Sundsvall - Hassela.
Kuperad skogsväg. Skog på ömse sidor, eller hyggen. Få byar, få hus. Mycket uppför, stretsamt. Ja, fint ändå. Det är så många skiftningar, så många olika miljöer. Det är fantastiskt att se. Ja, det var mest skog idag.
Mitt ute i ingenstans satt en kille med märkliga 3D-glasögon och en konsol - och flög en liten drönare över väg och ängar. Lite obehagligt. Han hade nog skoj, som det verkade, men han flög den så aggressivt så det var obehagligt för oss som passerade. Med de glasögon som han bar var det nog som i en liten simulator, att det var som om han satt i drönaren. Ruskigt, helt enkelt, men han verkade trivas där han satt på sin stol vid vägkanten.
Vi bor idag på Hassela vandrarhem. Ett äldre par driver ett vandrarhem i ett äldre hus byggt i en skogsbacke. Fint & bra, men en smula udda. Jag inspekterar badrum nu allteftersom. Detta var specialbyggt, med kokhett vatten och risk för skållning. Får man verkligen ha så varmt vatten utan termostat? Ett barn skulle lätt kunna skada sig på detta vatten - värmen är helt klart en risk för skada här. Badrummet var ett litet krypin, fixat av en amatör. I Gnarp var badrummen lutade åt fel håll och vattnet rann ut mot dörrarna. I Sundsvall var det i sin ordning, även om ressällskapet där hade åsikter om hur man fäster en hållare på väggen. Man kan le åt diskussionerna. Var och en ordnar sitt, på det sätt som nöden kräver och som den som gör konstruktionen har kunskap till.
Oavsett badrumskonstruktioner kom vi alltså till Hassela idag. Vi promenerade runt i byn, som inte gick på så många knop. Här fanns en liten matbutik, en pizzeria och ett loppis förstås. En pizzeria och ett loppis finns på nästan varje ort landet runt. Det är rätt fantastiskt, tycker jag.
Vi drar vidare mot syd under morgondagen, vill jag tro.
 |
| Långa, raka vägar. Nära skogar. Fint. Uppför är förstås en smula jobbigt, men det är sådant man får stå ut med på sina cykelturer landet runt. Vissa landskap är mer uppför i än andra. Vissa landskap har mer skog än andra. Cyklarna är ojämnt lastade. Om man släpper taget faller de lätt. Leif parkerade cykeln, som kom i obalans och föll över honom ute på vägbanan. En märklig volt. De som kom i en bil när det hände blev en smula förskräckta men hann stanna i god tid. Allt gick väl - och det kan les åt i efterhand. |
 |
| Till slut fick vi slå oss ner i vägkanten för en fikapaus. Fint ändå. |
A..
(Dagens sträcka 17555-17009 = 54,6 km)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar