12 februari 2013. Tisdag. Tuni – Yelamanchili – Kondakarla – Anakapalle (Andhra Pradesh).
Kl 0623. Frukost. Poori, vatten och kaffe (77 rupier). Morgonen är kylig och generatorerna dånar. Elavbrott igen. På restaurangen pågår morgonproceduren med rökelse mot gudabilderna. Lokalen och verksamheten välsignas. Frukosten var mycket god med en ordentlig potatis- och lökröra. Det är duktiga på att fylla på röror och såser, när de tar slut.
Kl 0745. Utcheckade. Påpackade. Nöjda. Iväg. Fast vi kom inte så långt. Vi blir indragna på ett bibliotek (av en kristen äldre sjöman vid namn John Baptist (?) för att titta i tidningen. Det visar sig att bilagan vi är med i tillhör distriktet på andra sidan bron. Vi måste sålunda cykla tillbaka igen, för att få tag i tidningen. Vi ombeds vila och läsa tidningen på biblioteket – för hur kan de veta att vi bara cyklat i 500 meter och är färdigvilade. Vi får dock veta att påven har avgått och att en terrorist har avrättats i Indien för att han attackerat parlamentet.
Ja, vi är med i tidningen Andhra Jyoty idag. En matbild och en cykelbild där också den svenska flaggan syns. Finfint! Som vanligt är artiklarna på krumelurspråket (tulugi) så vi kan inte läsa vad som står. Å andra sidan vet vi ju vad vi har gjort och var vi är på väg.
Kl 0830. 2,5 km. Omtag och iväg igen.
Ca kl 1200. 44 km. Yelamanchili. Vi har fått åka på motorväg idag. Det gillas inte riktigt. Lunch – meal med ordentlig påfyllning, vatten. Nej, här fanns inget kaffe eller te. (100 rupier).
Den platta vägen har kantats av höjder. Inga backar för oss idag, dock. Minst 10 punkteringar har vi (eller snarare Leif) sett på lastbilarna idag. Igen för oss ännu. Peppar, peppar.
Ris, banan, kokos, tegel och sockerrör syns från vägen. Kor och getter rör sig på motorvägen som om det är deras hemkvarter. 30 apor dräller också över vägen och chattrar skrämt när vi passerar.
Kl 1626. 81 km. Anakapalle. Inloggade på Sri Manikya Lodge (300 rupier). Bättre har vi bott, men vi har tak över huvudet innan mörkret är här. Boendeletning är tröttsam ibland. Idag tog det ca en timme att finna boende. Ibland är detta en kurs i tålamod och tolerans – badrummen är ett kapitel för sig. Detta var verkligen inte det finaste vi sett.
Från lunchtid idag valde vi bort motorvägen. Det är svårt att lotsas på småväg när stor väg finns. Från Yelamanchili (Elamanchili) via Kondakarla till Anakapalle – ja, det blev en hyfsad omväg. Vi fick helt enkelt runda en bergsknalle på andra sidan än där motorvägen gick. Vi slapp den tunga trafiken och fick några extra mil i benen.
924 km totalt. Nu är vi nog halvvägs komna.
Min ryggsäck – med kamera och objektiv – åkte i golvet med en smäll idag på lunchen. Jag hoppas att de klarade sig från skador.
På den lilla vägen efter lunchtid arbetades det med sockerrören. Skördande och kokande i stora (2½ – 3 mter i diameter och 2 dm höga) grytor. Här förädlade de alltså sina sockerrör själva, istället för att köra iväg dem till en fabrik. Vid sidan av vägen låg högvis av restprodukter från sockerrören och förädlingsprocessen.
Kvällskvisten närmar sig och vi går ut och äter. Msala Dosa, kaffe och vatten bli bra kvällsmat idag. Vi fyller på vår festarryggsäck med en melon, Mariekex och en Pepsiflaska. Det smakar gott efter en stunds internethantering i grannhuset (15 rupier/timme).
God Natt, säger vi ifrån Anakapalle, Andhra Pradesh, India. Imorgon drar vi nord – eller kanske nordost. Vi när en önskan om en inte så starkt trafikerad väg, och några mil närmare den stora staden Kolkata.
A..
Kl 0623. Frukost. Poori, vatten och kaffe (77 rupier). Morgonen är kylig och generatorerna dånar. Elavbrott igen. På restaurangen pågår morgonproceduren med rökelse mot gudabilderna. Lokalen och verksamheten välsignas. Frukosten var mycket god med en ordentlig potatis- och lökröra. Det är duktiga på att fylla på röror och såser, när de tar slut.
Kl 0745. Utcheckade. Påpackade. Nöjda. Iväg. Fast vi kom inte så långt. Vi blir indragna på ett bibliotek (av en kristen äldre sjöman vid namn John Baptist (?) för att titta i tidningen. Det visar sig att bilagan vi är med i tillhör distriktet på andra sidan bron. Vi måste sålunda cykla tillbaka igen, för att få tag i tidningen. Vi ombeds vila och läsa tidningen på biblioteket – för hur kan de veta att vi bara cyklat i 500 meter och är färdigvilade. Vi får dock veta att påven har avgått och att en terrorist har avrättats i Indien för att han attackerat parlamentet.
Ja, vi är med i tidningen Andhra Jyoty idag. En matbild och en cykelbild där också den svenska flaggan syns. Finfint! Som vanligt är artiklarna på krumelurspråket (tulugi) så vi kan inte läsa vad som står. Å andra sidan vet vi ju vad vi har gjort och var vi är på väg.Kl 0830. 2,5 km. Omtag och iväg igen.
Ca kl 1200. 44 km. Yelamanchili. Vi har fått åka på motorväg idag. Det gillas inte riktigt. Lunch – meal med ordentlig påfyllning, vatten. Nej, här fanns inget kaffe eller te. (100 rupier).
Den platta vägen har kantats av höjder. Inga backar för oss idag, dock. Minst 10 punkteringar har vi (eller snarare Leif) sett på lastbilarna idag. Igen för oss ännu. Peppar, peppar.
Ris, banan, kokos, tegel och sockerrör syns från vägen. Kor och getter rör sig på motorvägen som om det är deras hemkvarter. 30 apor dräller också över vägen och chattrar skrämt när vi passerar.
Kl 1626. 81 km. Anakapalle. Inloggade på Sri Manikya Lodge (300 rupier). Bättre har vi bott, men vi har tak över huvudet innan mörkret är här. Boendeletning är tröttsam ibland. Idag tog det ca en timme att finna boende. Ibland är detta en kurs i tålamod och tolerans – badrummen är ett kapitel för sig. Detta var verkligen inte det finaste vi sett.
Från lunchtid idag valde vi bort motorvägen. Det är svårt att lotsas på småväg när stor väg finns. Från Yelamanchili (Elamanchili) via Kondakarla till Anakapalle – ja, det blev en hyfsad omväg. Vi fick helt enkelt runda en bergsknalle på andra sidan än där motorvägen gick. Vi slapp den tunga trafiken och fick några extra mil i benen.
924 km totalt. Nu är vi nog halvvägs komna.
Min ryggsäck – med kamera och objektiv – åkte i golvet med en smäll idag på lunchen. Jag hoppas att de klarade sig från skador.
På den lilla vägen efter lunchtid arbetades det med sockerrören. Skördande och kokande i stora (2½ – 3 mter i diameter och 2 dm höga) grytor. Här förädlade de alltså sina sockerrör själva, istället för att köra iväg dem till en fabrik. Vid sidan av vägen låg högvis av restprodukter från sockerrören och förädlingsprocessen.
Kvällskvisten närmar sig och vi går ut och äter. Msala Dosa, kaffe och vatten bli bra kvällsmat idag. Vi fyller på vår festarryggsäck med en melon, Mariekex och en Pepsiflaska. Det smakar gott efter en stunds internethantering i grannhuset (15 rupier/timme).
God Natt, säger vi ifrån Anakapalle, Andhra Pradesh, India. Imorgon drar vi nord – eller kanske nordost. Vi när en önskan om en inte så starkt trafikerad väg, och några mil närmare den stora staden Kolkata.
A..
 |
| Fin reskamrat! |
1 kommentar:
Är ni i gamla franska indokina nu?
Hälsninhar Jan
Skicka en kommentar