Fler cykelbanor till folket! :)

Lennart Janssons artikel
i NT 20140806

Ja, Lennart Jansson. Fler cykelbanor är önskvärt. Jag läser din insändare i NT den 6 augusti 2014 med glädje och håller med dig. Säkra cykelbanor, fria från bilar och andra motordrivna fordon, vore lycka för många. Det vore innerligt skönt att kunna cykla utan hjärtat i halsgropen. Att cykla är fantastiskt. Det skapar hälsa och välmående när man kan nyttja cykeln för hälsans väl, men det kan också skapa rädsla och skador om det vill sig illa. Det är verkligen synd att det är så i Norrtälje.

Vi är just hemkomna från en cykeltur i vårt eget och i främmande länder, där vi följt fantastiska leder till vissa delar, tvingats ut på stora lastbilsstråk utan vägren på andra platser och njutit av underbar bilfri landsbygd på andra håll. Det är väldigt olika från plats till plats. Ibland blir man rent salig och ibland blir det en skräckfylld upplevelse.

På Öland finns en gammal nedlagd järnväg. Den har de, på många platser, iordningställt till cykelled. Man behöver aldrig färdas på den förskräckligt trafiktäta huvudleden utan kan i godan ro njuta av stillhet och landsbygd mil efter mil. Det avlånga Öland är en riktigt god förebild vad gäller cykelleder. De bygger på allteftersom och de har sitt fokus klart; tillgänglig natur per fot och cykel borta från huvudleden. Många av de bofasta och mängder av turister nyttjar lederna och njuter av det fantastiska färdmedlet och kommer nära naturen. Det är en fröjd att färdas där.

Publicerad i NT 20140812

Vi har också färdats per cykel genom Polen, Litauen, Lettland och Estland. Det har tett sig lite olika, men Estland fick ett mycket stort plus för sin syn på cykelturism. En stor del av den estniska västra kusten har underbart vackra och väl begrundade cykelleder. Där finns rastplatser, mycket marginell biltrafik och fantastisk natur. Lederna lotsar oss på fantastiska stråk. Ja, vi har också fina cykelleder från norr till söder genom vårt land, men jag vill verkligen uppmärksamma de vackra cykelstråk som fanns längs den estniska kusten. Cykelbanor finns också, nästan alltid, i och i anslutning till städer och samhällen, där de delas mellan fotgängare och cyklister. Ofta, oftare än här hemma, får vi oss en säker och väl avdelad plats. Det glädjer och känns rätt bra att slippa lastbilar och bilister, särskilt när vägen är smal och saknar vägren. Som vägen till Lunda i vårt Norrtälje gör.

Ja, Lennart Jansson. Jag håller med. Det är verkligen på tiden att kommunens politiker tänker om. Roslagens vackra Norrtälje är en kommun för bofasta och för fantastiskt inbjudande turism. Vi välkomnar människor av alla de slag till vår vackra bygd. Cykeln är för alla, där hälsa, säkerhet och enkelhet står högt i kurs. Det är rent, alltså icke naturförstörande. Den är tillgänglig och möjlig att nyttja för i princip alla. Det är en hälsobefrämjande aktivitet. Det är ren livsluft. Så att inte se, göra och utveckla detta i vår vackra kommun är en allvarsam brist. Det bör, såklart, skyndsamt ställas till rätta.

Det är hög tid nu.

Anette Grinde

Långfärdscyklist & långlöpare.

Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om långfärdscykling - Bloggare om Norrtelje Tidning 

- Vilket härligt liv du ser till att du har, Anette!

- Vilket härligt liv du ser till att du har, Anette!   - säger den aktiva kvinnan till mig, när hon hör om vår senaste cykelresa. Hennes enkla, men viktiga, kommentar gör mig glad. Hon är själv aktiv, cyklar och åker skidor med elegant stuns och är mycket framgångsrik. Hon ger inspiration genom sin solskensglädje, sina fantastiska tävlingsframgångar och mycket fina resultat i sin ålderskategori. Hon visar att det är möjligt, även när åren börjar bli fler än få. Jag når inte hennes tävlingsresultat, men blir innerligt glad av att se hennes framfart.

För mig är den aktiva rörelsen viktig. För mig är "äventyren" viktiga. För mig är utmaningarna viktiga. De tillför lust och glädje till min dag. Löpningen, cyklingen och äventyren (resorna) ingår förstås där. Livet i stort borde förstås också ingår där - alltså att göra livet i sin helhet till ett aktivt äventyr.

Ja, kanske är det så - eller visst är det så - att man själv ser till att få det liv man vill ha. Och att man får anstränga sig en aning för att det skall bli som man vill ha det. Det är viktigt att se att ingen annan någonsin gör det åt en, att det är bara en själv som kan föra det framåt.

A..

Jag vill vara lycklig, men vad är lycka och hur går det till?

Läs här! 

2 augusti - 6 augusti 2014. Per cykel i Lettland & Estland

2 augusti 2014. Sniedzes, Ogre (Lettland) - Salaspils - Riga - Jaunciems - Kalngale - Camikava - Lilaste - Saulkrasti, Lettland. 102 km (enligt Google-maps) + virrande i Riga.

Sen landning igår ger sen start idag. Vaknar till regn. Frukost i sol. Iväg framåt 0930. Vi hoppas på en regnfri dag.

Åkrarna i Lettland är hittills inte så mycket brukas, som det var i Polen och Litauen. Där var det mycket stora arealer som brukades. Så långt ögat nådde i brukad mark. Här är det annat. Är det EU-stödet som är olika här? Varför brukar de inte?

Campingen (Sniedzes) var fin, med härliga stora stugor, nära vatten och ett stort boningshus. Det skulle vara en perfekt anläggning för mig (även om det är för lite folk i faggorna).

Dagens rutt går från Ogres södra strand via Salaspils till Riga och sedan vidare längs kusten till någonstans nära, strax norr om, Saulkrasti. Det gick trögt under dagen. Matletande (restaurang) och camping gick vi ordentligt bet på. Camping är verkligen inte letternas melodi. Scoutrörelsen eller en friluftsturistförening skulle behöva göra insatser i Lettland.

Riga tog vi oss bara mest rakt igenom. Där fanns inga skyltar alls, så det var svårt att veta var vi skulle åka. Med solen som riktning tog vi oss rätt. Kusten upp skulle innehålla flera campingar, men alla var nedlagda eller hade bara stugor eller annat för boende. En man från trakten hjälpte oss länge att leta. Klockan blev ordentligt sen innan vi hittade en strandplats för matlagning och en finfin tältplats i skogen, strax norr om Salukrasti. Klara för sömn framåt 2330. Vi väcktes senare av att någon smällde smällare mitt i natten. Obehagligt, men det slutade rätt snabbt. Det kändes som om det var precis utanför tältet, men det var det nog inte.

Här bodde vi riktigt fint, nära en sandstrand, i en finfin tallskog. Vi hade aldrig hittat hit utan mannen som cyklade med oss länge, länge. Förundrande och fantastiskt vänligt.

Lettlands flagga.
Röd - vit - röd.

3 augusti 2014. Saulkrasti, Lettland - Stiene - Limbazi - Päle - Korgene - Salacgriva - Alnazi (gränsstad mellan Lettland & Estland) - Treimani (Estland). 107 km (enligt Google-maps).

Sovit gott på mycket fin plats. Morgondopp på ljuvlig sandstrand. Sen start. Riktning norrut.

Limbazi i lunchtid. En fantastisk människoström möter oss. De har blomster, hinkar, spade, mm och är på väg till begravningsplatsen i utkanten av staden. Kyrkan, som ligger på annan plats efter vägen, är öppen, men människorna går till begravningsplatsen någon km därifrån. Det är som om alla går dit. Vägen utanför är kantad av mängder av bilar. Strax intill kyrkan ligger en annan stor kyrkobyggnad. Detta är en särskild stad. Det märks.

Här i Lettland är åkrarna sällan odlade. En del grusväg får vi nöta och asfalten är ibland mycket dålig. Vädret är fantastiskt också idag. Vi har det himla gott.

Restaurangmiddag i Alnazi, strax innan gränsen mot Estland. Gott och trevligt. En löpare, som satt på restaurangen, börjar tala med oss. Han var maratonlöpare, sprungit veteran-VM-tävlingar och var glad över vår bedrift och samtalen. Han och en vän hade uppenbart just då varit och sprungit en tävling i närheten (Riga?). Vi blev glada av samtalet.

Efter maten trampade vi vidare en liten stund tills vi, på den estniska sidan hittade en gratis finfin camping (Treimani). En fin tallbacke med finfin sandstrand hade iordningställts för allmän camping. Eget ansvar, toaletter, grillar, vattenpumpar, mm. Där var fantastiskt fint. Vi fick oss ett kvällsdopp innan vi knöt oss för dagen. En finfin dag.

Estlands flagga.
Blå - svart - vit.

4 augusti 2014. Treimani, Estland - Häädemeeste - Pärnu - Audru - Lindi - Ojako, Estland. 90 km (enligt Google-maps) + virrande i Pärnu.

Himlen är blå. Solen är vaken. Vi ar ett morgondopp i ett soligt och lugnt hav, äter frukost och packar ihop för vidare färd. Vi trampar mot Pärnu. Vägen går först längs en fin enslig väg, men byts sen mot den stora vägen. Någon liten står ej till buds. Det är många lastbilar som passerar. I Pärnu blir vi rådvilla. Skall vi hasta och gina rakt upp till Tallin eller skall vi runda ytterkusten. Vi beslutar oss för kustvägen.

Estland är fint. Här är välutvecklat och väl ordnat. Mest likt
Sverige.

Dagen avslutas med camping på Ojako gård. Det är en fin stor går, bara vi som campar. Toa/dusch i huvudhuset, en stor gräsplan för camping (tom, förutom vi). Det ser ut som en hästgård som gjorts om till en fin turistanläggning - med väldigt dålig skyltning.

När vi letade camping i slutet av dagen stötte vi på en kvinna som satt och åt glass på en stenmur med sin lilla son. Det visade sig att hon, estniska, talade svenska efter att ha arbetat i Sverige i 5 år. Hon berättade om Ojako gård, annars hade vi inte hittat platsen och inte en finfin plats för natten, som det verkade när vi fortsatte nästa dag. Det är viktigt och finfint när man träffar rätt person vid rätt tid. Sådana som hjälper, sådana som gärna talar och sådana som vill bidra. Man blir glad av sånt.

Polen; många, små butiker längs vägen. Stora arealer/åkrar, kulligt böljande landskap. Fantastiskt bördigt. Fantastisk strand/skogssträcka mellan Gdynia - Gdansk. Hyfsat många kor. Välbefolkat.

Litauen; grusvägar, stora arealer brukade. Inga människor. Fattigt. Ej iordningställda hus (ej målade, etc). Många har sannolikt inte vatten i husen på landsbygden. Hushållsko, några getter - i ett rep på gården eller äng. Lösa skällande hundar på landsbygden. Många bandhundar.

Lettland; ej brukade åkrar, mer skogslandskap än tidigare. Rikare än Litauen.

Polen + Litauen + Lettland = många storkar.
Lettland + Estland = Euro.
Polen + Litauen = egen valuta. Billigare.
Mycket öl i alla länder. Billigt + tillgängligt = många a-lagare tydliga i "alla" byar.

5 augusti 2014. Ojako gård, Estland - Töstamaa - Varbla - Helmküla - Vapi - Vatla - Lihula - Haapsalu. 140 km. 

En blåsig natt gjorde det svårt att sova. Dusch och toa låst i morse, så frukost och lägerrivning fick ske först. Så småningom låste de upp. Sol, lugnt och fint. Allt torrt (bra med nattblåsten). Vi mår väl.

Här tar de vara på höet. "Traktorägg", med & utan plast, men för övrigt är det oodlat det vi ser i Estland. Många, många hö-rullar, både plastade och oplastade.

Vi har en mycket fin cykelsträcka sydväst om Pärnu och sen vidare norrut. Vi har också sol & fint, som vi haft i princip hela vägen.

De sista 52 km idag blev en lång spurt. Sträckan gick i bra fart, träningsläger snarare än simpel cykelresa.

Haapsalu nås framåt kvällen. Vi tar en pizza och njuter en öl på Pizza Grande. De har godare pizzor här än
hemma. Dagens sträcka är ca 14 mil, inklusive de sista 2*4 km när vi cyklade ut från staden i sökande efter tältplats. Vi återvände sen och bodde på en egen badstrand nära staden. Pizzorna är goda här (hela resan). De är mer som Pizza-Hut-pizzor. Riktigt gott.

5/8 2014. Leif längs fina cykelleder
i vackra Estland.

Alla människor försvinner från vår strand när solen har gått ner. Solnedgångstid (alltså efter) blir ensamtid.

Dagens cykling var lång och fin. Estland har fina vägar, fina cykelleder och bra ordnat kring dessa. Vi har haft en dålig Estlandskarta, men kommer framåt ändå. Det finns många ytor kvar att på på i alla dessa länder. Det verkar verkligen inte överbefolkade,(särskilt inte Litauen).

6 augusti 2014. Haapsalu - Tuksi - Növa - Harju-Risti - Padise - Paldiski. 111 km. 

Vi vaknar i soluppgångstid vid en strand i Haapsalu. Kvällsdopp och morgondopp på mycket grunt vatten. Iväg ca 0815 - ovanligt tidigt. Vi följer cykelleden längs kusten. Efter drygt 4 mil viker leden in på en grusväg. Den är riktigt fint. Vi stannar på en finfin rastplats (naturreservat) där ett stort och fint vindskydd finns, liksom grill, toa och soptunna. Fint, städat och ordentligt. Estland har fina cykelledsarrangemang, fina bord, vindskydd, mm efter vägen. De har verkligen tänkt till och ger en mycket positiv bild. Hit kommer vi gärna tillbaka. Tillgänglig natur, även om de inte har vår fantastiska allemansrätt. Det går att hitta "statlig" mark att vara på. Vi trivs väl här.

Längs denna kust finns också en svenskbygd. Vägskyltarna är, under någon mil, skrivna både på estniska och svenska.

Vi cyklar längs en fantastisk led genom
ett underbart skogsområde.

Vi kan mycket varmt rekommendera att cykla längs Estlands kust, att följa deras utmärkta cykelleder.

Vi når Paldiski efter en fin dags cykling, längs fina vägar och bland annat genom ett underbart skogsområde, med karg natur (sand & mossa) med vackra tallar. Området var sannolikt en nationalpark, eller åtminstone ett naturreservat. Underbart ljuvligt vacker. Jag var lyrisk när vi cyklade genom området.

Bokning av färjebiljetter i Paldiski går som en dans och vi får ca 4 timmar att fördriva på en fluginvaderad stenstrand i närheten av färjeläget. Båten är en lastbils/transport båt som packas med millimeter-precision. Jag står förundrad och betraktar hur många lastbilar som går på denna båt och undrar hur det är möjligt att lasta dessa utan olyckor. Helt förundrande.

6/8 2014. Leif - med fyra timmar
att fördriva blir en liter öl
& en korv som lycka
för somliga.

Vi äter middag på båten (som avgår en god stund efter fastlagd avgångstid 23,55) och somnar så småningom, rätt obekvämt, i varsin vilstol.

7 augusti 2014. Kapellskär - Gräddö - Södersvik - Vreta - Harka - Björnö - Norrtälje - Söderby. Ca 5 mil.

Vi landar i Kapellskär framåt lunchtid och trampar till Norrtälje via Gräddö och Södersvik och sedan längs den stora vägen till Vreta. Sen vidare på den lilla vägen mot Björnö till Norrtälje. Lunchsallad framåt 1430 på Norrtälje Pizzeria innan vi tar de sista tramptagen hem.

Vi har haft en fantastiskt fin resa från Korpskog/Öland till Karlskrona, för båtfärd till Gdynia - vidare genom Polen och runda den lilla ryska enklaven, vidare norrut genom Litauen, Lettland och längs Estlands västra kust för att sedan ta båten hem från Paldiski till Kapellskär, för cykelfärd den sista biten hem. Vi har i princip bara haft varmt och sol hela resan (utom tre timmars dundrande åska och regn). Vi har haft det riktigt, riktigt bra.

Sammantaget har cykelresan omfattat ca 170 mil. Vi är mycket nöjda och glada över denna fina resa. Det har inte funnits någon rädsla eller oro, inga incidenter och inga obehagligheter (mer än smällarna då, kanske). Det har genomgående känts tryggt och säkert att färdas i dessa länder.


Anette Grinde

6/8 2014. Anette Grinde, någonstans nära Növa (nordvästra Estland) -
i ett fantastiskt skogsområde (nationalpark/naturreservat).
Det var ett fantastiskt vackert område.

Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om långfärdscykling - Bloggare om Polen  -  Blogger.com. Långfärdscykling fb-grupp. Polen - wikipedia. Litauen - wikipedia. Lettland - wikipedia. Estland - wikipedia. Bloggare om långfärdscykling. Bloggare om Estland. 

30 juli - 1 augusti 2014. Per cykel i Litauen och vidare mot Lettland.

30 juli 2014. Vilkaviskis, Litauen - Sakiai - Lekecial - Vilkija - Babtai, Litauen.  Ca 125 km.

Litauens flagga.

Vilkaviskis, Litauen. God-morgon-solen förvirrade oss idag. Den kom på en annan tid eftersom Leifs klocka ställt om sig till Litauisk tid, + 1 timme jmf med Polen. Solen skiner också idag. Vinden är blid och morgonen är vacker. Sjön ligger i full bleke.

Vi kommer iväg en stund före kl 0800. Grus växlas med asfalt. I nästa by får vi tag på bröd och vatten. Kanske blir det pålägg och fil om en mil eller två. Vädret är fantastiskt även nu.

Plan mark, medvind, sol, stora arealer, fattigt och fin asfalt. Vi har det skönt och fint.

Sakiai (ca 52 km). En lagom stor prick på kartan för att finna en hyfsad matbutik. Lunch i parken ger mer trampenergi. Det gör gott.

Sen drar vi mot ost och det blir lite stretigare i vinden. Lekecial - Vilkija. Det är skönt med platt landskap och skog. Det svalkar en aning i skuggan. En liten färja tar oss över vattendraget till Vilkija. En rysk cykelfamilj vilar i parken strax intill.

Vi trampar vidare mot Babtai. Det är en aning svårt med infrastrukturen den sista biten. Vi tvingas cykla på motorvägen i ca 2 km. Det finns helt enkelt ingen väg att ta sig till byn på annat sätt. Strax intill ligger floden, där vi tänker oss att sova för natten. Vi äter middag vid flodkanten, men flyttar oss sen för camping när mörkret fallit. Det blev för mycket folk i faggorna. Vi hittade strax en ängskant nära en kyrkogård som fick duga.

Vi har haft en varm och fin dag. Ca 125 km, varav 2 km motorväg, ca 10 km grusväg och ca 10 km felkörning.

Torsdag 31 juli 2014. Babtai, Litauen - Labunava - Kedainiai - Panevezys, Litauen. 96 km.

Start 0630 från Babtai. Riktning norrut. Idag är det molnigt vid start. Det har lovats regn, sade någon igår.

Babtai - Labunava (frukost) - Kedainiai.

Framåt 12-tiden när vi Krekenava. Där kommer regnet och en hejdundrande åska. Vi placerar oss under ett tak och väntar. Det åskar så att det skakar i byggnaden vi står intill. Det skakar rejält. Efter ett par timmars filurande under taket blir vi inbjudna på te i bibliotekslokalen -det är ju där vi hukat en tid.

Vi är lite osäkra på innebörden av denna
lapp, som satt på toan på hotellet.

Så småningom kommer vi iväg igen (efter ca 3 timmar). Regnet började sen lite smått igen, men vi trampade på till Panevezys. Strax norr om stan (ca 6 km) lyxar vi och tar in på ett hotell (ca 300 kr för ett jysst hotellrum med frukost för två). Dagens cykeldos uppgick till 96 km.



Fredag 1 augusti 2014. Panevezys, Litauen - Valbalninkas - Birzai - Skailskalne, gräns mot Lettland - Bärbele - Valle - Birzgale - Kegums - Sniedzes (Ogres södra strand), Lettland. 153 km.

Vi sov gott inatt. Vi var glada att vi tog oss hotell-lyxen. Himlen är grå idag också. Det regnade en skvätt i natt. Vi hoppas att vi klarar oss från regn idag. Hotellfrukosten bestod av kaffe och en redig omelett. Vi känner styrka och glädje inför dagen.

Iväg strax efter 0800. Morgontemperaturen är blid. Det är fint cykelväder. Vi trampar norrut enkelt och glatt. Vi 13-tiden är vi i Birzai (ca 63 km). Vi shoppar loss för att bränna de sista Litauiska slantarna på lunch-fika som vi äter i gröngräset nära stadens sjö.

I Polen tror vi att det var lag på att ha cykellyse och i Litauen tror vi att det är lag på att ha reflexväst för cyklister. Bra lagar skall följas, men vi bryter mot båda.

Ca 30 km grusväg med tvättbräda och gropar, men utan så mycket löst grus. Landade framåt 2130 på en finfin camping tvärs över vattnet sett från Ogre, Lettland (några mil öster om Riga). Länge och sent blev det sålunda idag. Campinganläggningen är just en sådan typ som jag skulle kunna tänka mig att driva; camping, fina stugor, ett stort och fint boningshus, vatten och fina omgivningar. Just här verkar dock människorna saknas, och de är ju en förutsättning för fin verksamhet.

A..

Lettlands flagga.

Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om långfärdscykling - Bloggare om Polen  -  Blogger.com. Långfärdscykling fb-grupp. Polen - wikipedia. Litauen - wikipedia. Lettland - wikipedia. 

24 juli - 29 juli 2014. Per cykel i Polen.

24 juli 2014. Gdynia – Gdansk – Sobieszewska/Sobiescewo. 60 km. 

Polens flagga (vit & röd).

Vaknar med en fästing i naveln. Den satt lite illa till och var svår att få bort. Vi har tidigare plockat bort tre fästingar mellan Leifs tår. Det påminner oss om att vi har missat att ta årets fästingspruta. Dumt.

Vi tar oss så småningom ut från Gdynia mot Gdansk (Polen). Vi åker längs stranden i ett skogsområde. Det går långsamt. Vi kör fel igen och igen. Det gör vi förstås alltid, men särskilt i städer. Det är fantastiskt vackert, med skogsområdet, stranden och det osannolika vägval som görs. En del undrar bestämt vad vi håller på med. Några pekar oss i rätt riktning, ja, Gdansk ligger åt det hållet och ja, det går (i något mått) att komma fram den här vägen. Min bild av Gdynia och Gdansk är att det är ett enda stort industriområde. Bilden kom på skam. Här fanns en fantastisk strand, där tusentals sollapare ligger och njuter av väder, hav och vind. 

Vi letar ständigt, på våra resor, mat, dryck, karta, pengar och tak över huvudet. Eller tältplats. Ja, det är förstås ingen skillnad på denna. Alltid är det något som behövs. 

Det är alltid svårt att komma ur städerna, men mellan Gdynia och Gdansk var det verkligen en fantastiskt vacker miljö. Väl inne i Gdansk, i den gamla staden, fick vi återigen förundras över det fantastiskt vackra. Vi trampade, efter sen lunch eller tidig middag, ut från staden och tog oss vidare till Sobiesewska, där vi hittade en liten camping. Den lilla orten ligger sålunda några mil öster om Gdansk, nära kustlinjen (även om vi inte ser vattnet). Där tog vi in och slog upp vårt lilla tält, där vi inte riktigt ryms med oss och våra saker. Vi hoppas på fint väder hela tiden. 

När vi anlände till denna stad var det broöppning (över Wista). Bron öppnades manuellt. De broansvariga fick manuellt ta upp klaffarna för att sedan köra en del av bron åt sidan, som en egen båt togs den åt sidan. Mycket ovanligt, lustigt och fint. Man blir glad av sånt. 

Vi kan, här liksom i Indien, konstatera att folk i gemen inte känner till sin omgivning särskilt väl. Man kan fråga någon på gatan om de känner till var campingen ligger och de känner inte till den alls. Strax visar det sig att den ligger ett par hundra meter bort. 

Sol och fint. Lite vindigt, men mest med. Inget ont i sinnet, bara gott och vänligt. En bra dag, sålunda. En bra, vänlig och glad dag. Man blir glad av sol, så låt nu regnet hålla sig på håll. 

25 juli 2014 Sobieszewo - Jantar - Rybina - Marzecino - Mynary - Wilczeta. Drygt 10 mil. 

Sobieszewska. Sol. Vid campingen oroade vädret en del. Tältet är rätt litet. Blir det regn så blir det nog ogörligt. Vi hoppas på gott väder.

Vi kommer iväg kring 0820. Strax tar vi en färja (10 pln – sloty). Linfärjan hade ingen egen motor, en lite båt låg vid sidan och körde den framåt.

Jantar – Rybina, skruttig asfaltväg fylld av gropar och skutt. 

Mynary. Regn. Pizza på pub under tak. Sen sol igen. 

Wilczeta. Drygt 10 mil idag. Får sova på en stor äng bakom bensinmacksägarens hus. Flygmyrorna bombarderar oss och tältet, så vi kryper in otvättade. 

26 juli 2014. Wilczeta – Lidzbark Warminski. 62 km.

Sover på en äng bakom ägarens hus. Vaknar i ett blomsterhav. Ljuvligt. Ingen dusch och tvätt, ingen el, men ändå fint. Packar ihop och iväg före 0700, köper morgonbröd. Frukost i from av kaffe och mackor på en parkbänk i byn. Sen riktning Orneta (väg 509). Ett vackert böljande landskap. Kullar och dalar i öppen jordbruksbygd. Det är varmt men lite molnigt. Ensligt, öppet och vackert. 

Frukost nr 2 i Lubomino, där vi sen viker av mot Bieniewo. Vi ser fina hus och skruttiga hus. Vi ser många fina bilar. Öl verkar vara huvuddrycken. Det är lugnt och stillsamt var vi än är. 

Lubomino – Lidsbark = 26 km. 

Wolnica. Farthämmare. Här finns glesa kullerstenar genom hela byn. Det sänker hastigheten radikalt. Det är hoppigt att cykla på och i kanten är det lös sand, som ju inte är mycket bättre. 

Det är stora och öppna fält i landskapet. Marken brukas. Rätt många kor. Vi cyklar också genom ett skogsområde på en liten, mycket trafikblid, sidoväg. Vi köpte en ny karta i går som gör navigationen lite lättare (1:200 000).

Lidzbark. Leif lycklig. Köpt elektrisk pryl. Solfångarladdare inköpt (95 pln).

Wilczeta - Orneta = ca 20 km.

Orneta – Lubomino = ca 9 km. 

Vi bor på en badstrand strax norr om Lidzbark. Vi äter en god middag på badplatsen med vårt kök; tonfisk, lök, tomat och nudlar smakar väldigt gott. 

Badplatsen är stojig. När natten är kommen är den ändå rätt lugn. Det är 6 tält på platsen när vi vaknar nästa morgon. 

Söndag 27 juli 2014. Lidzbark -  Bisztynek – Reszel – Swieta Lipka – Ketrzyn (74 km) – Gizycko. 

Väckning 0500. Solen vaknar sakta. Natten har varit mycket god. Vi packar ihop, ställer tältet på bryggan för torkning och äter frukost i sol och stillhet på en bänk intill. Morgonen är ljuvlig. Avfärd ca kl 0700. Riktning Lidzbark och sen österut bort mot de stora sjöarna. 

Solen skiner. Vinter lyser med sin frånvaro. Det är fantastiskt härligt att cykla i morgontiden. 

Nästa frukost intas ca kl 1000 i Bisztynek, i en liten park. Ja, som tur är så är mataffären öppen även på söndagen. Polen har gott om små matbutiker. Det gör det lätt att komplettera matförrådet flera gånger om dagen. 

Vi noterar att söndagen, för det flesta, är arbetsfri. Det sker inte arbete på de oändligt stora fälten idag. Längs fälten ses inga stenmurar eller stenrösen, det är uppenbart att det är bördiga, stenfria och lättodlade marker. 

Glasspaus i Reszel. 

Swieta Lipka. Här finns en fantastisk kyrka (stor turistattraktion) med otroliga målningar, i en liten by ute på landsbygden. 

Vid ca 80 trampade km häller vi i oss nästan två liter läsk. Energin håller visst på att ta slut för idag. 106 km. Gizycko. Bor på camping.

Otroligt varmt. Stora jordbruksfält. Kuperat, men med milda backar. Ordentlig motvind. 

Camping med dyr dusch och toa. Tåg på ena sidan, tivoli, musik och hamn på den andra. Hur skall detta gå? 

I Gizycko finns en helt öppningsbar, svängs i sidled, bro i kanalen ut mot sjön. Den öppnas och hålls öppen så att alla båtar kan passera. Det gav en lång öppningstid. I vår väntan kom två smutsiga mc-åkare (en tjej och en kille från Tyskland) som rest i Mongoliet. Vi blir sugna igen, på den typen av resande men behöver då köpa nya motorcyklar för sådant äventyr. Jag behöver då också öva på den typen av körande.  

Gizycko är en turistbygd. Båtar, restauranger, tivoli, musik.

Måndag 28 juli 2014. Gizycko – Widminy – Olecko – Baklarzewo - Suwalki. Ca 100 km.

Ja, efter den dyra duschen igår somnade jag gott. Jag var rätt utmattad igår. Vi håller, som vanligt, på för länge utan mat. 

Ca 0700 från camping mot mataffär. Hittar frukost efter en stund som glatt äts i ett dike. Vi trampar vidare på en fin grusväg och mår gott.   

Idag är en kuperad dag. Solen gassar, det är ordentligt vindigt, oftast motvind. Öppna stora vält varvas med kameraövervakad skog. Vägarna är som vanligt smala, utan vägren. 

Ca 15 svenska motorcyklar åkte förbi oss, utan att stanna. Ja, det är möjligt att de inte intresserade sig för cyklister (även om vi är svenska och mc-intresserade). 

Lunchpizza i Olecko. Baklarzewo (76 km, ca 20 km till Suwalki). I Baklarzewo finns bunkermuseum från det fasansfulla kriget. 

Suwalki, ca 100 km. Europark-camping vid stor, fin och ny idrottsplats. Campingen var alldeles ny, alldeles tom och fantastiskt fin. Ja, det trillade in några till innan natten var kommen och de klumpade ihop sig nära varandra. Det är lustigt att se. 

Idag har vi haft det varmt, motvindigt, öppna fält, lite skog, rätt kuperat och väldigt fint. Vi har haft en mycket fin dag i Polen. 

Tisdag 29 juli 2014. Suwalki (Polen) – Vilkaviskus (Litauen). Ca 100 km.

Suwalki. Sen start trots väckning 0500. Iväg till frukostaffär 0730. Soligt. Ingen vind. Varmt.

Vi får färdas ett par mil på en starkt trafikerad väg mot den Litauiska gränsen. Det går väldigt många stora lastbilar åt båda håll. Vår del – vägrenen – är mycket smal. Vi är tacksamma för att den ändå finns, och vi balanserar på den så gott vi kan.

Gränspassage vid ca 30 km. 

Kalvarija (Litauen). Nya pengar (LT. Euro 2015). Bankomater är bra, men gav inget valutabesked. Vi löser omräkningsfrågan genom att köpa en glass (där priset anges både i Euro och i Litauiska valutan).  

Plötsligt kör vi bara runt, kommer fel och får vända. Ingen väg leder oss rätt. Alla alternativ slutar på den stora vägen som saknar vägren, är smal och är fylld av dundrande lastbilar. Vi kommer inte framåt och frustreras en del. 

Här, i Litauen, går korna en och en, fastbundna i ett långt rep. Inga inhägnade hagar. Hushållen som har kor, har en eller två. Inga större hjordar syns till. 

3 mil grusväg. Tvättbrädesväg med mycket löst grus. Väldigt svettigt. Mjuka och långa kullar med ohyggligt stora ängar. Milatals känns det som man ser över ängarna. Inga människor syns till. Någon bil och traktor dammar snabbt förbi i det lösa gruset. Man får passa sig för stenskott. De kör rätt fort. Här är vackert. Det är slitsamt varmt. Svetten lackar friskt.

Ca 100 km idag också. Vilkaviskis (Litauen). Camping vid en rätt stor sjö, där det seglas och åks vattenskidor. Sol, el vid tältet, toa och varm dusch. Det fanns rum i husvagn att hyra för den som ville. Vi nöjer oss med vårt tält. Vi tar ett kvällsdopp, en dusch i stora huset och middag på eget kök innan vi knyter oss för dagen. Vi mår väl. Detta var en jobbig dag (med lösgrus och värme), men som vanligt väldigt fin. Vi har en fantastisk tur med vädret. Det är fullständigt ljuvligt (väldigt varmt).

A..




Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om långfärdscykling - Bloggare om Polen  -  Blogger.com. Långfärdscykling fb-grupp. Polen - wikipedia. Litauen - wikipedia. 

21 juli - 23 juli 2014. Per cykel Korpskog - Färjestaden - Kristianopel - Karlskrona.

21 juli 2014. Öland; Korpskog – Källa - Stenninge - Sandvik - Djupvik - Äleklinta - Alböke - Köpingsvik - Sörby - Högsrum - Stora Rör - Glömminge - Saxnäs - Färjestaden. Fin cykelled hela vägen. 85,5 km.

Avfärd från Korpskog strax före kl 1400. Solsken och medvind är dagens grundförutsättning. Cyklarna är packade och färden går söderut. Källa, vidare ner till kusten vid Sandvik. Längs kusten ner mot Äleklinta och sedan via småvägar till Alböke och vidare till Köpingsvik. Cykellederna är fantastiska på Öland. Ja, man behöver korsa stora vägen ibland, men man behöver aldrig cykla på den stora vägen. Det är väl tillrättalagt och det är en fantastiskt vacker miljö. Efter Köpingsvik drar vi söderut längs cykelleden. Vi äter en god ostkaka vid ett stort stenröse en bit söder om Köpingsvik, innan vi drar vidare igen. Solen värmer skönt. Det är kortbyxor och kortärmat som gäller. Vi passerar sedan byar som Ramsättra, Sörby, Lindby, Sättra, Högsrum, Stora rör, Isgärde, Ryd, Glömminge, Saxnäs innan vi slutligen når Färjestaden. Dagens sträcka mätte 85,5 km på den nya GPS.sen som inte riktigt höll måttet. Den skulle ha en batteritid på ca 8 aktiva timmar, men började bråka om batterislut efter ca 6 aktiva timmar. Det är inte gott nog för våra aktiviteter och resor.

Vi hyser in oss hos Monika och Håkan i Färjestaden. Vi servas gott med sovplats, lakan, fika och handduk. I morgon lär det inte bli lika lätt. Då får det bli det vandrarhem eller tält för nattens vila.  

22 juli 2014. Färjestaden – Kalmar – Kristianopel. 75,66 km. 

Sol. Varmt. Medvind. Fantastiskt fin landsbygd. Obefolkad landsbygd.

Efter te, kaka och en stunds prat fick jag mig en dusch innan jag gick till sängs igår. Jag somnade helt ovaggad och sov djupt ända till vakningsdags på morgonkvisten. Det krävs alltså några mil för att sömnen skall bli god. Vi serverades en god frukost av värdparet Monika och Håkan innan vi lämnade deras hem ca 0930 för färd till färjan som skulle ta oss över sundet till Kalmar.

Solen har gassat hela dagen. Det har blåst ordentligt från norr. Det är tur att vi färdas i sydlig riktning. Eller mest får man väl säga eftersom leden snirklar fram över landskapet.

Det tar en god stund innan vi tar oss ut från Kalmar. Riktningen är söderut, men cykelledsmarkeringen är mycket sparsam och vi tvekar i flera korsningar. Ibland får vi vända. Det är antagligen därför vår hastighet för dagen är väldigt låg. Vi kommer nätt och jämnt framåt. Eller också sitter gårdagens tur kvar i kroppen.

Kalmar. Rinkabyholm. Ljungbyholm. Söderåkra. Torsås. Appleryd. Kristianopel. Det finns en väldigt vacker landsbygd i vårt land. Det finns också mycket obebygd landsbygd i vårt land. Det finns också många tomma hus och många hus till salu. Det finns plats för fler, ser det ut som. Landsbygden skulle också må bra fler små butiker som säljer mat och dryck, så att man kan bo där ute på landsbygden utan bil. Finns butikerna nära klarar man sig ju gott med cykel.

Kristianopel är en mycket charmig liten håla. Turismiserad så det skräller om det, men med charm i motsvarande mån. Ja, absolut en plats att besöka.  

23 juli 2014. Kristianopel – Jämjö – Gängletorp – Lösen - Verkö - Karlskrona – Verkö. 69 km. Nattfärja mot Gdynia, Polen.

En kall natt i en stuga på Kristianopels camping. Stugan hade onekligen förbättringspotential (mht prislapp och trivsel). Rullgardin för dörrfönstret hade förhindrat insyn. Torklina under tak för handdukar, väggspegel, galgar och en klädställning är små ting som skulle förbättrat stort. Bättre städutrustning nära stugorna skulle också förbättra städningen. Nattmusiken från puben hade vi också klarat oss utan, förstås. Vi var ju där för att sova, inte för att partaja. Nåväl, vi sov gott (när vi väl somnade), även om jag frös ganska ordentligt under natten. 

Vid 0930-tiden var det dags för avfärd. När vi är påpackade och klara upptäcker vi att en av cyklarna har punktering (Leifs framhjul). Vi undrar hur, Leif byter raskt slang och snart är vi på väg ändå. Det är sol, medvind och ljuvligt väder.

Vi trampar vidare söderut längs fina små vägar och cykelvägar. Trafikmilt. Fikastopp framåt lunchtid på en kyrkmur i Lösen, någon mil före Karlskrona. När vi fikat klart inser vi att vi borde kyrk-fikat, eftersom kyrkan var öppen och välkomnade på fika. En kopp kaffe hade ju smakat gott. 

När vi närmar oss Karlskrona missar vi avfarten till Verkö, där färjan går. Av en händelse upptäcker vi Gdyniaskylten på vägen (när vi står och velar på cykelvägen) och får vända. Fler km i benen ger förstås bättre styrka och kondition och tid hade vi gott om. Vi köper färjebiljetter och förundras över hur dyrt det är, det är inte som en Ålandsresa precis. Sedan trampar sedan in till Karlskrona för mat, cykelpump och lite frukosthandling så vi inte står helt med helt tomma magar när vi anländer till Polen i morgon.

Efter morgonpunkteringen konstaterade vi att vi behövde en ny pump eftersom våra cyklar har olika ventiler. I ett köpcentrum tittar vi in på Intersport. De har bara kläder och inga cykelprylar. Vi frågar efter Team Sportia, men hänvisas till Biltema. Senare upptäcker vi att Team Sportia ligger bara en liten bit ifrån Intersport-butiken. Intersportbutikens servicebrist förundrar, för inte kunde det väl vara så att de inte visste att Team Sportiabutiken låg där den låg? Team Sportia utmärker sig förstås också. Ibland med plus och ibland med minus. I Vansbro var det minus, ocker med röd lapp och ingen medlemsrabatt till simmare som måste ner i kallt vatten. I Karlskrona var det plus, fin pump med 10% rabatt och inget krångel. 

”Jag skall aldrig handla på Intersport igen, när de inte kunde hänvisa till Team Sportia några hundra meter bort”, säger ressällskapet.

”Jag skall aldrig handla på Team Sportia igen sedan de blåste mig på medlemsbonus och tog extra saftigt betalt i mässan i Vansbro, där man verkligen tror att de har bra priser”, sa han häromveckan. Nu handlar han glatt ändå. Man skall ju ändå ha det man skall ha, även när servicen eller principerna är mindre goda.

I hamnen, Verkö, i väntan på färjan träffar vi en polsk pappa som är ute och cyklar med sina små söner. Ungarna är i 7-års åldern och har cyklat från Karlskrona och en bit på Öland. De har varit ute i ca 1½ vecka. Vi imponeras över bedriften och ungarnas cykelglöd. De verkade ha stor glädje av varandra. Imponerande och duktig. Man blir glad av sådant.

Ombordstigning. Avfärd från Karlskrona kl 2100. Nu får vi hoppas att resten går som tänkt.

A..

- Livet är en fantastisk gåva, sa en kvinna jag intervjuade en gång. 

- Det är gratis, alltså nåd, fyllde hon i.
Det finns stunder när man är benägen att hålla med, tänker jag nu.

Öländska cykelspår...

Korpskog - Källa – Södvik – Sandvik – Löttorp – Korpskog. Vi tar en cykeltur i fantastiskt Ölandsväder. Det är sol och ljuvlig värme.  Syftet med turen är att besöka en loppis eller två, för att se om jag kan hitta billiga tallrikar att ställa under blomster. Det stora loppiset strax söder om Källa är för dyrt. Jag inser att jag tänker att det är billigare på IKEA. Då känns loppis fel. Vi trampar vidare och hittar strax en loppis till. Här huserar två kvinnor, som gärna säljer sina prylar, och två män som idogt talar med varandra. Är inte detta fint, säger en av kvinnorna till sin man. Släng skräpet, svarar mannen. Kvinnan frågar inte mer. Hon kommer strax över till oss, där vi granskar och talar om vad som finns. Vi noterar tysta att det är mycket skräp, att det inte är prismärkt och att vi därmed kan klassa det som inte till salu. Vi ids inte fråga eller lägga bud där prislapp inte finns.

Vi åker vidare till möbelaffären i Södvik. Vi har varit inne där tidigare, för jag tänker att någon gång borde man väl hitta något där. Jag lyckas aldrig känna att butiken är trevlig och inbjudande. Den tilltalar mig inte, men jag har ändå försökt återvända för att se om det någon gång blir bättring. Det verkar det inte bli. Det känns synd. Vi lämnar även denna butik med outrättat ärende.

Vi passerar vägen, som är kraftigt trafikerad. Man får vänta länge för att kunna ta sig över. Köerna är långa. Till slut är det en husbil längs huvudleden som stannar och lämnar företräde till de som kommer från stoppliktshållen. Oreda inträder. För mig känns det farligt när trafikanterna byter regelsystem och skapar eget.  Ja, vi kom över vägen i behåll, men hur ter sig säkerheten trafiken när huvudledstrafikanter lämnar företräde till sidovägar och vi inte vet vem som skall göra vad?

Turen gick vidare ner till Sandvik. Där stålade solen varmt mot husbilarna som stod på kajen i långa rader liksom mot alla segelbåtar som låg vid kaj och njöt. Öl, vin och tilltugg stod serverat. Njutningsgraden synes hög. Kommersen var hög på restaurang och fik i hamnen. Somliga är riktigt duktiga på att ta betalt, men så det ju ofta på sommarsolscaféer i sommarsolsbygd.

Kaffe och smörgås smakar gott innan vi åter trampar norrut. Kusten, Stenkusten, är ljuvligt vacker. Den gör mig hänförd varje gång. Den är karg, enkel, dammig och ljuvlig. Solen gassar ner mot det vackra blå vattnet, som tyvärr för dagen är fyllt av en grön sörja. Algblomningen förstör verkligen sommaridyllen. Man blir ledsen över den onödigt gröna och växande smörjan.  Den hindrar dock inte sommarfolket från att lapa sol längs kusten. En och annan ses också bada.

En del semestercyklister, med tält och packning, ses trampa längs den vackraste Ölandskusten. Jag hoppas att de uppskattar det vackra, finner det vara just så, och få med sig vackra minnen hem. Minne att njuta av. Njuta av, inte våndas över.

Vi cyklar vidare till Löttorp.  Vid Ica är det full kommers. Trots gassande sol är det knökafullt på parkeringen. En hel del cyklar och cyklister trängs också om det lilla utrymme som avsatts för dessa. En familj, man, kvinna och två barn, kommer cyklande och stannar bredvid fiskaffären, som också säljer glass. Mannen säger; det finns mjukglass här. Kvinnan svarar; vill vi ha det? Mannen svarar; Ja, tack. Jag ler inombords och undrar i mitt stilla sinne över språket, hur man uttrycker sig och vem som bestämmer vad.

Vi cyklar åter till Korpskog på den nybyggda fina cykelleden som går på den gamla järnvägsbanken. På nylagd och fin asfalt, rak och fin väg går det i ett huj. Man får passa sig en aning när man plötsligt korsar Ranstadsvägen. Den är visserligen inte så vältrafikerad, men den är ändå en väg att se upp för. Dolda vinklar och plötslig trafik från annat håll kan ju onekligen skapa olyckor. Det vore ju olyckligt efter en fin dag längs fina cykelvägar på vackra Öland.

A..
Korpskog 17 juli 2014.

Aktiv aktivitet är trevligt. Nya länder också.

Så där, ja. Nu har vi varit ute och rört på oss en liten repa igen. Och klarat oss helskinnade hem, med nya erfarenheter i bagaget. Trevligt som attan har vi haft det. Svettigt oxå. Typ sisådär 170 mil blev det. Vi startade på norra Öland. Finfina cykelleder finns det där, för den som vill cykla på Öland. De lägger gott krut på cykelleder där. Vi drog vidare ner till Karlskrona, där vi tog båten över till Gdynia. Polen österut, för att runda den lilla Rysslandshörnan (Kaliningrad), och sedan norrut genom Litauen, Lettland och vidare längs Estlands västra kust upp till Paldiski. Det tog oss 17 dgr att ta sig dit. Båt till Kapellskär och sedan bara en halv etapp kvar hem. En finfin runda som klart kan rekommenderas för den som är sugen på en liten cykeltur. Annat transportsätt går förstås också bra.

Länderna - Polen - Litauen - Lettland - Estland - är rätt olika. Alla är dock, i de kvarter vi passerat, rätt platta och cykelvänliga. Nja, de där tvättbrädesgrusvägarna med ett eländes lösgrus var ju inte så cykelvänligt förstås. Det gav rätt bra träning för kropp och psyke i varje fall. Lite svett och stret kan ju inte skada. Ett underbart soligt och varmt väder gör ju cykel och tältlivet lättare än om det regnat. Vi har haft sol alla dagar utom en. Då öste & dundrade det i tre timmar och sen var det finfint igen. Värme och sol är ljuvligt.

Aktiv aktivitet är trevligt. Nya länder också.

 A..

21 juli 2014 Korpskog - 7 augusti 2014 Söderby.

Jag hann inte få upp kameran i tid.

Jag hann inte få upp kameran i tid. Leif ropade, men jag reagerade för långsamt. Vi var mitt i bruset. Vi hade varit det i nästan två månader och jag var säkert en aning avtrubbad. Det var väl egentligen inget märkvärdigt just där, men ändå. Det var den enda gången vi såg en sådan. Vare sig förr eller senare dök den upp, vare sig kameran var beredd eller inte. Så lite märkvärdigt var det väl kanske.

Lastbilen var lastad ordentligt. Höga torn, tätt, tätt, packade med varsam hand. Som stora höga med pannkakor, men ändå inte riktigt.

Skit, tänkte jag, när jag insåg att kameran inte var framme. Nog är det väl ändå ren skit att man inte får med finheterna på bild. Hur skall man då kunna beskriva dem? Ja, jag tänker på den där missen ibland. Det är ju som livet är, kan man tycka. Man missar guldkornen, även om de egentligen är ren skit.

Den missade bilden var ren skit, lastad fint på en lastbil i fina rader. Det var torkad koskit i stora, platta och runda kakor. Det hör inte till vardagsbilden här hemma, men det gjorde det där. Torkad koskit är uppenbart finfint som bränsle. Saker är annat på andra platser i världen. På en plats är det bara en näsrynkning, på en är det gödsel till ängarna och på en annan är det viktigt bränsle för matlagning eller värme.

Njutande getter.
3 mars 2013 - på ljuvlig cykelfärd i vackra Indien.

Bilden på de fina getterna som hänger med på sin husbondes cykeltur i varsin tygpåse på styret, fick jag i varje fall. Av den bilden blir jag glad.

A..

Förhöjd känslighet.

Jag läste en bok häromåret, om förhöjd känslighet eller sensitivt begåvade människor. Jag skrev om den på bloggen. Det är ett av de inlägg som haft många, som i väldigt många fler än få, träffar på min blogg. Den träffas i återkommande sökningar. Frågeställningen intresserar.

Boken om denna begåvning talar om en del i många människors personlighet. En normal del, men en del som ofta upplevs som påfrestande. Den kan vara påfrestande både för den som bär den och den som möter den. Det är helt uppenbart att många intresserar sig för frågan, med tanke på träffbilden och med tanke på att boken sålt riktigt bra. Det finns fler böcker på detta tema som tål att läsas. Böckerna tål att läsas av både de som bär personligheten, de som funderar och irriterar sig på den och de som möter den genom en vän eller anhörig.

Jag noterar flera i min vänkrets som har denna personlighet. Den visar sig och den bärs på olika sätt. Vi är alla olika, förhåller oss olika och lyckas mästra våra egna personligheter olika. Ibland krockar de med andra, var och ens jag skadar både sig själv och andra. Frågan är hur vi, var och en ser detta. Hur vi ser andras våndor och vad vi gör åt dem. Orkar vi någonsin se en annan människas livsplåga och stå till tjänst för hen?

Hur gör vi när en bekant, vän eller släkting – en medmänniska - har det svårt? Tystnar vi och vänder ryggen till, eller finns vi kvar till hands på något sätt?

Hur gör du? Låter du hen fixa sin katastrof alldeles själv?

A..

Läsvärd litteratur i detta sammanhang;

Drunkna inte i dina känslor - lär dig simma istället.

Mod att vara sårbar.

Vad slår högst för hälsan, tro?

Solen sken i den vackra staden. Människorna flanerade, njöt av värmen. På en gul & vacker bänk satt en man, på tvärsen med huvudet i mannens knä låg en kvinna. De njöt av nuet, värmen och närvaron av varandra. Båda meckade med sina telefoner, förstås. Det är ju så de flesta gör, nuförtiden.  Bortsett från telefonmecket, så är det ändå en trivsam syn att se människor tycka om varandra. Vad tycker de om mest, måntro?

En bit därifrån gick en man och en kvinna in på ett café. De höll avstånd från varandra. De var rätt bastanta, hade lite svårt att gå. De hade en barnvagn med sig. Jag undrade för mig själv om det var deras barnbarn de hade i vagnen. Barnbarn brukar kunna skapa lycka. Nej, såg jag sedan. Det var inte deras barnbarn som satt i vagnen, det var två hundar.  Ja, även hundar skapar lycka hos ägare, vet jag ju. Men varför transporterades hundarna i vagn? Det gör mig rätt beklämd när jag ser att djuren, som av naturen är skapta för att gå och springa, nosa och leka, transporteras i en barnvagn.  Det är inte så de flesta gör, gudskelov. Vad tänker de om hälsa, undrar jag? Är motion bra eller är att bara åka med bättre? Vad slår högst för hälsan, tro?

A..

Synd och frosseri.

Wasa. Kanel. Sprött knäckebröd med härlig smak av kanel.

Det är synd. Synd som i olat. Eller synd, som i oförmåga att hålla borta. Om nu synd är tvunget att hållas borta. För vem och vad avgör vad som är synd och tvunget? Den innehåller socker.  Det är synd. Jag vill inte äta socker, men längtan efter den fantastiska smaken fångar mig. Smaken av kanel, tillsammans med det spröda brödet, smakar så ljuvligt. Jag tar en, brer Ädelost från Kavli på. Vår fina Ädelost, läser jag på tuben, och tänker att jag ingår i vår. Som att den också är min och inte bara Kavlis. Jag njuter, så att syndens mara lägger sig på lur. Som att njutning är samma sak som synd. Jag längtar efter nästa, så snart den första tagit slut. Blundar, manar bort, tar en till. Njuter. Frossar i den ljuvliga synden.

Synd, olat, frosseri, njutning och längtan ligger nära varandra, hör ihop.  Det är som om de är ett, som ett måste tillsammans. Nästan som sprött knäckebröd med härlig smak av kanel, med ett lagom lager ädelost på.  Som ett, som ett måste tillsammans.

A..

Labacken. Roslagsbros hembygdförening - St Eriks Gilles - hembygdsgård.

Labacken. Roslagsbros hembygdförening St Eriks Gilles hembygdsgård bjuder in till flera aktiviteter i sommar. Fint och välvårdat är det. Titta in till gården, där någonstans i labyrinten Roslagsbro, om ni har vägarna förbi.

Den är fin. Den gör mig stolt, fast jag inte alls är delaktig. De som gör här, har min fulla beundran.

Labacken i sommarsol , den 7 juli 2014.

Labackens sommarprogram 2014.

Mer om Labacken i denna blogg.

A...

Kajak till salu.

Lycka är att färdas.

Vi var i trakten kring Vansbro under den gångna helgen. Somliga (inte jag) skulle slutföra sin bragd, alltså genomföra det sista styrkeprovet i Klassikern. Simning i en kall älv. Termometern visade 13,5 grader under fredagen. Till start på lördagen hade den klättrat till svindlande 14,5 grader. 9000 människor var anmälda till detta fantastiska äventyr. Jag blir så himla glad av att se att klassiker-loppen växer och att såååå många gör detta; utmanar sig själva och skapar mervärden för sig själva och andra. Man riktigt ser hur endorfinerna bubblar hos människorna här. Jag bugar för er som gör, som startar, som utmanar er själva och som peppar andra att göra det också. Jag bugar djupt för er.

Vi bodde på Nås camping. Campingen drevs av flera föreningar tillsammans. Hembygd och idrott samsades om uppgiften. Där rådde frid, glädje och där fanns fantastisk natur. Älven rann sakta förbi, myggorna dansade över nejden, grönskan frodades, ungarna dansade över det välklippta gräset och spelade boll med föräldrar som tappert kämpade med ständigt förändrade regelsystem i leken.

Många av de vuxna gick omkring med sina glädjeendorfiner och fina medaljer hängandes runt halsen. Några hade sin uppgift kvar och var fortfarande nervösa. Nästan alla hade eller skulle själva eller skulle peppa någon som hade eller skulle - genomföra ett personligt stordåd. Det är underbart energigivande att beblanda sig med dessa människor. Bragdmänniskor. Ja, det är ett särskilt slags människor det. Med dessa skall man vara.

Vid Nås kyrka hittade vi en fantastisk skulptur, med smide av L Rapp. Jag tänker att konst är rätt fantastisk ibland. Rent gudomligt vacker fann jag denna skulptur, som kunde tolkas i olika riktning. Någon kanske tolkar den lilla skålen som en dopfunt och någon som en önskebrunn. Oavsett, så var skulpturen fin som bara attan.

Lycka är att färdas. Att färdas och att utmanas. Att höja sin ribba. Att se mer av världen, både i stort och smått. Och allt det vackra i vårt vackra Sverige.

A..


Vansbrosimningen. Nås Camping. En svensk klassiker. Min egen klassiker 1994. Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om Vansbrosimningen - Bloggare om Klassikern  -  Blogger.com. 

Aktivitetsförslag ...

Jag fick en lista av mina fantastiska döttrar. Listan innehåller några aktiviteter för mig att göra. Jag får erkänna att jag gillar alla förslag.

Till detta skall läggas att jag vill besöka alla Sveriges nationalparker. Och resa jorden runt. Med egen kraft, alltså per fot eller per cykel. Och springa ultralopp. Mer och längre.

Vad skall jag börja med? Svaret torde vara att jag skall börja nu och att det inte spelar någon roll med vad jag börjar. Bara att det spelar roll att jag börjar. Gör.

Nu. Det är nu eller aldrig som gäller.

A..

Tystnad råder...

Ledamöterna i styrelsen sover,
sakta, sakta låter de tiden gå
dagarna går, knappt någon tar ett handtag
ingen ordar, ingen tillför, ingen gör, ingen ifrågasätter
ingen tar ansvar
ingen finns att fråga
medlemmar undrar, frågar
möts av tystnad.

Det visar sig att ställa frågor är att skapa konflikt. Att fråga efter ekonomiunderlag är att skapa en konflikt, att misstänkliggöra och ifrågasätta. Att fråga om principer och tankar, är att skapa konflikt. För mig, som vill läsa, fråga och lära, är detta en fullständig gåta. Och en väldigt stor sorg.

Demokrati, kära styrelsefolk. Demokrati kräver öppenhet, möjlighet att läsa, lära och fråga. En styrelseledamot som inte vill (eller kan) berätta för medlemmarna vad de gör eller som inte står ut med frågor från medlemmar, hör inte hemma i en styrelse.

Alternativt hör inte jag hemma i den föreningen, eftersom jag ser demokrati och öppenhet som viktigt.

A..


Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om Källatorps samfällighet - Bloggare om Källatorp  -  Blogger.com.