Reflektioner Allteftersom: I några sekunders oändlighet

tisdag 28 augusti 2012

I några sekunders oändlighet

I några sekunders oändlighet
ISBN 978-91-633-9507-9.
2012
Uppföljaren till 24 bilder säger samma som 1977 ord. En spännande växelverkan mellan fotokonst och poesi.
Fantastiska bilder av Mats Andersson & Anna Clarén. Texter av David Söderlind.
Förlag; Concret

Bilder är fantastiskt, tycker jag. Många texter likaså. Här förenas bilder av två inspirerade fotografer och texter till dessa. I ett växelspel, tillsammans. Anna Clarén, Mats Andersson och David Söderlind samarbetar. De är konstnärer var för sig, med gör detta till en enhet. De är alldeles lika, med samlas ändå i något unikt tillsammans. De gör det väl.

David skriver om svårigheten med att säga nej. Det borde inte vara svårt, men ter sig ibland omöjligt. Han är inte ensam om sin svårighet. Tyvärr. Bilden strax höger om texten är vacker. Svart/vit. Jag antar att den är skannad från en bild från tiden före den digitala tidsålderns insteg. Det är vinter. Smala och resliga träd i en outsinlig mängd. Glest, men ändå nära. Ensamt och stillsamt, mitt i vår fantastiska natur. Om man ser sig själv i detta, så kan det vara lättare att säga nej - till annat. Att vara här, mitt i vår fantastiska natur, är däremot inget att säga nej till.

Vilken lyx att få skriva till bilder. Förutsättningslöst, utan krav och styrning, men ändå med en risk att det inte riktigt skall förstås. Om nu det spelar någon roll. Risken skall vi räkna med. Det är så att färdas genom livet. Ibland går det fort, det hastar förbi. Som på bilden. Kanske går det för fort, så fort att vi inte hinner leva livet som vi vill. David skriver om risken. Om att livet är den största risken. Det vore onekligen synd om vi inte levde det, för att vi var rädda för riskerna.

David skriver om Kära barn. Vackert fångar han orden, tanken. Känslan. Längtan. Den som får mig att tro att han bär på kärleken. Kärleken till orden och kärleken till barnet.

Han skriver också om en spänn till en pizza. Om samvetet, känslan och människoöden. Det drar min tanke till Raine Gustafsson. I dagens DN fanns en liten notis om att han avlidit. Han var hemlös, men skrev t ex krönikor i Situation Sthlm under många år. En speciell man. Utsatt, men duktig. Särskilt uppmärksammad. För att han var värd det.

Hör du mig? Orden visar längtans kraft. Saknad och längtan. Kanske längtar du efter barnet, kvinnan eller en vän. Kanske längtar du efter det som varit och aldrig finns mer. Kanske kommer det ändå åter sen? Ja, inte samma, men något som fyller det tomma rummet.

I några sekunders oändlighet läser & betraktar jag sakta. Ensamt och stillsamt. Jag njuter av bilderna. Betraktar. Jag läser texterna igen. Förundras. Gläds.

I boken finns bilder som sätter mig på prov. Konst gör just det. Sätter oss på prov. Konstfoto är inget undantag. Texterna sätter mig också på prov. De frestar och påfrestar. Utmanar och glädjer. Jag bläddrar, återvänder och bläddrar igen. Jag möter barnen, naturen, skuggorna, färgerna. Eller avsaknaden av.

Jag njuter. Till bild. Och till text.

Njuter. Av bilderna. Och av texterna.
Var för sig.
Och tillsammans.

Anette Grinde