl 0817. 8 km. Felnavigering på liten väg. Återbördade till en järnvägsövergång för rätt riktning till stor väg. Annars hade vi fått vada över en flod (om än ganska torr), men det var nog bättre att vända.
Kl 0909. 11 km. Vi passerar en stor – nästan torr – flod där fiskarna går i det grunda vattnet och traktorna kör strax bortom dem och hämtar sand från den torra flodfåran till ett bygge av något slag i närheten. Det körs många lass sand efter vägarna i detta land.
Kl 0950. 19 km. Kvinnor bär stora risknippen på huvudet. De är stora, långa och säkert tunga. De balanserar dem lätt på huvudet. Deras gångstil påminner om gångarnas gång i tävling. De går riktigt snyggt och rakt – och svänger snyggt på höfterna. De får en bra fart, när de går så. Kvinnor i Indien bör vara rätt krets för det indiska gångförbundet – för att kunna fånga aspiranter till goda gångare när de skall rekrytera för kommande OS.
Kl 1028. 27 km. I brist på frukostställe tar vi en bananpaus av vårt sista lilla förråd. De är riktigt goda energigivare även om de är lite små.
Kl 1050. 30 km. Rambha. Vi letar frukost med de har bara torra och kalla Poori och Idly. Det vill vi inte ha, så vi trampar vidare igen.
Kl 1122. 33 km. Thali – veg på en tom resturang längs vägen. Regelbrott. (En regel är att äta på restauranger där det är mycket folk, aldrig tomma – det är viktigt att det rör sig mycket i grytorna, så att det görs nytt hela tiden och inte att de bara står och väntar på folk). Thali är gott, särskilt när det är lite matigare röror och inte bara tunna såser. Det är bra lunch, även om maten nu efter en dryg månad blivit lite enahanda. Att vara i Indien är dock inte enahanda. Det är variationsrikt, fantastiskt och njutbart. Det är synd att den stora vägen ersätter alla småvägar, men vi gillar läget ändå. Vägen är fin, även om vi måste samsas med ganska många lastbilar ibland.
Thali, te/kaffe och vatten (235 rupier – de lade på något extra som vi inte beställt, men som vi ätit upp. Därav dyrare än vanligt.)
Kl 1226. 39 km. Oj, en 6 km lång, skarp backe. När vi kommer upp får vi en fin utsikt över sjön Chilika lake, som vi nu skall följa på dess västra sida – även om jag betvivlar att vi kommer att se så mycket av den. Vackert! Stretsamt! Varm! Njutbart! Vi har följt den östra kusten i ganska många mil nu, men vi ser nästan aldrig havet. Det har vi bara gjort några få gånger när vi specifikt svängt ner för lite havsgranskning.
Kl 1300. 45 km. Vägskylten säger nu 559 km till Kolkata. Ja, det är bara att trampa vidare.
Kl 1359. 55 km. Barkul (Chilika lake). Här är ett turistområde med båtturer, viktiga tempel och fågelskådning. Här finns många lodge, men ingen stad. Vi behöver båda.
Kl 1440. 62 km. Balugaon, distrikt Khurdha, Odisha (Odissa), India. Ankomst & lodgeletning.
Kl 1500. 62 km. Incheckade på Hotel Ashoka, Balugaon (400 rupier). Jag försöker få loss ett kvitto på betalningen men de hörsammar inte mitt önskemål. Inga argument bet. Förgrymmat. Ja, det brukar inte kräva betalt flera gånger, men det är onekligen lättare att hålla reda på vad, hur och när man har betalt om man får ett kvitto på betalningen. Oftast fungerar det, men inte här. Det är i varje fall ett helt ok hotell. Vi tar en dusch (hink, ja) och ordnar med lite tvätt. Bra, så.
Innan maten går vi ner till vattnet (Chilka lake). Det ser lustigt ut när de springer efter sidorna på båten, när de stakar sig ut från det grunda vattnet. Det ligger mängder av fiske- och turbåtar nere i hamnen. Turbåtarna kör turister till viktiga tempelplatser i sjön och säkert också en del som vill betrakta fåglarna i området. På väg ner till hamnen går vi förbi fiskemarknaden där det säljs både torkad och färsk fisk.
När vi åkter ifrån Barkul tidigare idag stod 20-30 människor vid järnvägsövergången och vågade inte gå vidare. Det berodde nog på att en bisvärm svärmade strax intill och jag cyklade rakt igenom en drös av bina. Sen vågade de gå. Kanske skingrade vi den när vi passerade igenom den.
Vi äter en god Masala & Onion Dosa och kaffe (65 rupier) på kvällskvisten. Jag tar av mig glasögonen så att jag inte ser köket så bra. Ett gäng 7-åringar (pojkar) är del i personalstyrkan. De städar, serverar och dukar av borden.
Kaffet är annorlunda här än hemma. Det består av varm mjölk (inget vatten) och en liten dos pulverkaffe. Gott!
Det körs väldigt mycket last på lastbilar och tåg här. Tågen är långa och många. Lastbilarna ser vi i mycket stor mängd. Lasterna är ibland (ofta) surrade med rep, någon enstaka gång med kedjor men ofta inte alls. Containrar och stora betongblock kan ligga löst på flaken och ibland sitter det också människor högst uppe på ett stort lastbilslass. De torde fara som små vantar om det bromsas lite häftigt. Säkerheten i trafiken är generellt väldigt låg. Det är viktigt att ha ögon åt alla håll, hela tiden.
Nu står km-sammanställningen på; 1340 km.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar