Mattias Hagberg
Rekviem för en
vanskapt.
Bokförlaget Atlas.
Isbn 978 91 7388 4159
Hon kallades
Stor-Stina. Hon sågs som ett monster, ett medicinskt mirakel, en
samisk kvinna av gigantiska proportioner. Tiden – i början av
1800-talet – gjorde det inte lätt för de annorlunda. De visades
upp på teatrar och utnyttjades ur många perspektiv. Ensamheten
måste ha varit skarp, trots närheten till mängder av människor.
Stor-Stina utnyttjades.
Missbrukades för andras vinnings skull. Som tiden gjorde med
människorna som avvek från normen, eller som kyrkan och överheten
krävde. Ja, de gör de än idag, men på helt andra sätt.
Det skapar sorg och
missmod, även när man ur någons perspektiv inte kan styra över
händelserna. När olyckorna och samvetet drabbar är det svårt att
komma till ro. De svarta fåglarna följer både de levande och
döda. Skapar oro. Det syns tydligt också hos de som är kvar.
Tiden kan inte läka
såren. Den står för bestämda åsikter, som påverkar människorna
och deras tro. 1800-talet styrdes med de värderingar som då
härskade. 2000-talet bär andra värderingar, utvecklade och formade
av tiden som gått, men fortfarande präglade av det som varit. Kanske kan inte tiden läka såren här heller.
Mattias Hagberg skriver
tydligt beskrivande, stort och vackert samtidigt som hans berättelse
är skrämmande sorglig. Den gör ont. Det gör mig ont om Stor-Stina
och hennes föräldrar. Det gör mig också ont om tiden som den var.
Absurditeterna haglar tätt. Livet ter sig onekligen inte lätt.
Döden kan ses som lättare, men är kanske inte alltid befriande. De
svarta fåglarna följer, betraktar. De stannar, fast vi vill att de skall lämna.
Av Mattias Hagberg
läser jag gärna mer. Utgivet av bokförlaget Atlas likaså.
Anette Grinde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar