Jag känner inte till någon som är så vacker som hon. Hon är som en strålande sol. Maj är hennes bästa tid. Hon ler, njuter och lever i fulla drag. Hon tar för sig och är. Hon syns. Ingen kan missa henne.
Därtill är hon stretsam. Hon är envis som synden. Hon är beundransvärd. Hon är stark och stolt.
Ändå är hon avskydd av så många. Kvinnor och män ser med avsky på henne. De vill inte vara hennes vän. De vill inte ha henne nära. De gör allt de kan för att mota henne. De använder våld, hot och vrede. De som bär riktig ovilja använder ibland också gift.
Hon ger sig ändå aldrig. Aldrig någonsin skulle hon ens fundera på att ge upp. Hur stretsamt det ibland ter sig. Nej, minsann, hon växer. Hon glöder. Det fullkomligt strålar om henne.
När någon motar, hackar och avskyr så tar hon ändå nya tag. Någon Jante finns inte i henne. Hon bär inte heller någon tanke som innebär att hon tyst och stillsamt skall backa.
När någon säger, nej, henne vill vi inte ha här så tittar hon bara lite stillsamt leende mot dem. Ja, hon ler sådär som bara hon kan. Jag kommer tillbaka, tänker hon milt. Deras angrepp bryr hon sig helt enkelt inte om. Ja, ibland blir de hårda. Riktigt hårda. Men, hon kommer alltid tillbaka. Hon trivs med sin tid, med sitt liv och hon trivs med allt det vackra i denna tid.
Ja, visst är det så. Hon kan helt enkelt inte motas. Hon vet att hon är vacker, även om alla inte håller med. Hon är fantastiskt stretsam. Vilket vi bör lära oss av.
Vi bör lära oss att maj är en fantastisk tid. Vi bör lära oss att vi skall tro på oss själva, att vi skall lägga Jante i sopkorgen och vi skall se att vi är vackra (såväl utanpå som inuti). Vi skall också inse att vi har rätt till ett gott & jysst liv, där vi inte skadar andra.
Systra sa att hennes granne inte tyckte om henne, och att hon då kände att också hon borde tycka och göra så. Alltså, agera med frenesi och avsky. Men, varför då? Varför skall vi tycka illa om henne som är vacker och stretsamt fantastisk? Hur kan vi avstå från att beundra det som är så aktivt och starkt? Och varför skall vi lägga krut på en strid vi ändå kommer att förlora?
Aktiv, envis, vacker och stark vill jag vara. Precis som hon. Hon - vackra Fru Maskros, här strax intill.
Anette
Därtill är hon stretsam. Hon är envis som synden. Hon är beundransvärd. Hon är stark och stolt.
Ändå är hon avskydd av så många. Kvinnor och män ser med avsky på henne. De vill inte vara hennes vän. De vill inte ha henne nära. De gör allt de kan för att mota henne. De använder våld, hot och vrede. De som bär riktig ovilja använder ibland också gift.
Hon ger sig ändå aldrig. Aldrig någonsin skulle hon ens fundera på att ge upp. Hur stretsamt det ibland ter sig. Nej, minsann, hon växer. Hon glöder. Det fullkomligt strålar om henne.
När någon motar, hackar och avskyr så tar hon ändå nya tag. Någon Jante finns inte i henne. Hon bär inte heller någon tanke som innebär att hon tyst och stillsamt skall backa.
När någon säger, nej, henne vill vi inte ha här så tittar hon bara lite stillsamt leende mot dem. Ja, hon ler sådär som bara hon kan. Jag kommer tillbaka, tänker hon milt. Deras angrepp bryr hon sig helt enkelt inte om. Ja, ibland blir de hårda. Riktigt hårda. Men, hon kommer alltid tillbaka. Hon trivs med sin tid, med sitt liv och hon trivs med allt det vackra i denna tid.
Ja, visst är det så. Hon kan helt enkelt inte motas. Hon vet att hon är vacker, även om alla inte håller med. Hon är fantastiskt stretsam. Vilket vi bör lära oss av.
Vi bör lära oss att maj är en fantastisk tid. Vi bör lära oss att vi skall tro på oss själva, att vi skall lägga Jante i sopkorgen och vi skall se att vi är vackra (såväl utanpå som inuti). Vi skall också inse att vi har rätt till ett gott & jysst liv, där vi inte skadar andra.
Systra sa att hennes granne inte tyckte om henne, och att hon då kände att också hon borde tycka och göra så. Alltså, agera med frenesi och avsky. Men, varför då? Varför skall vi tycka illa om henne som är vacker och stretsamt fantastisk? Hur kan vi avstå från att beundra det som är så aktivt och starkt? Och varför skall vi lägga krut på en strid vi ändå kommer att förlora?
Aktiv, envis, vacker och stark vill jag vara. Precis som hon. Hon - vackra Fru Maskros, här strax intill.
Anette
Knuff om blomsterhav - jante - Bloggare om maskros - Villa uthyres i Roslagen.
2 kommentarer:
Väl talat.. Jag undrar också varför vi egentligen är så emot maskrosor. De är ju dessutom ätbara, är de inte?
Vi är kanske emot dem för att de har en sådan förundrande förmåga att föröka sig. Fast just det är ju också beundransvärt.
Ja, de är ätbara. Och det kan göras vin på dem. Jag har inte provat, så jag vet inte om det är gott.
Lev väl./A..
Skicka en kommentar