Jag simmade. Vi var en bit bort i sjön när det hände. Vi simmade tillsammans, ganska nära varandra. Det var rätt kallt i vattnet, men man blir ju varm när man rör sig.
Plötsligt krampade min vad, låste sig helt och gjorde väldigt ont. Jag var en bit från land, kunde inte busvissla till mitt sällskap och tappade min simförmåga. Jag vände mig på rygg, försökte flyta och massera vaden. Snart upptäckte mitt sällskap att jag har tappat fart, undrade vad som hänt.
Det gick väl till slut. Vi talade om händelsen, oron, det onda, plötsliga, sträckan från land och hur man gör när man hämtat sig från chocken och oförmågan, som man måste omvandla till förmåga igen. Vi var glada för sällskapet, simningen och sjön. Utan varandra vore vi inte där.
Att kunna simma är magi.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar