för flickor
om frihet och heder.
Farnaz Arbabi & Lotta Fristorp
Rädda barnen.
Isbn 91 7321 047 1
2002
Jag känner att tårarna växer i mig. Jag känner sorgen. Den pressar sig fram genom masken som skall hålla känslorna på plats.
Jag läser om flickorna, kvinnorna, vars liv tar form - och inskränks. Jag läser om mödrarna och fäderna och om deras roller i olika skeenden i livet. Genomgående dyker orättvisan upp. Orättvisan och rädslan. Rädslan och lögnerna.
Jag läser om de unga kvinnorna som tvingas gifta sig trots att de inte vill. Jag läser om våldet, slagen och rädslan. Makten.
Mänskliga rättigheter innefattar egna val. Det innefattar rätten till ett liv utan våld och terror, med rätt till fysisk och psykisk trygghet och att kunna fatta egna beslut om sina egna livsförutsättningar. Här lyser de med sin frånvaro.
Alla historier är lika. Inskränkande. Fasansfull. Fridskränkande. Alla historier är lika, men ändå helt olika. De pekar i samma riktning, men rör olika individer. De bär i huvudsak samma grundproblem, men är på sitt sätt ändå olika i varje enskilt fall. Så lika, men ändå så olika. Var och en fogar sig, anpassar sig, efter sina förutsättningar. Hedern, familjen, rädslan, kulturen och kärleken styr i olika riktning. Den inskränkta friheten ligger som en kvävande matta över allt. I fasan i ligger frånvaron av egna valmöjligheter och den inskränkta frihetens konsekvenser. Där livet är lagt som insats.
Jag känner att tårarna växer i mig allteftersom jag läser om flickorna och kvinnorna i denna bok. Jag känner den omåttliga sorgen och undrar vad jag kan göra.
Var kan - måste - jag lägga min kraft för att livet skall bli bättre för andra människor?
Anette Grinde
Länkar & sån´t. * Intressant. * Bloggkartan Norrtälje. * Nyligen.se. * NT-bloggar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar