Vad skulle Magdalena Ribbing säga om kramandet, tro? Skulle hon säga att jag måste ta emot alla dessa obehagliga kramar eller skulle hon säga att det är ett ohyfs att krama människor som inte vill bli kramade? Ja, antagligen det senare, om jag känner hennes budskap rätt. Jag önskar att människor ville respektera min integritet och förstå att mitt nej till en kram - både som hej och som hej då - verkligen är ett nej.
Jag räcker fram handen till en hälsning. Jag gör det i affärssammanhanget, men också i den privata sfären. Jag ogillar att kramas. Det är bara några få, som jag vill ha kramen av eller som jag vill ge den till. Resten ber jag att få tacka nej till. Jag gör det, säger eller visar nej, men respekten för detta är otroligt låg.
Handen, som sträcks fram för hälsning, föses ofta bort med ett skratt och jag påtvingas en kram som jag uttryckligen har sagt eller visar att jag inte vill ha. Nästa gång händer det igen. Och nästa igen. För mig visar detta att du inte respekterar min integritet, du blundar för mitt obehag. Din bristande respekt påverkar min relation till dig. Vår relation skadas. Det är inte försumbart.
Du som vet att jag inte vill, vänligen respektera detta. Du som ser min hand sträckas fram, ta den istället. Eller sträck fram din egen. Ja, en medkännande strykning på axeln eller armen kan visa en känsla, och det kan vara i sin ordning i vissa situationer. Inte alltid, förstås. En kram är som huvudregel inte i sin ordning. Det är nej där.
En kram som inte är önskad blir en form av övergrepp. Jag ber dig avstå från detta. Det är inte skoj. Det är inte fint. Den är inte önskad. Den är helt enkelt obehaglig. Respektera att alla inte vill ha den hälsningen eller den fysiska kontakten just där och just då. Avstå. Och, gör inte en grej eller ett spektakel av det.
Ett nej är ett nej, oavsett fråga.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar