Klimatboken; Beverly Law. Professor emeritus i global förändringsbiologi och forskning på markbundna system vid Oregon State University.
Skogen.
Jag mötte en skogsplats, där träden stod tätt. Det växte inget under granarna; mossa, barr och en trollvärld mötte mig. Det är inte min skog, men allemansrätten ger mig rätten att vistas där. Det ligger på mitt ansvar att se till att jag inte förstör. Marken är inte min, någon annan äger den. Den är en del av en enskild persons ägande men den är också en viktig del av vår allas natur. Den ger också oss en möjlighet att leva och andas på den här jorden. Den är större än allt, viktigare än allt.
Hur gör man avvägningen mellan den lilla ägarens rättigheter, ställt i relation till naturens, jordens och våra andras rättigheter. Skogen gör att vi kan andas. Skogen gör att vi kan leva här. Hur ställer vi det i relation till äganderätt och kommersialismen? Småbrukare är en sak och storföretag en annan, men de äger något viktigt för oss alla.
Skogen är viktig för klimatet. Skogen är en andrumsplats. Skogen ägs av någon. Vi tillåts vara där via allemansrätten, trots att den ägs av någon. Skogen är djurens och växternas plats. I skogen finns vatten, vårt allas vatten. I skogen finns vandringvägar och boplatser för djuren.
Allt förändras när avverkning sker. Klimatet, miljön för människan, djuren och växterna. Andningsrummet. Vattnet, stigarna, marken och koldioxiden.
Ja, avverkning måste få ske, hur ska ägaren annars kunna få avkastning och kunna finansiera sin skog vidare. Frågan är bara hur. Som om något i den här världen är bara.
Hur vårdar vi tillsammans det som ägs av någon annan? Kan staten äga de skogar som måste skyddas? Vad händer med den lilla ägaren då?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar