Syster Ulrika sprang Stockholm maraton igår. Det var busväder, med regn och rusk, så hon hastade på för att inte frysa. Vi följde Ulrika via internet och noterade finfina tider. Hon höll en jämn och fin fart. En fin prestation.
Vi, jag och Leif, deltog inte i Stockholm maraton i år. Vi sprang Köpenhamn marathon förra helgen, så vi tyckte väl att det var för kort tid emellan. Det var nog ett klokt beslut.
Pappa och mamma följde henne också, via internet. Pappa blev också inspirerad av löpningen, tankarna och hemsidan och letade därför gamla familjeresultat när han ändå satt vid datorn. Han kunde notera att vi är sju (7) personer från den närmaste släkten som har sprungit Stockholm maraton - och att vi är åtta (8) som nu har sprungit maraton.
Pappa, syster Ida, syster Ulrika, syster Susanne, jag, svåger Svante och sambo Leif har sprungit Stockholm maraton och systerdotter Charlotta har sprungit maraton på annan plats. Ja, det är en rätt imponerande mängd.
A..
Visar inlägg med etikett Stockholm Marathon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stockholm Marathon. Visa alla inlägg
söndag 31 maj 2015
söndag 1 juni 2014
Stockholm Marathon 2014
 |
Systrarna Lundeberg efter Sthlm Marathon 2014
Anette Grinde - Ulrika Pühringer - Ida Bjurström
|
Anettes maraton nr 19+1 (19 maror + 1 ultra)
Ulrikas maraton nr 3
Idas maraton nr 4
Kickis maraton nr 3
Leifs maraton nr 18+1 (18 maror + Lidingö 3 mil)
Anette & Ulrika hade exakt samma tid i Sthlm Marathon 2014, trots att vi inte sprang tillsammans alls.
 |
| Ida Bjurström - Anette Grinde - Ulrika Pühringer Kristina Vanvreten - Leif Hemlin |
torsdag 8 maj 2014
Genomförda lopp med dignitet i "modern tid"
Genomförda lopp med dignitet i "modern tid" - uppdaterad lista
- Paris Marathon 2014
- Istanbul Marathon 2013
- Amsterdam Marathon 2013
- Tjejmilen 2013 (är med på listan för att mamma, syster, dotter och systerdotter också deltog)
- Reykjavik Marathon 2013 (3.44.06 - årsbästa. Regn & rusk. 5a i åldersklassen 50-59 år. 33a totalt av 225 damer. Nöjd & glad.)
- Cykelvasan 2013 (95 km MTB - 4.38 - fantastiskt skoj!)
- Ölands Marathon 2013 (3.55.36. Guldmedalj i Veteran-SM (K50).
- Stockholm Marathon 2013 (3.47.04. Guldmedalj Veteran-DM Uppland).
- Personliga rekordens tävling 2012 (6-timmarslopp - sprungit 62 km)
- Berlin Marathon 2012, (3.37.58 - näst bästa maratontid)
- Helsingfors Marathon 2012,
- Ölands Marathon 2012,
- Stockholm Marathon 2012 (ihållande regn, 4 grader och kraftig vind 18 meter/sekund. Ändå en tid under 4 timmar. 3.57)
- New York Marathon 2011,
- Axa Fjällmarathon 2011,
- Stockholm Marathon 2011,
- Stockholm Marathon 2010 (3.40.56)
- Malta Marathon 2010 (3.37.37 - bästa maratontid)
- Veteran SM Friidrott 2010 Högby/Löttorp, Öland. Bronsmedalj Veteran-SM 10 000 meter samt 4e plats 5 000 meter. K35*400 meter (stafett) - silver för Rånäs 4H.
- Terräng Veteran-SM Borås 2010. K35-lag - Veteran-SM silver för Rånäs 4H.
- Stockholm Marathon 2009,
- Stockholm Marathon 2008,
- Stockholm Marathon 2007. (4.09.32)
- En svensk klassiker klar 1994.
18 maraton.
1 ultra.
9 maraton/ultraländer (Sverige, Malta, USA, Finland, Tyskland, Island, Nederländerna, Turkiet, Frankrike)
A..
söndag 1 december 2013
Jag minns mannen som flög i sin glädje ...
När han kom upp till Valhallavägen och skulle svänga in mot Stadion mötte han några poliser, som han varmt kramade om. Jag, trött av alla steg, undrade om det hade slagit slint hos honom. Men, han var antagligen bara "hög" av euforin över att nästan vara framme.
Jag tänker på honom från tid till annan. Han satt ändå sina spår hos mig, även om jag just där tyckte att han verkade lite galen. Jag hoppas att också jag kan känna en sådan eufori strax före målgång i någon av mina nästkommande maror. Göra maran till en fröjd, helt enkelt.
A..
måndag 3 juni 2013
Guld!
I dagens Norrtälje Tidning läser jag om några av mina klubbkamrater i Rånäs 4h som har gjort väl ifrån sig i årets Stockholm Marathon. Jag läser om Janne Holmén, Jennie Sandberg och Martti Mustonen - förutom alla de andra som inte har fångats på bild. I texten noterar jag att årets Stockholm Marathon också var DM i maraton för Uppland och att såväl Leif som jag själv tog hem en guldplakett i våra respektive åldersklasser. Ja, visst blir man glad av sån´t. Guldmedaljerna haglar inte över oss, så dessa glädjer oss stort.
Ja, detta inspirerar till nya stordåd!
A..
 |
| Leif, Ida, Anette & Ulrika efter att ha genomfört Sthlm Marathon 2013. Alla med hedern i behåll! |
 |
| Norrtelje Tidning 3 juni 2013 |
Mina genomförda lopp med dignitet i "modern tid"; Sthlm Marathon 2013, Personliga rekordens tävling 2012 (62 km), Berlin Marthon 2012, Helsingfors Marathon 2012, Ölands Marathon 2012, Sthlm Marathon 2012, New York Marathon 2011, Axa Fjällmarathon 2011, Sthlm Marathon 2011, Sthlm Marathon 2010, Malta Marathon 2010, Sthlm Marathon 2009, Sthlm Marathon 2008, Sthlm Marathon 2007. Därtill En svensk klassiker klar 1994. Länk till övriga lopp av äldre datum. Så - 13 Marathon, 1 ultralopp, 1 stor klassiker och en hel del annat.
torsdag 16 augusti 2012
Korsningen Kungstensgatan/Karlavägen.
Klockan är 11. Det är onsdag. Jag passerar nära korsningen Kungstensgatan/Karlavägen. Plötsligt fylls jag av en massa endorfiner. Lyckobubbel. Jag vill springa. Jag lättar nästan. Jag känner längtan och glädje.
Jag undrar varför. Det är inte springtid just nu. Plötsligt inser jag att jag går på en av de gator som spelar roll. En sådan gata som tillför glädje, pina, undran och en magisk känsla av storhet. Just här är den sista vätskekontrollen innan vi drar ut på Djurgårdsvarvet. Vi har då bara några km kvar till mitt i och hälften kvar. Det är då man kan känna att det bara är en kort bit kvar. Att man är på hemväg. Det känns stort.
Just här är också den sista vätskekontrollen innan målgång. Då vet vi att vi bara har en kort, kort bit kvar. Då är det bara att samla sig för det sista och fokusera på att strax få komma in i Stockholms Stadion och njuta av den enorma glädje som det kan vara att komma in där efter 4,2 mils löpning på Stockholms fantastiska gator.
Här, - då - på Karlavägen, väller känslorna över mig genom njutningen, plågan eller undrar över vad man håller på. Den slår oss gång på gång under resans gång, men nu minns jag bara solen och njutningen. Kanske är det tur att minnet är så selektivt, eftersom det faktiskt var 4 grader, regn och 18 meter/sekund när det begav sig sist.
Nu längtar jag efter att springa maraton på Stockholms gator igen. Det är helt enkelt en fantastisk plats att göra det på.
Man blir glad av sån´t.
Anette Grinde
Genomförda lopp med dignitet på sistone - Ölands Marathon 2012, Sthlm Marathon 2012, New York Marathon 2011, Axa Fjällmarathon 2011, Sthlm Marathon 2011, Sthlm Marathon 2010, Malta Marathon 2010, Sthlm Marathon 2009, Sthlm Marathon 2008, Sthlm Marathon 2007.
Länkar. Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Bloggportalen.se. Knuff om Stockholm - marathon - . Bloggare om endorfiner - Blogger.com.
söndag 3 juni 2012
Stockholm Marathon 2 juni 2012
 |
| Dn.se - Sthlm Marathon i siffror |
2 juni 2012. Stockholm Marathon 2012 - 42 195 meter - 4,2 mil. Rekord i kyla, regn och blåst. Jag läser i DN att det var kallare än på julafton. Jag antar att de menade den senaste, när vi var i Indien och njöt av den fantastiska värmen längs den västra indiska kusten. Ja, det var kallare här, än där. Och det var tydligen också kallare i Stockholm nu, än då.
 |
| Sthlm Marathon 2012 |
Hemma packades regnkläder och paraplyet, liksom extra kläder och ombyte. Kortbyxor och linne valdes bort. Det vankades kyla och regn, och det gällde att vara förberedd på väder. Det blev packning och förberedelse därefter.
Vi brukar ta en promenad ifrån Tekniska Högskolan och bort till Stadion och startplatsen för att njuta av stämningen. Detta år fick det bli tunnelbana ändå bort till Stadion. Det var inget gosigt promenadväder. Vid T-banestationen Stadion var det riktigt fullt med folk. Det luktade liniment lång väg. Den långa kön och trängsel till uppgången gav en smärre känsla av klaustrofobi. Vad skulle hända här om en olycka inträffade som krävde rask utrymning av utrymmet? Nåväl, det gick väl och snart var vi uppe från underjorden och ute i det regnruskiga vädret. Det är ju inte utan att man undrar vad man håller på med.
 |
| Redo för start? |
4 plusgrader vid start och inte särskilt mycket mer under resans gång. Det blåste 18 meter/sekund i vindbyarna. Det var regnigt hela vägen. Över Gärdet, Södermälarstrand och Västerbron var det riktigt motigt. Ja, det var verkligen riktigt kallt, riktigt blött och riktigt motigt i vinden. Många löpare var kraftigt nedkylda när senare de kom i mål.
Vid centralen, första varvet, fick jag en energikick när Leif & Jenny (med 20 meters mellanrum) hejade och log. En kram i blötan gav energi. Jag tittade, som vanligt, efter mor & far i korsningen Birger Jarlsgatan/Odengatan men de fanns inte på plats. Jag minns häromåret när de stod där och hejade friskt. Det ger mig fortfarande energi & glädje varje gång jag Sthlm-marathon-springande passerar den korsningen. Det har jag gjort några gånger sedan dess. På andra varvet fanns Leif på plats på väg in mot Torsgatan. Det glädjer verkligen stort, när någon hejar, följer och håller koll. Det var självklart avsevärt mycket mindre publik ute denna dag, men det var absolut inte tomt på folk. En stor eloge till alla ni som tittade, log, ropade, inspirerade och hejade. Det är guld värt.
Jag noterade genomgående avsevärt mycket färre gående löpare i år, än det varit tidigare år. Jag kan tro att det berodde på vädret. Det fanns ingen anledning att förlänga pinan i detta väder. Det blev inte vilsamt att gå. Gick det att springa, så var det läge att springa. Om inte annat för att hålla värmen. Vi ville alla komma i mål så snart som möjligt och inte stanna ute onödigt länge i det ruskiga vädret.
 |
| På väg in mot mål! |
Efter målgång blir det promenad ner till Östermalms IP. Efter den roande (plågsamma) trappan klipps tidtagningschippet av, vi får en belöningspåse med förtäring och en "stolthetströja" - med finisher som tydlig text.
Sedan serveras det som vanligt en mängd ytterligare förtäring på Östermalms IP. Detta år var det dock för kallt för att jag skulle hantera ätandet. Jag fångade en ljuvligt god och enormt stor kanelbulle och stapplade sedan in i en varm dusch. Utan den hade jag nog inte överlevt. Jag var samtidigt förundrad över att det fanns plats i omklädningsrummen och duschen, men många satt utanför utan fokus på värme och dusch. De var antagligen för nedkylda för att fokusera på nödvändig värmebehandling, eller bara inte insett att det fanns tillgängliga duschar strax intill. Tacksamt drog jag på mig torra kläder i många lager, innan vi i sakta mak drog oss hemåt igen.
Stockholm Marathon är ett fantastiskt evenemang. Utan alla de fantastiska funktionärerna vore vi ingenting. De står hela dagen lång i detta riktigt busväder. De är glada, inspirerande och fantastiska. De langade vatten, sportdryck, saltgurka, sockertillskott, bananer, energikakor och peppande tillrop. En stor eloge till funktionärerna. Och en stor eloge till arrangerande organisation. Ni skapar ett riktigt bra evenemang. Mat & dryck i mängd. Lätt att hitta. Bra kartor. Inga onödiga dumheter. En varm dusch efter. Bananer, kanelbullar och dryck. Medalj & stolthetströja. Packningssortering. Värdeinlämning. Sjukvård. Massage. Lotsning. Uppmärksamhet. Glädje & vänlighet. Uppmuntrande ord. Med mera. I mängd. Ja, ni är fantastiska som för oss löpare framåt. Ett stort tack, för det.
Ja, det blev en god bit ifrån personbästa. Men, jag är ändå nöjd. Efter de förutsättningar som rått under våren, inlagd träningsdos i löpning och gällande väderförutsättningar finner jag att jag genomfört detta (mitt 9.e) marathon med hedern i behåll. Ja, jag är glad att jag genomfört loppet och ja, jag är nöjd med resultatet.
Här finns bilder från loppet; www.stockholmmarathon.se - (klicka på Bildspel, under rubriken 2012)
Sthlm Marathon (2007-2012), Malta Marathon (2010), Axa Fjällmarathon (2011) och New York Marathon (2011) = 9 st.
Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Blogger.com. Knuff om Stockholm Marathon - 42195 - Bloggare om marathon - publikfest - Villa uthyres i Roslagen. DN. DN (favorit kollapsade). Svd (kallast i Sthlm på 84 år). Svd ("det värsta väder jag sprungit i").
söndag 29 maj 2011
Stockholm Marathon - lördagen den 28 maj 2011
15-17 grader. Det var grått och mulet, och lite blåsigt på sina ställen. Solen bröt igenom vid något enstaka tillfälle. Det hotande regnet höll sig på håll. Det var ett riktigt bra löparväder. Under de tidigare tillfällen (2007-2008-2009-2010) när vi har sprungit Stockholm Marathon har det varit avsevärt mycket varmare. Detta var en bra marathon-spring-temperatur.
Starttiden var flyttad från kl 1400 till kl 1130. Det var lite obekvämt, men löste sig naturligtvis. Uppstigning, frukost, en liten promenad och en mycket tidig "lunch" innan avfärd till den stora staden och dagens göromål. Gratis färd med SL med nummerlappen som biljett uppskattas. Det är gott att Sthlm Marathon fångat SL som sponsor i loppet. Eftersom min nattsömn innan loppet var helt undermåelig uppskattade jag därtill att jag lyckades somna en liten stund på bussen.
På bussen kända figurer fanns, förutom Leif & jag, också tre av de övriga veteran-marathon-tjejerna från Rånäs 4H. Jennie Sandberg, Carolina Andersson och Susanne Wahlqvist fanns på plats, laddade och taggade. Lotta Frenander anslöt i Sthlm. Veteran-marathon-tjejerna i Rånäs 4H är riktigt duktiga och det är fantasiskt roligt att vi är så många, och så jämna i denna gren.
3.21.55 Lotta Frenander
3.37.46 Jennie Sandberg
3.43.29 Anette Grinde
3.44.24 Carolina Andersson
3.46.52 Susanne Wahlqvist
Lotta Frenander sticker ut, som en riktigt duktig veteranlöpare, medan vi övriga ligger relativt samlade lite senare i resultatlistan. Vi bryter målsnöret en stund efter henne, men är nöjda och glad. Lottas resultat är fantastiskt roligt att se. Vi alla klarar oss riktigt väl i konkurrensen med de över 15000 löpare som når målsnöret denna dag. Det är roligt att springa marathon - och vi alla återvänder igen och igen.
Stockholm Marathon är ett riktigt bra arrangemang. Det är riktigt, riktigt bra. Informationen om loppet når löparen tidigt. Det är många veckor kvar, när information om loppet når oss i lådan. Vi kan frossa och förbereda oss utan stress.
Nummerlappshämtning, m m - som ett marathonfrossarexpo - är välarrangerat under några dagar innan loppet. Byggnationer med tält, fållor, lotsningsvägar, mm gjorde färden genom nummerlappsproceduren lätt och bekväm. Det arrangören inte kunde styra över, under fredagskvällen, var det hällande regnet. Pastaparty utomhus i ett hällande regn kräver riktig glöd för att skapa utesittare. Underhållningen fick nöja sig med att spela för tomma bänkar under regnstunden, men vi hörde den goda musiken när vi stod och tryckte under träd och paraplyer strax bortanför. Pastan var mycket god och mycket välbehövlig.
Efter banan finns många depåer. Det är riktigt många. De är väl bemannade. Och de är bemannade med funktionärer som lyser av glädje och pepp. De är imponerande. De bidrar till att vi orkar. De peppar, inspirerar och för oss framåt. Vätska finns på väldigt många ställen. Det finns vatten och sportdryck med korta intervaller, kanske 3-4 km emellan varje depå. Därtill finner vi buljong, cola, druvsocker, saltgurka, energikakor och mängder av bananer. Man kan nästan äta och dricka sig alldeles mätt under detta lopp. Det är en fantastisk organisation runt hela banan.
I målgång, inne på Stadion, möts man av folkets jubel. Det möts man för övrigt av hela banan runt. Där finns mängder av publik som hejar på alla som passerar, som peppar, glöder och sjunger. Det är underbart fantastiskt att se och höra alla dessa människor som förundrande betraktar de tusentals människor som springer. De betraktar alla de människor som med glädje och olika grad av plåga i kroppen och i blicken i lagom takt tar sig runt den "lilla" sträckan på 42 195 meter runt den vackra huvudstaden.
Inne på Stadion möts man av den fantastiska (eller hänsynslösa) målgångsklockan som berättar hur det har gått. Jag möttes av ett positivt resultat. Det gladde, jag var nöjd och jag inser att jag kan skapa mer. Det ger mig en känsla av tillförsikt inför kommande aktiviteter. I målgångsområdet möts man också av de härliga funktionärerna som lotsar oss vidare ner till efterområdet. Medalj, vatten, "stolthetströja", bananer, bullar, korv, kexchoklad, nötter, russin, cola, öl, med mera finns tillgängligt för omedelbar energipåfyllnad. Människorna ser plågade ut, det gör en aning ont att gå nedför trappan till området och nedför den kulle vi gärna sätter oss på för att vänta in våra vänner, när det är knökafullt nere på "gräset" på planen - men löparna är samtligt lättade att detta ljuvliga arrangemang är till ända.
Som gammal projektledare för Midnattsloppet i Sthlm fäster jag gärna ögonen på hur arrangemang fungerar. Stockholm Marathon är ett riktigt, riktigt bra arrangemang. En stor eloge till hela organisationen. De sprider glädje och glöd.
I år tog jag mig för första gången på ett marathon förbi min sambo Leif. Jag tog mig förbi vid ca 24 km, och det höll sedan hela vägen i mål. Äntligen, får man väl säga. Men, jag får nog passa mig. Nästa år försöker han nog komma före mig igen.
Nöjda och glada möter vi dagen idag. Nu vilar vi från löpningen under några dagar, innan vi strävar vidare mot nästa lopp. Nästa lopp innebär en ny sorts utmaning, så nu får vi nog byta träningsriktning en aning.
Lycka är att vara hel & frisk, och känna glädje efter en prestation som denna. Endorfin är tillfört. Det bubblar frenetiskt och kroppen vill gärna ha mer. Det skall den få. Om en dag eller två.
Anette Grinde
Nästa lopp går i Vålådalen
Starttiden var flyttad från kl 1400 till kl 1130. Det var lite obekvämt, men löste sig naturligtvis. Uppstigning, frukost, en liten promenad och en mycket tidig "lunch" innan avfärd till den stora staden och dagens göromål. Gratis färd med SL med nummerlappen som biljett uppskattas. Det är gott att Sthlm Marathon fångat SL som sponsor i loppet. Eftersom min nattsömn innan loppet var helt undermåelig uppskattade jag därtill att jag lyckades somna en liten stund på bussen.
På bussen kända figurer fanns, förutom Leif & jag, också tre av de övriga veteran-marathon-tjejerna från Rånäs 4H. Jennie Sandberg, Carolina Andersson och Susanne Wahlqvist fanns på plats, laddade och taggade. Lotta Frenander anslöt i Sthlm. Veteran-marathon-tjejerna i Rånäs 4H är riktigt duktiga och det är fantasiskt roligt att vi är så många, och så jämna i denna gren.
3.21.55 Lotta Frenander
3.37.46 Jennie Sandberg
3.43.29 Anette Grinde
3.44.24 Carolina Andersson
3.46.52 Susanne Wahlqvist
Lotta Frenander sticker ut, som en riktigt duktig veteranlöpare, medan vi övriga ligger relativt samlade lite senare i resultatlistan. Vi bryter målsnöret en stund efter henne, men är nöjda och glad. Lottas resultat är fantastiskt roligt att se. Vi alla klarar oss riktigt väl i konkurrensen med de över 15000 löpare som når målsnöret denna dag. Det är roligt att springa marathon - och vi alla återvänder igen och igen.
Stockholm Marathon är ett riktigt bra arrangemang. Det är riktigt, riktigt bra. Informationen om loppet når löparen tidigt. Det är många veckor kvar, när information om loppet når oss i lådan. Vi kan frossa och förbereda oss utan stress.
Nummerlappshämtning, m m - som ett marathonfrossarexpo - är välarrangerat under några dagar innan loppet. Byggnationer med tält, fållor, lotsningsvägar, mm gjorde färden genom nummerlappsproceduren lätt och bekväm. Det arrangören inte kunde styra över, under fredagskvällen, var det hällande regnet. Pastaparty utomhus i ett hällande regn kräver riktig glöd för att skapa utesittare. Underhållningen fick nöja sig med att spela för tomma bänkar under regnstunden, men vi hörde den goda musiken när vi stod och tryckte under träd och paraplyer strax bortanför. Pastan var mycket god och mycket välbehövlig.
Efter banan finns många depåer. Det är riktigt många. De är väl bemannade. Och de är bemannade med funktionärer som lyser av glädje och pepp. De är imponerande. De bidrar till att vi orkar. De peppar, inspirerar och för oss framåt. Vätska finns på väldigt många ställen. Det finns vatten och sportdryck med korta intervaller, kanske 3-4 km emellan varje depå. Därtill finner vi buljong, cola, druvsocker, saltgurka, energikakor och mängder av bananer. Man kan nästan äta och dricka sig alldeles mätt under detta lopp. Det är en fantastisk organisation runt hela banan.
I målgång, inne på Stadion, möts man av folkets jubel. Det möts man för övrigt av hela banan runt. Där finns mängder av publik som hejar på alla som passerar, som peppar, glöder och sjunger. Det är underbart fantastiskt att se och höra alla dessa människor som förundrande betraktar de tusentals människor som springer. De betraktar alla de människor som med glädje och olika grad av plåga i kroppen och i blicken i lagom takt tar sig runt den "lilla" sträckan på 42 195 meter runt den vackra huvudstaden.
Inne på Stadion möts man av den fantastiska (eller hänsynslösa) målgångsklockan som berättar hur det har gått. Jag möttes av ett positivt resultat. Det gladde, jag var nöjd och jag inser att jag kan skapa mer. Det ger mig en känsla av tillförsikt inför kommande aktiviteter. I målgångsområdet möts man också av de härliga funktionärerna som lotsar oss vidare ner till efterområdet. Medalj, vatten, "stolthetströja", bananer, bullar, korv, kexchoklad, nötter, russin, cola, öl, med mera finns tillgängligt för omedelbar energipåfyllnad. Människorna ser plågade ut, det gör en aning ont att gå nedför trappan till området och nedför den kulle vi gärna sätter oss på för att vänta in våra vänner, när det är knökafullt nere på "gräset" på planen - men löparna är samtligt lättade att detta ljuvliga arrangemang är till ända.
Som gammal projektledare för Midnattsloppet i Sthlm fäster jag gärna ögonen på hur arrangemang fungerar. Stockholm Marathon är ett riktigt, riktigt bra arrangemang. En stor eloge till hela organisationen. De sprider glädje och glöd.
I år tog jag mig för första gången på ett marathon förbi min sambo Leif. Jag tog mig förbi vid ca 24 km, och det höll sedan hela vägen i mål. Äntligen, får man väl säga. Men, jag får nog passa mig. Nästa år försöker han nog komma före mig igen.
Nöjda och glada möter vi dagen idag. Nu vilar vi från löpningen under några dagar, innan vi strävar vidare mot nästa lopp. Nästa lopp innebär en ny sorts utmaning, så nu får vi nog byta träningsriktning en aning.
Lycka är att vara hel & frisk, och känna glädje efter en prestation som denna. Endorfin är tillfört. Det bubblar frenetiskt och kroppen vill gärna ha mer. Det skall den få. Om en dag eller två.
Anette Grinde
Stockholm Marathon
Nästa lopp går i Vålådalen
Och därefter New York Marathon
http://www.nycmarathon.org/
2013 springer vi Tokyo Marathon.
Då skall Sofie, Anette & Leif med
glädje delta i "rundan"!
2013 springer vi Tokyo Marathon.
Då skall Sofie, Anette & Leif med
glädje delta i "rundan"!
söndag 10 oktober 2010
Det finns minst 100 skäl att älska....
...dagens steg.
Dagen har ännu nästan inte börjat. Men den skapar sina möjligheter. Idag skall jag springa. Inte så långt, men ändå några steg. Jag skall ta nya steg för att göra ett bra marathon, vad tiden lider.
Jag har vilat en tid. Det skavde en aning efter vår resa till Budapest, och det är nu bortvilat. Jag kan gå och hoppa igen, och nu är tid att åter skapa springsteg. Och att åter finna njutningen i löpningen, träningen och tröttheten. Den som skapar ny lust och glädje. Allteftersom dagen går.
Jag ser andra människor löparglädje och längtar tillbaka till känslan. Den starka känslan, som löpningen innebär. Endorfinerna som lossnar och skapar mer. De som bygger kraft, lust och inspiration.
Idag är dagen för nya steg.
Anette Grindetisdag 21 september 2010
Genomförda lopp med dignitet....
Det är dags att anmäla sig till Sthlm Marathon 2011....
Sthlm Marathon 2010 - 3.40.xx
Malta Marathon 2010 - 3.37.37
Sthlm Marathon 2009
Sthlm Marathon 2008 - 3.50.43
Sthlm Marathon 2007 - 4.09.32
Budapest Halvmarathon 2010 - 1.40.37
Kungsholmen Runt 2010 - 1.40.32
Lissabon Halvmarathon 2009 - 1.50.10
Göteborgs Halvmarathon höst 2008 - 1:46:26
Sthlm Halvmarathon 2008 - 1.44.50
Göteborgsvarvet 2008 - 1.45.37
Sthlm Halvmarathon/St Eriksloppet 2007 - 1.44.09
Göteborgsvarvet 2007 - 1.44.07
St Eriksloppet 2006 - 1.46.28
Göteborgsvarvet 2006 - 1.45.49
Göteborgsvarvet 2004 - 1.55.34
Tjejmilen 2006 - 46.27
Midnattsloppet 2006 - 0:47:34
En Svensk Klassiker - 1994 02 28 - Diplom nr 1250 = Vätternrundan, Vansbrosimningen, Lidingöloppet & Vasaloppet genomförda inom loppet av 12 månader.
Vasaloppet Öppet Spår 1994 - 9 mil skidor - 8.52
Engelbrektsloppet 1994 - 6 mil skidor
Lidingöloppet 1993 - (kort)
Vätternrundan 1993 - 30 mil cykel
Vätternrundan 1992
Vätternrundan 1991
Vätternrundan 1990
Vansbrosimningen - 3 km simning
Vansbrosimningen 1999 1:05:00
Vansbrosimningen 1994 1:00:17
Vansbrosimningen 1993 41:54 (förkortat pga kyla)
Vansbrosimningen 1992 1:04:35
A Grinde
Sthlm Marathon 2010 - 3.40.xx
Malta Marathon 2010 - 3.37.37
Sthlm Marathon 2009
Sthlm Marathon 2008 - 3.50.43
Sthlm Marathon 2007 - 4.09.32
Budapest Halvmarathon 2010 - 1.40.37
Kungsholmen Runt 2010 - 1.40.32
Lissabon Halvmarathon 2009 - 1.50.10
Göteborgs Halvmarathon höst 2008 - 1:46:26
Sthlm Halvmarathon 2008 - 1.44.50
Göteborgsvarvet 2008 - 1.45.37
Sthlm Halvmarathon/St Eriksloppet 2007 - 1.44.09
Göteborgsvarvet 2007 - 1.44.07
St Eriksloppet 2006 - 1.46.28
Göteborgsvarvet 2006 - 1.45.49
Göteborgsvarvet 2004 - 1.55.34
Tjejmilen 2006 - 46.27
Midnattsloppet 2006 - 0:47:34
En Svensk Klassiker - 1994 02 28 - Diplom nr 1250 = Vätternrundan, Vansbrosimningen, Lidingöloppet & Vasaloppet genomförda inom loppet av 12 månader.
Vasaloppet Öppet Spår 1994 - 9 mil skidor - 8.52
Engelbrektsloppet 1994 - 6 mil skidor
Lidingöloppet 1993 - (kort)
Vätternrundan 1993 - 30 mil cykel
Vätternrundan 1992
Vätternrundan 1991
Vätternrundan 1990
Vansbrosimningen - 3 km simning
Vansbrosimningen 1999 1:05:00
Vansbrosimningen 1994 1:00:17
Vansbrosimningen 1993 41:54 (förkortat pga kyla)
Vansbrosimningen 1992 1:04:35
A Grinde
torsdag 10 juni 2010
Fokus för framgång...
Ett nyligen sprunget marathon skapar återigen tankar om utmaningar och hur man når sina mål. Eller vilka mål man egentligen skulle vilja sätta upp.
En ordentlig utmaning, som kräver ett ordentligt fokus skapar tankar kring vad som krävs för att man skall komma vidare. Under resans gång inträder ofta motgångar, trötthet, mm som gör att man tvivlar på att man kan genomföra den stora uppgiften. Med målbilder, med övning och med fokus är det genomförbart. Man kan betydligt mer än vad man kan tro, vid en inledande granskning av en uppgift.
För att klara den stora utmaningen krävs tydliga målbilder. Och det krävs träning. Det krävs träning, i detta fall en stor dos fysisk träning, men i andra fall träning på just det du vill göra. Förberedelser inför kraftmätningar av olika slag måste vara väl förberedda i tanke och handling i god tid innan de genomförs. Detta gäller om det är löpning eller cykling men det gäller också om du skall hålla ett föredrag inför en grupp eller om du skall utföra någon annan typ av syssla som kräver din kunskap och ditt engagemang för att bli bra.
Först krävs naturligtvis att du lyckas fånga din önskan. Att du tar dig tid, att du kan och vill formulera din önskan, som ett mål med sikte på genomförande. Tänk igenom vad du vill göra, var du vill komma och vad i detta som är viktigt.
Tro på dig själv. Tro att du kan, tro att du orkar och bestäm dig för vad du verkligen vill göra, bli eller uppnå. Det är just dit du skall ta dig.
Ge inte upp. Försök igen. Ibland måste man ta omtag. Då är det oerhört viktigt att inte ge upp. Om man verkligen vill nå sitt mål, så måste man inse att det kan bli ”bakslag” i processen emellanåt. En löpare blir sjuk eller skadad, får förhinder eller drabbas av andra företeelser i livet som sätter hinder i vägen. Motsvarande händer även för andra personer och för andra målsättningar. Vissa frågor går som på räls, medan andra kommer att drabbas av ”mot”. Då är det viktigt att du inte ger upp, utan tar omtag, ett nytt spår och ger dig av mot målet på nytt. Utan omtag kommer du inte att nå ditt mål, vare sig det är ett marathon, att klättra i Himalaya eller få ett specifikt utvalt arbete.
Omge dig med vinnare. Omge dig med människor som tillför positivitet i tankar, handling och energi. Förhåll dig till människor som dränerar dina tankar, hindrar din handling och tär på din energi. Jag vill aldrig rekommendera dig att välja bort människor, men du måste förhålla dig till dem med ett positivt sinne så att du inte dräneras på kraft. Det är ju naturligt vis beroende av vilka människor det rör sig om, eller i vilken relation du har till dem. Ett bortval kan skada en medmänniska. Det bör vi betänka både en och två gånger innan vi väljer att göra.
Ta hjälp när eller om det blir motigt. Det är roligare att göra saker tillsammans och ibland behöver man någon som ser på frågan från ett annat håll. Kanske har du slirat snett i tanke och handling, och behöver tänka på ett annat sätt. Kanske behöver du tänka på något helt annat en stund. Ta hjälp för att skapa mervärde och andra förutsättningar för din framgång.
Öva. Öva. Öva. Det du skall bli duktig på kräver övning. Löpning, bergsklättring, föredrag, arbetsinsatser, gräsklippning, världsresande, eller vad det nu kan var – nästan allt kräver övning för god färdighet.
Anette Grinde
En ordentlig utmaning, som kräver ett ordentligt fokus skapar tankar kring vad som krävs för att man skall komma vidare. Under resans gång inträder ofta motgångar, trötthet, mm som gör att man tvivlar på att man kan genomföra den stora uppgiften. Med målbilder, med övning och med fokus är det genomförbart. Man kan betydligt mer än vad man kan tro, vid en inledande granskning av en uppgift.
För att klara den stora utmaningen krävs tydliga målbilder. Och det krävs träning. Det krävs träning, i detta fall en stor dos fysisk träning, men i andra fall träning på just det du vill göra. Förberedelser inför kraftmätningar av olika slag måste vara väl förberedda i tanke och handling i god tid innan de genomförs. Detta gäller om det är löpning eller cykling men det gäller också om du skall hålla ett föredrag inför en grupp eller om du skall utföra någon annan typ av syssla som kräver din kunskap och ditt engagemang för att bli bra.
Först krävs naturligtvis att du lyckas fånga din önskan. Att du tar dig tid, att du kan och vill formulera din önskan, som ett mål med sikte på genomförande. Tänk igenom vad du vill göra, var du vill komma och vad i detta som är viktigt.
Tro på dig själv. Tro att du kan, tro att du orkar och bestäm dig för vad du verkligen vill göra, bli eller uppnå. Det är just dit du skall ta dig.
Ge inte upp. Försök igen. Ibland måste man ta omtag. Då är det oerhört viktigt att inte ge upp. Om man verkligen vill nå sitt mål, så måste man inse att det kan bli ”bakslag” i processen emellanåt. En löpare blir sjuk eller skadad, får förhinder eller drabbas av andra företeelser i livet som sätter hinder i vägen. Motsvarande händer även för andra personer och för andra målsättningar. Vissa frågor går som på räls, medan andra kommer att drabbas av ”mot”. Då är det viktigt att du inte ger upp, utan tar omtag, ett nytt spår och ger dig av mot målet på nytt. Utan omtag kommer du inte att nå ditt mål, vare sig det är ett marathon, att klättra i Himalaya eller få ett specifikt utvalt arbete.
Omge dig med vinnare. Omge dig med människor som tillför positivitet i tankar, handling och energi. Förhåll dig till människor som dränerar dina tankar, hindrar din handling och tär på din energi. Jag vill aldrig rekommendera dig att välja bort människor, men du måste förhålla dig till dem med ett positivt sinne så att du inte dräneras på kraft. Det är ju naturligt vis beroende av vilka människor det rör sig om, eller i vilken relation du har till dem. Ett bortval kan skada en medmänniska. Det bör vi betänka både en och två gånger innan vi väljer att göra.
Ta hjälp när eller om det blir motigt. Det är roligare att göra saker tillsammans och ibland behöver man någon som ser på frågan från ett annat håll. Kanske har du slirat snett i tanke och handling, och behöver tänka på ett annat sätt. Kanske behöver du tänka på något helt annat en stund. Ta hjälp för att skapa mervärde och andra förutsättningar för din framgång.
Öva. Öva. Öva. Det du skall bli duktig på kräver övning. Löpning, bergsklättring, föredrag, arbetsinsatser, gräsklippning, världsresande, eller vad det nu kan var – nästan allt kräver övning för god färdighet.
Anette Grinde
söndag 6 juni 2010
Stockholm Marathon 2010
5 juni 2010. Hemma är det soligt, varmt och ljuvligt skönt. En klarblå himmel, utan några moln, gör morgonpromenade runt byn riktigt god. Vindjackan är på, eftersom det är lite kallt i vinden. Åter hemma vid 0930 ser vi att det är dags att fundera kring lunch för att hinna till bussen som går strax efter 1100 till dagens stora händelse. Stockholm Marathon står på programmet och starten går kl 1400.
Packning, lunch och avfärd. Plötsligt tränger sig nervositeten på. Kraftigt. Nästan med hjärtklappning. En stunds sömn på bussen lugnade sinnet och vi ankom till Tekniska Högskolan en stund efter 12. Vi hade gott om tid, solen sken men nu med några värmemildrande moln på himlen. Vi promenerade i sakta mak bort mot Stadion och Östermalms IP där samling, mm skedde inför starten. Östermalms IP var alldeles knökafullt av löpare och anhöriga. Toaköerna var "milslånga", snigelsega och smått tålamodsprövande, på gränsen till stressande.
På Östermalms IP fanns gott om service, med dryck, värdeinlämning, toa, klädinlämning, speaker och många vänliga funktionärer innan start. Sthlms Marathon har en mycket god organisation och vet verkligen hur man genomför ett bra evenemang. Jag imponeras stort och glädjs över deras kraft.
Klockan närmar sig start och det är dags att vandra till fållorna. Det är en aning trångt, det är många som skall rymmas och alla ryms inte längst fram. Nu gör det egentligen ingenting eftersom tiden tas när du passerar tidtagningsmattorna, oavsett när startklockan börjar ljuda. Men man vill ändå stå långt fram i fållan, av någon märklig anledning som jag inte riktigt vet.
Tiden tas med var och ens chip och inte när klockan utanför säger start. Det är fantastiskt bra. Tidtagning finns därtill efter banan, vilket gör att du får deltider/sträcktider när du vill analysera så snart du kommit hem. Tidtagningsleverantören är snabba, skarpa och duktiga på att leverera tider och placeringar direkt.
Banan var omlagd jämfört med i fjol. Nu fick vi springa en kort varv som följdes av ett långt, i stället för två nästan lika långa under tidigare år. Det blev en aning mentalt svårt och krävde en del resonemang med sig själv under resans gång. Men så är det alltid, i någon form, under någon del av sträckan. Ett omfattande mentalt resonemang under resans gång krävs för att hantera ett marathon. Det är ju en bit att ta sig, kan man nog lungt påstå. 42 195 är liksom inte gjort med en klackspark. Åtminstone inte för mig.
Det är tungt ibland, för att stundtals bli riktigt lätt. Det är roligt ibland, för att ibland generera förundrande tankar. Det är fysiskt starkt påfrestande och kräver närvaro i tanke kring mat och dryck, så väl innan som under och efter loppet. Det är njutande fantastiskt, särskilt när det är gjort. Det är en stor mental utmaning, liksom en stor fysisk utmaning. Ja, att springa marathon är en bragd - och denna dag klarade mer än 15 000 löpare denna bragd. Jag är stolt över att vara en del av detta.
Sthlm Marathon är fantastiskt duktiga arrangörer. 16 depåer - med vatten, bananer, sportdryck, energikakor, buljong, cola, druvsocker - och mängder av fantastiska funktionärer som peppar, förundras, lider och ler åt alla de löpare som genomför detta från start till mål. Som tidigare projektledare för ett annat fantastiskt lopp i den stora staden gör det mig glad när arrangemangen är riktigt bra genomförda. Lite arbetsskadad kanske man är, men jag blir så glad när arrangemangen är väl genomförda. Och det är verkligen Sthlm Marathon. Jag hittar kort och gott ingenting som jag tycker att de skulle kunna göra bättre. T o m vädret var helt ok detta år. Det var inte riktigt så varmt som det varit de tre senaste åren då temomentern hackat mellan 26-28. Nu stannaden ner på 20.
Ett kort varv och ett längre. För att varvningar med de snabba löparna inte skulle bli ett problem. Det var annorlunda, lite mentalt svårt, men annars helt ok. Till slut är man ändå på "hemväg".
Ett marathon är långt. Ibland, där mitt i, känns det riktigt långt och riktigt tungt men rätt som det är flyter det på riktigt bra. Rätt som det är känns det riktigt lätt. Västerbron klarades med korta steg och neddragen keps. Med bestämdhet i sinnet tog jag mig sig vidare utan att ge upp. Strax bortom ges ett lite nedförslut och sedan plan mark igen. Sträckan delas in i delsträckor, och därefter nya delsträckor allteftersom. Man ser banan på sin näthinna och trampar vidare i lagom takt. Inte i gå-takt. Inte i ge-upp-takt. I vanlig enkelt pinna-på-takt går minutrarna och kilometrarna vidare. Till slut kommer det att löna sig. Till slut kommer jag helt enkelt att nå Stadion, som är det stora målet. Att nå dit, att springa in på Stadion. Att se läktarna badande i sol och fyllda med fantastiska åskådare - ja, allt detta är en fantastisk syn. Så ljuv. Så skön. Så fantastisk.
Söndagen fördrivs med ett ändlöst marathonältande. Som i ett lyckorus. Kroppen mår väl och jag mår väl. Jag kan t o m gå nedför trappen här hemma utan att stappla och lida. Det går riktigt fint.
Jag läser resultatlistan och finner den vara sympatisk. Det är lätt att hitta i, den ger goda resultat och den ger mig råg i ryggen. Jag har "plockat en del skalper" och det glädjer. Igen. Susanne från Rånäs 4h, Leif & Peter från Diakonia, Fredriksson från Peab och Shawbo från Uppsala LK - ja, jag får utse några nya "skalper" att plocka för framtida lopp, men jag får inte glömma att även dessa "nyplockade" kan slinka förbi mig nästa gång. Träning och resultat är färskvara. Det går inte att springa ett marathon på gamla meriter. Det är bara träning och träning, och träning igen, som genererar goda resultat.
Ja, detta är bara på lek, men ändå med ett uns av riktigt allvar. Att vinna, att springa lite bättre än sig själv från förra "resan" eller någon eller några andra, ger en positiv känsla utan att förta styrkan och vinsten för den man sprungit om. Man kan inte påverka någon annan men man kan ingjuta styrka i sig själv, peppa och glädja sig själv, för att göra mer och kanske bättre till denna eller en annan gång.
Stockholm Marathon 2010. Jag är riktigt nöjd. Tiden blev ca 10 minuter bättre än 2008 och den blev nästan 30 minuter bättre än 2007, som var mitt marathonstartår.
Ja. Jag är nöjd. Placering 241 av 3249 damer är inte fy skam. Placeringen innebär att jag ligger på placeringsnivå 7,3% av alla damer. Plats 241 gör därtill att jag klättrar en startgrupp, om jag väljer att komma till start den 28 maj 2011.
Sthlm Marathon är tillfälle för folkfest. Gatorna kantas av åskådare. Många har marathontröjor på sig och kan antas ha sprungit själva förr. Med stolthet bär man Finishertröjan, som bara målgångare har fått. Den är unik och fantastisk. Som en medalj att bära till vardags.
Mor & far stod vid 15 km och hejade. Det gladde stort att se deras glädje när vi passerade. Det gjorde mig riktigt glad att se dem glädjas över vår bragd denna dag. Såväl min, som Leifs som alla övrigas marathonbragd denna lördag i början av juni 2010.
Att springa marathon kan rekommenderas. Det är långt, pinigt och fantastiskt utmanande roligt. Det kan verkligen rekommenderas.
Eufori - är känslan som infinner sig när lyckan är fullständig. Den känslan infinner sig lätt vid målgång på Stadion. För mig och för många, många andra. Man söker gärna den känslan igen. Och igen.
Anette Grinde
Packning, lunch och avfärd. Plötsligt tränger sig nervositeten på. Kraftigt. Nästan med hjärtklappning. En stunds sömn på bussen lugnade sinnet och vi ankom till Tekniska Högskolan en stund efter 12. Vi hade gott om tid, solen sken men nu med några värmemildrande moln på himlen. Vi promenerade i sakta mak bort mot Stadion och Östermalms IP där samling, mm skedde inför starten. Östermalms IP var alldeles knökafullt av löpare och anhöriga. Toaköerna var "milslånga", snigelsega och smått tålamodsprövande, på gränsen till stressande.
På Östermalms IP fanns gott om service, med dryck, värdeinlämning, toa, klädinlämning, speaker och många vänliga funktionärer innan start. Sthlms Marathon har en mycket god organisation och vet verkligen hur man genomför ett bra evenemang. Jag imponeras stort och glädjs över deras kraft.
Klockan närmar sig start och det är dags att vandra till fållorna. Det är en aning trångt, det är många som skall rymmas och alla ryms inte längst fram. Nu gör det egentligen ingenting eftersom tiden tas när du passerar tidtagningsmattorna, oavsett när startklockan börjar ljuda. Men man vill ändå stå långt fram i fållan, av någon märklig anledning som jag inte riktigt vet.
Tiden tas med var och ens chip och inte när klockan utanför säger start. Det är fantastiskt bra. Tidtagning finns därtill efter banan, vilket gör att du får deltider/sträcktider när du vill analysera så snart du kommit hem. Tidtagningsleverantören är snabba, skarpa och duktiga på att leverera tider och placeringar direkt.
Banan var omlagd jämfört med i fjol. Nu fick vi springa en kort varv som följdes av ett långt, i stället för två nästan lika långa under tidigare år. Det blev en aning mentalt svårt och krävde en del resonemang med sig själv under resans gång. Men så är det alltid, i någon form, under någon del av sträckan. Ett omfattande mentalt resonemang under resans gång krävs för att hantera ett marathon. Det är ju en bit att ta sig, kan man nog lungt påstå. 42 195 är liksom inte gjort med en klackspark. Åtminstone inte för mig.
Det är tungt ibland, för att stundtals bli riktigt lätt. Det är roligt ibland, för att ibland generera förundrande tankar. Det är fysiskt starkt påfrestande och kräver närvaro i tanke kring mat och dryck, så väl innan som under och efter loppet. Det är njutande fantastiskt, särskilt när det är gjort. Det är en stor mental utmaning, liksom en stor fysisk utmaning. Ja, att springa marathon är en bragd - och denna dag klarade mer än 15 000 löpare denna bragd. Jag är stolt över att vara en del av detta.
Sthlm Marathon är fantastiskt duktiga arrangörer. 16 depåer - med vatten, bananer, sportdryck, energikakor, buljong, cola, druvsocker - och mängder av fantastiska funktionärer som peppar, förundras, lider och ler åt alla de löpare som genomför detta från start till mål. Som tidigare projektledare för ett annat fantastiskt lopp i den stora staden gör det mig glad när arrangemangen är riktigt bra genomförda. Lite arbetsskadad kanske man är, men jag blir så glad när arrangemangen är väl genomförda. Och det är verkligen Sthlm Marathon. Jag hittar kort och gott ingenting som jag tycker att de skulle kunna göra bättre. T o m vädret var helt ok detta år. Det var inte riktigt så varmt som det varit de tre senaste åren då temomentern hackat mellan 26-28. Nu stannaden ner på 20.
Ett kort varv och ett längre. För att varvningar med de snabba löparna inte skulle bli ett problem. Det var annorlunda, lite mentalt svårt, men annars helt ok. Till slut är man ändå på "hemväg".
Ett marathon är långt. Ibland, där mitt i, känns det riktigt långt och riktigt tungt men rätt som det är flyter det på riktigt bra. Rätt som det är känns det riktigt lätt. Västerbron klarades med korta steg och neddragen keps. Med bestämdhet i sinnet tog jag mig sig vidare utan att ge upp. Strax bortom ges ett lite nedförslut och sedan plan mark igen. Sträckan delas in i delsträckor, och därefter nya delsträckor allteftersom. Man ser banan på sin näthinna och trampar vidare i lagom takt. Inte i gå-takt. Inte i ge-upp-takt. I vanlig enkelt pinna-på-takt går minutrarna och kilometrarna vidare. Till slut kommer det att löna sig. Till slut kommer jag helt enkelt att nå Stadion, som är det stora målet. Att nå dit, att springa in på Stadion. Att se läktarna badande i sol och fyllda med fantastiska åskådare - ja, allt detta är en fantastisk syn. Så ljuv. Så skön. Så fantastisk.
Söndagen fördrivs med ett ändlöst marathonältande. Som i ett lyckorus. Kroppen mår väl och jag mår väl. Jag kan t o m gå nedför trappen här hemma utan att stappla och lida. Det går riktigt fint.
Jag läser resultatlistan och finner den vara sympatisk. Det är lätt att hitta i, den ger goda resultat och den ger mig råg i ryggen. Jag har "plockat en del skalper" och det glädjer. Igen. Susanne från Rånäs 4h, Leif & Peter från Diakonia, Fredriksson från Peab och Shawbo från Uppsala LK - ja, jag får utse några nya "skalper" att plocka för framtida lopp, men jag får inte glömma att även dessa "nyplockade" kan slinka förbi mig nästa gång. Träning och resultat är färskvara. Det går inte att springa ett marathon på gamla meriter. Det är bara träning och träning, och träning igen, som genererar goda resultat.
Ja, detta är bara på lek, men ändå med ett uns av riktigt allvar. Att vinna, att springa lite bättre än sig själv från förra "resan" eller någon eller några andra, ger en positiv känsla utan att förta styrkan och vinsten för den man sprungit om. Man kan inte påverka någon annan men man kan ingjuta styrka i sig själv, peppa och glädja sig själv, för att göra mer och kanske bättre till denna eller en annan gång.
Stockholm Marathon 2010. Jag är riktigt nöjd. Tiden blev ca 10 minuter bättre än 2008 och den blev nästan 30 minuter bättre än 2007, som var mitt marathonstartår.
Ja. Jag är nöjd. Placering 241 av 3249 damer är inte fy skam. Placeringen innebär att jag ligger på placeringsnivå 7,3% av alla damer. Plats 241 gör därtill att jag klättrar en startgrupp, om jag väljer att komma till start den 28 maj 2011.
Sthlm Marathon är tillfälle för folkfest. Gatorna kantas av åskådare. Många har marathontröjor på sig och kan antas ha sprungit själva förr. Med stolthet bär man Finishertröjan, som bara målgångare har fått. Den är unik och fantastisk. Som en medalj att bära till vardags.
Mor & far stod vid 15 km och hejade. Det gladde stort att se deras glädje när vi passerade. Det gjorde mig riktigt glad att se dem glädjas över vår bragd denna dag. Såväl min, som Leifs som alla övrigas marathonbragd denna lördag i början av juni 2010.
Att springa marathon kan rekommenderas. Det är långt, pinigt och fantastiskt utmanande roligt. Det kan verkligen rekommenderas.
Eufori - är känslan som infinner sig när lyckan är fullständig. Den känslan infinner sig lätt vid målgång på Stadion. För mig och för många, många andra. Man söker gärna den känslan igen. Och igen.
Anette Grinde
söndag 30 maj 2010
Vi närmar oss sommarmånaden juni med stormsteg...
I dag är den 30 maj. Det är mors dag. Det är strålande sol. Därute syns en ljuvlig grönska tillsammans med en enorm mängd strävsamma maskrosor. I skogskanten växer liljekonvaljerna och det doftar fantastiskt i naturen. Ibland är doften av växtligheten alldeles bedövande.
I fredags morse, när jag promenerade från Sundbyberg till Danderyd, kände jag den fantastiska doften av blommande syren. Så förundrande, bedövande fantastiskt ljuvligt det doftar. Igår, på min löpartur, såg jag de små, underbart vackra, vita liljekonvaljerna växa i mängd i skogskanten nära vägen. Dofterna, växtligheten, naturens förunderliga under, gör mig så glad. Vinden, regndropparna och solens tillförande kraft är helt fantastisk. Växtkraften är enorm och det är så fantastiskt att se.
Maj har bestått av fantastisk sol och värme. Men också av kyla, dunder och hällande regn. Vi närmar oss juni. Månaden som gör att vi kliver in i sommaren på riktigt. Med frukost på verandan, kortbyxspring, gräsklippning och med ogräs i rabatterna. Jag ser fram emot sommaren med sin värme, med paddling, mc-färder och många, långa, sköna löparrundor.
Ja. Barnen är hemkomna från London. Tryggt och säkert. Mor har tillönskats en särskilt god dag idag. Både jag själv och min mor. Och nu är tiden här för att göra klart de sista deklationerna, plantera om några blommor och ta en springtur bort till nästa byskylt och tillbaka.
Idag är, liksom igår och dagen dessförinnan, en riktigt bra dag.
Nu längtar jag till lördag. Då hoppas jag på sol blandat med moln och inte så stekande varmt. Jag hoppas att regnet håller sig borta från Sthlm denna dag.
A ...
I fredags morse, när jag promenerade från Sundbyberg till Danderyd, kände jag den fantastiska doften av blommande syren. Så förundrande, bedövande fantastiskt ljuvligt det doftar. Igår, på min löpartur, såg jag de små, underbart vackra, vita liljekonvaljerna växa i mängd i skogskanten nära vägen. Dofterna, växtligheten, naturens förunderliga under, gör mig så glad. Vinden, regndropparna och solens tillförande kraft är helt fantastisk. Växtkraften är enorm och det är så fantastiskt att se.
Maj har bestått av fantastisk sol och värme. Men också av kyla, dunder och hällande regn. Vi närmar oss juni. Månaden som gör att vi kliver in i sommaren på riktigt. Med frukost på verandan, kortbyxspring, gräsklippning och med ogräs i rabatterna. Jag ser fram emot sommaren med sin värme, med paddling, mc-färder och många, långa, sköna löparrundor.
Ja. Barnen är hemkomna från London. Tryggt och säkert. Mor har tillönskats en särskilt god dag idag. Både jag själv och min mor. Och nu är tiden här för att göra klart de sista deklationerna, plantera om några blommor och ta en springtur bort till nästa byskylt och tillbaka.
Idag är, liksom igår och dagen dessförinnan, en riktigt bra dag.
Nu längtar jag till lördag. Då hoppas jag på sol blandat med moln och inte så stekande varmt. Jag hoppas att regnet håller sig borta från Sthlm denna dag.
A ...
tisdag 9 mars 2010
Malta Marathon 28/2 2010
Hösten och mörkret trängde sig och resnerverna gjorde sig gällande. Oktober 2009 skapade en vilja att resa, träna och tävla trots mörkret i vårt land. Vi vandrade till vår goda resebyrå i Norrtälje och fann en resa som passade vår tanke. Vårt önskemål bestod i att få ett träningstillfälle i marathontakt och en avstämningsmöjlighet inför det kommande Sthlm Marathon. Vårt sikte låg på Malta i slutet av februari. Resan bokades sålunda i höstas och föregicks av ett halvmarathon i Lissabon i början av december 2009. På vårt schema däremellan har funnits en del löpning i snömodd, halka och skarp kyla. Vi tänkte oss att vi skall klara Malta Marathon på en tid under fyra timmar. Det klarade vi med råge.Lufthansas utlysta flygstrejk precis i vår restid skapade en kort oro i vårt sinne, men löste sig och gav inga större problem. Resan gick mellan Sthlm – Köpenhamn – München – Malta, istället för mellan Sthlm – Frankfurt – Malta. Det blev tidsmässigt lång, men vi kom ändå ner till Malta i god ordning och i tidräckligt god tid för att kunna hämta nummerlappar, startlista och t-shirt samma kväll vi kom ner.
Vi anlände sålunda till Malta några dagar innan loppet. Vi kände in, hämtade våra nummerlappar, besökte starten, målet och lajade runt i några dagar. Vi noterade att det var fler som gjorde samma sak. Marathontröjor och springskor talar sitt tydliga språk. Människornas igenkännande miner skapar förutsättningar för glädje och samtal över landsgränser och löparkompetensnivåer. Vi ingår alla i teamet som skapar glädje för oss själva och för varandra. Det är roligt att se och känna detta.Malta Marathon firade 25-årsjubileum. Det var ett ganska litet arrangemang ställt i relation till t ex Sthlm Marathon. Men det var ett bra arrangemang. Med mindre än 300 marathondeltagare infann sig nästan en familjär stämning när vi alla stod på startlinjen kl 0800 den 28 februari vid Mdinas portar. Några timmar i skön värme låg framför oss. Oron för eventuell kyla i den tidiga timmen var onödig. Kortbyxor, kortärmat och den vita Sthlm Marathonkepsen var helt rätt klädsel för dagen.
Starten gick och gänget drog iväg med jämna steg. Var för sig, kämpande mot tid, vind och med sin egen ork. Färden gick från Mdina ner till området strax nedanför. Där lotsades vi runt, runt i olika slingor under drygt två mil. Banprofilen såg ut att ha mest nerför men verkligheten tog oss till ett flertal uppförslut. Man kände sig nästan lurad på konfekten. Så småningom anslöt vi till halvmarathon- och walkathonspåret och de tre grupperna kämpade tillsammans mot målet i Sliema. Walkathon innebar en halvmarathonpromenad på samma bana som halvmarathonlöparna, tillika samma som en del av marathonlöparnas rutt. Den sista delen av vårt lopp, något mindre än två mil, sprangs sålunda tillsammans med löpare och promenerare i de andra grupperna. Det tillförde gott till evenemanget. Målgången låg nere i Sliema. Den sista biten in, hela kajkanten runt, var riktigt lång. Riktigt plågsamt lång. Men lyckan var stor när klockan stannade över våra huvuden.
Vår ambition med Malta Marathon var att få en långpass och en avstämning av formen inför Sthlm Marathon. För att se hur långt vi hade kommit i vårt vinterstretande. Vår känsla efter vårt genomförande var en nästan omåttlig glädje och inspiration. Vid målgång var vi riktigt trötta. Var för sig, för vi springer inte tillsamman när vi tävlar. Vi satt oss att vila en stund, men var på benen igen kort därefter. Man blir så glad när man inser att man kan gå, nästan skutta, strax efter målgång när man kände sig alldeles slutkörd strax innan. Man blir så glad när man ser sin vän nästan gråta av lycka för en god tid, en god känsla och med en omsorg om sin springande vän. Man blir så oerhört glad, trots skav och blåsor på fötter och dränering på energi. Det är nästan så att man vill slå en trippelvolt av glädje! Det är verkligen härligt att springa marathon, hur konstigt det nu än låter!Vi stannade sedan på Malta i ytterligare några dagar. Vi gick omkring, åkte lokalbuss från syd till nord och från väst till öst. Vi kunde ses i vår Rånäs 4h-träningsjacka. Vissa dagar fiskade vi också fram någon marathontröja ur våra väskor. Sthlm-Marathon-finisher-tröjan ger onekligen upphov till samtal och kommentarer. Vi mötte marathon/halvmarathon löpare igen och igen. De hejade glatt och kom fram och samtalade en stund. Vi mötte en löpare som var ute på en eftermiddagsspringrunda några dagar senare och han hejade så glatt att vi blev alldeles fulla av skratt. Vi måste helt enkelt ha gjort oss kända i byn. På flygplatserna på hemvägen såg vi marathontröjor igen. Glada hälsningar och människor som kommer fram och talar. Igen. När vi kliver på flyget i Frankfurt frågar en av flygvärdinnorna med nyfikenhet vad vi har gjort på vår resa. Rånäs 4H-jackan verkade här vara den utlösande faktorn för frågan. Och naturligtvis berättar vi med glädje vad vi gjort. Hon ler stort och vi ler än större. Med stolthet och glädje. Igen.
Väl hemkomna hänger känslan kvar. Vi talar om löpning och om marathon. Igen och igen. Vi talar med alla vi kommer åt - om att springa och hur fantastiskt roligt det är. Det tillför kraft till oss själva och det smittar i bygden.
Malta Marathon kan rekommenderas. Mer info om loppet finner du på; http://www.maltamarathon.com/
Om du åker till Malta skall du definitivt nyttja de lokala bussarna. De kostade oftast ca 5.-/resa och person (47 cent), någon enstaka resa kostade drygt 10.-/resa och person (drygt 1 Euro). Det var helt enkelt lätt och bra att transportera sig med dessa.
Malta Marathon springer vi gärna igen.
A Grinde
Artikeln är publicerad i Marathonsällskapets tidning
Marathonlöparen i april 2010
måndag 8 mars 2010
Genomförda lopp med dignitet
Malta Marathon 2010 - 3.37.37
Sthlm Marathon 2009
Sthlm Marathon 2008 - 3.50.43
Sthlm Marathon 2007 - 4.09.32
Kungsholmen Runt 2010 - 1.40.43?
Sthlm Marathon 2009
Sthlm Marathon 2008 - 3.50.43
Sthlm Marathon 2007 - 4.09.32
Kungsholmen Runt 2010 - 1.40.43?
Lissabon Halvmarathon 2009 - 1.50.10
Göteborgs Halvmarathon höst 2008 - 1:46:26
Sthlm Halvmarathon 2008 - 1.44.50
Göteborgsvarvet 2008 - 1.45.37
Sthlm Halvmarathon/St Eriksloppet 2007 - 1.44.09
Göteborgsvarvet 2007 - 1.44.07
St Eriksloppet 2006 - 1.46.28
Göteborgsvarvet 2006 - 1.45.49
Göteborgsvarvet 2004 - 1.55.34
Tjejmilen 2006 - 46.27
Midnattsloppet 2006 - 0:47:34
En Svensk Klassiker - 1994 02 28 - Diplom nr 1250.
Vasaloppet Öppet Spår 1994 - 9 mil skidor - 8.52
Engelbrektsloppet 1994 - 6 mil skidor
Lidingöloppet 1993 - (kort)
Vätternrundan 1993 - 30 mil cykel
Vansbrosimningen 1993 - 3 km
Vätternrundan 1992
Vätternrundan 1991
Vätternrundan 1990
Vansbrosimningen
Vansbrosimningen
Vansbrosimningen
Göteborgsvarvet 2008 - 1.45.37
Sthlm Halvmarathon/St Eriksloppet 2007 - 1.44.09
Göteborgsvarvet 2007 - 1.44.07
St Eriksloppet 2006 - 1.46.28
Göteborgsvarvet 2006 - 1.45.49
Göteborgsvarvet 2004 - 1.55.34
Tjejmilen 2006 - 46.27
Midnattsloppet 2006 - 0:47:34
En Svensk Klassiker - 1994 02 28 - Diplom nr 1250.
Vasaloppet Öppet Spår 1994 - 9 mil skidor - 8.52
Engelbrektsloppet 1994 - 6 mil skidor
Lidingöloppet 1993 - (kort)
Vätternrundan 1993 - 30 mil cykel
Vansbrosimningen 1993 - 3 km
Vätternrundan 1992
Vätternrundan 1991
Vätternrundan 1990
Vansbrosimningen
Vansbrosimningen
Vansbrosimningen
A Grinde
måndag 21 september 2009
Vi fick en Smartbox - innehållande middag för två....
.... i julklapp. Nu har vi använt den.
Det blev en njutbar och trevlig helg i ett underbart väder. Presentlådor/presentkort måste användas och inte gå till spillo. Så, det har vi nu gjort - med ett gott resultat.
Vi åkte in till Sthlm/Sundbyberg, hittade en parkeringsplats precis utanför porten och packade in våra få tillhörigheter i vårt lilla boende för helgen.
Solen sken och vinden var mild. Vi bytte till bekväma skor för lång promenad, och gick till tunnelbanan för färd in till huvudstaden. Sundbyberg, Fridhemsplan och Rådmansgatan - därefter blev det fötterna som fick göra sitt.
Lunch i Kungshallen. Det är helt enkelt ett bra ställe att äta på. Det tillfredsställer många smaker, med många olika restauranger på plats - och med gemensamma bord i mitten. Snabbt. Enkelt. Och lagom för en lunch av någorlunda snabb karaktär.
Vi promenerade sedan vidare i det otroligt vackra vädret. Njutbart. Lugnt. Flanerande i staden. Tittande på människor. Förundrande och glädjande. Så olika alla är!
Drottninggatan. Gamla stan. Turiststråk, som heter duga. Vi hör många utländska röster och jag gläds åt alla turister som tillför till butiker och till staden.
Vi vandrar vidare. Stannar och betraktar slussning vid Slussen. Tre båtar slussas. Bara i en finns flytvästar på. Resten kan simma oavsett händelser. Det vore duktigt, men känns inte riktigt sant.
På gatan till vänster om oss ser jag framför mig speakerplatsen för Stockholm Marathon där "Palle" har sin speakerstation. Jag känner känslan i benen och i kroppen hur det är att springa just där. Det känns, vill jag lova.
På torget utanför Debaser vid Slussen står en ung tjej alldeles ensam. Hon övar på något. Hon talar, gestikulerar och övar. Det var ett bra val av plats. Mitt i solen, mitt på torge och mitt i händelsernas centrum - får hon ändå vara ensam med sin uppgift. Det bådar gott för övningstillfället. Jag hoppas att hon når dit hon strävar.
Himlen är riktigt blå. Underbart vacker. Solens strålar värmer. Underbart skönt. Sällskapet är gott. Vänligt och omsorgsfullt. Vad mer kan man begära just nu?
Slussen. Götgatsbacken. Där är numera gågata med ett skönt flanerande i solskenet. Vilket bra beslut av staden att göra denna sträcka till en gata för flanerande människor! Här passerar Stockholm Halvmarathon och Midnattsloppet. Vi minns sträckningarna - och känner smärtan och njutningen.
Medborgarplatsen. Oj, vilket folkhav denna sommardag. Ljud. Musik. Sol. Flanörer. Uterestauranger i den fantastiska solen. Här slår vi oss ner. Vi njuter av ett glas vin/öl i den sköna värmen. Vi förundras över kaoset på restaurangen, där gästerna fick vänta LÄNGE på maten, servitörerna inte visste vem som skulle ha vad och frustrationsgraden ibland såg ut att vara hög. Solen och värmen gjorde nog gästernas stund uthärdbar ändå. Men - där kan inte ha varit roligt att arbeta denna dag. Något måste ha gått riktigt snett i personalplaneringen hos detta företag.
Vi flanerar vidare. Åter upp mot Slussen. Förbi båtarna och slottet. Vi minns starten för Stockholm Halvmarathon häromåret. Och tänker att vi skall springa där igen. Någon gång. Men inte just nu.
Kungsträdgården har en utställning/mässa av säkerhetsfolk. Det bubblar av människor och evenemang i staden. Vi vandrar vidare. Det är teaterdags vid Chinateaterna, men vi går vidare mot Strandvägen. Båtar. Människor. Skrikande och skrattande ungar. Cyklister. Flanörer. Ett underbart gytter av händelser. Men ändå lugnt och alldeles stilla.
Vi passerar Junibacken och Wasamuseet - och nås av skriken från Gröna Lund. Båtarna efter kajen är en blandad kompott. Stora och små. Mäktiga och vanliga. Vi går åter mot Strandvägen och räknar hur många gånger vi har passerat här i Stockholm Marathon. Gick det lätt eller var det en pina? Vi gläds åt att vara anmälda igen, så så mycket pina kanske det ändå inte var. Eller har vi bara glömt hur det egentligen var? Nej - jag minns mina skarpt och vet hur jag inte skall göra nästa gång!
Strandvägen. Norrmalmstorg. Hamnvägen. Sergels torg. Vi hittar sedan till Klara Tvärgränd och besöker Restaurang Pong. Vi äter gott för vår Smartbox. Buffé med asiatiskt står på menyn. Vi dricker gott och lagom till detta. Det var riktigt gott, och hit kan jag tänka mig att gå igen. Kanske är det läge att beställa bord, då restaurangen verkar välbesökt - trots ett läge på en bakgata, om än mitt i stan. Utan vårt Smartbox hade vi dock inte hittat hit.
Efter den goda maten vandrar vi Hantverkargatan upp till Fridhemsplan och tar tunnelbanan hem för en god natts sömn. Vi ser en stor ledig butikslokal, men jag ser den som för stor för mina önskemål. Jag får leta vidare på annat håll.
På söndagsmorgonen tar vi en morgonpromenad i solen. Runt Lötsjön och Råstasjön vandrar vi i stilla mak. Där finns hundägare och morgonjoggare - av mången sort. Där finns flanörer och cyklister. Där finns allsköns människor som njutera av stadens natur - där skog, natur och vatten finns nära till hands. Det är skönt att se.
Vi vandrar åter till vårt krypin. Vi "vandrarhemsstädar" och tar sedan bilen hem till vårt hem därhemma. Vi har haft en lugn och trevlig helg i den stora staden. Den besöker vi gärna igen.
Åter hemma väntar uppgifter som gräsklippning, äppelhämtning till grisarna i skogen, skjutövning för den som skall jaga inom kort och en springrunda för de som har anmält sig till att springa marathon.
Denna helg platsar inom rubriken Glad Hälsa - dit hälsobefrämjande aktiviteter som gör dig glad ingår.
Anette Grinde
Det blev en njutbar och trevlig helg i ett underbart väder. Presentlådor/presentkort måste användas och inte gå till spillo. Så, det har vi nu gjort - med ett gott resultat.
Vi åkte in till Sthlm/Sundbyberg, hittade en parkeringsplats precis utanför porten och packade in våra få tillhörigheter i vårt lilla boende för helgen.
Solen sken och vinden var mild. Vi bytte till bekväma skor för lång promenad, och gick till tunnelbanan för färd in till huvudstaden. Sundbyberg, Fridhemsplan och Rådmansgatan - därefter blev det fötterna som fick göra sitt.
Lunch i Kungshallen. Det är helt enkelt ett bra ställe att äta på. Det tillfredsställer många smaker, med många olika restauranger på plats - och med gemensamma bord i mitten. Snabbt. Enkelt. Och lagom för en lunch av någorlunda snabb karaktär.
Vi promenerade sedan vidare i det otroligt vackra vädret. Njutbart. Lugnt. Flanerande i staden. Tittande på människor. Förundrande och glädjande. Så olika alla är!
Drottninggatan. Gamla stan. Turiststråk, som heter duga. Vi hör många utländska röster och jag gläds åt alla turister som tillför till butiker och till staden.
Vi vandrar vidare. Stannar och betraktar slussning vid Slussen. Tre båtar slussas. Bara i en finns flytvästar på. Resten kan simma oavsett händelser. Det vore duktigt, men känns inte riktigt sant.
På gatan till vänster om oss ser jag framför mig speakerplatsen för Stockholm Marathon där "Palle" har sin speakerstation. Jag känner känslan i benen och i kroppen hur det är att springa just där. Det känns, vill jag lova.
På torget utanför Debaser vid Slussen står en ung tjej alldeles ensam. Hon övar på något. Hon talar, gestikulerar och övar. Det var ett bra val av plats. Mitt i solen, mitt på torge och mitt i händelsernas centrum - får hon ändå vara ensam med sin uppgift. Det bådar gott för övningstillfället. Jag hoppas att hon når dit hon strävar.
Himlen är riktigt blå. Underbart vacker. Solens strålar värmer. Underbart skönt. Sällskapet är gott. Vänligt och omsorgsfullt. Vad mer kan man begära just nu?
Slussen. Götgatsbacken. Där är numera gågata med ett skönt flanerande i solskenet. Vilket bra beslut av staden att göra denna sträcka till en gata för flanerande människor! Här passerar Stockholm Halvmarathon och Midnattsloppet. Vi minns sträckningarna - och känner smärtan och njutningen.
Medborgarplatsen. Oj, vilket folkhav denna sommardag. Ljud. Musik. Sol. Flanörer. Uterestauranger i den fantastiska solen. Här slår vi oss ner. Vi njuter av ett glas vin/öl i den sköna värmen. Vi förundras över kaoset på restaurangen, där gästerna fick vänta LÄNGE på maten, servitörerna inte visste vem som skulle ha vad och frustrationsgraden ibland såg ut att vara hög. Solen och värmen gjorde nog gästernas stund uthärdbar ändå. Men - där kan inte ha varit roligt att arbeta denna dag. Något måste ha gått riktigt snett i personalplaneringen hos detta företag.
Vi flanerar vidare. Åter upp mot Slussen. Förbi båtarna och slottet. Vi minns starten för Stockholm Halvmarathon häromåret. Och tänker att vi skall springa där igen. Någon gång. Men inte just nu.
Kungsträdgården har en utställning/mässa av säkerhetsfolk. Det bubblar av människor och evenemang i staden. Vi vandrar vidare. Det är teaterdags vid Chinateaterna, men vi går vidare mot Strandvägen. Båtar. Människor. Skrikande och skrattande ungar. Cyklister. Flanörer. Ett underbart gytter av händelser. Men ändå lugnt och alldeles stilla.
Vi passerar Junibacken och Wasamuseet - och nås av skriken från Gröna Lund. Båtarna efter kajen är en blandad kompott. Stora och små. Mäktiga och vanliga. Vi går åter mot Strandvägen och räknar hur många gånger vi har passerat här i Stockholm Marathon. Gick det lätt eller var det en pina? Vi gläds åt att vara anmälda igen, så så mycket pina kanske det ändå inte var. Eller har vi bara glömt hur det egentligen var? Nej - jag minns mina skarpt och vet hur jag inte skall göra nästa gång!
Strandvägen. Norrmalmstorg. Hamnvägen. Sergels torg. Vi hittar sedan till Klara Tvärgränd och besöker Restaurang Pong. Vi äter gott för vår Smartbox. Buffé med asiatiskt står på menyn. Vi dricker gott och lagom till detta. Det var riktigt gott, och hit kan jag tänka mig att gå igen. Kanske är det läge att beställa bord, då restaurangen verkar välbesökt - trots ett läge på en bakgata, om än mitt i stan. Utan vårt Smartbox hade vi dock inte hittat hit.
Efter den goda maten vandrar vi Hantverkargatan upp till Fridhemsplan och tar tunnelbanan hem för en god natts sömn. Vi ser en stor ledig butikslokal, men jag ser den som för stor för mina önskemål. Jag får leta vidare på annat håll.
På söndagsmorgonen tar vi en morgonpromenad i solen. Runt Lötsjön och Råstasjön vandrar vi i stilla mak. Där finns hundägare och morgonjoggare - av mången sort. Där finns flanörer och cyklister. Där finns allsköns människor som njutera av stadens natur - där skog, natur och vatten finns nära till hands. Det är skönt att se.
Vi vandrar åter till vårt krypin. Vi "vandrarhemsstädar" och tar sedan bilen hem till vårt hem därhemma. Vi har haft en lugn och trevlig helg i den stora staden. Den besöker vi gärna igen.
Åter hemma väntar uppgifter som gräsklippning, äppelhämtning till grisarna i skogen, skjutövning för den som skall jaga inom kort och en springrunda för de som har anmält sig till att springa marathon.
Denna helg platsar inom rubriken Glad Hälsa - dit hälsobefrämjande aktiviteter som gör dig glad ingår.
Anette Grinde
måndag 14 september 2009
Hipp!
Anmäld till min 4.e mara - Sthlm Marathon 2010.
Jag ser fram emot att spring 42 195 meter - den 5 juni 2010.
Med mycket god service runt omkring.
Det skall bli riktigt kul!
A..
Jag ser fram emot att spring 42 195 meter - den 5 juni 2010.
Med mycket god service runt omkring.
Det skall bli riktigt kul!
A..
måndag 2 juni 2008
Stockholm Marathon - lördagen den 31 maj 2008
Ljuset anländer tidigt, denna vackra försommarmorgon. Vi kliver upp, för en lagom ordentlig frukost. Vi pysslar och funderar kring klädsel, compeed till trilskande tår, vattennivån i kroppen och de rätta springskorna.
Morgonsolen klättrar sakta på himlen, och vi inser att dagen blir varm. Vattenflaskan, kepsen och svamp för nerblötning/svalka får inte glömmas i packningen. Vi minns fjolårets värme.
Nummerlapp och tidtagningschips vårdas särskilt i ett eget hörn. De är av vikt, och få inte förkomma.
Vi tar en morgonpromenad runt byn. 4,6 km i en ganska lagom rask takt. Väl hemma igen ser vi att tiden rinner iväg. Vi får skynda oss lite för att hinna äta en tidig lunch, så att vi hinner fånga 10.20-bussen från Norrtälje till Sthlm. Spagetti och en god tonfiskröra slinker ner och vi hastar en aning för att hinna till bussen. Vi hann precis. Med nummerlappen som färdbevis är vi nu på väg till vårt andra Sthlm Marathon. Fjolårets 3,46 och 4,09 skall nu förändras till något nytt – både i erfarenhet och i en annan tid. Frågan är vad, och hur. Vi vet inte hur vi skall lyckas, hur vinterns och våren träning skall ge utslag och hur laddning av mat och vatten påverkar oss denna dag. Nu, kan vi bara göra vårt bästa – när starten går om någon timme.
Kl 1400 går starten, på Lidingövägen utanför Stadion i Sthlm. Termometern på läktaren nära startplatsen pendlar mellan 27 – 28 grader, men det är nog lite svalare ute på stadens gator. Svaga slöjor över himlen sänker kanske temperaturen något, åtminstone någon timme efter start.
Framme i god tid innan start hinner vi fundera en del kring dagens lopp. Vi gläds och vi ser alla människor i deras förberedelser. Nervositet, mat och vätska ger långa köer till toaletterna, som finns i mängd på tävlingsområdet. Där finns vatten, banan och sportdryck liksom även värde- och klädinlämningsdepåer i god ordning. Vi ser också förberedelser för målgången, där tidtagningschipet skall tas av och fina ”Finisher”- tröjor skall delas ut till de som i sinom tid fullgjort dagens mäktiga uppgift. Dessa tröjor bärs sedan av deltagarna med mycket stor stolthet.
Högtalaranläggningen nyttjas flitigt av arrangörerna. Information om före, under och efter loppet. Information för löparna och information för åskådarna. Siffror, förfriskningar och detaljer flödar i en lagom strid ström tillsammans med lagom dansanta toner från t ex Frida och Charlotte.
Klockan går mot 1400 och löparna drar sig till start. Rätt man, rätt kvinna – i rätt fålla. Sorterade efter tid och prestation. Detta är viktigt. Det lär vi oss allteftersom vi tävlar mer och mer. Det är inte roligt alls att tävla, när vi själva eller andra löpare placerats (eller placerar sig) i en startfålla som inte motsvarar vår eller sin egen takt. Det blir helt enkelt bara fel.
Starten går och massan rör sig framåt. Framme vid startlinjen går det att börja småspringa, och sedan rullar det på. Tidtagningschipset håller tiden, och jag försöker hålla orken för att hänga med. Värme, tusentals fötter, vätskedepåer med vatten, sportdryck, duschar och vänliga miner från mängder av funktionärer. På stadens gator drar nu floder av människor fram - i allvarliga löpartag, med ambitioner höga som berg. Åskådarna kantar sidorna, de hurrar och ropar, de klappar och de ler, de våndas, förskräcks och gläds. Många undrar hur det egentligen är möjligt, och många vet för de har själva gjort det förr.
Vackra Djurgården, fantastiska Strandvägen, Kungsträdgården och Slottet. Slussen, Söder Mälarstrand och backen som tär. Västerbron. Den är liksom ett kapitel för sig.
Norr Mälarstrand, Stadshuset, Centralstationen och Norra Bantorget. Odengatan, Odenplan och snart passerar vi över Sveavägen. Backen upp och sedan Karlavägen och Sturegatan. Första varvet klart. Ett djupt andetag, lite saltgurka och sedan ett varv till. Benen flyter fram en stund, det är en njutning och en glädje. Rätt som det är är njutningen som bortblåst och tröttheten vräker sig över ben och kropp. Man mäktar nästan inte flytta sina ben, och man undrar var, och varför, orken plötsligt försvann. Man pinar sig vidare ändå – och där, efter en stund, som genom en fantastiskt under, är den där igen. Orken, glädjen, flytet – har återvänt till kropp och till själ. Vi tar en större sväng över Djurgården innan Strandvägen och Slottet passeras igen.
Saltgurka, banan, energikakor och dextrosoltabletter erbjuds oss löpare på lämpliga platser efter hela den långa banan. Detta tillsammans med vatten och sportdryck i mängd - utan all denna goda service vore det knappast möjligt att springa detta lopp och samtidigt må så bra vid målgång.
Slussen och Söder Mälarstrand. Jag springer och stirrar stint ner i marken. Kepsen skymmer framåt, och jag ser bara strax kort framför. Mitt fokus är nu kort. Jag hör en visselpipa med jämna skarpa toner. Till slut höjer jag blicken något, och inser att det är till mig. En funktionär står mitt i vägen, visslar och visslar och tvingar mig att styra lite åt sidan, för rakt fram är en stor barriär. Även detta har de fångat, Sthlm Marathons arrangörer. Även detta har de fångat.
Snart är det tid för buljong och sedan vatten igen. Strax därefter kommer vänster- och höger-svängen med backen upp mot bron. Backen och svängen är brant, men strax är vi uppe – på Västerbron igen. En äldre dam trippar lätt förbi. Lätt, lätt tassar hon uppför bron och vidare ner på andra sidan. Det är njutbart att se, andras tassande steg. För mig är den nu lång och ganska tung, men snart är jag ändå uppe och rundar ner mot vackra Norr Mälarstrand. Vatten igen. Avslagen cola. Stegen lättnar igen. Snart är Stadshuset passerat, och Centralstationen igen. Nu når mig en svacka igen. Torsgatan och Bonnierhuset passeras med trötta steg. Dextrosoltabletterna kommer väl till pass i korset mot Odengatan. Nu, mina vänner, är det inte långt kvar hem till Stadion. Vasaparken och Odenplan. Där ser jag en klocka. Den visar tid, som gör mig glad. Det är en lagom stund kvar till klockan slår 1800. Jag kommer att hinna. Jag kommer att nå mitt tyst uppsatta mål, med råge och mer därtill. Stegen är tunga, men sinnet är ändå lätt. Benen och fötterna har fått arbeta hårt i flera, flera timmar. Men – det är alldeles fantastiskt, att det faktiskt går, att vi faktiskt kan. Odengatan upp. Karlavägen. Sturegatan – och där ser mig speakern, Magnus Andersson från Hammarby IF, och ger mig goda ord.
Sedan hägrar Sthlms Stadion. Den känslan är god. Riktigt underbart god. Att i fullt acceptabelt skick springa in på Stadion efter fullgjort värv. 4,2 mil är inte nådigt, men vansinnigt tillfredsställande att ha klarat. Att komma in på Stadion, med publik och med kraft, är en mäktig känsla. En riktigt mäktig känsla, i sol och i värme, med en riktigt trött kropp men ändå i gott skick och fason.
Tid, av klass – för mig. En medalj med tyngd. Vätska. En plågsam trappa ner, tidtagningschips av – en stor uppmuntran och ett stort grattis av alla fantastiska funktionärer man passerar. En stolthetströja, mer vätska, kanelbulle och russin. Banan. Igen.
Speakerservicen efter banan är god. Hammarby IF-folk har bemannat en mängd av dessa poster. De känns igen och de har vana efter år på denna uppgift.
Resultatrapporteringen är fantastisk. Sluttid och mellantid. Åldersklasser. Kvinnor och män. Och hela raden ut. Allt och alla går att hitta när listor finns på längden och tvären. Och den är där innan jag hinner hem till min dator på kvällen. Resultatrapporteringen förtjänar en särskild eloge. Den är helt enkelt alldeles fantastisk.
Detta års siffror inkluderade drygt 18 000 anmälda löpare. 14 680 kom till start och 13 542 klarade sina varv till mål. 3 029 var kvinnor och 10 513 var män. Bästa manliga löpare sprang på 2,16 och bästa kvinnliga löpare avverkade sträckan på 2,34.
Jag själv sprängde en ny barriär, och flyttade 4,09 till 3,50. Min fantastiske kamrat flyttade sitt goda 3,46 från 2007 till ett ännu bättre 3,44 nu 2008.
Som om det inte räckte, så ältade vi sedan maran hela söndagen. Vi njöt, skröt och frossade i loppet och alla dess delar. Vi pratade och upplevde igen. Tills det till slut var tvunget att inse sovdagstid, för att klara vardagen som kom. Men först ett datorbesök på nytt. Gissa vad vi gjorde? Jo, vi tittade på hela maran en gång till. Vi förundrades över löparna, och deras makalösa styrka, glädje och fart.
En stor eloge till Sthlm Marathon och alla dess fungerande arrangörsdelar.
En stor eloge till arrangemanget, och all tanke till varje enskild del. En eloge till varje deltagande funktionär.
Det är en glädje att se hur gott Stockholm Marathon-arrangörerna gör. Det var en glädje att delta.
Anette Grinde
Startnr K412 – 2008 – i mål som K282.
Morgonsolen klättrar sakta på himlen, och vi inser att dagen blir varm. Vattenflaskan, kepsen och svamp för nerblötning/svalka får inte glömmas i packningen. Vi minns fjolårets värme.
Nummerlapp och tidtagningschips vårdas särskilt i ett eget hörn. De är av vikt, och få inte förkomma.
Vi tar en morgonpromenad runt byn. 4,6 km i en ganska lagom rask takt. Väl hemma igen ser vi att tiden rinner iväg. Vi får skynda oss lite för att hinna äta en tidig lunch, så att vi hinner fånga 10.20-bussen från Norrtälje till Sthlm. Spagetti och en god tonfiskröra slinker ner och vi hastar en aning för att hinna till bussen. Vi hann precis. Med nummerlappen som färdbevis är vi nu på väg till vårt andra Sthlm Marathon. Fjolårets 3,46 och 4,09 skall nu förändras till något nytt – både i erfarenhet och i en annan tid. Frågan är vad, och hur. Vi vet inte hur vi skall lyckas, hur vinterns och våren träning skall ge utslag och hur laddning av mat och vatten påverkar oss denna dag. Nu, kan vi bara göra vårt bästa – när starten går om någon timme.
Kl 1400 går starten, på Lidingövägen utanför Stadion i Sthlm. Termometern på läktaren nära startplatsen pendlar mellan 27 – 28 grader, men det är nog lite svalare ute på stadens gator. Svaga slöjor över himlen sänker kanske temperaturen något, åtminstone någon timme efter start.
Framme i god tid innan start hinner vi fundera en del kring dagens lopp. Vi gläds och vi ser alla människor i deras förberedelser. Nervositet, mat och vätska ger långa köer till toaletterna, som finns i mängd på tävlingsområdet. Där finns vatten, banan och sportdryck liksom även värde- och klädinlämningsdepåer i god ordning. Vi ser också förberedelser för målgången, där tidtagningschipet skall tas av och fina ”Finisher”- tröjor skall delas ut till de som i sinom tid fullgjort dagens mäktiga uppgift. Dessa tröjor bärs sedan av deltagarna med mycket stor stolthet.
Högtalaranläggningen nyttjas flitigt av arrangörerna. Information om före, under och efter loppet. Information för löparna och information för åskådarna. Siffror, förfriskningar och detaljer flödar i en lagom strid ström tillsammans med lagom dansanta toner från t ex Frida och Charlotte.
Klockan går mot 1400 och löparna drar sig till start. Rätt man, rätt kvinna – i rätt fålla. Sorterade efter tid och prestation. Detta är viktigt. Det lär vi oss allteftersom vi tävlar mer och mer. Det är inte roligt alls att tävla, när vi själva eller andra löpare placerats (eller placerar sig) i en startfålla som inte motsvarar vår eller sin egen takt. Det blir helt enkelt bara fel.
Starten går och massan rör sig framåt. Framme vid startlinjen går det att börja småspringa, och sedan rullar det på. Tidtagningschipset håller tiden, och jag försöker hålla orken för att hänga med. Värme, tusentals fötter, vätskedepåer med vatten, sportdryck, duschar och vänliga miner från mängder av funktionärer. På stadens gator drar nu floder av människor fram - i allvarliga löpartag, med ambitioner höga som berg. Åskådarna kantar sidorna, de hurrar och ropar, de klappar och de ler, de våndas, förskräcks och gläds. Många undrar hur det egentligen är möjligt, och många vet för de har själva gjort det förr.
Vackra Djurgården, fantastiska Strandvägen, Kungsträdgården och Slottet. Slussen, Söder Mälarstrand och backen som tär. Västerbron. Den är liksom ett kapitel för sig.
Norr Mälarstrand, Stadshuset, Centralstationen och Norra Bantorget. Odengatan, Odenplan och snart passerar vi över Sveavägen. Backen upp och sedan Karlavägen och Sturegatan. Första varvet klart. Ett djupt andetag, lite saltgurka och sedan ett varv till. Benen flyter fram en stund, det är en njutning och en glädje. Rätt som det är är njutningen som bortblåst och tröttheten vräker sig över ben och kropp. Man mäktar nästan inte flytta sina ben, och man undrar var, och varför, orken plötsligt försvann. Man pinar sig vidare ändå – och där, efter en stund, som genom en fantastiskt under, är den där igen. Orken, glädjen, flytet – har återvänt till kropp och till själ. Vi tar en större sväng över Djurgården innan Strandvägen och Slottet passeras igen.
Saltgurka, banan, energikakor och dextrosoltabletter erbjuds oss löpare på lämpliga platser efter hela den långa banan. Detta tillsammans med vatten och sportdryck i mängd - utan all denna goda service vore det knappast möjligt att springa detta lopp och samtidigt må så bra vid målgång.
Slussen och Söder Mälarstrand. Jag springer och stirrar stint ner i marken. Kepsen skymmer framåt, och jag ser bara strax kort framför. Mitt fokus är nu kort. Jag hör en visselpipa med jämna skarpa toner. Till slut höjer jag blicken något, och inser att det är till mig. En funktionär står mitt i vägen, visslar och visslar och tvingar mig att styra lite åt sidan, för rakt fram är en stor barriär. Även detta har de fångat, Sthlm Marathons arrangörer. Även detta har de fångat.
Snart är det tid för buljong och sedan vatten igen. Strax därefter kommer vänster- och höger-svängen med backen upp mot bron. Backen och svängen är brant, men strax är vi uppe – på Västerbron igen. En äldre dam trippar lätt förbi. Lätt, lätt tassar hon uppför bron och vidare ner på andra sidan. Det är njutbart att se, andras tassande steg. För mig är den nu lång och ganska tung, men snart är jag ändå uppe och rundar ner mot vackra Norr Mälarstrand. Vatten igen. Avslagen cola. Stegen lättnar igen. Snart är Stadshuset passerat, och Centralstationen igen. Nu når mig en svacka igen. Torsgatan och Bonnierhuset passeras med trötta steg. Dextrosoltabletterna kommer väl till pass i korset mot Odengatan. Nu, mina vänner, är det inte långt kvar hem till Stadion. Vasaparken och Odenplan. Där ser jag en klocka. Den visar tid, som gör mig glad. Det är en lagom stund kvar till klockan slår 1800. Jag kommer att hinna. Jag kommer att nå mitt tyst uppsatta mål, med råge och mer därtill. Stegen är tunga, men sinnet är ändå lätt. Benen och fötterna har fått arbeta hårt i flera, flera timmar. Men – det är alldeles fantastiskt, att det faktiskt går, att vi faktiskt kan. Odengatan upp. Karlavägen. Sturegatan – och där ser mig speakern, Magnus Andersson från Hammarby IF, och ger mig goda ord.
Sedan hägrar Sthlms Stadion. Den känslan är god. Riktigt underbart god. Att i fullt acceptabelt skick springa in på Stadion efter fullgjort värv. 4,2 mil är inte nådigt, men vansinnigt tillfredsställande att ha klarat. Att komma in på Stadion, med publik och med kraft, är en mäktig känsla. En riktigt mäktig känsla, i sol och i värme, med en riktigt trött kropp men ändå i gott skick och fason.
Tid, av klass – för mig. En medalj med tyngd. Vätska. En plågsam trappa ner, tidtagningschips av – en stor uppmuntran och ett stort grattis av alla fantastiska funktionärer man passerar. En stolthetströja, mer vätska, kanelbulle och russin. Banan. Igen.
Speakerservicen efter banan är god. Hammarby IF-folk har bemannat en mängd av dessa poster. De känns igen och de har vana efter år på denna uppgift.
Resultatrapporteringen är fantastisk. Sluttid och mellantid. Åldersklasser. Kvinnor och män. Och hela raden ut. Allt och alla går att hitta när listor finns på längden och tvären. Och den är där innan jag hinner hem till min dator på kvällen. Resultatrapporteringen förtjänar en särskild eloge. Den är helt enkelt alldeles fantastisk.
Detta års siffror inkluderade drygt 18 000 anmälda löpare. 14 680 kom till start och 13 542 klarade sina varv till mål. 3 029 var kvinnor och 10 513 var män. Bästa manliga löpare sprang på 2,16 och bästa kvinnliga löpare avverkade sträckan på 2,34.
Jag själv sprängde en ny barriär, och flyttade 4,09 till 3,50. Min fantastiske kamrat flyttade sitt goda 3,46 från 2007 till ett ännu bättre 3,44 nu 2008.
Som om det inte räckte, så ältade vi sedan maran hela söndagen. Vi njöt, skröt och frossade i loppet och alla dess delar. Vi pratade och upplevde igen. Tills det till slut var tvunget att inse sovdagstid, för att klara vardagen som kom. Men först ett datorbesök på nytt. Gissa vad vi gjorde? Jo, vi tittade på hela maran en gång till. Vi förundrades över löparna, och deras makalösa styrka, glädje och fart.
En stor eloge till Sthlm Marathon och alla dess fungerande arrangörsdelar.
En stor eloge till arrangemanget, och all tanke till varje enskild del. En eloge till varje deltagande funktionär.
Det är en glädje att se hur gott Stockholm Marathon-arrangörerna gör. Det var en glädje att delta.
Anette Grinde
Startnr K412 – 2008 – i mål som K282.
fredag 30 maj 2008
Det är dags för Sthlm Marathon
18000 löpare
Start kl 1400
Lördag 31 maj 2008
Sol, värme, förberedelser i det lilla och i det större, vätska och många mil i benen.
Det närmar sig, med stormsteg.
Det som för en tid sedan, var gott om tid kvar - är nu här nära.
I gårdagens Norrtälje Tidning läste vi om en löpare, som för 30.e gången kommer till start. Han fick frågan vad tjusningen är - och sade att det inte finns någon.
Jo, visst finns det en tjusning. Tjusningen är utmaningen. Att så fräsch som möjlighet klara att springa 42195 m. Fyra mil. Återigen i hög värme. Fjolårets 28 grader, kanske blir några grader lägre. Men ändå en värme som tär.
Tjusningen är utmaningen - att komma runt, med tillräckliga förberedelser med sig i bagaget.
Tjusningen är att klara det, att efter 42195 meters löpning skära mållinjen på Sthlms stadion - inte med pina, utan med glädje och vilja till mer.
42195 m. Stockholms stad skall rundas, under två varv, av 18000 personer. Det kanske blir ett visst bortfall, men många kommer till start - och nästan lika många kommer i mål.
Jag hoppas innerligt att jag är en av dem som kommer i mål. Att inget gör att jag tvingas bryta. Att min kropp håller ihop och inte skadas av mängden slag i marken, eller att något fel uppkommer i förhållandet mellan värme, vätska, näring och aktiv aktivitet under en relativt lång tid. Det är bara på mig det beror. Ingen annan kan göra det åt mig.
Det är dags att springa. Först - äta rätt, sova rätt, dricka rätt, klä sig rätt, resa rätt, komma till start, värma upp. Och att springa. Rätt. På Sthlms gator. I värme och i glädje.
I fjol gick det bra. Det var svårt, men faktiskt riktigt skoj. Jag hoppas innerligt att det blir så i år igen - men gärna, gärna med några minuters kortare tid på banan.
Anette Grinde
2008-03-30
måndag 9 juli 2007
Stockholm Marathon 2007
Lycka
Njutning
Insikt
Om att vi skall göra just det vi längtar efter att göra
Önska
Sätta upp mål
Och genomföra
Det är med stor glädja jag har konstaterat den fantastiska känslan att ha genomfört något jag länge önskat.
Att träna för och att genomföra ett Marathon – Sthlm Marathon.
Att träna
Att våndas
Att ladda
Och sedan se sig stå på startlinjen.
Utan erfarenhet om vad som komma skall.
Utan riktig känsla för hur långt det är – även om jag vet, hur många meter det är.
Starten går. Den stora hopen rör sig sakta framåt. Startlinjen passeras och vi rör oss med sakta löpsteg. Vi vet inte riktigt än – vad som komma skall.
Med lätta steg styr vi mot vackra Djurgården. I sakta mak. Ty trängseln är påtaglig. Den känns, är närvarande – men inte störande. Den tvingar till lugn.
Det är 28 grader varmt. Det är riktigt varmt. Jag glömmer, eller förstår inte. Innebörden.
När jag passerar 1 mil undrar jag hur detta skall gå.
Söder Mälarstrand. Varmt. Tungt.
Det känns inte möjligt att klara 3 mil till. Men det känns inte heller möjligt att erkänna sig besegrad. Att erkänna det förlorat, det jag vet att jag kan. Det jag vet att min Leif vet att jag kan. Jag kan helt enkelt inte komma hem – om jag ger upp där jag inte ska.
Jag stretar vidare. Jag dricker. Jag svalkar mig. Jag finner ny energi.
Jag finner glädje.
Västerbron. Ett stret. En förundran. En längtan. Det tunga förbyts. Mot lätta steg. Det går upp och det går ner. Kroppen fylls på, dräneras och fylls på. Jag passerar Stadshuset, Flemminggatan och snart är jag förbi Odengatan.
Strax hägrar varvsbyte. Halvtid. På väg ”hem”. Jag kan räkna ner. Varv två gås in med lätta steg. Saltgurkan fyller energi. Djurgårdens vackra miljö – Djurgårdsbrunn, Manilla, Skansen – rullar snart förbi. Härute är det mindre åskådare, men mer natur. Det långa ledet letar sig snart ut på Strandvägen – och siktet drar vidare. En del i taget mäts in. Betas av. Vätska vid varje depå. Fokus på att hitta glädjen och inte fångas av tröttheten.
Vi rundar ett hörn, och snart ett till. Maler på. I lagom sakta mak. Södermälarstrand är vacker. Men ganska lång – när tröttheten gör sig gällande igen. Det serveras buljong. Jag missar. Vatten och sportdryck. Igen och igen och igen. Duschar och svampblötning. Igen och igen och igen.
Arrangörerna har erfarenhet. Det märks. Funktionärerna är många. Det märks.
Det märks – i positiv bemärkelse.
Södermälarstrand tar slut. Jag svänger upp. Drar höger. Och är uppe på bron. Den förhatliga Västerbron. Igen. Den är lång. Den är längre denna gång. Många går. Jag springer. Med korta, korta steg. Jag överväger att gå – men ser att det går lite, lite fortare att springa och tror att det blir svårare att få fart igen om jag börjar gå. Jag tassar vidare, med korta, korta springande steg. När ”pinan” är klar, är jag innerligt glad att jag inte gav vika.
Vätska vid Rålambshov. Vätska vid Stadshuset. Och snart lätt, lätt uppför över Flemminggatan. Njutning vid nästa hörn! Jag rundar. Får en belöning. St Eriksgatan rullar nerför. Kroppen likaså. Nu är det inte långt kvar. Känslan rymmer, höjer och tillför. Dextrosol och vätska. Sista stoppet med påfyllning. Jag går några steg och drycker.
Jag får fånga envisheten för att få fart igen. En bekant passerar. Det ger kraft. Jag hänger på – en kort liten stund.
Den sista biten kvar får delas in i flera delar. Jag får beta av en i taget. Den sista biten går på vilja. Envishet. Girighet. Orken finns – om jag vill att den skall finnas. Jag vet att kroppen är tränad och förberedd. Jag vet att den kan. Allt jag behöver göra är att göra – hålla i – inte ge upp, när tröttheten sätter sina spår.
Vilken glädje för sen. Och för nu. Att ha gjort. Och klarat mig hel. Med hälsan i behåll och sinnet glatt.
Jag går i mål.
Jag kan känna redan nu – redan då – att detta vill jag göra igen. Förbereda. Springa runt byn. Springa i städer. Springa i skog och mark. För hälsa, för glädje, för lust. För genomförande och en fantastisk kick.
Man kan läsa sig till sin kunskap. Eller lära den sig konkret.
Jag har lärt mig – att den förberedande träningen är oerhört viktig. Många och långa mil i benen.
Jag har lärt mig – att mat och dryck inte är att bortse ifrån. Fyllt av energi innan start, påfyllning under loppet och definitivt efter målgång och efterföljande tid/dagar.
Jag har lärt mig – att springa Marathon är något man skall göra igen, och igen, och igen.
Anette Grinde
Efter Sthlm Marathon 2007.
Lycka
Njutning
Insikt
Om att vi skall göra just det vi längtar efter att göra
Önska
Sätta upp mål
Och genomföra
Det är med stor glädja jag har konstaterat den fantastiska känslan att ha genomfört något jag länge önskat.
Att träna för och att genomföra ett Marathon – Sthlm Marathon.
Att träna
Att våndas
Att ladda
Och sedan se sig stå på startlinjen.
Utan erfarenhet om vad som komma skall.
Utan riktig känsla för hur långt det är – även om jag vet, hur många meter det är.
Starten går. Den stora hopen rör sig sakta framåt. Startlinjen passeras och vi rör oss med sakta löpsteg. Vi vet inte riktigt än – vad som komma skall.
Med lätta steg styr vi mot vackra Djurgården. I sakta mak. Ty trängseln är påtaglig. Den känns, är närvarande – men inte störande. Den tvingar till lugn.
Det är 28 grader varmt. Det är riktigt varmt. Jag glömmer, eller förstår inte. Innebörden.
När jag passerar 1 mil undrar jag hur detta skall gå.
Söder Mälarstrand. Varmt. Tungt.
Det känns inte möjligt att klara 3 mil till. Men det känns inte heller möjligt att erkänna sig besegrad. Att erkänna det förlorat, det jag vet att jag kan. Det jag vet att min Leif vet att jag kan. Jag kan helt enkelt inte komma hem – om jag ger upp där jag inte ska.
Jag stretar vidare. Jag dricker. Jag svalkar mig. Jag finner ny energi.
Jag finner glädje.
Västerbron. Ett stret. En förundran. En längtan. Det tunga förbyts. Mot lätta steg. Det går upp och det går ner. Kroppen fylls på, dräneras och fylls på. Jag passerar Stadshuset, Flemminggatan och snart är jag förbi Odengatan.
Strax hägrar varvsbyte. Halvtid. På väg ”hem”. Jag kan räkna ner. Varv två gås in med lätta steg. Saltgurkan fyller energi. Djurgårdens vackra miljö – Djurgårdsbrunn, Manilla, Skansen – rullar snart förbi. Härute är det mindre åskådare, men mer natur. Det långa ledet letar sig snart ut på Strandvägen – och siktet drar vidare. En del i taget mäts in. Betas av. Vätska vid varje depå. Fokus på att hitta glädjen och inte fångas av tröttheten.
Vi rundar ett hörn, och snart ett till. Maler på. I lagom sakta mak. Södermälarstrand är vacker. Men ganska lång – när tröttheten gör sig gällande igen. Det serveras buljong. Jag missar. Vatten och sportdryck. Igen och igen och igen. Duschar och svampblötning. Igen och igen och igen.
Arrangörerna har erfarenhet. Det märks. Funktionärerna är många. Det märks.
Det märks – i positiv bemärkelse.
Södermälarstrand tar slut. Jag svänger upp. Drar höger. Och är uppe på bron. Den förhatliga Västerbron. Igen. Den är lång. Den är längre denna gång. Många går. Jag springer. Med korta, korta steg. Jag överväger att gå – men ser att det går lite, lite fortare att springa och tror att det blir svårare att få fart igen om jag börjar gå. Jag tassar vidare, med korta, korta springande steg. När ”pinan” är klar, är jag innerligt glad att jag inte gav vika.
Vätska vid Rålambshov. Vätska vid Stadshuset. Och snart lätt, lätt uppför över Flemminggatan. Njutning vid nästa hörn! Jag rundar. Får en belöning. St Eriksgatan rullar nerför. Kroppen likaså. Nu är det inte långt kvar. Känslan rymmer, höjer och tillför. Dextrosol och vätska. Sista stoppet med påfyllning. Jag går några steg och drycker.
Jag får fånga envisheten för att få fart igen. En bekant passerar. Det ger kraft. Jag hänger på – en kort liten stund.
Den sista biten kvar får delas in i flera delar. Jag får beta av en i taget. Den sista biten går på vilja. Envishet. Girighet. Orken finns – om jag vill att den skall finnas. Jag vet att kroppen är tränad och förberedd. Jag vet att den kan. Allt jag behöver göra är att göra – hålla i – inte ge upp, när tröttheten sätter sina spår.
Vilken glädje för sen. Och för nu. Att ha gjort. Och klarat mig hel. Med hälsan i behåll och sinnet glatt.
Jag går i mål.
Jag kan känna redan nu – redan då – att detta vill jag göra igen. Förbereda. Springa runt byn. Springa i städer. Springa i skog och mark. För hälsa, för glädje, för lust. För genomförande och en fantastisk kick.
Man kan läsa sig till sin kunskap. Eller lära den sig konkret.
Jag har lärt mig – att den förberedande träningen är oerhört viktig. Många och långa mil i benen.
Jag har lärt mig – att mat och dryck inte är att bortse ifrån. Fyllt av energi innan start, påfyllning under loppet och definitivt efter målgång och efterföljande tid/dagar.
Jag har lärt mig – att springa Marathon är något man skall göra igen, och igen, och igen.
Anette Grinde
Efter Sthlm Marathon 2007.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)