torsdag 10 juli 2014

Synd och frosseri.


Wasa. Kanel. Sprött knäckebröd med härlig smak av kanel.
Det är synd. Synd som i olat. Eller synd, som i oförmåga att hålla borta. Om nu synd är tvunget att hållas borta. För vem och vad avgör vad som är synd och tvunget? Den innehåller socker.  Det är synd. Jag vill inte äta socker, men längtan efter den fantastiska smaken fångar mig. Smaken av kanel, tillsammans med det spröda brödet, smakar så ljuvligt. Jag tar en, brer Ädelost från Kavli på. Vår fina Ädelost, läser jag på tuben, och tänker att jag ingår i vår. Som att den också är min och inte bara Kavlis. Jag njuter, så att syndens mara lägger sig på lur. Som att njutning är samma sak som synd. Jag längtar efter nästa, så snart den första tagit slut. Blundar, manar bort, tar en till. Njuter. Frossar i den ljuvliga synden.

Synd, olat, frosseri, njutning och längtan ligger nära varandra, hör ihop.  Det är som om de är ett, som ett måste tillsammans. Nästan som sprött knäckebröd med härlig smak av kanel, med ett lagom lager ädelost på.  Som ett, som ett måste tillsammans.
A..

Inga kommentarer: