Kvinnor och män som känner sig orättvist behandlade gör inte sitt bästa i retur. De använder en hel del av sin tid till att kanalisera sitt missnöje på olika sätt. Någon tar till våld, någon ordar högt, någon talar med andra utan att kunna påverka situationen - orättvisan och missnöjet gör att tid läggs på fel saker. Istället för att lägga tiden inom sitt fantastiska kompetensområde läggs tiden på frustrationsirritation, som också sprids till andra i omgivningen. Det tär. Det är naturligt, eftersom vi behöver bearbeta vårt missnöje och vår frustration. Det är naturligt, men det är ett oerhört slöseri på kompetens och energi.
Ideella föreningar är ett område, där det är svårt att hitta rätt mellan idealitet och professionalitet. Styrelsen i ideella föreningar utan anställda får ofta lägga oerhört mycket tid och engagemang i verksamheten. De är verksamheten. När en sådan organisation övergår till att också ha anställda krävs det god kännedom om företagsvärlden för att kunna släppa arbetsuppgifterna och låta de anställda göra sitt arbete. Föreningen är inget företag, men behöver i något mått betraktas som ett sådant. I det läget är det styrelsens uppdrag att skapa övergripande riktlinjer och strategier för verksamheten, men inte att grotta ner sig i de löpande detaljerna. Det ligger på personalens bord. Det är alltså väldigt viktigt att styrelsen och personalen ägnar sig åt rätt typ av uppgifter.
I de föreningar där det finns ett kansli till stöd för de ideella krafterna, de som är de verkliga utförarna, är det viktigt att kansliet är ett stöd - eller åtminstone berättar tydligt vilka förutsättningar som gäller. Om föreningen tror att det finns ett stöd och det visar sig att så inte sker, så blir besvikelsen stor och energin går åt fel håll. Det blir gnissel istället för fin verksamhet. Jag själv går ur min roll som ordförande senast vid nästa årsmöte, bland annat p g a kansliets förhållningssätt men också p g a alltför gamla tankar i föreningen i stort. Det är inte tillförande att verka i föreningen. Det saknas förutsättningar att utvecklas och jag tycker inte att det är roligt. Huvudföreningen är inte modern och den saknar tankar och förhållningssätt som tillför ny kraft till den lokala föreningen. Det leder, för mig, bl a till att jag blir styrd i en riktning där jag inte vill vara. Därför väljer jag att gå. Jag vill inte gå i negativa ledband. Jag tänker att det är allvarsamt för föreningen att det är som det är, eftersom det skadar föreningen i stort. Kanske är det en fråga för generalsekreteraren/Vd.n i "församlingen" - men jag ids nog inte lägga krut på att informera honom om det som händer och är eller med förslag om hur det borde vara. Det är å andra sidan människorna i organisationen och i föreningarna som gör det till vad det är - vi var och en - och det kan han kanske inte förändra. Eller också kan han det. Eftersom han har mandatet. Om han skulle vilja.
I andra föreningar finns jag som uppdragstagare, anställd, styrelseledamot, adjungerad ledamot till styrelsen eller i andra roller. Alla dessa roller är olika och ger olika erfarenhet och olika bild, men de ger mig också en helhetsbild över hur föreningar arbetar och hur människor fungerar i dessa sammanhang. Liksom hur jag gör och tänker i olika situationer. På något sätt blir det tragiskt, eftersom vi skulle kunna göra så mycket mer om vi lärde oss mer av och om varandra och lyssnade noggrant på hur vi skulle kunna förbättra vår organisation. Kanske är problemet bara att det inte finns tillräckligt många som orkar bry sig tillräckligt mycket om varandra - och organisationen. Men, om så vore, skulle det kunna bli riktigt bra.
Det skulle helt enkelt kunna bli så oerhört mycket mer.
A..
Länkar & sånt;
Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Blogger.com. Knuff bloggar. Knuff om Föreningsliv - Bloggare om Svenska Turistföreningen - Svenska Marathonsällskapet - ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar