.
God morgon, du nya dag. Leif drömmer om cykling – att cykeln går sönder och att jag cyklar ifrån honom i regn. Illa, illa! Natten har varit god, även om det tog en länge, länge innan jag somnade.
Kl 0615. Vi kommer ut på gatan för att leta frukostställe och finner gatan fullproppad av kommers. Gatan av fylld av grönsakshandlare och kunder till dessa. Strax efter kl 0600 på morgonen! Otroligt!
Vi får speciallotsning till ett frukostställe av en man som passerar. Han skiner upp när han förstår att vi är cyklisterna som han läst om i tidningen (för några dagar sedan). Frukosten är god. (Poori och kaffe/mjölk = 46 rupier).
Vi köper morgontidningen (språk Tulugu) Anhra Prabha – och ser att vi är med igen, ja. En morgontidning med många bilagor kostar här 4 rupier (10 rupier = ca 1,30 SEK).
Kl 0731. 8,5 km. Pedang. Morgondimman ligger mycket tät. Sikten är max 100 meter. Genom glasögonen ser jag inget alls. De bara immar igen. Det droppar från träden (och från hjälmen) av den skarpa fukten.
Kl 0850. 15 km. Pedang. Vi möter cyklister med många små, små korgar. Vi stoppar en man, som har cykeln full av dessa. Han kan inte engelska, så vi får kalla på en man tvärs över gatan som kan engelska. Det visar sig att de små korgarna är råttfällor som bönderna använder på sina åkrar. Finurliga små korgar demonstreras. Vi skrattar gott när vi hör vad det är. Det hade vi aldrig kunnat räkna ut. Plötsligt står det 20 intresserade män och ungar runt omkring oss och frågar om vilka vi är och vad vi gör, med mera. Intresset är stort. Leif visar dagens tidningsartikel och raskt blir vi inbjudan till en affär strax intill. De ber oss sätta oss ner, och vänta på frukost (i 2 indiska minuter).
Inom ca 5 minuter blev vi bjudna på Idly, Dosa och kaffe. Fantastiskt gott. En folksamling om ca 30 personer tittar glatt på när vi äter. Vi får en fin lista på resten av vägen till Kolkata. Här finns verkligen underbara fantastiska människor.
Kl 0925. I väg igen. Kl 1000. Nu har dimman lättat.
Kl 1027. 29 km. Vi blir infångade igen och bjudna på te av en journaliststuderande och pastorsson (kristen kyrka i Narsapur) där svenska och norska pastorer varit på besök (Svante från Sverige och Rune från Norge). Familjen har en liten kyrka precis bakom sitt hus (som ligger mellan Pedang och Bantumilli). Anad (var hans namn) studerar journalistik i Machilipatnam. Anad vill hjälpa fattigbarn att sluta tigga. Han har en dröm att utbilda dem istället, så att det kan få bättre liv. Han hoppas kunna bidra till detta i framtiden. Hans far är aktiv pastor i Manna Church i Narsapur, vårt kvällsmål.
Vi möts av leenden och vinkningar hela tiden. Vägen är idag liten och lantlig. Vi passerar bara små byar. Brukarenheterna (jordbruken) är små och husen är små och låga. Vi åker förbi en stor räkdamm, men sedan är det små jordbrukarrutor igen.
55 km. Matpaus i en enkel liten by. Friterade risbollar & kaffe (34 rupier) – och en stor dos nyfikna åskådare. Det var lite svårt med språket när jag försökte säkerställa att de friterade bollarna inte innehöll något som inte var vegetariskt. Efter en stund dök en kille upp som kunde engelska, så då lyckades jag få svar på frågan.
Vi cyklar iväg igen strax efter kl ett. Vi mår finfint.
Kl 1422. 65 km. Vägen är riktigt skruttig. Vi blir omlotsade över ett vatten och en liten fin (?) färja. Vi känner oss lite tveksamma över vägvalet (en dammig stig), men tror att det ändå skall gå väl. (Färja = 10 rupier).
Kl 1505. 73 km. Kalipatnam. Ja, det var en bra genväg. Vägen blev mycket bättre än tidigare. Vi fyller på vårt vätskeförråd med vatten och en stor flaska Sprite. Det är dags att svänga vänster för att sedan fortsätta rakt fram igen.
Indien är ett fantastiskt land, men det skulle verkligen behövas ett stort antal naturvårdsprogram här. Det skulle också behövas ett antal skolor till de fattigaste ungarna, de som inte kommer till skolan för att de är som allra fattigast och de som inte kommer till skolan för att de behövs på familjens åkrar eller verksamhet.
Strax efter vänstersvängen i Kalipatnam stoppas vi igen. Denna gång utanför Cooperationen för lantbrukarna i bygden. En av männen är starkt kristen och undrar varför vi inte är ute och missionerar när vi är kristna. Vi blir inte ivägsläppta på ca 30 minuter, vilket gör oss lite tidsstressade. De åkte iväg och köpte en stor Spriteflaska som de bjöd ur och såg till att vi sedan tog med oss. Det blev tungt i ryggan, eftersom vi precis dessförinnan fyllt på vårt vätskeförråd. Också här talas om pastorer från Norge som är i Narsapur. Det är definitivt kristna trakter här.
Till slut kommer vi vidare och tar oss fram till Narsapur. Det blev lite stretigt på slutet, åtminstone för mig. Mitt ena knä gnäller en aning, så någon dag med lite kortare sträcker kan nu vara på sin plats.
Kl 1715. 94 km. Hotell Sri Vijaya Durga, Narsapur. (400 rupier). Det blev en snabb hotellhittning, även om det inte var detta vi frågat efter. Vi hade rekommenderats ett annat, men hamnade uppenbart i fel lotsarhänder. Det må så vara. Vi har tak över huvudet, och värre än så här har vi bott.
Frukostpaus, tepaus och Spritepaus har vi sålunda bjudits in på idag. Det tar sin tid, men är fantastiskt trevligt. Dessutom var vi med i tidningen idag. Vi har sett tre tidningsartiklar, men tror att vi har varit med ytterligare en gång. Därtill tror vi att vi har varit med i lokal-tv i början av vår cykelfärd.
Denna resa åker vi på riktigt fina cyklar. Leifs haveri i början, som höll på att sätta p för alltihop klarade sig tack vare Leifs kunskaper och stripes/buntband. Det vara bara ren otur att felet uppstod.
En mindre lastbil körde förbi oss idag på en smal väg med en mycket hög asfaltkant. Han kom av asfalten och skulle köra upp igen precis bredvid oss. Han höll på att att tippa hela bilen. Det såg riktigt läskigt ut. Höger bakdäck exploderade precis bredvid oss. Ett ögonblicks verk, som hade kunnat sluta mycket olyckligt. Läskigt.
Vi är verkligen i ett låglandsområde. Flodbäddarna är nu oftast tomma (vatten finns det däremot i de stora räkdammarna). I monsuntid är nog bilden av landskapet helt annan än nu. Vi har nu åkt 667 km. Ännu ingen backe i sikte.
Vi tar en kvälls-Dosa med grönsaker till oss båda, och en kopp te till Leif. Inget internet hittas, så det får vi ta en annan dag. Det är festival i stan. Ljudvolymen är hög. Vi hoppas att den inte blir så långvarig. Kanske somnar vi ändå.
I dag har det varit en riktigt fin dag. Som igår. Och i förrgår. Och dagen dessförinnan också, för den
delen.
Natt Natt.
Chennai – Ponneri 48 km
Ponneri – Salurpeta 62 km
Salurpeta – Sri Kalahasti 38 km
Sri Kalahasti – Gudur 60 km
Gudur – Kavali 100 km
Kavali – Ongole 87 km
Ongole – Bapatla 75 km
Bapatla – Machilipatnam 103 km
Machilipatnam – Narsapur 94 km
Summa Summarum = 667 km.
(Den totala sträckan beräknas till ca 1700 km)
God morgon, du nya dag. Leif drömmer om cykling – att cykeln går sönder och att jag cyklar ifrån honom i regn. Illa, illa! Natten har varit god, även om det tog en länge, länge innan jag somnade.
Kl 0615. Vi kommer ut på gatan för att leta frukostställe och finner gatan fullproppad av kommers. Gatan av fylld av grönsakshandlare och kunder till dessa. Strax efter kl 0600 på morgonen! Otroligt!
Vi får speciallotsning till ett frukostställe av en man som passerar. Han skiner upp när han förstår att vi är cyklisterna som han läst om i tidningen (för några dagar sedan). Frukosten är god. (Poori och kaffe/mjölk = 46 rupier).
Vi köper morgontidningen (språk Tulugu) Anhra Prabha – och ser att vi är med igen, ja. En morgontidning med många bilagor kostar här 4 rupier (10 rupier = ca 1,30 SEK).
Kl 0731. 8,5 km. Pedang. Morgondimman ligger mycket tät. Sikten är max 100 meter. Genom glasögonen ser jag inget alls. De bara immar igen. Det droppar från träden (och från hjälmen) av den skarpa fukten.
Kl 0850. 15 km. Pedang. Vi möter cyklister med många små, små korgar. Vi stoppar en man, som har cykeln full av dessa. Han kan inte engelska, så vi får kalla på en man tvärs över gatan som kan engelska. Det visar sig att de små korgarna är råttfällor som bönderna använder på sina åkrar. Finurliga små korgar demonstreras. Vi skrattar gott när vi hör vad det är. Det hade vi aldrig kunnat räkna ut. Plötsligt står det 20 intresserade män och ungar runt omkring oss och frågar om vilka vi är och vad vi gör, med mera. Intresset är stort. Leif visar dagens tidningsartikel och raskt blir vi inbjudan till en affär strax intill. De ber oss sätta oss ner, och vänta på frukost (i 2 indiska minuter).
Inom ca 5 minuter blev vi bjudna på Idly, Dosa och kaffe. Fantastiskt gott. En folksamling om ca 30 personer tittar glatt på när vi äter. Vi får en fin lista på resten av vägen till Kolkata. Här finns verkligen underbara fantastiska människor.
Kl 0925. I väg igen. Kl 1000. Nu har dimman lättat.
Kl 1027. 29 km. Vi blir infångade igen och bjudna på te av en journaliststuderande och pastorsson (kristen kyrka i Narsapur) där svenska och norska pastorer varit på besök (Svante från Sverige och Rune från Norge). Familjen har en liten kyrka precis bakom sitt hus (som ligger mellan Pedang och Bantumilli). Anad (var hans namn) studerar journalistik i Machilipatnam. Anad vill hjälpa fattigbarn att sluta tigga. Han har en dröm att utbilda dem istället, så att det kan få bättre liv. Han hoppas kunna bidra till detta i framtiden. Hans far är aktiv pastor i Manna Church i Narsapur, vårt kvällsmål.
Vi möts av leenden och vinkningar hela tiden. Vägen är idag liten och lantlig. Vi passerar bara små byar. Brukarenheterna (jordbruken) är små och husen är små och låga. Vi åker förbi en stor räkdamm, men sedan är det små jordbrukarrutor igen.
55 km. Matpaus i en enkel liten by. Friterade risbollar & kaffe (34 rupier) – och en stor dos nyfikna åskådare. Det var lite svårt med språket när jag försökte säkerställa att de friterade bollarna inte innehöll något som inte var vegetariskt. Efter en stund dök en kille upp som kunde engelska, så då lyckades jag få svar på frågan.
Vi cyklar iväg igen strax efter kl ett. Vi mår finfint.
Kl 1422. 65 km. Vägen är riktigt skruttig. Vi blir omlotsade över ett vatten och en liten fin (?) färja. Vi känner oss lite tveksamma över vägvalet (en dammig stig), men tror att det ändå skall gå väl. (Färja = 10 rupier).
Kl 1505. 73 km. Kalipatnam. Ja, det var en bra genväg. Vägen blev mycket bättre än tidigare. Vi fyller på vårt vätskeförråd med vatten och en stor flaska Sprite. Det är dags att svänga vänster för att sedan fortsätta rakt fram igen.
Indien är ett fantastiskt land, men det skulle verkligen behövas ett stort antal naturvårdsprogram här. Det skulle också behövas ett antal skolor till de fattigaste ungarna, de som inte kommer till skolan för att de är som allra fattigast och de som inte kommer till skolan för att de behövs på familjens åkrar eller verksamhet.
Strax efter vänstersvängen i Kalipatnam stoppas vi igen. Denna gång utanför Cooperationen för lantbrukarna i bygden. En av männen är starkt kristen och undrar varför vi inte är ute och missionerar när vi är kristna. Vi blir inte ivägsläppta på ca 30 minuter, vilket gör oss lite tidsstressade. De åkte iväg och köpte en stor Spriteflaska som de bjöd ur och såg till att vi sedan tog med oss. Det blev tungt i ryggan, eftersom vi precis dessförinnan fyllt på vårt vätskeförråd. Också här talas om pastorer från Norge som är i Narsapur. Det är definitivt kristna trakter här.
Till slut kommer vi vidare och tar oss fram till Narsapur. Det blev lite stretigt på slutet, åtminstone för mig. Mitt ena knä gnäller en aning, så någon dag med lite kortare sträcker kan nu vara på sin plats.
Kl 1715. 94 km. Hotell Sri Vijaya Durga, Narsapur. (400 rupier). Det blev en snabb hotellhittning, även om det inte var detta vi frågat efter. Vi hade rekommenderats ett annat, men hamnade uppenbart i fel lotsarhänder. Det må så vara. Vi har tak över huvudet, och värre än så här har vi bott.
Frukostpaus, tepaus och Spritepaus har vi sålunda bjudits in på idag. Det tar sin tid, men är fantastiskt trevligt. Dessutom var vi med i tidningen idag. Vi har sett tre tidningsartiklar, men tror att vi har varit med ytterligare en gång. Därtill tror vi att vi har varit med i lokal-tv i början av vår cykelfärd.
Denna resa åker vi på riktigt fina cyklar. Leifs haveri i början, som höll på att sätta p för alltihop klarade sig tack vare Leifs kunskaper och stripes/buntband. Det vara bara ren otur att felet uppstod.
En mindre lastbil körde förbi oss idag på en smal väg med en mycket hög asfaltkant. Han kom av asfalten och skulle köra upp igen precis bredvid oss. Han höll på att att tippa hela bilen. Det såg riktigt läskigt ut. Höger bakdäck exploderade precis bredvid oss. Ett ögonblicks verk, som hade kunnat sluta mycket olyckligt. Läskigt.
Vi är verkligen i ett låglandsområde. Flodbäddarna är nu oftast tomma (vatten finns det däremot i de stora räkdammarna). I monsuntid är nog bilden av landskapet helt annan än nu. Vi har nu åkt 667 km. Ännu ingen backe i sikte.
Vi tar en kvälls-Dosa med grönsaker till oss båda, och en kopp te till Leif. Inget internet hittas, så det får vi ta en annan dag. Det är festival i stan. Ljudvolymen är hög. Vi hoppas att den inte blir så långvarig. Kanske somnar vi ändå.
I dag har det varit en riktigt fin dag. Som igår. Och i förrgår. Och dagen dessförinnan också, för den
delen.
Natt Natt.
Chennai – Ponneri 48 km
Ponneri – Salurpeta 62 km
Salurpeta – Sri Kalahasti 38 km
Sri Kalahasti – Gudur 60 km
Gudur – Kavali 100 km
Kavali – Ongole 87 km
Ongole – Bapatla 75 km
Bapatla – Machilipatnam 103 km
Machilipatnam – Narsapur 94 km
Summa Summarum = 667 km.
(Den totala sträckan beräknas till ca 1700 km)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar