Reflektioner Allteftersom: Ölands marathon 28 juli 2012

måndag 6 augusti 2012

Ölands marathon 28 juli 2012

Datum: Lördag 28 juli. Plats: Löttorps centrum. Arrangör: Högby IF friidrott. Tävlingsledare: Calle Nilsson. Väder: 20-25 grader och kvavt, måttlig sydöstlig vind. Startande: 65 st män, 18 st kvinnor (8 + 3 st DNF).

Vi åkte genom landet i gassande sol. Någon vidare luftkonditionering i bilen fanns inte. Men nej, jag klagar inte på värmen. Punkt.

Väl framme på norra Öland ändrade sig vädret. Ett djupt dis drog in från väst. Himlen var mörk och jag undrade om det skulle bli ännu ett maraton i regn och snålblåst. I den korta promenaden från middagen till vår stuga andades vi den friska kvällsdoften av ljuvlig grönska i den fuktiga kvällningen. Vi stannade och lyssnade till ljuden i den fantastiska tystnaden.

Mitt i natten vaknade jag av att det smattrade ordentligt på taket. Regnet vräkte ner. Tankarna malde. Jag somnade om så småningom.

Inför start. Snart är det dags.

Starten gick kl 1600, så vi hade gott om tid för förberedelser under dagen även om det mest blev pannkaka av dem. Rätt som det var, var tiden slut. Skulle jag ha de kortaste byxorna, eller de blå? Skulle jag ha Sthlm Marathon 2011 finisher tröjan eller den knallgula från det regniga och kalla 2012? Musik och klocka? Vätska och energi?

Löttorp ligger på norra Öland. Där finns Högby IF Friidrott med den aktiva friidrottsfamiljen Nilsson. De glöder av energi och ger en hel del uppmärksamhet till idrottande och friidrottande. Ja, det finns många fler i föreningen. Också de syns och glöder. Mattias från ICA i vår grannby Källa är numera ordförande, så ett samtal med honom om samarbete kring ett närliggande långloppsarrangemang står högt på min agenda.

Löttorps besöksantal utökas markant under sommarmånaderna, butikerna blir fler och energin bubblar. Då ter det sig också passande att finna ett maraton där.

Ölands marathon har funnits i många år, åtminstone sedan 1995. Det är inte så stort, vare sig deltagarmässigt eller arrangemangsmässigt. 57 herrar och 15 damer kom i mål. Det är därmed lite annorlunda än t ex i Stockholm eller i New York. Banan är förlagd till en varvbana, som skall springas tre varv. Med start i Löttorp, en kort runda i Löttorp för att sedan springa västerut via Alvedsjö ut mot kusten. Vägen går genom det vackra odlingsandskapet och korna kantar vägen ibland. Den lilla byn Alvedsjö består av några få hus, där några rymmer sommarboende och några är fastboende året om.

Vi når strax kusten. Stenkusten gör skäl för sitt namn. Den är karg, men oerhört vacker. Kanske får vi njuta av solnedgången om vi passerar i rätt tid på vårt tredje varv.

Kuststräckan får bara njutas en kortkort stund innan vi svänger österut igen. Vi passerar här en aktiv jordbruksbygd, där gårdarna byter av varandra. Det finns onekligen gott om djur och mjölkproduktion på Öland.

Gudesjö står för flera gårdar. Strax senare passeras Ranstad med fritidshusområden, öppna fält och slingrande vägar. Just här går det uppför en kort kort stund, på den annars platta banan. Öland är ju inte känt för sina många backar precis.

Strax är vi i Löttorp igen, rundar den lilla "extrasvängen" innan vi åter stretar ut på varv två.

Det finns tre vätskedepåer efter banan. En vid varvningen, en strax innan vi kommer ut till kusten och en vid Ranstad. Det är ca 4-4,5 km mellan dem. Det finns vatten, energidryck och vattensvamp på två av dem och vatten och energi vid den tredje. Det visar sig senare att det fanns svamp även vid den sista, men det var belägen på en annan plats så den återfann vi inte. Något annat energitillskott än vätska bjöds inte, vilket får ses som ett stort minus i det annars goda arrangemanget.

Vårt hejalag stod i Ranstad. Mor och far, och syster med make och döttrar hejade, vrålade och hoppade när vi kom. De förundrades över orken, takten, löparna och arrangemanget som de aldrig tidigare uppmärksammat trots att de bor bara några km härifrån.

Maratonlöpare med glädjeskutt i sinnet.

Leif, min färdkamrat, sprang med lätta steg. Hans dagsform visade sig vara mycket god och han tog stegen med sprudlande glädje. Själv fick jag det en aning tungt och slitigt, särskilt på varv tre, men jag kom i mål i rimlig tid och med hedern i behåll. Min gode sambo vann sin klass M60 på 3,41. Och jag kom sist i min klass K50 (eller 2.a om man är positivt lagd) på en tid strax under 4 timmar. En fin Öländsk kalksten förärades vi som pris för genomfört lopp.

Banan är fin, men jag drömmer om Norra Ölands Långa som skall gå av stapeln som ett planeringsarrangemang under hösten 2012 och med tävling under 2013. Där förläggs sträckningen till alvarsmarker, cykelstråk och den ljuvligt vackra västra kusten. Sträckan kommer att vara lång, längre än ett maraton. Snart är arrangemanget på plats.

I mål - med hedern i behåll.

Ölands marathon ter sig lättarrangerat med den relativt korta varvbanan, få vätskedepåer helt utan extra energi och med relevanta kontrollmöjligheter för arrangören. Till nästa år hoppas jag att den lokala matbutiken åtminstone sponsrar med banan, extra energisocker och saltgurka, till glädje för deltagare och som plus i tanken till sponsor och arrangerande förening. Soppåsarna och svamparna bör också placeras några ytterligare steg bort, så att man klarar depåuppehållet med bara två händer och utan att behöver stå alldeles still.

Häromåret fick löparna springa i kyla, regn och snålblåst. I år sken solen och det var till och med lite väl varmt de första två varven.

Söndagsmorgonen efter är ljuv. Det är skönt att möta den nya dagen, även om sömnen blev en aning usel i det speedade tillstånd man befinner sig i efter ett lopp som detta. Lördagens värv känns, men ändå inte mer än att det är möjligt att göra höga hoppsasteg över gräsmattan. Det finns hopp för nya ljuvliga löparrundor och andra festliga maraton inom kort.

Vad kommer härnäst, mån tro? Kanske blir det Helsingfors i augusti och/eller Berlin i september. Den som lever, och har glöden, hälsan och orken kvar, får se.

Anette Grinde

Länkar;