Reflektioner Allteftersom: 24 bilder säger (inte) samma som 1977 ord

torsdag 24 maj 2012

24 bilder säger (inte) samma som 1977 ord

24 bilder säger samma som 1 977 ord
Foto Mats Andersson
Text David Söderlind
Isbn 978 91 633 7428 9
Exemplar nr 340
Upplaga 500 ex - numrerad upplaga.
2010

En fotograf. En skribent. Ett uppdrag. Att utmana varandras kreativitet.

Ena veckan har Mats Andersson sänt en bild till David Söderlind. För David att skriva om. Nästa vecka har David sänt en text till Mats. För Mats att möta med en bild. Resultatet är samlat i denna bok. Det består av 24 bilder och 1 977 ord.

Bokens titel - 24 bilder säger samma som 1 977 ord - stämmer inte i min tanke. En bild och ord kan aldrig sammanvävas till något som är samma. Orden formuleras som en tanke med anledning av bilden eller som något som skall skapa bilden, men den kan aldrig vara samma som en bild. Och det blir antagligen helt annorlunda när nästa person betraktar bilden - eller texten. Bortsett från detta finner jag fotografens och textmakarens tanke sympatisk. Det är en tanke som utmanar, spänner och frestar. Den är lätt, samtidigt som den ter sig oerhört svår. Jag gläds allteftersom jag läser och betraktar. Kreativiteten utmanar. Den skapar mer.

Mats Anderssons bilder är diffusa. Abstrakta. Mörka. David Söderlinds texter kräver. Som poesi gör. Vilket för övrigt Mats Anderssons bilder gör också. De kräver och förundrar.

Hålet i mitt hjärta ger mig hjärtklappning. Jag läser den igen. Och igen. Texten dansar genom den bild min tanke ger mig. När jag sedan betraktar den bild som fotografen ger mig, ser den annorlunda ut, men ändå lite lika. Så när som på färgen, som ändå ändrar sig allteftersom.

I bilden till Avsaknad av saknad ser jag livet i dimma. Som att det tonar bort. Det är ljust, men ändå mörkt. Det är klart blått, men ändå helt färglöst. Som en dov nyans. Som när något försvinner i oskärpans glömska. Sakta tonas bort.

Ånej, här är bilden fel, tänker jag när jag läser om 45 sek på Storgatan. Jag längtar här efter bilden av pappan och sonen som går tillsammans. På bilden är sonen ensam. Bilden och texten talar inte samma. - Eller ser du något annat? Men, kanske står pappan ändå där strax intill. Kanske står han i kanten, strax utanför bildkanten. Visst gör han det? De är ju tillsammans, så han kan ju inte vara så långt bort.

Texten Det är dofterna jag minns bäst - stämmer väl till bilden. Eller är det tvärtom? Dofterna känns. Jag ser minnena och mötet. Jag ser kon som böjer sig i en bugning och drar sin mule genom gräset. Jag känner gräset. Jag känner kons mjuka mule. Jag hör sommarskratten rulla över ängarna samtidigt som jag känner dofterna. De ljuva. De starka. De njutbara. Och de som kon lämnar efter sig.

Bilderna är vackra. Ofta mörka. Särskilda. Texterna är enkla, men ändå krävande. Fotografens och textmakarens utmaning till varandra - den som ger oss bild & ord, att läsas & betraktas var för sig och tillsammans - tilltalar.

Jag vill se mer.
Jag vill se fler bilder. Att betrakta. Tolka. Jag vill se texter som hör till. Som jag kan lyssna till. Begrunda. Vända.

Text & bild.
Tillsammans.
Som en enhet. Eller var för sig.

Boken beställer du genom Mats Andersson eller David Söderlind (se länkar här nedan). Läs den sedan långsamt.

Av dessa herrars kreativa kraft ser jag gärna mer.

Anette Grinde