lördag 12 juli 2014

Förhöjd känslighet.


Jag läste en bok häromåret, om förhöjd känslighet eller sensitivt begåvade människor. Jag skrev om den på bloggen. Det är ett av de inlägg som haft många, som i väldigt många fler än få, träffar på min blogg. Den träffas i återkommande sökningar. Frågeställningen intresserar.

Boken om denna begåvning talar om en del i många människors personlighet. En normal del, men en del som ofta upplevs som påfrestande. Den kan vara påfrestande både för den som bär den och den som möter den. Det är helt uppenbart att många intresserar sig för frågan, med tanke på träffbilden och med tanke på att boken sålt riktigt bra. Det finns fler böcker på detta tema som tål att läsas. Böckerna tål att läsas av både de som bär personligheten, de som funderar och irriterar sig på den och de som möter den genom en vän eller anhörig.

Jag noterar flera i min vänkrets som har denna personlighet. Den visar sig och den bärs på olika sätt. Vi är alla olika, förhåller oss olika och lyckas mästra våra egna personligheter olika. Ibland krockar de med andra, var och ens jag skadar både sig själv och andra. Frågan är hur vi, var och en ser detta. Hur vi ser andras våndor och vad vi gör åt dem. Orkar vi någonsin se en annan människas livsplåga och stå till tjänst för hen?

Hur gör vi när en bekant, vän eller släkting – en medmänniska - har det svårt? Tystnar vi och vänder ryggen till, eller finns vi kvar till hands på något sätt?

Hur gör du? Låter du hen fixa sin katastrof alldeles själv?

A..



Läsvärd litteratur i detta sammanhang;

Inga kommentarer: