tisdag 12 maj 2015

Fred & ickevåld är målet...

Kampen fortsätter för fred och ickevåld, läser jag i Fredstidningen Pax. Tidningen är utgiven av Svenska Freds- och skiljedomsföreningen och utgör en medlemspublikation. Fred och ickevåld är ett återkommande budskap hos föreningen, som jag gärna lyssnar till. Jag vill verkligen aldrig förespråka våld och hårda ord, utan istället sikta på ickevåld och vänlighet. Det måste vara vägen framåt om vår värld någonsin skall kunna åstadkomma hållbar fred, oavsett var i världen vi befinner oss. Att bemöta varandra med våld och vapen ger inte tillit och värme, det bygger ofta istället mer våld, mer skador och mer dödsfall. Våld och kan inte vara den bästa vägen framåt.

Det är ytterst glädjande att saudiavtalet inte förlängs. Det är ytterst glädjande att opinionen, där Svenska Freds- och skiljedomsföreningen i allra högsta grad ingår, lyckades vända tanken hos regeringen. Rösterna mot blev till slut för allvarsamma och för starka för att de skulle kunna bortses ifrån. Näringslivets debattartikel blev kanske droppen som fick bägaren att rinna över hos dem som ännu inte förstått - den blev som en absurditet i sammanhanget. Export av vapen - pengarna och vinsterna - kan inte gå före mänskliga rättigheter. Någonstans måste gränsen dras. Det är glädjande att den drogs där.

Fred och ickevåld ingår i samtalsområdet när vi talar om fattigdomsbekämpning. Hur skall människor kunna skapa sig en trygg framtid om de utsätts för krig, övergrepp och våld? Det hindrar deras möjligheter att skaffa sig ett inkomstbringande arbete, att få döttrarna och sönerna till skolan liksom att få mat på bordet. Det är självklarheter, som är så omåttligt omöjliga för en stor del av världens befolkning. Tänk, om vi kunde vända detta? Tänk, om vi kunde skapa en dräglig värld för alla dessa döttrar och söner som inte kan få en lugn och trygg uppväxt, fyllt av tillförsikt och möjligheter? Ja, varför skulle vi inte kunna det?

Det finns många sätt att lösa konflikter på. Det bästa är naturligtvis att hitta ett så positivt, för alla inblandade parter, och konstruktivt sätt som möjligt. Det är förstås viktigt att försöka förstå de inblandades önskemål och intentioner. Ibland försöker någon lösa en konflikt genom att låtsas som om den inte finns, ibland vill någon av parterna (eller någon strax intill) inte bli indragen och håller sig tyst ett stycke därifrån. Det händer också att konflikter löses genom att någon använder sin makt, sin ton eller sin position. Beroende av hur konflikterna löses (eller inte löses) kan ett kvarvarande agg hindra en fortsatt fredlig utgång eller inställning, där konflikten alltså inte är helt löst. Det kan vara olyckligt för någon av parterna i konflikten. Bättre är då kanske en kompromiss, där båda får ge och ta och mötas på vägen, eller ett samarbete där båda vinner. Kompromisser och samarbeten har sannolikt större förutsättningar för en hållbar fridsam framtid än en uppgörelse som bygger på att en starkare part tagit hjälp av sin makt eller där någon inte vågat driva sin ståndpunkt.

Att lyssna på varandra och att aktivt försöka förstå varandras önskemål och intentioner torde vara en viktig del i processen. Nog borde väl det vara möjligt? Eller är det just detta, hänsynen till och omsorgen om den andre, som är det svåra?

Fred genom ickevåld är målet, eller hur? Hur når vi dit?

A..




#ickevåld


Inga kommentarer: