23 februari 2013. Lördag. Kendrapara – Jajapur (Orissa).

23 februari 2013. Lördag. Kendrapara – Jajapur (Orissa).

Sovit hyfsat trots ordentlig hosta, redigt snörvel och kattgnäll från fiskbassängen utanför dörren. Råttan i badrummet har varit framme och lämnat spår efter sig. Vi håller badrumsdörren stängd.

Iväg kring 0700 utan frukost. 0715. Frukost. Idly. Liten portion (10 rupier).

Kl 0743. 3 km. Morgonen är riktigt kall. Tröja på. Jordfräsning pågår på en av risrutorna för bättre förutsättningar för framtida tillväxt.

Kl 0828. 11 km. Vi ser inga kolmilor, så kanske är det stenkol. De använder här kol vid tegelbränningen. Vi möter en cyklist som har två tygpåsar på styret. I vardera påse sitter en get. Man kan le åt bilden, som man inte hinner fånga med kameran. Det är ofta så. Vi tar en chai efter vägen.

Ingen kan engelska, men någon säger att vi är från Sverige. Antingen kan de flaggan eller också har de läst tidningen idag, där vi är med (The Odisha Kiran).

Kl 0853. 12 km. Här slår de riset ur rishöet manuellt. Med kraftiga slag slår de höet mot ett glest bord eller några slanor, för att få ur riset. Det ser arbetssamt ut, men de stretar på.

Kl 0924. 15 km. Tidningsköp (The Samaja), där de uppmärksammat oss igen. Vi är med i två tidningar idag, minst. Tidningsrubriker gör sitt till och folksamlingen blir stor. Vi bjuds på te och det tar sin tid att komma ifrån byn. Ja, det är skoj.

Vi lotsas ut på en liten väg som håller på att byggas några meter ovan risfälten. Vi får se var vi hamnar. Det känns inte som om vi är på den väg vi tänkt oss, utan att vi någonstans på vägen har lotsats på sidospår. Kanske var det redan i den första korsningen. Nåväl, vi får se var vi hamnar vid dagens slut.

Vägen tar slut och vi får gå tillbaka och leta efter en liten bambubro (5 rupier) över floden som mest är torr, men blöt på några få ställen. Så småningom når vi en asfaltväg igen och tror att vi åter är på rätt spår. Kanske har vi blivit fellotsade eller också är det bara en vanlig fantastisk väg utan annat är bystigar och en enkel bambubro. Oavsett vilket, så är det väldigt fint och inte alla förunnat att få resa så. Det är den bästa rutten på länge och det glädjer mig stort när jag får åka som vi gör idag.

Kl 1113. 26 km. Idag är grödan jordnötter. Vi ser lågväxande växter och ser män bära hem dem som tunga ok på axlarna. Det är ett grönt och fint landskap.

Kl 1155. 31 km. Bari. Lite fel spår, men någorlunda rätt väderstreck. Mat genom friterade risbullar med grönsaksröra (20 rupier). Nya tag i valfri riktning, eller dit folket lotsar oss som svar på våra märkliga frågor.

Kl 1407. 57 km. Jajapur. Incheckade på ett lodge. Cyklarna och packningen uppburna (500 rupier). Läget lugnt, efter en mycket bra dag på underbara småvägar utan kontakt med våra kartor. Märkligt, men fiiiint.

Risfält och jordnötter har varit den huvudsakliga grödan för våra ögon idag. Torra risfält, växande risfält, plantering i vatten, vältning av jorden och ett idogt arbete med skörd, torkning och tröskning. Ohu, vilket ständigt slit de har utan maskiner. Jordnötterna växer lågt, skordas och bärs hem på axlarn (ok) eller huvud. Vi ser dem sen liggande på tork på presenning efter vägkanten.

Indien är ett fantastiskt land. Här lär man sig mycket om en annan kultur, helt väsensskild från vår. Allt är olikt, utom att vi alla är människor som vill ha ett gott liv för oss själva, våra familjer, vänner och andra. Indierna månar väldigt mycket om sin delstat. Det är som ett eget land. Hur vi här ställer oss till Orissa är viktigare än hur vi ställer oss till Indien eller någon annan delstat. Många delstater har också egna språk. De styr också huvudsakligen själva sina delstater och har egna regler för olika företeelser. Staterna skiljer sig sålunda åt, även om de alla tillhör samma land. Många av delstaterna har också egna språk. I Orissa är engelskan mindre förekommande än i Andhra Pradesh, även om det ändå ofta finns någon som kan tillräckligt för en kort stunds samtal.

Incredible India. Ja, det vore roligt om mor ville åka hit. Det vore också väldigt roligt om Jenny, Sofie och mor ville åka samtidigt. Jag följer gärna med, men förstår att ribban då måste höjas en aning och att ressättet nog måste bli ett annat än som vi nu gör. Kanske kan man åka cykelricksha genom Indien – eller motorricksha?

Jag är väldigt snubig. Jag önskar att det försvinner snart.

Vi har lite svårt att hitta mat. Vi har inte hittat meal/thali eller dosa, bara färdiga Idly och färdigriterat som vi inte riktigt vet när de är iordninggjorda. Det känns en aning vanskligt. Å andra sidan känns all mat vansklig, när man ser ordningen kring disk, skärbrädor, knivar, slevar, grytor, mm. Äta måste man ju ändå.

Lodge Ambika, Jajpur (500 rupier). Inget internet i denna stad. Vi hittar till slut något att äta och vandrar sedan sakta åter till vårt lodge för en tidig nattning. Som alltid lägger vi oss tidigt. Vi behöver sömnen, maten och mängder att vätska (dricka & vatten) – för att orka cykla varje dag. Vilodagar verkar inte finnas inlagt i vårt schema. Igår var en bra dag. Idag likaså.

Dagen är god.

A..