Jag läser om klimatförändringarna varje dag. Jag läser också om fördröjarna som inte ser sig som en del av planetens allt. Det skär i min själ.
När kalfjället försvinner så försvinner också de livsförutsättningar som finns där. Växter och djur tvingas bort, livsförutsättningar dör. Trädgränsens flytt upp på fjället skapar en ekologisk återvändsgränd för många arter: klimatet blir för varmt. De kan inte leva, de är beroende av den temperatur och förutsättningar som finns, har funnits.
Planeten och människorna är beroende av helheten, av växterna, djuren, vattnets vägar, temperaturen, mm. Allt hänger ihop. När vi ruckar detta, ja, t o m hårdvrider, förstör vi våra egna livsförutsättningar. Ja, nästan alla vet det, men vi är också fullt upptagna med att leva våra egna liv. Vi blir därmed också klimatfördröjare själva.
Johan Rockström, klimatforskare, bad oss tänka på varje steg vi tar, hur det påverkar klimatet både här och långt där borta. Det är en bra, men jobbig tanke, att förstå att man hela tiden påverkar livet för de som ska fortsätta leva här efter oss. Att det vi gör spelar roll. Mina barn och barnbarn kommer att få leva i mycket svårare tider. Det varmare klimatet kommer inte bara att förstöra ett kalfjäll och göra att planeten förlorar viktiga beståndsdelar, som olika djurarter och växter. Det kommer att föra med sig översvämningar, torka, stormar och värme. Det ger följdverkningar som flyktingströmmar, maktfrågor/krig, fattigdom och ekonomisk utsatthet. Detaljer som att din närliggande sjö, å eller kust översvämmas, ditt avlopp blir dränkt och att ditt försäkringsbolag inte längre försäkrar din fastighet påverkar dig direkt.
De som nu är barn kommer att få leva i en svår värld. Redan nu är det svårt, vi vet att vår överkonsumtion leder till förstörelse. Varje dag vi väntar med konstruktiva klimatbeslut läggs mer förödelse i våra barns knä.
Artikeln om kalfjället i DN kan läsas med en axelryckning. Den kan också läsas med fasa och tanke om bakgrund, alltets varför och framtiden ur ett större perspektiv. Kalfjäll, ren och snösparv är del av planeten. Planetens väl är vårt allt.
Jag läser med ont i magen, tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag sörjer vad mina barn och barnbarn riskerar att få leva i, för att vi inte varje dag agerar runt allt det allvar som omger oss.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar