8-9/10-22. Jag hade barn och barnbarn på besök. De minsta kom med glädje till huset, ändrade ljudnivå, nyttjandesätt av prylar och frågeställningar att prata om. De röjde, grät, gnällde och skrattade. De bytte sinnesstämning på en mikrosekund och porslinsfigurerna gick sönder en efter en. Varför har vi porslinsfigurer hemma, egentligen? Ska vi inte bara slänga dem? De undrade och fantiserade, ja, och plockade äpplen till älgarna. Det var en fröjd.
Jag vaknade med ångest i hela min kropp. Några leverantörer har inte levererat, inte svarat, inte gjort bra och rätt. De har vägrat i vecka efter vecka, valt en destruktiv informationsväg. De har skadat min verksamhet rejält, ja, många andras också. Det är stora företag som bara tiger, de sitter still och tror att det bästa är tystnad. Den strategin var väldigt skadlig för mig. Dyr och med makabert stor extra arbetsbelastning rakt ut i luften.
Jag ber sinnesrobönen, men den är oanvändbar när samtalen från nästa led blir för många. Inget är någon tröst, inget ger styrka. Det är en plågsam tid.
Jag tycker illa om söndagar. De ger ingen vila och ro.
Därutöver har jag anmält mig till Ultravasan 90 - 2023.
A, som i jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar