Lördag 3/1-26.
Oj, så mycket härlig snö som har kommit. Det gör mig glad. Ja, det gör mig också tyngd för alla de som får det trassligt, men till vinter hör snö och kyla.
Jag drog på mig löparkläderna och pulsade ut över gården. Vägen är plogad, det blev så halt så mina skor dög inte för ändamålet. Jag kom en km och druttlade omkull i backen. Det ömmar lite på nedslagsplatsen, men inget är skadat. Jag insåg min begränsning (eller kanske skornas) och vände hemåt igen.
Jag gick in, bytte skor, monterade på dubbar och gav mig ut i vinterföret igen. Det var fortfarande halt, men lite mindre riskfyllt. Jag sprang vägen bort. Jag mötte några bilar, kanske tre. De körde väldigt, väldigt sakta. Sikten var väldigt dålig. Det var väldigt vitt, man såg knappt skillnad mellan väg, dike och kant. Vare sig jag eller någon bil hamnade i diket (åtminstone inte just där). Vi var alla försiktiga. Jag tog mig både bort och hem utan fler fall.
Jag lyssnade på ett program från SR/Klotet som har något år på nacken. Det känns ändå relevant. Jag tror inte att så mycket ännu är gjort. Det borde fått fart, men kanske inte i tillräcklig fart. Nåväl, det handlade om klimat, översvämningar och samhällets klimatanpassning. Konkret handlade det mest om Skåne, länsstyrelsen, en kommun, en å och en sjö och några fastighetsägare, men ämnet rör inte bara Skåne, den kommunen eller just de fastigheterna. Klimatförändringarna rör oss alla. Klimatanpassning är en fråga för alla. Här noteras, igen, att det alltid är någon annan som ska. Just det är ett av de stora tankefelen, tänker jag, vi är alla en del av världen och klimatet. Vi alla har ansvar för klimatomställningen. Å andra sidan blir alla lika lätt ingen.
De/vi pratar om åtgärder, men de/vi tittar inte övergripande och ingen tar ansvar. Jag tänker att vi ska följa klimatforskare Johan Rockströms råd: i allt vi gör, fundera kring hur det påverkar klimatet. Och handla därefter.
Just nu vet alla att vi har mycket allvarliga klimatförändringar. De påverkas alla, nu och överallt. Om jag vill bygga och kommunen ger mig bygglov så är det förstås en självklarhet att de har en plan för klimatet, hur markerna där och i närheten ser ut och förändras, hur nederbörd, vattennivåer, vindar, mm, kommer att påverka kustlinjen, skogen, staden och landsbygden genom översvämningar, ras, mm som de facto kommer att inträffa. Det är också en självklarhet att byggbolag, fastighetsägare och försäkringsbolag mfl har samsyn i hur framtidens naturkatastrofer kommer att se ut och därmed har kunnat skydda sig för framtidens utmaningar.
Ja, nej, de har de inte, knappast någon kommun eller process har kommit så långt, trots att vi har vetat detta länge.
Regeringen har ett övergripande klimatansvar. De skapar regler och stiftar lagar, de ger medel och instruktioner till sina länsstyrelser. Om medel dras in kan länsstyrelsen inte längre finansiera klimattjänsterna, de kan inte styra och hjälpa kommunerna som i sin tur inte kan hantera sina ansvarsområden. Kommunen puttar ansvaret vidare neråt i kedjan och anser att det är fastighetsägaren som ska skydda sig. Den enskilde fastighetsägaren har ingen rimlig chans att skydda sig mot en sjö eller å som svämmar över där kommunen eller länsstyrelsen dels har givit tillstånd för byggnation, avlopp, mm men ändå inte har tittat på naturens konstitution eller på annat sätt skapat en plan mot scenarion som nederbörd, vind, värme och andra klimatförändringskonsekvenser som påverkar plats, natur, djur och människor.
Klimatanpassning. Vi alla behöver ställa om och anpassa oss till klimatförändringarna. Vi behöver se scenarierna, planera för hur vi ska agera och förstå att de är här. Hur får vi in det tänket i alla nivåer, i alla frågor och beslut i politiken?
Jag hittade inga klimatdiskussioner i de underlag och protokoll jag läst från kommunfullmäktige eller nämnder i min hemkommun idag. Kanske gör jag det när jag läser vidare en annan dag?
A..
Radioprogrammet Klotet: att rusta för ett blötare Sverige: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/att-rusta-for-ett-blotare-sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar