8 juni 2024.
Solen sken. Det droppade lätt på mig när jag gick hemifrån på morgonkvisten. Det slutade snart. Jag gick till bussen. Det var en skön morgon.
Jag hann till Karls kyrkoruin, drygt 10 km bort. Inte drygt som i jobbigt, utan drygt som i lite mer än 10 km. Det var skönt och vackert. Jag tycker om Karls kyrkoruin, så det var fint att jag hann titta in där.
Vid Karls kyrkoruin ligger Karlösa gård. Där bodde jag och barnen när de var små. Inte så länge, men ändå. Sofie var ansvarig för att fösa ut mössen. Det fanns gott om möss. På gården fanns också 2000 grisar. Ja, och en katt. Vi borde ha haft egen katt, så kanske den hade klarat våra möss också. Jag minns det som en fin plats, men med rätt många möss. Eftersom Sofie var rätt liten behövde hon inte hantera döda möss. Hon släppte bara ut dem ute, ja, så då var de väl samma mus som var inne strax igen kan man tro.
I ett hus intill, nära, tvärs över en bäck, bodde en man som var osams med husägaren på gården. När han hörde att jag bodde där fick jag inte gå över bron som gick över bäcken. Han var vred, bestämd. Det var länge sen nu, men jag minns det absurda i att jag inte fick gå över bron. Osämja är ofta rätt obegriplig, hur den ibland sätter sig i själen och inte kommer loss.
Idag (lördag) har det ömsom regnat och ömsom varit solsken. Helena Ulvatun har varit vid bokhandeln och pratat om hundar. Det har varit fint.
När hemåtdags infann sig tog jag bussen till Söderbykarl och sprang från Viks vägskäl till Söderby, längs Roslagsleden i skön junitemperatur. Lite långsamt, men med egen kropp och egna steg.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar