Sovit. Trött ändå. Jag hoppas på en kort dag idag. Jag behöver vila.
Kl 0615 går vi ut ur vårt varmfuktiga rum till staden som sakta vaknar. Blommoer, frukt och grönsaker syns redan tydligt. Det är uppenbart att det är grönsaksgrossisterna som nu syns på sidotorget, där kommersen tydligt är igång.
Frukost. Oniondosa med sås och kaffe (60 rupier). Underbart gott!
Kl 0745. Avfärd i riktning mot Amalapuram. Igår var det någon som frågade om vi engagerade lokala guider under vår resa. Ja, vi frågar den lokala befolkningen och de berättar och visar oss vidare. All information fås genom de ”lokala guiderna”, dvs lokalbefolkningen, och genom våra egna ögon. Det är verkligen ett fantastiskt sätt att resa – att se och lära på detta sätt.
Vi åker efter ett grön/brunt vattendrag. Vi upplever det – och andra vattendrag – som väldigt smutsiga. I detta vatten borstar människorna tänderna, tvättar sig och sina kläder. De bevattnar också åkrar och vattnet når allas våra hav.
Kl 0837. 8 km. Vi passerar en stor riskvarn som gör mjöl av riset. En stor hög ris väntar på sin behandling och utanför ligger mängder av säckar i god ordning.
10 km. Tegelstenstillverkning. Stenarna ligger soterade på hög. Luftgångar finns och under stenarna eldas det med cocosnötsskal. Uppe på högen ligger ris som gör att värmen stannar kvar i högen. Det brinner och pyr under riset, men lågorna slår inte upp över detta.
Kl 0950. 22 km. Razole. Ny frukost på ett snabbkök vid sidan av vägen. Det serveras Dosa, Idly eller Poori. Allt nylagat i ett öppet kök och med olika grönsaksröror till. Vi äter Poori, som är varm, nylagad och god – tillsammans med en potatisröra och rå lök. Te till, såklart. (30 rupier = ca 4 kr).
Kl 1100. 34 km. Pressdags igen. Vi stoppas av några reportrar och fotografer från tidningen Vartha Daily och intervjuas igen. Denna gång blir det filminspelning också. Det känns lite rörigt och det är väldigt många åskådare och ett väldigt trafikbrus. Nåväl, det blir som det blir.
Kl 1135. 37 km. Ja, det går i en rasande fart. Nej, det gör det inte. Men tids nog kommer vi säkert fram ändå. Ett brett vattendrag utan färdigställd bro möter oss på den genväg vi har lotsats till. Färjan är knökafull och vi får lova att vänta på nästa färja (2 personer + 2 cyklar = 14 rupier). Bron har tagit en evinnerligt lång tid att bygga, säger en kvinna på färjan, upp mot 5 år. Ja, det kan vi tänka oss. Bron mellan Maharashra och Goa har nog tagit än mer än 5 år. Den höll på att byggas 2006 när vi var där och var ännu inte klar 2011.
Kl 1320. 48 km. Incheckade på Sri Venkateswara Plaza Lodge, Amalapuram. Fiiiint. Nybyggt. Varmvatten i en hink eftersom varmvattenberedarna ännu inte har hunnit monteras. Det är riktigt skönt att komma till ett fint boende. Ren lyx för 400 rupier (= ca 52 kr).
So far – 715 km. Ännu ingen backe i sikte.
Risfält i vatten idag, liksom stora räkdammar, tegeltillverkning, rismjölskvarn, en fin färja (= särskilt speciell, inte särskilt säker och därtill överfull), en bro som aldrig blir klar men behövs väl och en tidningsintervju igen (Vartha Daily) – med filminspelning och mängder av folk och oljud runt omkring (5.e tidningsintervjun).
Jag vårdar min kryddskadade underläpp med Korpskogs bivaxsalva och hoppas att den snart skall läka. Det är svårt, eftersom det hela tiden kommer nya starka kryddor på. Vi går ut för att äta, leta internet och komplettera vårt vattenförråd. Vi hittar mat. Stark, såklart.
Masala Dosa med potatisröra och rå lök + vatten, kaffe (84 rupier). Leif granskar grönsaksmannen i köket. Han skär lök, morötter och potatis med en sten som skärbräda. Det går som en dans.
Vi vandrar vidare genom stadens gator och torg. Vi slinker in i den nybyggda och enkla kyrkan tillhörande St Johns Lutherna Church, Amalapuram. Den är alldeles ny – enkel och fin – och tog tre år att bygga.
Vi återvänder till vårt fina lodge med en melon, en flaska vatten och en öl. Ja, det finns skäl att fira.
En fin dag har vi haft. En riktigt fin dag igen.
Kl 0615 går vi ut ur vårt varmfuktiga rum till staden som sakta vaknar. Blommoer, frukt och grönsaker syns redan tydligt. Det är uppenbart att det är grönsaksgrossisterna som nu syns på sidotorget, där kommersen tydligt är igång.
Frukost. Oniondosa med sås och kaffe (60 rupier). Underbart gott!
Kl 0745. Avfärd i riktning mot Amalapuram. Igår var det någon som frågade om vi engagerade lokala guider under vår resa. Ja, vi frågar den lokala befolkningen och de berättar och visar oss vidare. All information fås genom de ”lokala guiderna”, dvs lokalbefolkningen, och genom våra egna ögon. Det är verkligen ett fantastiskt sätt att resa – att se och lära på detta sätt.
Vi åker efter ett grön/brunt vattendrag. Vi upplever det – och andra vattendrag – som väldigt smutsiga. I detta vatten borstar människorna tänderna, tvättar sig och sina kläder. De bevattnar också åkrar och vattnet når allas våra hav.
Kl 0837. 8 km. Vi passerar en stor riskvarn som gör mjöl av riset. En stor hög ris väntar på sin behandling och utanför ligger mängder av säckar i god ordning.
10 km. Tegelstenstillverkning. Stenarna ligger soterade på hög. Luftgångar finns och under stenarna eldas det med cocosnötsskal. Uppe på högen ligger ris som gör att värmen stannar kvar i högen. Det brinner och pyr under riset, men lågorna slår inte upp över detta.
Kl 0950. 22 km. Razole. Ny frukost på ett snabbkök vid sidan av vägen. Det serveras Dosa, Idly eller Poori. Allt nylagat i ett öppet kök och med olika grönsaksröror till. Vi äter Poori, som är varm, nylagad och god – tillsammans med en potatisröra och rå lök. Te till, såklart. (30 rupier = ca 4 kr).
Kl 1100. 34 km. Pressdags igen. Vi stoppas av några reportrar och fotografer från tidningen Vartha Daily och intervjuas igen. Denna gång blir det filminspelning också. Det känns lite rörigt och det är väldigt många åskådare och ett väldigt trafikbrus. Nåväl, det blir som det blir.
Kl 1135. 37 km. Ja, det går i en rasande fart. Nej, det gör det inte. Men tids nog kommer vi säkert fram ändå. Ett brett vattendrag utan färdigställd bro möter oss på den genväg vi har lotsats till. Färjan är knökafull och vi får lova att vänta på nästa färja (2 personer + 2 cyklar = 14 rupier). Bron har tagit en evinnerligt lång tid att bygga, säger en kvinna på färjan, upp mot 5 år. Ja, det kan vi tänka oss. Bron mellan Maharashra och Goa har nog tagit än mer än 5 år. Den höll på att byggas 2006 när vi var där och var ännu inte klar 2011.Kl 1320. 48 km. Incheckade på Sri Venkateswara Plaza Lodge, Amalapuram. Fiiiint. Nybyggt. Varmvatten i en hink eftersom varmvattenberedarna ännu inte har hunnit monteras. Det är riktigt skönt att komma till ett fint boende. Ren lyx för 400 rupier (= ca 52 kr).
So far – 715 km. Ännu ingen backe i sikte.
Risfält i vatten idag, liksom stora räkdammar, tegeltillverkning, rismjölskvarn, en fin färja (= särskilt speciell, inte särskilt säker och därtill överfull), en bro som aldrig blir klar men behövs väl och en tidningsintervju igen (Vartha Daily) – med filminspelning och mängder av folk och oljud runt omkring (5.e tidningsintervjun).
Jag vårdar min kryddskadade underläpp med Korpskogs bivaxsalva och hoppas att den snart skall läka. Det är svårt, eftersom det hela tiden kommer nya starka kryddor på. Vi går ut för att äta, leta internet och komplettera vårt vattenförråd. Vi hittar mat. Stark, såklart.
Masala Dosa med potatisröra och rå lök + vatten, kaffe (84 rupier). Leif granskar grönsaksmannen i köket. Han skär lök, morötter och potatis med en sten som skärbräda. Det går som en dans.
Vi vandrar vidare genom stadens gator och torg. Vi slinker in i den nybyggda och enkla kyrkan tillhörande St Johns Lutherna Church, Amalapuram. Den är alldeles ny – enkel och fin – och tog tre år att bygga.
Vi återvänder till vårt fina lodge med en melon, en flaska vatten och en öl. Ja, det finns skäl att fira.
En fin dag har vi haft. En riktigt fin dag igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar