Pride

Mannen kommer in i butiken. Han pratar om pride som om människorna och företeelsen vore märkligheter från rymden. Han säger också; 

- "Jag håller inte med", 

- "de får göra som de vill i privatlivet, men jag håller inte med om det de gör". 

- "Jag skulle gärna prata med dem, de skulle snabbt falla för mina argument"

- "jag förstår att det är bäst att jag är tyst"

- ja, säger jag, det är nog ändå bäst att du är tyst i detta. Låt var och en vara det de är, som de är, precis som du får vara som du är. Vi är alla en särskild figur. Låt dem, oss alla, du och jag, bara vara som vi är. 

Jag hängde upp prideflaggan. Kanske var det den som provocerade honom? Ja, det har hänt förr att folk har undrat varför den hänger uppe. Kanske är det för att vi alla har rätt till en plats i världen, rätt att vara som vi är. 

Jag behöver lära mig mer om andra, om människor och deras sätt och tankar. Jag arbetar med det varje dag, funderar och förhåller mig. Ibland upprört men oftast stillsamt lyssnade och lugnt, alltid i syfte att lära mig mer. Det kan jag förstås bara om de låter mig, förklarar att och hur när jag inte förstår.  

Samma lika går åt andra hållet, där man alltid hoppas att människor är toleranta och förstående mot mig (och dig), respekterar hur jag (och du) är och i den roll jag (eller du) befinner mig (eller dig) i. 

Alla är vi lika, fast ändå olika. 

Eller ja, nej, vi behöver - kan - inte alltid vara som vi är. Vi behöver anpassa oss till varandra för att livet ska fungera. Jag till dig och du till mig.

Eller hur tänker du om det?

Nu ska jag bokcirkla - prata - om Masochisten. Det blir fint. 

A..