22 februari 2013. Fredag. Cuttack – Kendrapara (Orissa – Odisha).
Förskräckligt hostig. Beslutssvårigheter om riktning eftersom inte inte kan se var boenden finns och ingen kan tillräckligt mycket engelska för att förklara för oss. Vi "borde" åkt till Puri, men är lite anti till att åka söderut. Vi är också lite anti till överkommersialisering av tempelplatser och eftersom Puri är en mycket viktig tempelplats, så tänker vi att den är kommersialiserad.
Leif har tappat vikt efter sitt julfrosseri där han laddade in extra inför resan. När han tappar för mycket vikt snurrar det i knippen när han ställer sig upp. Det läget är nu nått. Det är dock svårt att arbeta för en viktökning här – med den kost som finns, den aktivitet vi utför och den värme vi samtidigt finns i. Han får jobba på det när vi kommer hem igen. Säkert har också jag tappat något kilo sedan vi åkte hemifrån. Jag har sex månader på mig att jobba upp vikt och blodvärde, från det att vi kommer hem. Det är karenstiden för att få lämna blod, efter en vistelse i Indien.
Kl 0740. Onion Masala Dosa, vatten och chai. Gott! Vilken tur att jag hade med mig Korpskogs bivaxsalva så att min kryddläpp läkte fort. Det är jag tacksam för, i detta kryddstarka land. Servitören pratar oriya och Leif svarar på svenska. Här råder ingen språkförbistring alls. De förstår varandra perfekt. Man får ändå le åt sådant.
Det är väldigt många bussar och rickshor i farten nära vårt boende, som ligger nära busstationen. Strejken är över och trafiken är i full gång igen.
Kl 0857. Kartinstruerade efter vägfråga på en resebyrå. Ja, de borde ju veta var boenden finns. Avfärd. Rikning ost.
Kl 0929. 5 km. Vi åker över en lång bro, som går över en bred flod. Den är alldeles torr och sandig. Över floden går flera broar och en stor järnvägsbro. En ny bro byggs intill. Det verkar vara en väl trafikerad väg.
Kl 1019. 17 km. Vi åker på en mindre väg i ostlig riktning. Trafiken är mycket tät. Det är tightare här än på motorvägen, men jag gillar ändå detta bättre än den stora vägen. Vi får vara noga att inte vingla och att hålla oss på vår kant. Det är viktigt att hålla koll både bakåt och framåt, eftersom de tokiga omkörningarna kan drabba oss från båda håll. Marginalerna är mycket små. Kanske lugnar trafiken sig lite, när vi kommer lite längre ifrån staden (Cuttack).
Kl 1037. 20 km. Ja, trafiken lugnade sig. Ett gäng aport med långa svansar busar och springer ikapp med varandra. Jordbrukaren strax intill vill inte ha dem på sina ägor. Han schasar och bråkar iväg dem från sin mark.
Kl 1200. 34 km. Vi blir stoppade av reportrar. Intervju och inspelning. Det var nog grabben i Salepur som försökte hjälpa oss att hitta en vegetarisk restaurang, som tipsat tidningen. Det var fullt pådrag och flera som frågade samtidigt. Det blev en ordentlig folksamling, med mängder av prat och surr runt omkring. Det är svårt att svara på många frågor samtidigt. (The Samaj – Daily Oriya Newspaper. Odisha Teme – E-media. Odisha Rhabar – Daily Oriya Newspaper).
Kl 1220. 36 km. Lunch! Meal – ett rislass med massa braiga grönsaker. Riktigt gott! (Meal, vatten = 100 rupier).
Kl 1241. Vidare på väg igen. Mätta och matnöjda.
Kl 1338. 49 km. "Kolodling" verkar vara en stor näring här. Vi ser stora kollass och små briketter. Säkert ser vi mer och annat vad tiden lider.
Kl 1517. 65 km. Kendrapara. Efter att ha letat en god stund är vi nu incheckade på Hotel Golden Palace, Kendrapara (400 rupier). Helt ok, förutom råttskit i badrummet. Cyklarna fick komma in på rummet efter lite övertalning.
Torra och skördade risfält. Ett platt landskap. Inga kullar och inga berg. Några sockerrörslass och en del bananplantor ser vi i närheten, men mest skördade risfält. Ett stort vackert blommande träd, som jag missade att fotografera. Det är ovanligt med blommande träd och buskar, eftersom alla blommor alltid plockas av och säljs.
Kendrapara är ändå en ganska stor stad. Farhågan var att det var en liten stad utan lodge, men här finns minst 6 lodge. Den sista whiskeyskvätten går åt innan vi vandrar en vända på stadens gator. Det var en väldigt välordnad stad, med en mycket lång och ordentlig affärsgata. Det var nog den mest ordningssamma affärsgata jag någonsin har sett i Indien. Imponerad. Alla granskar oss nogsamt, mycket nogsamt. Som om vi vore från yttre rymden.
Vi äter potatisbullar, friterade. 16 st för 16 rupier. Ordentligt kryddiga. Gott! Väldigt nylagade, direkt ifrån frityren. Bananer får duga som efterrätt.
Natt Natt.
A..
Förskräckligt hostig. Beslutssvårigheter om riktning eftersom inte inte kan se var boenden finns och ingen kan tillräckligt mycket engelska för att förklara för oss. Vi "borde" åkt till Puri, men är lite anti till att åka söderut. Vi är också lite anti till överkommersialisering av tempelplatser och eftersom Puri är en mycket viktig tempelplats, så tänker vi att den är kommersialiserad.Leif har tappat vikt efter sitt julfrosseri där han laddade in extra inför resan. När han tappar för mycket vikt snurrar det i knippen när han ställer sig upp. Det läget är nu nått. Det är dock svårt att arbeta för en viktökning här – med den kost som finns, den aktivitet vi utför och den värme vi samtidigt finns i. Han får jobba på det när vi kommer hem igen. Säkert har också jag tappat något kilo sedan vi åkte hemifrån. Jag har sex månader på mig att jobba upp vikt och blodvärde, från det att vi kommer hem. Det är karenstiden för att få lämna blod, efter en vistelse i Indien.
Kl 0740. Onion Masala Dosa, vatten och chai. Gott! Vilken tur att jag hade med mig Korpskogs bivaxsalva så att min kryddläpp läkte fort. Det är jag tacksam för, i detta kryddstarka land. Servitören pratar oriya och Leif svarar på svenska. Här råder ingen språkförbistring alls. De förstår varandra perfekt. Man får ändå le åt sådant.
Det är väldigt många bussar och rickshor i farten nära vårt boende, som ligger nära busstationen. Strejken är över och trafiken är i full gång igen.
Kl 0857. Kartinstruerade efter vägfråga på en resebyrå. Ja, de borde ju veta var boenden finns. Avfärd. Rikning ost.
Kl 0929. 5 km. Vi åker över en lång bro, som går över en bred flod. Den är alldeles torr och sandig. Över floden går flera broar och en stor järnvägsbro. En ny bro byggs intill. Det verkar vara en väl trafikerad väg.
Kl 1019. 17 km. Vi åker på en mindre väg i ostlig riktning. Trafiken är mycket tät. Det är tightare här än på motorvägen, men jag gillar ändå detta bättre än den stora vägen. Vi får vara noga att inte vingla och att hålla oss på vår kant. Det är viktigt att hålla koll både bakåt och framåt, eftersom de tokiga omkörningarna kan drabba oss från båda håll. Marginalerna är mycket små. Kanske lugnar trafiken sig lite, när vi kommer lite längre ifrån staden (Cuttack).
Kl 1037. 20 km. Ja, trafiken lugnade sig. Ett gäng aport med långa svansar busar och springer ikapp med varandra. Jordbrukaren strax intill vill inte ha dem på sina ägor. Han schasar och bråkar iväg dem från sin mark.
Kl 1200. 34 km. Vi blir stoppade av reportrar. Intervju och inspelning. Det var nog grabben i Salepur som försökte hjälpa oss att hitta en vegetarisk restaurang, som tipsat tidningen. Det var fullt pådrag och flera som frågade samtidigt. Det blev en ordentlig folksamling, med mängder av prat och surr runt omkring. Det är svårt att svara på många frågor samtidigt. (The Samaj – Daily Oriya Newspaper. Odisha Teme – E-media. Odisha Rhabar – Daily Oriya Newspaper).
Kl 1220. 36 km. Lunch! Meal – ett rislass med massa braiga grönsaker. Riktigt gott! (Meal, vatten = 100 rupier).
Kl 1241. Vidare på väg igen. Mätta och matnöjda.
Kl 1338. 49 km. "Kolodling" verkar vara en stor näring här. Vi ser stora kollass och små briketter. Säkert ser vi mer och annat vad tiden lider.
Kl 1517. 65 km. Kendrapara. Efter att ha letat en god stund är vi nu incheckade på Hotel Golden Palace, Kendrapara (400 rupier). Helt ok, förutom råttskit i badrummet. Cyklarna fick komma in på rummet efter lite övertalning.
Torra och skördade risfält. Ett platt landskap. Inga kullar och inga berg. Några sockerrörslass och en del bananplantor ser vi i närheten, men mest skördade risfält. Ett stort vackert blommande träd, som jag missade att fotografera. Det är ovanligt med blommande träd och buskar, eftersom alla blommor alltid plockas av och säljs.
Kendrapara är ändå en ganska stor stad. Farhågan var att det var en liten stad utan lodge, men här finns minst 6 lodge. Den sista whiskeyskvätten går åt innan vi vandrar en vända på stadens gator. Det var en väldigt välordnad stad, med en mycket lång och ordentlig affärsgata. Det var nog den mest ordningssamma affärsgata jag någonsin har sett i Indien. Imponerad. Alla granskar oss nogsamt, mycket nogsamt. Som om vi vore från yttre rymden.
Vi äter potatisbullar, friterade. 16 st för 16 rupier. Ordentligt kryddiga. Gott! Väldigt nylagade, direkt ifrån frityren. Bananer får duga som efterrätt.
Natt Natt.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar