18 juni 2022.
Leif och Eva chefar i bokhandeln och jag har semester. Jag använder dagen till friskvård. Eller galenskap, beroende av hur man ser det.
Jag sprang en skvätt. Klockan stannade på strax under 70 km. Tiden blev ca 8 timmar och 20 minuter. Stegmätaren gav mig beröm. Den sa att jag rört mig 81846 steg under dagen. Jag sprang "Jättelångt", ett springlopp som går mellan Grisslehamn och Norrtälje, längs Roslagsleden. Roslagsleden går över stock och sten. Klippor, rötter, ojämnheter, fallna träd, högt gräs och stenar varvas med vackra skogsvägar. Vägen genom kohagen krävde särskild uppmärksamhet för att inte trampa i de färska komockorna. När man är trött får man skärpa sig särskilt, koll på ledmarkeringar så man inte springer fel och koll på fötterna så de gör det de ska och inte snubblar eller trampar snett. Att göra rätt i alla led under så lång tid är inte helt lätt, men det gick rätt bra. Jag ger mig själv godkänt, kanske t o m med lite beröm.
För att springa 7 mil krävs en acceptabelt tränad kropp och ett resonabelt hjärnkontor. Ja, gärna god coachning också. God coachning hade jag genom Ellen (3 år), Jenny och Sofie. De hejade, berättade för mig att jag kunde och försåg mig med både känslomässig energi och mat. Sofie sprang med mig en god bit, vilket var fantastiskt bra. Tack, för fantastisk coachning. Min kropp fungerade acceptabelt väl. Att springa så att man inte skadas kan vara en konst. Jag kan gå hyfsat ordentligt idag, dagen efter. Jag kan t o m ta mig upp och nedför trappan utan större åthävor. Det kännas fint.
Jag hade sagt till mig själv att springa lågt, använda benen så lite som möjligt. Korta steg, låg löpstil, bara så höga lyft som krävs för rötter mm och inget mer. Lågt och mjukt, för att klara 7 mil utan skador. Det gick vägen. Jag är glad och tacksam för det. Värre är det med knoppen ett lopp som detta, där det krävs många samtal med sig själv för att möta sina motargument.
En tränad kropp och en samarbetsvillig knopp är viktig i Jättelångt, det fungerade helt ok för mig denna lördag i juni 2022. Det känns skönt idag, dagen efter. Det känns, men inte ont.
Jag är glad och tacksam över att vilja, kunna - vara hel och frisk med huvudet i samarbetstakt - för att kunna springa så långt. Jag är glad och tacksam för mitt coachningteam - mina barn och sambo - som gjorde det möjligt. Tack. Jag tackar också Jonas Ek som drev mig till anmälan.
I mål. Hel. Inga blåsor. Inga skador. Glad. Tacksam. Nöjd.
Anette Grinde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar