Äntligen!
Solen flödade, himlen var klarblå och vinden fläktade milt. Vi badade i gult, blått och grönt, denna midsommar 2022. Gräset var klippt, ängarna slagna, fönstren putsade och bullarna bakade. Folket i hembygdsföreningen har lagt timme efter timme på städ, puts, bak, korv- och kaffekok och fej på den vackra gården för att festen skulle kunna bli av. Pandemin har hindrat i flera år, men nu var det dags igen. Välkomna ska ni alla vara, sa de med en öppen famn.
På måndagar är det arbetskväll i föreningen. En idogt gäng deltar och gör fint på gården. Några nya är där, lite yngre och drivna. De har att förhålla sig till dem som alltid varit där och vet hur jobbet ska göras. Kanske finns det nya arbetssätt?
Om det ska bli någon midsommarstång krävs blomster och björk i mängd. Och många som gör tillsammans. Blommor behöver plockas och ställas i hinkar för att klara sig till stången ska kläs. Vilka plockade alla vackra blommor som stod samlade på gården? Vem högg björkarna? Vilka klädde gården och stången med björk och blomster? Jo, han och hon, de där borta och hen bortom kröken. De och vi tillsammans. För det är så det görs.
Stången ska resas. Vem var det som skulle basa för det? Nu är tid, vi behöver vara fler. Kom, bara kom. Du är lång och kan nå. Vi pekar med hela handen och fem minuter senare är det gjort. Det många förberett och glatts över är på plats. Musiken och festen kan börja. Vi ler och gläds. Nu är tiden här.
Lotteri, korv, kaffe, kakor/bullar, fiskdamm och tipsrundefrågor. Visning av hus, lada och gårdens uthus gjordes också. Jag såg gårdsfolk i varje hörn. Hör hur de pratar och berättar, njuter och gläds med folket som vill veta. Vem har bakat alla bullar och kakor, ja, också det är ideellt och gjort med bygdens kärlek.
På parkeringen står män med gula västar. Ängarna är slagna så kort det går. Så noga och så kort så att inte en varm katalysator sätter eld på det torra gräset. Hinkar med vatten finns i reserv. Parkeringsmännen pekar hit eller dit. Gamla veteranfordon och finbilar får stå på hedersplats vid ladan, resten på parkeringsängarna. I raka rader ställs bilar i tydlig ordning. Någon obstruerar, säkert i oförstånd, ställer sig på tvären, sabbar ordningen. Det blir bra ändå, nästan alla förstår en rak arm med riktning. Allt gick väl, vi tackar för det.
Jag ler lite snett när jag ser att kaffet kokas av kvinnorna, att stången lyfts och parkeringens ordning är männens. Samma ordning som alltid, traditioner är som de är. Varför förändra saker som fungerar? Nåväl, allt görs tillsammans. Vi gör det med liv och lust.
Jag tänker luta mig mot mjölkpallen, den vackra som står vid ingången till gården. Den som berättar en historia om förr. Nej, stopp! skriker någon. Den är tjärad, men inte torr. Så det kan bli, så det kan bli.
Musik, sång och dans ljuder över landskapet. Barn och föräldrar kommer i långa rader. De har mor- och farföräldrar med sig, ja, vänner också förstås. Någon träffar barndomsvänner från förr. Var det verkligen 30 år sen sist? Oj, så åren går. Folket myser, skrattar, fikar och dansar. Fiskdamm och tipsrunda fyller själen med glädje, bara det är en fröjd. Vad ska inte solen, värmen och traditionen då vara? Ja, visst är det vackert, säg!
Snart tystnar musiken. Det fikas, tipsas, pratas, tittas och gläds. Så småningom går de hem, ja, folket vandrar hemåt till sitt sillbord, njuter jordgubbstårta och blida vindar. Solen är vänlig så det kan sittas ute utan tak. Det är en midsommarafton att minnas.
Hembygdsfolket plockar in, på gården. Stolar, bord, bänkar, flaggan, sopor, tipsrundefrågor, grindar, förlorade nycklar ska tas om hand och låsning ska göras av alltet. Det tar sin tid, någon timme eller tre, det görs under tystnad, men också med samtal, tanke och skratt. Det görs med den arbetssträvhet som präglar de ideella krafterna.
- Hur många timmar har hembygdsfolket jobbat, frågar jag min köksbordskamrat.
- Oj, oj, oj, svarar han. Oj, oj, oj, ja, det är många det.
Utan detta kulturfolk vore vi inget. Ja, så fattiga vi vore om de inte fanns.
Att fira midsommar på Labacken (Roslagsbro) är en fröjd.
Vi tackar alla som gjort det möjligt och vi tackar alla som var där.
Anette Grinde
Föreningsaktiv kulturutövare, glad över föreningsfolket, med insikt om vikten av kultur i alla dess former.
