En paus från våldet

Tidningen Vi
nr 11 - november 2014
En paus från våldet
Text Linda Stark
Foto Åsa Sjöström

Artikeln har fem bilder av barn. Ingen kan visa sitt ansikte. Bilderna föreställer barn som måste vara osynliga, hålla sig borta från bilderna som snurrar på nätet. För att de har en förälder, eller en närstående, som är våldsam.

Artikeln beskriver situationen för kvinnor som varit tvungna att gömma sig, att byta ort, att bryta upp och byta liv. För sin och sina barns överlevnads skull. Den beskriver några andningsdagar, när mammor och barn kan åka på sommarläger någonstans i Sverige, tillsammans med andra i samma situation. När de kan njuta av sommaren utan rädslan för att hittas eller utsättas för våld eller annan kränkande behandling.

Artikeln beskriver också situationen för barnen. De små, lojala varelserna, som vill föräldrarna väl. Och som vill ha egna liv utan rädsla. Barnen, som vill leka, chatta med kompisar och ta bilder med kompisar och sprida med vindens hastighet på internet.

Artikeln avslutas med frågan; Hur kan det vara möjligt att det är kö till hemliga läger för våldsutsatta barn och kvinnor i Sverige 2014? 

Ja, hur är det möjligt?

Artikeln gör mig alldeles gråtfärdig, frustrerad. Jag känner hur mina ögon sakta fylls av tårar, hur de svämmar över. När tar våldet slut? Varför lyckas vi inte skapa trygghet i vårt samhälle? Hur kan vi tillåta att barnen och kvinnorna utsätts för allt detta våld?

A..