Ja, ett 400-rum med tvål och handduk är riktigt bra. Vi är nöjda med det rum vi haft i natt. Det var ett bra lodge, helt enkelt. Hotel Ashoka, Balugaon, i en stad nära vatten. Ett stort rum. Ja, det blev lite diskussion om att ta upp cyklarna på rummet, men det gick bra till slut. Nöjda och glada.
Kl 0630. Frukostletning. Strax hittar vi ett vegetariskt frukostställe3 och äter en (4 vardera) god Vada med goda såser till. (30 rupier). Gott kaffe (varm mjölk & kaffepulver) i ett litet stånd strax intill (10 rupier). Det är skönt att ha tröjan på i den svala morgonen.
Kl 0722. Avfärd. Riktning norr. Med hopp om att hitta boende i Khordha, distriktets huvudstad. Dit är det lagom avstånd. Morgonen är ljuvlig. Högst upp på en bergsknalle ligger ett litet tempel. I vattendraget mellan de höga bergsknallarna tvättar sig kvinnor och män på var sin sina om vattendraget. Det gör allt som oftast sina sysslor var för sig – kvinnor för sig och männen för sig.
Kl 0835. 17 km. Bananpaus och vätskepåfyllning. Vi ser ofta män och små barn sitta vid vägkanten eller på en nära åker för att göra sina behov. Oblygt och synligt. Kvinnorna går mer undan för att göra sitt. Vi kan konstatera att många saknar toaletter i sina enkla bostäder och därför måste gå ut för att göra sina behov i naturen. Så – förutom vattenfrågorna och skolfrågorna är toalettfrågan en mycket fiktiga fråga för Indien. De påverkar i stor utsträckning kvinnornas vardag och säkerhet, liksom också deras hälsa. Vi skulle aldrig tolerera att vi inte hade en toalett i vårt hus eller i vår lägenhet. Här är det definitivt inte en självklarhet. Vi, i västvärlden, med all vår kunskap och alla våra resurser – borde kunna bistå i större grad för att världens alla kvinnor, barn och män har rent vatten och riktiga toaletter nära tillgängligt. Det gör också ont att se deras slit med vatten- och vedhämtning vareviga dag.
20 km. Motorvägen är tom på tung trafik och här får vi förklaringen. Söderifrån står 100 lastbilar på rad och norrifrån flera hundra. Vägen är avstängd för alla lastbilar, bilar, mm. Vi kan dock slinka emellan och trampar vidare på en tom väg. Kanske är det en partidemonstration. Vi får säkert en förklaring framåt dagen. Vi blir glada över den lastbilstomma vägen. Eftersom den är fortsatt tom i mötande riktning, så är den nog avstängd längre fram också.
Kl 0930. 27 km. Vägen är alldeles tom. Vi är alldeles själva. Odlingarna – risfälten – är skördade och torra. Här växelodlar de inte, vad vi kan se. Vattentillgången i landskapet förefaller också vara lägre.
Kl 1005. 37 km. Det rullar fortfarande inga lastbilar som kommer i fatt oss, så vi antar att vägen fortfarande är avstängd. Det kommer några få lastbilar norrifrån, men trafiken är för övrigt blid på vår sida.
Kl 1017. 37 km. Frukost. Poori och grönsaker med språksvårigheter, men med ett mycket bra resultat. Det blev en ordentlig grönsaksröra och ett porathaliknande bröd. Mycket gott och nästan i lunchmängd. Chai fylld med mjölk, te, ingefära och socker. (190 rupier inkl chai och vatten).
Kl 1050. Iväg igen på lastbilsfri väg. Landskapet är kuperat, så vi får trampa i backar lite nu och då. Vi har det ändå riktigt bra.
Kl 1211. 58 km. Sten. Och backar. Stentransporter per traktor, stenkross manuellt och stenkross maskinellt. Landskapet dammar, allt är grådammigt av stenkrosstransporter och krossningen. Risfält är verkligen vackrare än detta. Vi ser ännu inga lastbilar, förutom de som kör sten i närområdet. Kl 1234. 63 km. Stenkross och sortering. Det är otroligt smutsigt och tungt, det arbete männen och kvinnorna utför här. Hu, säger jag.
Kl 1257. 67 km. Khordha. Nej, här finns inga boenden. Vi måste fortsätta till delstatens huvudstad, ca 3 mil bort. Pyrt, men det ligger inom möjlighetens gräns. Vi laddar med lite Sprite, kex och bananer och trampar på efter den lastbilstomma vägen. Vi mår gott, trots den uteblivna eftermiddagsvilan.
Ca kl 1500. 95 km. Bhubaneswar. Staden är stor och vi söker efter järnvägsstationen eftersom det skall finnas boende där. Vi blir skickade kors och tvärs genom staden åt helt fel håll flera gånger. Frustrationen ökar och man undrar hur de tänker när de svarar så uppenbart felaktigt. Långt om länge senare hittar vi rätt och efter en stunds lodgeletning hittar vi ett boende.
Kl 1640. 108 km. Incheckade på ett fint rum på Kasturi Guesthous, nära East Coast Railway Station, Bhubaneswar, Orissa, India (850 rupier).
Detta var en bra, men en lång dag. Idag har vi åkt en stor del av dagen på stor väg. Den har varit nästen helt tom eftersom det har varit en 12-timmarsstrejk i protest emot höjda bensinpriser. Från kl 0600 – 1800 har lastbilar, bussar, bensinstationer, mm stått stilla/stängda och många butiker likaså. De öppnar igen kl 1800 idag. Samma sak gäller för i morgon. Det ger oss lugnare väg i morgon också. Vi hoppas att de lyckas i sina protester, så att bensinpriset inte blir högre än vad det är. Vi minns häromåret när vi åkte här per mc – att bensinpriset är mycket högt, ställt i relation till kostnadsbilden i landet och i förhållande till normalindiernas inkomst.
108 km idag, vilket är rekord för denna resa. 1448 km cyklade totalt, från Chennai och hit.
A..
Kl 0630. Frukostletning. Strax hittar vi ett vegetariskt frukostställe3 och äter en (4 vardera) god Vada med goda såser till. (30 rupier). Gott kaffe (varm mjölk & kaffepulver) i ett litet stånd strax intill (10 rupier). Det är skönt att ha tröjan på i den svala morgonen.
Kl 0722. Avfärd. Riktning norr. Med hopp om att hitta boende i Khordha, distriktets huvudstad. Dit är det lagom avstånd. Morgonen är ljuvlig. Högst upp på en bergsknalle ligger ett litet tempel. I vattendraget mellan de höga bergsknallarna tvättar sig kvinnor och män på var sin sina om vattendraget. Det gör allt som oftast sina sysslor var för sig – kvinnor för sig och männen för sig.
Kl 0835. 17 km. Bananpaus och vätskepåfyllning. Vi ser ofta män och små barn sitta vid vägkanten eller på en nära åker för att göra sina behov. Oblygt och synligt. Kvinnorna går mer undan för att göra sitt. Vi kan konstatera att många saknar toaletter i sina enkla bostäder och därför måste gå ut för att göra sina behov i naturen. Så – förutom vattenfrågorna och skolfrågorna är toalettfrågan en mycket fiktiga fråga för Indien. De påverkar i stor utsträckning kvinnornas vardag och säkerhet, liksom också deras hälsa. Vi skulle aldrig tolerera att vi inte hade en toalett i vårt hus eller i vår lägenhet. Här är det definitivt inte en självklarhet. Vi, i västvärlden, med all vår kunskap och alla våra resurser – borde kunna bistå i större grad för att världens alla kvinnor, barn och män har rent vatten och riktiga toaletter nära tillgängligt. Det gör också ont att se deras slit med vatten- och vedhämtning vareviga dag.
20 km. Motorvägen är tom på tung trafik och här får vi förklaringen. Söderifrån står 100 lastbilar på rad och norrifrån flera hundra. Vägen är avstängd för alla lastbilar, bilar, mm. Vi kan dock slinka emellan och trampar vidare på en tom väg. Kanske är det en partidemonstration. Vi får säkert en förklaring framåt dagen. Vi blir glada över den lastbilstomma vägen. Eftersom den är fortsatt tom i mötande riktning, så är den nog avstängd längre fram också.
Kl 0930. 27 km. Vägen är alldeles tom. Vi är alldeles själva. Odlingarna – risfälten – är skördade och torra. Här växelodlar de inte, vad vi kan se. Vattentillgången i landskapet förefaller också vara lägre.
Kl 1005. 37 km. Det rullar fortfarande inga lastbilar som kommer i fatt oss, så vi antar att vägen fortfarande är avstängd. Det kommer några få lastbilar norrifrån, men trafiken är för övrigt blid på vår sida.
Kl 1017. 37 km. Frukost. Poori och grönsaker med språksvårigheter, men med ett mycket bra resultat. Det blev en ordentlig grönsaksröra och ett porathaliknande bröd. Mycket gott och nästan i lunchmängd. Chai fylld med mjölk, te, ingefära och socker. (190 rupier inkl chai och vatten).
Kl 1050. Iväg igen på lastbilsfri väg. Landskapet är kuperat, så vi får trampa i backar lite nu och då. Vi har det ändå riktigt bra.
Kl 1211. 58 km. Sten. Och backar. Stentransporter per traktor, stenkross manuellt och stenkross maskinellt. Landskapet dammar, allt är grådammigt av stenkrosstransporter och krossningen. Risfält är verkligen vackrare än detta. Vi ser ännu inga lastbilar, förutom de som kör sten i närområdet. Kl 1234. 63 km. Stenkross och sortering. Det är otroligt smutsigt och tungt, det arbete männen och kvinnorna utför här. Hu, säger jag.
Kl 1257. 67 km. Khordha. Nej, här finns inga boenden. Vi måste fortsätta till delstatens huvudstad, ca 3 mil bort. Pyrt, men det ligger inom möjlighetens gräns. Vi laddar med lite Sprite, kex och bananer och trampar på efter den lastbilstomma vägen. Vi mår gott, trots den uteblivna eftermiddagsvilan.
Ca kl 1500. 95 km. Bhubaneswar. Staden är stor och vi söker efter järnvägsstationen eftersom det skall finnas boende där. Vi blir skickade kors och tvärs genom staden åt helt fel håll flera gånger. Frustrationen ökar och man undrar hur de tänker när de svarar så uppenbart felaktigt. Långt om länge senare hittar vi rätt och efter en stunds lodgeletning hittar vi ett boende.
Kl 1640. 108 km. Incheckade på ett fint rum på Kasturi Guesthous, nära East Coast Railway Station, Bhubaneswar, Orissa, India (850 rupier).
Detta var en bra, men en lång dag. Idag har vi åkt en stor del av dagen på stor väg. Den har varit nästen helt tom eftersom det har varit en 12-timmarsstrejk i protest emot höjda bensinpriser. Från kl 0600 – 1800 har lastbilar, bussar, bensinstationer, mm stått stilla/stängda och många butiker likaså. De öppnar igen kl 1800 idag. Samma sak gäller för i morgon. Det ger oss lugnare väg i morgon också. Vi hoppas att de lyckas i sina protester, så att bensinpriset inte blir högre än vad det är. Vi minns häromåret när vi åkte här per mc – att bensinpriset är mycket högt, ställt i relation till kostnadsbilden i landet och i förhållande till normalindiernas inkomst.
108 km idag, vilket är rekord för denna resa. 1448 km cyklade totalt, från Chennai och hit.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar