5/1-26. Roslagsbro. Minus 14. Sol. Klarblå himmel.

 

4 augusti 1917. Roslagsbro konsumtionsförening.

Protokoll nr 8. 

Protokoll fördt vid Roslagsbro Konsumtionsförenings styrelse sammantrede den 4 augusti 1917 då följande  frågor komma till behandling.

Pg 1. Protokollet öfver föregående styresesammantrede den 1 juli uplästets och godkändes. 

Pg 2. Styrelsens förslag om att prenumerera på Konsumentbladet till alla medlemmar som vill erlegga alfva afgiften för år 1918.

Pg 3. Nu i dessa kritiska tider har styrelsen beslut att hålla begrensad princip å sådana varor som här svårt att erhålla säljes endast i mindre kvaliteter till de som icke äro medlemmar i föreningen

Pg 4. Styrelsen beslöt att nästa styrelsesammantrede skall hållas den 16 oktober kl 12 på dagen.

Pg 5. Styrelsen beslöt att alfv års sammantrede skall hållas vid föreningen söndagen den 26 augusti 1917 kl 3 efm. Kungörs med anslag i föreningens lokal minst 14 dagar före sammantrede.

Sunnbro som ofvan 

Henrik Carlsson Sekreterare

Protokoll No 9. 

Protokoll fördt vid Roslagsbro konsumtionsförenings styrelse sammantrede den 1 oktober 1917 då följande frågor komo till behandling fråvarande voro Andersson och Pettersson Eklund. 

Pg 1. Protokollet öfver föregående styrelse sammantrede den 4 augusti upplästes och godkändes.

Pg 2. Ny medlem har anmält sig till intrede i föreningen. Ladugård har vid Noor. No 17 vilket afv styrelsen beviljades intrede i föreningen. 

Pg 3. En skrivelse från förbundet föredrogs till behandling i angående om olycksfallsförsäkring mot anställd personal i föreningen. Bordlades tills vidare.

Sunnbro som ofvan

Henrik Carlsson sekreterare

Fler protokoll hittas här.

3/1-26. Jag druttlade omkull i backen...

 Lördag 3/1-26. 

Oj, så mycket härlig snö som har kommit. Det gör mig glad. Ja, det gör mig också tyngd för alla de som får det trassligt, men till vinter hör snö och kyla. 

Jag drog på mig löparkläderna och pulsade ut över gården. Vägen är plogad, det blev så halt så mina skor dög inte för ändamålet. Jag kom en km och druttlade omkull i backen. Det ömmar lite på nedslagsplatsen, men inget är skadat. Jag insåg min begränsning (eller kanske skornas) och vände hemåt igen. 

Jag gick in, bytte skor, monterade på dubbar och gav mig ut i vinterföret igen. Det var fortfarande halt, men lite mindre riskfyllt. Jag sprang vägen bort. Jag mötte några bilar, kanske tre. De körde väldigt, väldigt sakta. Sikten var väldigt dålig. Det var väldigt vitt, man såg knappt skillnad mellan väg, dike och kant. Vare sig jag eller någon bil hamnade i diket (åtminstone inte just där). Vi var alla försiktiga. Jag tog mig både bort och hem utan fler fall.

Jag lyssnade på ett program från SR/Klotet som har något år på nacken. Det känns ändå relevant. Jag tror inte att så mycket ännu är gjort. Det borde fått fart, men kanske inte i tillräcklig fart. Nåväl, det handlade om klimat, översvämningar och samhällets klimatanpassning. Konkret handlade det mest om Skåne, länsstyrelsen, en kommun, en å och en sjö och några fastighetsägare, men ämnet rör inte bara Skåne, den kommunen eller just de fastigheterna. Klimatförändringarna rör oss alla. Klimatanpassning är en fråga för alla. Här noteras, igen, att det alltid är någon annan som ska. Just det är ett av de stora tankefelen, tänker jag, vi är alla en del av världen och klimatet. Vi alla har ansvar för klimatomställningen. Å andra sidan blir alla lika lätt ingen. 

De/vi pratar om åtgärder, men de/vi tittar inte övergripande och ingen tar ansvar. Jag tänker att vi ska följa klimatforskare Johan Rockströms råd: i allt vi gör, fundera kring hur det påverkar klimatet. Och handla därefter. 

Just nu vet alla att vi har mycket allvarliga klimatförändringar. De påverkas alla, nu och överallt. Om jag vill bygga och kommunen ger mig bygglov så är det förstås en självklarhet att de har en plan för klimatet, hur markerna där och i närheten ser ut och förändras, hur nederbörd, vattennivåer, vindar, mm, kommer att påverka kustlinjen, skogen, staden och landsbygden genom översvämningar, ras, mm som de facto kommer att inträffa. Det är också en självklarhet att byggbolag, fastighetsägare och försäkringsbolag mfl har samsyn i hur framtidens naturkatastrofer kommer att se ut och därmed har kunnat skydda sig för framtidens utmaningar.

Ja, nej, de har de inte, knappast någon kommun eller process har kommit så långt, trots att vi har vetat detta länge.

Regeringen har ett övergripande klimatansvar. De skapar regler och stiftar lagar, de ger medel och instruktioner till sina länsstyrelser. Om medel dras in kan länsstyrelsen inte längre finansiera klimattjänsterna, de kan inte styra och hjälpa kommunerna som i sin tur inte kan hantera sina ansvarsområden. Kommunen puttar ansvaret vidare neråt i kedjan och anser att det är fastighetsägaren som ska skydda sig. Den enskilde fastighetsägaren har ingen rimlig chans att skydda sig mot en sjö eller å som svämmar över där kommunen eller länsstyrelsen dels har givit tillstånd för byggnation, avlopp, mm men ändå inte har tittat på naturens konstitution eller på annat sätt skapat en plan mot scenarion som nederbörd, vind, värme och andra klimatförändringskonsekvenser som påverkar plats, natur, djur och människor.

Klimatanpassning. Vi alla behöver ställa om och anpassa oss till klimatförändringarna. Vi behöver se scenarierna, planera för hur vi ska agera och förstå att de är här. Hur får vi in det tänket i alla nivåer, i alla frågor och beslut i politiken? 

Jag hittade inga klimatdiskussioner i de underlag och protokoll jag läst från kommunfullmäktige eller nämnder i min hemkommun idag. Kanske gör jag det när jag läser vidare en annan dag?

A..

Radioprogrammet Klotet: att rusta för ett blötare Sverige: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/att-rusta-for-ett-blotare-sverige

2/1-26. Det har snöat...

 Det har snöat rejält. Det är ett par grader kallt. Jag uppskattar det vita och för mig får det gärna vara några grader kallare, så att snön ligger kvar. 

Jag lyssnade (igen) på SR filosofiska rummet där de talar om straff, vård eller påföljder för 13-åringar som hamnat snett. Det var en kriminolog, en filosof och en historiker. De resonerar med utgångspunkt från sina olika discipliner. Det är intressant och skapar nya tankar. För mig är fängelse otänkbart för barn som har hamnat i kriminalitet, men hur gör man istället? Konsekvenser, ja, vård, ja, hjälp till familjerna, ja, och andra synsätt kring när och hur samhället kliver in i problematiken, ja, men inte fängelse. De resonerar kring regeringens värderingar, vad värdekonflikterna står för och hur man ser synen på barn. Och hur den förändras över tid. Regeringens förslag har stött på stort motstånd, remissinstanserna säger blankt nej. 

En kommentar i samtalet är att regeringen driver frågan som en enkel linje, trots att den är oerhört komplicerad. De talar också om remissinstanserna, i sin egenskap av experter, och att regeringens tanke och förslag är kortsiktiga. De talar om individer som finns nu, inte om de som finns framåt. 

Jag mår illa av kriminaliteten, alla barn, unga och familjer som får illa och det enkelspåriga i budskapet om strängare straff. Jag önskar - av alla partier - samtalet om helheten för det som händer och hur man går framåt i det. Skolan, sociala värderingar, föräldraskap, traditioner, hur vi ser på varandra och hur vi hjälper varandra - allt hänger ju ihop, så att bara säga: strängare straff är orimligt. Straff, ja, konsekvenser, ja, men också vård och väldigt mycket förebyggande. Med förebyggande menar jag inte poliser och paragrafer, jag menar samhället runt omkring. Jag önskar den lyfta blicken, där vi ser många olika ingångar i frågorna.

Därutöver var dagens springtur - under vilken min lyssning pågår - skön. Djup snö, motvind bort och medvind hem, lite halt och lite kallt, ytterst lite trafik (1 bil på 10 km) och med färger som nästan bara går i vitt, grått och svart. Jag är tacksam för löpningen. Jag är tacksam för lyssningen och vill gärna prata om detta med den etablerade politiken. 

2/1-26. #roslagsbro #målbild = #ultravasan90 #jagärlöpare #filosofiskarummet  #filosofi #teologi  #kriminologi 

1/1-26. Det stormar...

1/1-26. Torsdag. 

Jag la mig tidigt igår. Jag är aldrig nattsuddare. Idag är en ny dag och ett nytt år. 

Jag läste ut boken (Arundhati Roys Mitt skydd och min storm) och reflekterar över den. Arundhati Roys bok innehåller mycket personligt om hennes liv, men också om Indien och dess betydelse, utveckling, våld, rättssystem och kärleken till människor och land. Jag har inte läst hennes De små tingens gud eller Den yttersta lyckans ministerium, men känner mig intresserad av att göra det. Hon prisades stort av De små tingens gud, vilket gav henne andra möjligheter (och plågor) än tidigare. Jag imponeras över hennes kraft, gläds över hennes framgångar och förundras över hur man manövrerar i ett samhälle som Indien. Jag känner igen en del från våra resor i Indien och gläds över att se bilderna framför mig igen.

Arundhati Roy är författare, skriver artiklar, essäer och böcker. Hon berättar om sin (och mammans) stridbarhet, hur hon och hennes vänner (och människor involverade i ämnen) blir hårt åtgångna av press, domstolar, politiska strömningar och mobbar. Att vara aktivist eller känd (genom att vara utstickande/modig) person i Indien är något annat än här. Jag beundrar hennes mod. 

Idag tänker jag på svaren från gott nytt års hälsningen som jag sände till förlagen på nyårsaftonen. Två fantastiska, ett rent magiskt och två helt bedrövliga. En svarade att hon skulle anmäla mig för brott mot gdpr och en att min hemsida (med böcker, föreläsningar och samtal) var "ännu en floskelbabblande, vänsterpropagandistisk kulturtramsare". Jag blev förvånad över att en vänlig hälsning gav sådant i retur. Det stormar ständigt i människors inre, förstås. Jag förutsåg inte det.

Jag ser en person - i sitt egna sammanhang - tala om sinnesrobönen (eller dess innehåll). Ja, jag brukade ofta tala om den i bokhandeln, när någon gav uttryck för sin inre storm eller irritation över andra människor eller sakfrågor i livet. Ja, jag gör det fortfarande. Den behövs. Anklagelser, hårda ord eller andra motgångar kan sätta sig i själen, sitta kvar länge som taggar och nästan inte gå att få bort. Bönen - eller dess andemening om det känns bättre - är väldigt bra, och behöver upprepas ofta. Hur man förhåller sig till livets lycka och plågor påverkar ens liv, insikten om ens påverkansmöjligheter spelar roll. 

Vädret är lite väl blåsigt för min löparsmak. Det kanske bättrar sig om en stund. Just nu blåser det rejält och snön far hårt på tvären, ja, nästan som en storm. Jag dricker lite mer kaffe, läser och skriver några rader under tiden. Jag ska springa, ja, strax.

Jag hoppas att alla haft en fin nyårsafton och att var och ens 2026 blir så bra, bättre eller kanske t o m bäst.

A..

Jag läser Norrtelje tidning och debattartikeln från 28/12-25: slå vakt om det demokratiska samtalet. Ja, hatet och hoten - eller bara tonen - spelar stor roll för samtalet. Hur svarar vi, hur lyssnar vi och hur förhåller vi oss till varandra? Det spelar roll hur vi kan lösa framtidens problem, som t ex flyktingströmmar, våldet, klimatfrågorna eller kriminaliteten. Tryggheten i samtalet påverkar oss alla, vårt mod, vår vilja att bidra till det offentliga samtalet och politikens viktiga rum. Varför måste man svara med hugg?

Lite senare under dagen tog jag mig ut på en löptur. Lite snöpulsande, lite försiktigt för att inte halka på det underliggande underlaget, lite kisande för snöfallet i den hårda vinden och med ett ljuvligt radioprogram strömmande från telefonen. Jag är förtjust i SRs filosofiska rummet, där Petra Carlsson Redell (teolog) och Jonna Bornemark (filosof) talade om värden, t ex om skogen, djuren och naturen. Jag blir lycklig av den typen av samtal, där vi möter frågor från olika håll. Tack, till mig själv för springturen. Tack, till SR filosofiska rummet för radioprogrammet. 

31/12-25. Snön är mjuk, hela landskapet är vitt...

Snön är mjuk, hela landskapet är vitt av lätt nyfallen snö och vägen är oplogad. Det är sju grader kallt och jag springer i bilspåren. Färgnyanserna är många, himlen skiftar i färg vart än jag vänder mig. Det är så vackert så att min andning kommer av sig. 

Jag tittar mot skogen och ser de fallna träden. Stormen har fällt dem. Jag tänker på skogsägarna som nu har ett digert arbete framför sig. Jag tänker på sorgen i förlusterna av träden och svårigheterna i arbetet med de fallna som ligger som plockepinn eller hänger över varandra. Jag är innerligt tacksam för skogen, men just nu också tacksam att den inte är min. Det är vackert åt söder, förfärligt i väster, ljuvligt åt öster och fruktansvärt åt norr. 

Jag sände ett mail till viktiga förlag, tackade för året och önskade ett gott 2026. Bokförlagen ligger mig varmt om hjärtat. Flera svarade och önskade detsamma. En person - en representant för ett förlag - svarade och hotade med anmälan, hotade och upprepade hotet igen. Hon hade inga vänliga ord att sprida. Ja, det var obehagligt. Jag ska genast skaka av mig obehaget, men jag undrar hur hon mår, vad hon har inom sig och hur avsky uppkommer - här som från ingenstans. En annan kvinna valde att ringa mig. Hon tackade, öste gott över mig och hoppades att vi skulle ses 2026. Det hoppas jag också, jag ska se till att det blir. Jag fylldes av värme, tänker på all den goda litteratur de givit ut och hoppas att de fortsätter så i evig tid. Förlag byggs av människor. Vi människor är byggda som vi är. En del rår vi för, annat inte.

Jag äter hembakt bröd, tänker att det är ljuvligt gott. Hembakt matbröd är bäst, en smula förödande (för att jag okynnesäter), men ändå lyxigt gott. Jag gläds över att jag bakat igen. 

Jag läser: Mitt skydd och min storm av Arundhati Roy. Indisk författare. Jag njuter, skrattar och förfasas. Jag känner igen mig i det indiska landskapet och i hur jag känner Indien. Längtar tillbaka, men också inte. Känner dofter, rädslan, minns platserna, de usla boendena, den magiska maten och restaurangerna som inte skulle godtas här. Jag tänker på olikheter, kontext, förhållningssätt och platsen där jag drabbades av matförgiftning och nästan dog. (Jag hade själv helt släppt orken att försöka, men Leif ordnade så att jag fick vad jag behövde). Jag piggade på mig efter en dos indisk medicin och satt på cykeln igen efter en dags vila. Vad som fanns i medicinen vet jag inte, men förstår att det ingick rejält indiskt krut.

2026 vill jag prata mer om filosofi och existentialism. 

A..

31/12-25. Norrtälje.

30/12-25. Jag är tacksam för att badhusentrén - priset - inte höjs för 2026.

 

Debatten rasar om vad ord betyder, hur de används och politikens varför. Någon vill förklara och någon annan vill hävda fel. Oavsett vilket - är jag tacksam för beslutet. 

Jag är tacksam för att badhusentrén - priset - inte höjs för 2026. Simning är en fantastisk rörelseform. Den är mjuk, men kan ändå bidra till rörlighet, styrka och kondition. Den ger mig fler möjligheter i min vardag. Det är en bra träningsform. 

Jag hittade tillbaka till simningen med hjälp av Norrtälje badhus och Norrtälje simklubb. En nybörjarkurs i crawl lärde mig nya rörelser. Att kunna simma är oerhört viktigt, oavsett ålder. Jag önskar den förmågan till var och en. Nu tar jag mig aktivt framåt i bassängen med ett nytt simsätt. Det ger mig rörelse, styrka och glädje. 

Varje gång jag är i Norrtälje badhus tänker jag på att det är viktigt att priserna för träning är låga, både där och i andra anläggningar. Jag tänker att trösklarna in till den fysiska rörelsen - på lek, med träning, kamratskap, i tävling och med både motionär och elit som förebilder - måste vara låga och att kommunen, skolorna och vårt föreningsliv är viktiga nycklar i det. Det gäller för alla åldrar. Att kunna simma är livräddande - både de facto i närheten av vatten, men också genom den fysiska rörelsen. Det är också livräddande genom sociala möten med vänner och barn - i lek, rörelse och allvar. Att simma, idka styrketräning, springa, hoppa, gympa eller annan fysisk träning skapar så mycket mer än bara rörelse i stunden. En kommun som har det i tanken, med ett rikt och uppmuntrande föreningsliv där anläggningar - både ute och inne - ger oss möjligheten till fysisk rörelse är guld för folkhälsan. 

Vi har ett fint badhus. Det används till lek, motion och tävling. En aktiv simklubb med många möjligheter och träningstider - och nybörjarkurser också för vuxna - ger oss möjlighet till träning av alla simsätt. Genom kommunens försorg ges vi också möjlighet till vattengympa, också det en belastningsmild och mycket bra träningsform. Vi är många som vill och ser träningens vikt, att träningens variationer är av godo. Det vi kan utöva i badhuset är fantastiskt. 

Jag är tacksam för att kommunen väljer att inte höja avgiften för 2026. En låg avgift gör den tillgänglig för fler. En tillgänglig simhall ger mer hälsa och mindre sjukvård, det är njutning, glädje, lek, motion, träning och tävling. Det är guld för vår allas själ. 

Vinden har mojnat. Idag ska jag vandra längs den fantastiska Roslagsleden. Jag är tacksam också för den. 

A..

Norrtälje 30/12-25.

28/12-25. Stormen har bedarrat.

Stormen har bedarrat. Jag hör om fallna träd, människor som dött av stormen och jag hör om elavbrott. Jag tänker på mina barn, hoppas att de är hemma i tryggt förvar. Det är de säkert, de roar sig säkert med barn och vänner och gör det bästa av dagen - just som den blir. Allt går inte att förutse. Jag behöver låta bli att oroa mig.

Idag tänker jag på Västsahara och flyktingläger. Jag tänker på sanden och människor som lever sina liv i tält. Hur de gör, tvingas till begränsningar i läger. Hur människor lever hela sina liv i tältläger, vad som händer när man drar in el i läger, hur skolgång och tonårsliv ser ut. Vad är hopp och utveckling? När tar orättvisor slut?

Jag tänker på ockupationen, på människorna som bor där. Jag tänker också på vår okunskap, på tystnaden runt dessa människors livsförhållanden och på hur världen och FN inte kommer vidare med respekten för människor, land, folk, mänskliga rättigheter, o s v. Jag tänker på hur förtryck pågår, ständigt, utan att det blir bättre. Och utan att vi vet - eller tar oss tid att lära mer.

Jag var i ett västsahariskt flyktingläger i Algeriet. Det är ett tag sen nu, men jag tänker ofta på besöket, människorna och vårt varför. Jag tänker ofta på människorna, särskilt när jag ser hur mina bekanta njuter av Marockos värme, kultur eller löparslingor och lovordar det vackra. Jag undrar hur de som åker dit tänker kring ockupationen och Marockos agerande, om de bara lägger det åt sidan eller om de lyfter frågan för sig själv. Jag undrar hur vi ställer oss till - lär oss och agerar - kring de olika konflikter som händer runt omkring i världen. 

Hur påverkar ockupationen av Palestina och Västsahara dig? Vad känner du till om konflikterna? Hur ser du på Israel och Marocko, hur agerar du kopplat till de konflikter som pågår. 

Det yr lite snö i luften. Solen skiner. Kaffet är gott. Jag är hel och frisk. Jag har sprungit runt skogen. Skogsägaren i grannbyn hade varit ute med sin maskin och röjt undan träden som ramlat över vägen under natten. Inte ett, inte två, snarare närmre 20. Den som äger skog får gå ut på sina marker och betrakta bedrövelsen. Extra jobb, extra sorg och extra förluster. Stormarna - här och långt där borta - är en del av klimatförändringarna. De blir inte färre och de blir inte mildare. De påverkar oss alla. Ja, vi kan göra något åt det.

Notera! Inget blir bättre av pajkastning eller att avhumanisera andra. Det som har blivit fel i samhället kan bättras - det är alltid bäst om vi anstränger oss tillsammans. 

Söndag 28/12-25. 

A..

#DemokratiLogg #norrtälje #kulturnavet 

#kulturnavet jobbar för #folkbildning och vill lära mer om #västsahara och #palestina 

#denbästaträningenärdensomblirav men bättre är att #träna lite bättre eller #målbildsträna 

Min #målbild är #ultravasan90 och #vansbrotriathlon 

Läs mer här: 

https://www.ui.se/landguiden/konflikter/vastsahara/

21/12-25. Vi - Sveriges alla - kan och vill vara förebilder för omsorgen om allt det levande.

 Det kan vara tryggt och säkert i vårt land, vi kan vara förebilder där..

Vi känner oro för våra barn, de som faller utanför, vars föräldrar behöver hjälp med resurser, omsorg, skola - ja, vi alla vill ha trygghet och ramar för barnen. Vi och hela vårt samhälle kan vara de som hjälper barnen och deras föräldrar att hitta tryggheten i sig, i vårt trygga Sverige, tillsammans med oss andra. Vi vill inte låsa in barnen och vi vill inte att de ska behöver känna oro för klimatet - vi vill omsluta dem med trygghet. Vi - Sverige med alla våra företag, föreningar och myndigheter - kan skapa strukturer för att fånga barnen tidigt, hjälpa till med deras ramar där det brister, oavsett varför det brister och ge dem all uppmärksamhet och omsorg de behöver. Vi kan se till att varenda unge har (minst) en vettig vuxen vid sin sida. Vi - Sveriges alla - kan vara förebilder, visa barnen och världen att vi ser till allas väl. Klimatets, skolans, barnens, naturens, ja, allas väl, varje dag. 

Det kan vara vi och våra företag som går före.

Klimatkrisen är ett faktum, det är bråttom nu. Vi hör vetenskapen betona detta, berätta varför och vad vi måste göra. Sveriges företag kan vara ledstjärnor. Om  regeringen hjälper oss att peka riktningen så går det lättare och fortare.Vi och alla våra företag och myndigheter kan (ändå) ta ledning. Framtiden innebär att vi ska bort från de fossila och utsläppen så fort som möjligt, t o m genast, vetenskapen bekräftar det varje dag. Företagen som gör det, driver sin verksamhet till utsläppsfritt och anstränger sig för konstruktiv klimatsmarthet, kommer att kunna plocka vinsterna först. Vi - Sverige - behöver hjälpa företagen att se att alla deras framtida vinster ligger i att just de ligger i framkant i allt som hör klimatfrågorna till. Fossilt, bort. Utsläpp, bort. Flygande, bort. Kemikalieutsläpp, bort. Sveriges alla företag och organisationer kan vara förebilder, våra företag kan vara de som visar vägen i tanke och i handling. 

Det kan vara våra utsläpp som ligger på en absolut minimivå.

Vi - Sveriges alla kommuner - kan säga nej tack till fabriker som spyr kemikalier och utsläpp i vår miljö. Vi och våra politiker kan vara de som ser att det inte är ok att välkomna eller stötta företag som inte månar om miljö, människor och djur. Vi kan lyfta vår uppmärksamhet så att vi säger ifrån varje gång någon tänker tanken att fatta beslut som stör det levande. Vi - hela Sveriges och världens beslutsfattare - behöver komma bort från tanken att vinstgenerering är det allenarådande. Jag vet att Sveriges alla företag, kommuner och myndigheter kan vara förebilder, tänka tanken - först - om hänsyn till människor, djur och miljö. Jag vet att vi kan, för vi är bildade människor som förstår att livets korridor är smal och att vi hamnat snett på stigen. Forskningen har uppmärksammat oss på det, vi vet det. Vi kan dra i handbromsen, stanna och vandra på nya spår. Jag vet att vi vet, jag vet att vi kan och jag vet att vi kan vara förebilder där. 

Det kan vara vår mat som ger oss hälsa, ren luft och rena jordar.

Vi har kunskap och förstånd att se att vi kan göra skillnad - lokalt, nationellt och globalt - genom maten, lokalodlingen och vad vi rekommenderar. Vår livsmedelsproduktion kan visa vägen, göra skillnad, genom att gå från halvfabrikat och varor som innehåller hälso- och miljöstörande ingredienser och kräver långa utsläppstunga transporter till att istället vara lokalproducerade, kemikalie- och läkemedelsfria varor som bygger vår och naturens hälsa. Vi kan visa vägen, vara förebilder för oss själva och för andra. 

Vi - Sveriges alla - kan och vill vara förebilder för omsorgen om allt det levande. Vi vill att våra företrädare - politiker, tjänstemän och företagare - fattar beslut där vi - i Sveriges alla hörn - blir förebilder för klimatets och mänsklighetens väl. Vi vill det. 

Jag vet att vi kan. Vi vet att vi kan. 

Jag vet att vi vill vara förebilder, att våra företag vill stå högst upp på barrikaderna och säga: vi gjorde det, våra företag drog i handbromsen, tänkte om, tänkte kreativt med vetenskapen som grund, vi var förebilder i hela världens omställning. Våra företag slutade släppa ut smörja i naturen och världen följde i våra spår. 

Låt oss - gemensamt och tillsammans - se till att det blir gjort. 

Jag önskar er en trivsam jul- och nyårshelg, utan materiellt överflöd men fullt av hopp, värme och omsorg.

Jag önskar er god gemenskap med människor ni trivs med, i konstruktiva samtal om hur vi - Sverige - under 2026 kan vara goda förebilder för omsorgen om allt det levande.

Frid.

A..

• Podd: A-kursen om gränslösa människor på en liten planet.Johan Rockström.

22/12-25. Vidrigt. Vettlöst. Orättvist. Omoraliskt. Ekonomiskt slöseri. Slöseri på mänskliga resurser. Samhällsmässigt vansinnigt. Omänskligt.

 

Människor flyr från krig och konflikter, några bor och lever i Sverige. De allra, allra flesta gör sitt yttersta för att skapa goda liv, studera, jobba och bidra till samhället. Likt de allra flesta som från början haft turen att födas här. 

De satsar tid, pengar, lär sig språk och en ny social kultur, bildar sig, skaffar jobb, betalar skatt och är otroligt viktiga för hela vårt samhälle. För sig och för oss. 

De bistår i vår sjukvård, äldreomsorg, de är läkare, busschaufförer, finns i barnomsorg, i transportsektorn, jobbar på Ica, på restaurangen runt hörnet, Biltema och allt vad de utbildar sig till. De lägger energi för att skapa goda liv. För sig och för oss. 

Nu kastar vårt samhälle ut dem, vår regering stiftar lagar och kastar ut människor som behövs i vårt samhälle. Människor som anstränger sig.

Vi tar emot och utbildar människor för att sedan kasta ut dem? De lägger tid, glöd, lust och energi för att lära sig språk, yrken och våra förutsättningar. De anpassar sig och vi kastar ut dem? 

Jag hör berättelserna. Gråter, sörjer, blir förbannad. 

Jag blir förbannad på den regering - på alla de partier som medverkat i detta - som gjort detta för att försvåra för människor och land, för att kasta ut människor som gjort sitt yttersta här, som försökt, försökt och försökt. Och sen kastas ut. Jag blir förbannad för att det är att skada människor, men också vårt samhälle med sjukvård, äldreomsorg och andra yrkesgrupper där var och en arbetar och behövs. Vi behöver lära av dessa människor. Vi behöver dem här.

Utvisningar av människor som strävar, bildar sig, gör vettiga saker av sina liv - till gagn för sig och oss - är ett eländigt mörker. 

Vidrigt. Vettlöst. Orättvist. Omoraliskt. Ekonomiskt slöseri. Slöseri på mänskliga resurser. Samhällsmässigt vansinnigt. Omänskligt. 

A..

19/12-25. Grått. Bedrövligt. Sorgligt. Förjävligt.

19/12-25. Grått. Bedrövligt. Sorgligt. Förjävligt. 

Kan man leva i ett samhälle - på en öppen planet där liv, vatten, luft, miljö och klimat inte bryr sig om gränser - och ändå helt bortse från rörelserna och fakta som påverkar oss alla? 

Kan man sitta i ett lands regering och helt ignorera fakta och vetenskap? Vem har röstat på företrädare som bortser från fakta, som inte ser till planetens - och vårt allas - väl? 

Utsläppen och krigen påverkar oss. De vi åstadkommer och de andra åstadkommer. Vi går ut ur livets korridor genom att fortsätta med utsläppen. Krigen skapar så mycket bedrövelse - för oss alla. Jag hör regeringen beordra myndigheter att flyga, säga att det är rätt väg att gå - trots att vetenskap och forskning säger tvärtemot. Jag gråter igen över förödelsen som vår tids ledare åstadkommer. 

Kan man bortse från hur andra har det nu och hur framtiden kommer att se ut för oss alla - vi, barn och kommande generationer? Hur är det möjligt att bortse från vår förstörelse?

Är det rimligt att folkvalda spottar på, ser ner på och ignorerar vetenskap och forskning? Är det rimligt att ministrar i regeringen skjuter från höften och helt bortser från vetenskapen? 

Är det så vi vill att våra folkvalda ska agera? 

Vädret är grått. Jag har simmat 2000 meter, gläds åt att jag kan. Snart ska vi prata om László Krasznahorkais Satantango. Någon sa att filmen var sju timmar lång? Ska man se den i ett svep eller betrakta den som en serie? 

A..

Norrtälje, fredag 19/12-25.

20/12-25. Lördag. Grått. Fem, sex grader plus.

Lördag. Grått. Fem, sex grader plus. 

Vi reflekterar över 50-öringarnas varande i tiden och dess möjligheter för motorik-övningar för barn. Vi ler åt uppfattningen att vi spar på allt, så att man därför kan fråga oss om det omöjliga och ändå få jakande svar. 

Jag undrade hur jag ska/skulle träna idag, peppade mig själv för att gympa på Friskis & Svettis och gläds åt de bussar som går över landsbygdens slingrande vägar. SLs vinkområde gillas bäst hos mig - det är en väldigt bra grej. Jag vill att området ska utökas - så att jag med mindre stress kan springa eller gå till bussen (och slippa stå still och vänta) och så att fler ser att de har nära till sin buss. Jag tog “fel” buss hemåt, vilket gav mig mer rörelse. Jag muttrade när jag upptäckte att det durade, men det upphörde innan jag hann bli riktigt sur. Gympa, ja. Spring, ja. Tack. 

Jag tänker på gårdagens bokcirkel, förbannar min oförmåga att förändra gamla hundar (inklusive mig själv). Ja, jag njuter samtalet, men undrar hur man talar med folk som inte vill respektera ramen. Hur gör man? Ja, man sväljer förtreten, läser sinnesrobönen och sorterar 50-öringar istället. Näst bäst är också bra. 

Jag tänker på folkmord (föreläsning mars 2026 på bibblan i Norrtälje) och undrar om jag ska komplettera med en samtalspart till föreläsaren eller bara låta honom föreläsa? Jag är helt säker på att föreläsaren är kompetent för båda varianterna, men inte helt säker på vad som passar Norrtäljepubliken bäst. Jag får klura lite mer på det. 

A..

17/12-25. Fakta. Media, ge oss fakta om folkmord och klimatkris. Släpp familjesmörjan, ge oss fakta om världen!

 

Världen brinner. Rysslands anfallskrig mot Ukraina pågår, människor dör i kriget. Klimatkrisen är oerhörd. Människor dör och behandlas vedervärdigt i Gaza och Västbankens invånare trakasseras på absurda sätt. Ja, det finns mer krig, svält, maktmissbruk och ond bråd död. 

Medias uppgift är att bilda oss, förse oss med de viktigaste av världens nyheter. I SVTs nyheter läggs istället viktig tid på privatpersonen Joakim Lundell och hans familjebråk, samma när jag öppnar DN och andra mediekanaler. Familjebråket - vem som ljuger mest och hur det egentligen ligger till om en barndom i våld och missbruk - går före krig, klimat, allvarliga samhällsbrister, utvisningar av människor - i sådan mängd att samhällsfunktioner störs - vars liv slås i spillror och arbetsplatser som blir utan folk. 

Det finns allvarliga frågor att rapportera om, som t ex konsekvenser av EU-beslut om att häva förbud mot försäljning av nya fossilbilar. Vi har en klimatkris och krig i världen som kräver mängder av spaltmeter och tv-tid - för att ge oss fakta och riktig kunskap. 

Vi vill ha fakta på bordet om klimatkrisen. Samma sak gäller krig, övergrepp och svält, t ex i Gaza, Västbanken, Ukraina och Sudan. Med mera. 

Världen brinner. Svensk media har i uppgift att bilda oss, ge oss kunskap och sanning. Istället lägger de tid och stora resurser på huruvida en enskild familj ljuger eller uppfattar sanningen olika, tvingar oss att lyssna till reportage som inte är fakta. Det kan omöjligt ligga i SVTs eller kvalificerad medias uppdrag att sprida skit av den kaliber som nu görs. 

Fakta. Media, ge oss fakta om folkmord, krig och klimatkris. Släpp familjesmörjan, ge oss fakta om världen! 

A..

Idag läser jag i söndagens (7/12-25) DN om mikroplasterna som numera finns överallt.

 Idag läser jag i söndagens (7/12-25) DN om mikroplasterna som numera finns överallt. 

De finns i våra kroppar, i naturen, i vattnet, i djuren och i luften. Plasten hör inte hemma där. Jag vill inte ha plast i min kropp, i naturen eller i maten. 

Jag vill inte att småglinen ska behöva leva i en trasig värld. 

Är det inte märkligt att vi producerar och konsumerar sådant som är skadligt för oss alla, för var och en, för jorden och klimatet? Vi vet, du och jag, politiken och resten. Ändå kan det fortgå. Varför är vi tysta? Varför låter vi det ske?

Plasten, fossilbränslet och kemikalierna skadar oss alla - förödelsen bosätter sig i våra kroppar och i naturen och skadar klimatet. Utsläppen pågår. Plasten är alltså det som ingår i utveckling och tillväxt, det som anses gott? Nej, numera förstår vi alla, nåväl, nästan alla, att det är skadligt och på intet sätt försumbart och att plasten och fossilbränslet måste bort. Men ändå fortgår det? Varför är vi tysta? Varför låter vi det ske?

Hur gör man/jag, när politiken inte talar om klimatfrågor, utsläpp och det destruktiva, t ex plasten och fossilbränslet? Hur gör vi när de viktigaste beslutsfrågorna aldrig kommer på plats? Jag läser i DN om beslut som bara sinkas eller som inte är bindande - vad är poängen med en trasig planet? Hur står man ut med kortsiktigheten? Jag fattar inte. 

Det är politiken som sitter i beslutsforumen. Hur gör man det när ordet tillväxt har så stark - allenarådande - påverkan på politiken och vinstlobbyn använder alla oss andra som försökskaniner och planetförstörare för att klimathänsyn inte passar i den ekonomiska tillväxtmodellen? Hur ser politiken på livets framtid, människors och allt det levandes framtid? Ser de planetens liv i fyraårsperioder och att nästa gäng kan ta klimatfrågorna som spelar roll, kanske t o m när det inte längre är möjligt? 

Klimatet är, som vi vet, inte en vänster/höger fråga. Det drabbar oss alla när planetens mekanismer går sönder och det slösas så otroligt mycket tid på att skylla på någon annan eller säga att det inte är så himla stort eller bråttom. 

Vetenskapen vet att det är stort och bråttom. Vi vet att det är stort och bråttom.

Låt oss lämna plasten i butikerna, välja bort varor omgivna av plast. Låt oss kräva plastfria förpackningar. Låt oss skriva till producenterna. Låt oss skriva till politikerna. Låt oss upprepa budskapen om att vi vill ha ren kost, frisk hälsa och en frisk planet. Låt oss göra det idag, imorgon och varje dag vi lever framåt. 

Jag tar bussen till badhuset, inte bilen. Jag hoppas att du gör det också. Bussen är bättre för klimatet, för min hälsa och för vår levande landsbygd. Hur kommer det sig att så få tar bussen, att politiken inte kommunicerar vikten av allmänna kommunikationer för rättvisa för barn, unga och vuxna? Ja, så att vi kan ta oss till matbutiken, kulturen, idrottsanläggningen, schackturneringen och badhuset.

Aggressivitet är ingen framgångsfaktor, jag vet det, men herregud vi kommer ju inte framåt. 

A.. 

4/12-25. Patrik Lundberg, journalist i DN, skriver om medias bristande rapportering om djurrätt.

 

Patrik Lundberg, journalist i DN, skriver om medias bristande rapportering om djurrätt. Krönikan indikerar att vi slipper dåligt samvete för julskinkan för att media avstår sin rapportering. (DN web 2/12-25, DN papper 4/12-25).

Jag tänker att tanken om dåligt samvete är förlegad och att syftet med rapportering - t ex den från Djurens rätt och den från övrig media, t ex DN - är bildning. Att media avstår från att rapportera om klimatviktiga nyheter (som djurrätten också representerar) är dåligt för Sveriges och världens väl. Vår bildning kommer av fakta (utredning, granskning, reportage) och den egna bearbetningen (t ex samtalet och reflektionen). Om media inte ger oss fakta får vi svårare att upptäcka det som händer i världen. Ja, vi kan leta själva efter kvalificerade rapporter, mm, men medias roll är av vikt för spridning av korrekt fakta. 

Jag läste nyligen boken Djurfabrikerna (myten om den glada bondgården) av Camilla Bergvall. Den berättade om djurfabrikerna, om arbetet, om djurens utsatthet, om hetsen och döden. Den berättade om det vi inte vill se, där vi stänger av öronen och ögonen för att det är för besvärande för vårt eget inre. Jag tänker att det är makabert att vi tycker att det är ok att vår mat på bordet rättfärdigar djurens plågade liv. Djuren i fabrikerna finns bara för ditt matbord, där man bortser från trängseln, skadorna på kropparna, skriken, ovärdiga slakt- och livsförhållanden hos levande varelser. Jag tänker också att det är en stor sorg att så få vill och kan se det som ligger på tallriken, hur det planteras, växt, formats, levt, transporterats och skördats. Medias rapportering spelar roll, ja, men också politikens och medborgarnas uppmärksamhet kring fakta. Vill vi verkligen ha djurfabrikernas starkt kommersiella djurhållning och klimatpåverkan som den ser ut idag? 

Vi är beroende av näringsriktig mat som inte är fylld av kemikalier, plastpartiklar eller läkemedel. Dagens näringsråd rekommenderar lägre intag av animaliskt kött och siktar på mer vegetabilier. Oavsett vilka mängder vi väljer att äta av vad vill vi att det ska vara ren och hälsosam mat, det innebär t ex att vi också måste få den möjligheten i våra matbutiker. Vi behöver hjälp för att kunna fatta klimatsmarta och hälsosamma beslut. Media behöver informera om myndigheternas näringsrekommendationer och matbutikerna behöver underlätta vägen till den näringsriktiga kosten istället för till den snabba och sockriga vägen via halvfabrikatens destruktiva spår. Politiken har också lagstiftnings- och styrningsmakten, man kan t ex skatteväxla. Ett sätt är att göra det billigare (t ex genom momssatser) att äta nyttigt jämfört med onyttigt. 

Mindre kött, djur som fått goda liv, vegetariskt utan kemikalier, närodlat som ett viktigt fokus och frånvaro av halvfabrikat är några nycklar som rör hälsa för klimatet och för vår egen hälsa. Vi vill ha frisk mat på bordet, eller hur? 

A.. 

DN - Patrik Lundberg - web 2/12-25.

https://www.dn.se/sverige/patrik-lundberg-i-ar-slipper-vi-daligt-samvete-for-julskinkan/

Djurens rätt.

https://djurensratt.se/svenskgris

Näringsrekommendationer Livsmedelsverket.

https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/kostrad/naringsrekommendationer/

Om Djurfabrikerna.

https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Camilla%20Bergvall

1/12-25. Människor - nära och långt bort - som prioriterar möten och aktiviteter nära framför flyg, överflöd i varor mm - fyller mig med särskild glädje.

 

DN 26/11-25. Patrik har reparerat trasiga prylar i 40 år: ”Kunderna en del av problemet”

Jörn Spolander skriver en (utmärkt, viktig och frustrerande) artikel i DN (web 26/11-25) om vårt sätt att förbruka istället för att reparera. Det är en förändring som har skett över tid, som vi ur något perspektiv har tvingats in i för att handeln vill att vi handlar mer och oftare. Ja, nej, vi har inte har (tillräckligt högt) protesterat mot de sämre varorna, slöseriet och mängden avfall som all konsumtion har genererat. Vi har inte tittat oss omkring, sett vad mängden leder till. Vi lever som om jorden kan svälja allt. Det kan den förstås inte. Så ja, kunderna - vi - är en del av problemet, men också de politiska besluten, näringslivet och tanken på tillväxt som det allenarådande. Tillväxt (som allenarådande norm) är oerhört destruktiv för planetens väl, vårt allas väl.

Vi konsumerar ett överflöd av varor, många går sönder efter kort tid och går inte att reparera. Vi handlar ofta på impuls, utan ett egentligt behov. För några är handlandet nästan som en drog. Black Friday eller Black Week, är handelns sätt att få oss att konsumera, att få oss att tro att vi behöver varorna. Ja, ibland är det förstås så, men är behovet reellt? Hur tänker vi kring vår egen konsumtion och hur ser vi på konsekvenserna för jordens väl? 

Under veckan och kanske särskilt under fredagen såg jag vänner i (mina sociala-medie-flöden) som gick på museum, besökte naturen, läste poesi tillsammans och umgicks med vänner över en vegetarisk middag. De tittade sig omkring, reflekterade över sin och jordens hållbarhet för att därefter göra aktiva val om hur de lever. Deras val påverkar mig (mycket positivt), de får mig att tänka på alla generationer som ska leva på jorden, nu och framåt.  

Ja, jag tänker på klimatkrisen och jordens väl - livets korridor - varje dag och jag begrundar ständigt mitt ansvar i hur det behöver gå till, hur jag och vi kan leva. För mig betyder det t ex att jag prioriterar allmänna kommunikationer, fysisk rörelse, äter vegetariskt och deltar i samtal i riktiga möten framför köp av varor. Människor - nära och långt bort - som prioriterar möten och aktiviteter nära - framför flyg, överflöd i varor mm - fyller mig med särskild glädje. De gör skillnad för mig, för att jag ser att de bidrar till tanke och handling runt utsläppsminskningar. Jag tackar dem för det.

A..

DN 26/11-25 web. 

Hur många klot förbrukar vi? (Overshoot footprints!)

30/11-25. Dagens läsrekommendation! DN 29/11-25. “Över en miljon hem förstörda - och ännu mer regn förväntas”.

 

Söndag. 30 november 2025. Snöfritt. Första advent. Fem plusgrader. Grått. 

I går läste jag inte hela DN, så jag får fortsätta med det jag har kvar idag. Jag kom till den fasansfulla men väldigt braiga artikeln “Över en miljon hem förstörda - och ännu mer regn förväntas”. Artikeln ligger ännu uppslagen på mitt köksbord, jag läser den igen. Den berättar om en rapport om klimatkrisen, om hur regn, stormar, torka, bränder och hetta blir starkare och tar allt fler liv. Vi vet att det blir mer och mer, att utsläppskonsekvenserna ökar dramatiskt och att det är väldigt bråttom att sluta med fossilbränslen och andra utsläpp nu. 

Jag tänker på alla människor i de mer utsatta länderna som drabbas, t ex av översvämningar, värme och bränder, hur människor skadas eller dör. Jag tänker på hur djuren och naturen och alla planetens samband förstörs, hur planeten försöker skapa nya och för livet svårare samband och hur tekniken försöker ändra detta i tron att mänskligheten är större än naturen. Jag tänker också på klimatfördröjarna som ägnar sin tid åt att hindra istället för att bidra till de viktigaste besluten. Jag funderar över deras varför. Jag tänker på alla aktivister som kämpar för att medvetnadegöra klimatkrisen för både politiker och medborgare. 

Stjärnor på min himmel är människor som oroar sig, deltar i samtalet för att skapa förändring, anstränger sig för att sluta med utsläppen, se vår och sin - Sveriges, kommunens, familjens eller den egna - roll i sammanhanget och anstränga oss för mänsklighetens gemensamma framtid på jorden. Och för att tala om det, påverka andra - framförallt politiken - för kraftfulla klimatbeslut. Klimatkunnigt folk som talar högt, och bildar oss andra och varandra, är stjärnor för mig. 

De som skaffar sig kunskap ger mig hopp, eftersom jag vet att de blir en del av lösningen. Bildning gör skillnad, hjälper oss att höja blicken ur vår egen bekvämlighet. Aktivism - t ex opinionsbildning på stadens gator och torg - gör det också tillsammans, vilket skapar mer för fler - ur många perspektiv. 

Dagens läsrekommendation! DN 29/11-25. “Över en miljon hem förstörda - och ännu mer regn förväntas”, av journalist Marianne Björklund. 

A..

28/11-25. Black Friday.

 

Black Friday. Antal människor på stadens gator och torg är stort, många bär shoppingkassar och hastar till nästa butik. 

Jag tittar på kommersen, sörjer och går fysiskt vidare. Jag går till Sagerska palatset, för där finns klimatfolk. De möts tillsammans, samtalar med förbipasserande och informerar om klimatkrisen. De står där varje fredag, vecka efter vecka och gör skillnad för dig, mig och dig. De skrattar tillsammans, ingår i en kunnig gemenskap som spelar roll, de påverkar vårt gemensamma allt. De får mig att må bättre. Jag tackar för det. 

Jag går vidare till Riksgatan. Där står kören som sjunger varje fredag. De sjunger, hakar sig, skrattar, börjar om, dansar, stampar takten och uppmärksammar många på sin idoghet. De är riktigt många, denna fredag. De delar ut flygblad, sjunger, skapar glada känslor för förbipasserande och gör skillnad för oss alla. Jag känner lycka över deras kraft. De ger mig hopp och energi. 

Jag ser riksdagsledamot Rebecka Le Moine stanna till, hon talar med någon från kören. Hon är hopp, jag gläds åt det. 

Poliserna bevakar både Sagerska och Riksgatan, håller sig på håll, respekterar yttrandefriheten och demonstrationsrättigheten och har påmint sig om att det är tillåtet att skratta, prata och sjunga på stadens gator och torg. Jag gläds åt det. 

Jag äter lunch på det lilla caféet, reflekterar över den tid vi lever i. Jag tar bussen hemåt, gläds över att de allmänna kommunikationerna mellan den stora och lilla staden är utmärkta. Det gör skillnad för resemöjligheterna. Jag tackar för det. 

SVT rapporterar om “lillejul”. Det är ett glättigt reportage, som förstås syftar till att lätta upp livet, få oss att glömma krig, övergrepp och klimatfrågor. För mig blir det oseriöst trams. Jag ser det som en aktivitet som siktar mot mer konsumtion - i en tid när vi behöver mindre. Ja, bättre är om vi istället kan se det som ett tillfälle att mötas över ett samtalsbord eller uppleva aktiviteter tillsammans, kanske vandra i skogen eller bilda oss på ett museum. 

Fredagen var en bra dag - för att klimataktivisterna lyfter frågor, är inte tysta, de visar vägen, skapar glädje och hopp. De gör. Jag gläds. 

Tack. 

A..

20/11-25. Föreläsning om Norrtäljeföreningen som hjälper UKRAINA

20 november 2025. Torsdag. Några minusgrader. Lite snö, lite molnigt. 

Ca 2000 meter crawl/frisim i vårt fina badhus. (Sträcka beräknad m h t antal sek/längd). Norrtälje simklubbs crawl/nybörjarkurs fick mig att hitta tricket igen, jag är tacksam för det. Frisim 1 timme utan paus. Ja, det går inte så fort, men ändå. Tack, kroppen & knoppen, för att du är med mig. 

Jag tänker igen och igen på den fina föreläsningen i tisdags med Maria Dahlström (intendent på Världskulturmuseerna), Greger Bergvall (bibliotekarie på Kungliga biblioteket, författare) och Anna Carlstedt (utbildningsledare, författare och f d ordförande för Svenska Röda korset) som talade om det brända och stulna ordet - om kulturarv. Det var fantastiska föreläsare, kunnigt folk med många erfarenheter. Jag är glad och tacksam för deras insats för oss i Norrtälje. Folkbildning är en nödvändighet, Vad vore vi utan ständig påfyllnad av kunskap? Jag är tacksam för föreläsarna, åhörarna och för biblioteket som samverkande för marknadsföring, lokal och andra kontaktytor. Tack. 

Idag är det bokcirkel om Valérie Perrins bok Kära faster. Det är en speciell författare som många uppskattar. Förlaget Editions J har näsa för fina böcker. Jag är tacksam för det. 

Ikväll arrangerar jag en föreläsning på Lisas bistro: ni vet den där fantastiska föreningen som kör hjälpsändningar till Ukraina, de kommer och berättar om sin verksamhet och då också vad du kan göra för att hjälpa till. Åhörarna måste köpa fika, som hyra av lokalen. (Jag hoppas att jag slipper tjata om det!) Föranmälan till tfn 0708 905 731.  

A..

Elias Rosell skriver en ledartext i Norrtelje tidning (18/11-25) om kulturen i Norrtälje.

Elias Rosell skriver en ledartext i Norrtelje tidning (18/11-25) om kulturen i Norrtälje. Jag tolkar texten som att han inte ser poängen med Norrtälje konsthall eller annan kultur för vuxna, och särskilt inte om den rör nationell eller internationell konst, eller kanske specifikt att det inte är kommunens ansvarsområde. Han skriver också om att han är skeptisk till konsumtion/underhållning för vuxna - att det är långt från välfärdens kärna. Han avslutar sin text med att kommunen bör fokusera mer på barn och unga, breddidrott och folkbildning. 

Jag känner sorg när jag läser Rosells text. Den förenklar kulturdiskussionen och skulle leda till en fördummning av folket. Kultur (och idrott) för alla åldrar är oerhört viktigt, barn och unga är viktiga, ja, men alla vi andra ska också leva, skapa hälsa för oss själva och andra, fostra och bilda varandra genom hela våra liv. Föreningsliv och kulturinstitutioner behöver all hjälp vi kan få i det, i kommunens ansvar ligger att värna sina medborgare: att inte bidra i bildningens olika led vore verkligen en tokig riktning.

Att privatpersoner ska bära sina egna levnadskostnader - sin egen konsumtion - är jag i princip överens med Rosell om, men att hävda att kultur är långt från välfärdens kärna känns absurt. Kultur är livsnödvändigt, det helar oss som människor, bildar oss, lär oss vår och vår omvärlds historia, låter oss hitta vår plats i världen, se sammanhang och möta andras kultur och synsätt. Kultur utvecklar oss, bildar oss och gör oss friskare.

Om kommunen bara skulle bistå i finansiering av barn och ungas kultur lämnas flera generationers kunskapsutveckling och hälsa i stagnation. Det skulle skada barn och unga genom att de vuxna i deras omgivning inte bildas i de ständigt pågående - nya - processerna. Alltför många väljer bort på grund av höga avgifter. Vi behöver ständigt bildas för att kunna samtala med varandra, även med barn och unga. Det skulle skada många vuxnas fysiska och psykiska hälsa, då många saknar medel att besöka viktiga institutioner och anläggningar. Om dessa institutioner ska bära sig utan kommunala medel och gemensamt ansvar kommer många helt enkelt inte ha råd. 

Ja, kanske ska vi tala om vad som är kultur och bildning - också genom att se på vilket sätt kultur är viktigt? Och kanske ska vi tala om vad som är konsumtion/underhållning? 

Är det Rosells tanke att kommunen inte har något ansvar för de vuxnas bildning i kommunen? Hur skulle det påverka budgeten för sjukvården?

Därutöver lyssnade vi - vuxna - på en bildande föreläsning igår (18/11-25). En stor dos ideellt arbete gjorde det möjligt. Flera personer bildade sig, skapade nya förutsättningar för framtida samtal med barn, barnbarn och andra vuxna. Utan all föreningskraft - att någon drar - som finns i Norrtälje vore många kulturellt fattigare. Kommunen behöver fortsätta delta - samverka - i det arbetet. 

A.. 

https://www.norrteljetidning.se/2025-11-18/behover-vi-verkligen-en-konsthall-i-norrtalje/

18/11-25. Strålande sol, minus 7 och ett tunt lager snö på marken.

 

Tisdag 18/11-25. Strålande sol, minus 7 och ett tunt lager snö på marken. Ljuvligt vackert.

Sprungit. Njutbart. Lite halt. Skönt och vackert. Ja, jag får väl leta reda på dubbarna igen. Det är ju osmart att ramla. Tacksam för springtur. 

Läser Tvätten av Lena Sohl. Om Rimbotvätten, livet och kvinnor. Och utslitna kroppar. 

Påminner om det smarta att köpa Selene Hellström och Joanna Wåhlins nya bok - Liv pågår – 99 röster i Roslagen - om människor från Roslagen. Den är fantastiskt vacker, den finns i bokhandeln i Norrtälje. Läs, bara läs!

På kvällskvisten arrangerade jag ett samtal (på biblioteket i Norrtälje) om: det brända och stulna ordet, där Maria Dahlström, Greger Bergvall och Anna Carlstedt resonerade och berättade runt kulturarv, stulna och förstörda verk, krig och hur kultur spelar roll. Ett oerhört intressant samtal. Jag tackar biblioteket, panelen Maria, Greger och Anna - och publiken - för en fantastisk kväll. Tack. 

A..

Jag ler...

Jag ler 

inombords 

när jag betraktar 

kvinnan 

i den fullpackade 

tunnelbanan 

som plötsligt 

klär sig i byxor 

som om 

det var så 

vi normalt gjorde. 

Jag ler 

gläds åt allt 

som är möjligt.

A..

Kaffe är gott.

 

12/11-25. Jag tackar var och en...

 Onsdag 12 november 2025.

Vi bokcirklade om Kukum av Michel Jean. Den handlar om kanadensiskt ursprungsfolk (innuer) och de har behandlats på samma vidriga sätt av den vite kolonisatören som många andra ursprungsfolk. Det är så hemskt att läsa om historien, men det är också en väldigt fin bok. Jag är väldigt glad för läsningen, för samtalet och för att jag återigen fått möjlighet att samtala med kloka människor om litteratur. Jag tackar bokhandeln för att vi får vara där. Det är ju ändå den bästa platsen. Tack. 

Härnäst ska gruppen läsa Tvätten av Lena Sohl. 

På kvällskvisten talade jag inför Roslagens konstnärsgille. Jag talade t ex om kulturen, litteraturen, folkbildningens vikt, poesin, musiken, teatern, sverigefinnarna, Kalevala, samverkan, föreningslivet, demokrati och om vikten av folkbildning. Jag blir varm i själen av dessa ämnen, av föreningsliv, samtal och folkbildning. Tack. 

Jag tackar var och en som deltar i samtalen, som bidrar till arrangemangen och som hjälper oss (alla) att skapa kultur som inbjuder många att reflektera över viktiga ämnen. Tack.  

A..

#roslagenskonstnärsgille #demokrati #MångfaldTillsammans #folkbildning #kultur #konst #poesi #musik #föreningsliv #samverkan #tack 

#ElisabethGratebokförlag #kukum #MichelJean #elisabethgrate #lenasohl #tvätten #naturkultur 

#Roslagensbokhandel #Kulturtorget #kalevala 

11/11-25. Simmat. Jag känner mig lycklig.

 Tisdag 11 november 2025. 

Simmat. Jag känner mig lycklig. Jag känner mig glad över att kunna crawla 2000 meter utan att bli överdrivet trött. Jag tackar Norrtälje simklubb för att jag återigen kan simma och jag rekommenderar den som är crawl-nyfiken att anmäla sig till deras nybörjarkurs för detta. Jag känner mig tacksam och glad över att jag har fattat tricket. 

Nu återstår fart, längre sträckor och (så småningom) öppet vatten. Och en tävlingskalender för triathlon och swimrun. Jag känner pepp för simning, men jag gör bäst att inte glömma löpningen. Den har flera viktiga kravpunkter under 2026. Till detta ska också läggas cykel, ja. 

Idag har vi talat om ett kommande arrangemang med filmvisning och samtal om aktivism, klimat och demokrati. Ett mycket positivt samtal som ger mig hopp. Filmvisning och panelsamtal - för nya tankar och andra inspel, ja, ny kunskap helt enkelt. Januari-februari 2026. Vad tänker du, vill du delta i det samtalet? 

A..

9/11-25. Plusgrader. Grått.

 

Söndag 9 november 2025. 

Plusgrader. Grått. 

Jag har sprungit. Jag kände mig omotiverad, längtar till simkursen, men det är uppehåll idag pga simtävlingar i badhuset. Jag ska försöka simma imorgon, jag vill köra bort latmasken ur min kropp. 

Jag tänker på poesin igår, hur mycket jag tycker om poesivännerna och deras alster och framföranden. Nästa gång är temat: kaffe är gott. 

Jag läser en barnbok (3-6 år). Å ena sidan är den bra, men jag blir också så förbannad att jag inte vill skriva om den. Jag brukar aldrig skriva om böcker jag är kritisk till, för att jag tycker att det är ett tråkigt recensionssätt. Men, den här gör mig arg. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Jag borde vräka ut min vrede, eller hitta någon annan som gör det. Jag vill prata med klimatfolket om den här boken. 

Jag bakar matbröd. Hembakt bröd är lite dåligt, för att det är gott och leder till okynnesätande. Det är dock avsevärt bättre än andra bröd. Hembakt har bara kända ingredienser, lite olika varje gång. Receptet blir beroende av vad som råkar finnas i skåpen. Hembakt är gott, gör mig glad. 

A..

Lyssningsvärt samtal om klimatfrågorna! Varför tvekar politikerna?

8/11-25. Ni är magi för mig.

 

Lördag 8 november 2025. Jag klädde mig varmt, men satte på mig tunna gympaskor. Det är lite sådärigt att göra så. Bokhandeln räddade mig, vi kunde vara inomhus med lördagspoesin. 

Vi hade lördagspoesi med tema: tal till demokratin. Jag har arrangerat detta ett stort antal gånger och tycker att det är väldigt roligt att höra de olika texterna, se människor framträda, höra deras underfundigheter, se dem utvecklas och veta att de har tänkt kring text, framträdande och budskap hela månaden. Ja, några mer och andra mindre. 

Under lördagen framträdde Erik Söderblom, Arne Sönnergren, Eva Kroon Bisenius, Stina Bengs, Catarina Wahlgren, Charlie Norrman, Maria Arnheden, Rolf Arnheden och Bengt Hedlund. Temat var: tal till demokratin. 

De har samma tema och framför något egenskrivet om max fem minuter.  De gör det utifrån sina förutsättningar, sin tanke och med sin egen kraft. Det är roligt, allvarligt, tänkvärt och imponerande. 

Att framföra egen text och stå framför en publik kräver mod. Att bestämma sig, samla sig och se sig omkring i rummet för att dela sina ord så att det blir begripligt - att vara tydlig och se publiken - är svårt. Jag tycker att det är så fint att se och höra dessa människor, tänka kring deras kärlek till text och vilja att delta. Ni är magi för mig. 

Jag tackar er för lördagens alla texter och framföranden. Tack. 

Ni hittar texterna - genom framförandena - på Kulturnavets instagram. 

Vi tackar bokhandeln för att vi kunde vara i deras finfina vardagsrum. Tack. 

Nästa poesilördag är första (ickeröda) lördagen i december, kl 1400. Ses vi då? 

A..

7/11-25. Plusgrader. Grått.

 Fredag 7/11-25. Plusgrader. Grått. Stockholm. 

Jag reflekterar över en kommande föreläsning om och av mig, och då i huvudsak min koppling till kultur och arrangemang. Jag tänker kring vikten av kultur, demokrati, musik, poesi och samverkan - och hur svår, på gränsen till hopplös, frågan om samverkan är. Ett stort problem i samverkan är studieförbunden. Det kanske jag inte ska lyfta, det kan räcka att jag bär den hopplösheten inom mig. 

Tio poliser samlas för att mota bort eller vakta den stillsamma demonstrationsgruppen framför Sagerska. Polisen pratar, funderar och ringer (högre makt?). Jag står en bit bort och hör inte var och ens ord. Gruppen, 17 personer, står stillsamt kvar. Ja, gruppen är en stillsam grupp, ofarlig, tyst, icke hotfull - de står med tystnad, vänlighet och plakat. 

Jag står en bit ifrån, en polisman frågar mig om jag tillhör gruppen, jag svarar att jag betraktar. Vi talar om ingripanden och ordningsstörningar, skydd för politiker, han säger att några är störande, men inte den här gruppen. Han är artig, vänlig och bidrar med en större bild. Gruppen säger att det stramats åt väldigt mycket allteftersom, också beroende av vilka som varit statsministrar över tid. 

Två svarta bilar kommer, statsministern kliver ur, demonstranter och privatpersoner samlas på en sida, poliserna håller en skarp linje. När statsministerns klivit ur och in i sitt palats, minskar antalet poliser till fyra. Lugnet består. 

Den fantastiska XR-KÖREN sjunger vackra sånger på sin ordinarie tid och plats. De är ganska många och sjunger med glädje och stuns. De är ihärdiga och fantastiska människor som igen och igen sjunger för politikerna om vikten att fatta vettiga klimatbeslut. Det sker inga polisingripanden eller poliskontakter alls med syfte att mota bort kören denna fredag. Det är vackert, roligt och svängigt att se. 

Dessa båda grupper - Sagerska och Riksgatan - gör mig varm i själen. Det bor så otroligt mycket ihärdighet och glädje här.

Tack, fantastiska ni som gör detta - var och en, tillsammans. Tack. 

A..

6/11-25. Två vackra hjortar, varav en liten skrutt.

 Torsdag 6/11-25. Gråväder och alltför många plusgrader för att vara vinter. Saknar riktig vit vinter. Friskis & Svettis ger mig gympa idag, det är bra för min hälsa, styrka och förmåga att orka och kunna ta mig upp från skogsstigen när jag faller. Jag är tacksam för att återigen hinna göra annat än att bara springa (till/från jobbet). Någon form av rörelse varje dag är min riktning - simma, gympa, springa och vandra hör kanske till det vanligaste - kanske ska jag börja med tantparkour också? 

Idag har jag lyssnat till Björn Wiman i en föreläsning hos #vimåsteprata om vikten av folkbildning i en demokrati. Folkbildning är nödvändig. Ett uttryck att minnas är att vi inte ska lyda i förväg. Jag tänker att det tex innebär att vi tystnar när vi inte ska, att vi istället ska säga ifrån så att vi motar de små förflyttningarna, protesterar mot ord, lagförslag, narrativ, osv. Demokratin kräver uppmärksamhet. 

Jag tänker ofta på folkbildning, har drivit det rätt rejält de senaste åren. Jag tänker att jag ska fortsätta med det, gärna i samarbete med andra föreningar. Nackdelen med digitala samtal är att de reducerar samtalet, fördelen är tillgängligheten. 

Två vackra hjortar, varav en liten skrutt. 

Julgranen är på plats inför julmarknaden på Labacken på lördag. Det är många försäljare inbokade, så kom, bara kom. 

A..

5/11-25. Jag sprang till bussen med "Att vara jude efter Gazas förstörelse" i tankarna..

 

Onsdag 5/11-25. Jag sprang till bussen, ja, hemåt efter ett samtal om Att vara jude efter Gazas förstörelse. Jag sprang längs hård asfaltväg i det svarta mörkret. Asfalten, svart och lite blöt (som gör den svartare), omgivningen snöfri (och därmed mörkare). De mötande bilarna bländar ibland av, men ofta inte. 

Jag förstår att förarna inte förstår hur svårt det är att se när de brassar sina skarpa lysen in i den de möter, hur obehaglig deras körning är. Jag förstår att de sällan rör sig längs vägens kant, tänker på hur det är att vara löpare, promenadfolk eller cyklister.

Jag hann ca 10 km innan bussen kom, chauffören såg mig, berömde reflexjacka och pannlampa, log vänligt och glatt. Tack. 

Jag vill samtala mer om Att vara jude efter Gazas förstörelse. Eller höra Björn Wiman i ett samtal om den. Ska jag fråga honom om det, tro? 

Tack - kära bokcirkeldeltagare -  för samtal om en riktigt bra bok. 

Tack - till min egen kropp och knopp - för springtur genom becksvart landskap. 

Tack - till förlag och författare - för fantastisk bok.

Tack. 

A..

#jagspringertillbussen #glömintereflexerna
#jagärlöpare med #målbild = ultravasan90 #roslagsbro #norrtälje
#bländaavvidmöte #tack
#attvarajudeeftergazasförstörelse #peterbeinart #onsdag #november #björnwiman