lördag 3 september 2011

Rajasthan - nordvästra Indien.

Rajasthan är en delstat i nordvästra Indien, strax sydväst om Delhi. Delstaten är indelad i 33 distrikt.

Framträdande kännetecken i Rajasthan är t ex öknen Thar och floden Ghaggar. Öknen Thar fortsätter in i Pakistan och har ständigt skiftande sanddyner. Floden Ghaggar är bara vattenförande under monsunperioden.

Huvudstaden i Rajasthan är Jaipur. Folkmängden i delstaten uppgår till ca 65 650 000 (mars 2009,  enl Wikipedia). Ytan uppgår till drygt 342 000 km² - 192 invånare per km² (Sverige 450 000 km² - 21 invånare per km² - 9,4 miljoner invånare).  Det officiella språket är hindi. 70% av arbetskraften är sysselsatta inom jordbruket och 9% inom industrin.

Perioden oktober till april har det "bästa" resevädret i delstaten. Maj och juni är ofta extremt varma. Från slutet av juni till i mitten av september pågår monsunen. December och januari kan vara ordentligt nattkalla.

Anette Grinde



Länkar av relevans....

Wikipedia om Rajasthan. Indien.nu om Rajasthan. Rajasthans webplats. Regeringskansliet om Indien. SIDA om Indien.
Läs & Res om Rajasthan (där en temperatur/regntabell finns).
Reserådet om vaccinationer. Wikipedia om Taj Mahal (ett mausoleum från 1600-talet i Agra, i delstaten Uttar Pradesh). Restokig om Indien. Delstater, huvudstäder och språk i Indien.

Mer om Indien i denna blogg . . . .

fredag 2 september 2011

Lyckospår...

Inspirerande människor, som brinner för friluftsliv, kultur och natur, för mig på lyckospår.

Lyckospår inspirerar, bygger kraft och skapar glädje till min dag.

Ett tack till Eva, Ylva och Christian som tillför inspiration till min dag.


A..


. . . .

onsdag 31 augusti 2011

Solen stiger sakta...

Solen stiger sakta.
Strävsamt.
Allteftersom.
Den längtar till sin dag.
Den bygger kraft och glädje.
Som i energi och inspiration.

Luften är frisk.
Klar.
Ljuvligt stark.
Den fyller lungorna med nytt.
I djupa andetag.

Solrosorna blommar.
Bestämt.
Hela fältet står i  blom.
De följer solen allteftersom.
Vänder ansiktet till.
Njuter.
Sträcker på sig.

En ny dag.

Med lycka och njutning på programmet.

A..

tisdag 30 augusti 2011

När glöden falnar...

Det är fuktigt i luften. På gränsen till regn. Morgondaggen hänger kvar. Den får ingen chans att torka upp. Det är nästan vindstilla.

Det är en bra dag för att sätta fyr på höststädningshögarna. De som behöver komma bort innan vinteridet är ett faktum eller vårstädningen bygger nya.

Det tar fyr med lite hjälp. Som när någon hejar på. Den hålls vid liv, genom stöd och hjälp. Den hålls samman, med gemensam kraft.

När hjälpen inte finns, när stödet tar slut och när den gemensamma kraften inte syns - då falnar glöden ibland. Då är det som om regnet tagit fart och släckt det som brann så fint.

Hur gör du när glöden falnar hos dig själv?
Hur gör du när du ser att glöden falnar hos en medmänniska?



måndag 22 augusti 2011

Hoppas - av Åsa Anderberg Strollo

Författare; Åsa Anderberg Strollo
Roman 13+
ISBN 978 91 86634 14 8
Förlag; Gilla Böcker Ab
2011

Det gör ont att läsa om människor som far illa. Detta är ett angeläget ämne att skriva om, att debattera och att tydliggöra. Just därför gör det mig glad att Åsa Anderberg Strollo har skrivit denna bok. Boken är en ungdomsroman. Den är också ett debattinlägg. Den berör en viktig fråga – nämligen omsorgen om våra barn och unga, utanförskap, rädsla och längtan.

Jonna har fått nog. Hon har fått nog av sin mamma, av sin mormor och av sin hemort. Hon lämnar det gamla bakom sig och åker till Stockholm för att skapa nytt. Men det är inte helt enkelt.

Jonna möter Alex, Elina och Stadsmissionen under sin tid i Stockholm. Hon är ung, rädd och misstänksam. Hennes längtan efter kärlek och omtanke är problematisk. Den försätter henne i situationer som vi inte vill se unga kvinnor i.

Boken omsluter en kort och kall tidsperiod. Värmen och kärleken är livsviktigt, ur många perspektiv, och Jonna söker efter den med hela sin längtan. I detta utsätter hon sig för faror, men bär ändå ett stort mått av klokskap med sig. Det finns hopp om att det ändå skall kunna gå henne väl.

Åsa Anderberg Strollos ungdomsroman påminner oss om vikten av att se och lyssna. Om att inte glömma att se våra barn och unga, eller varandra.

Låt oss hoppas – alltid – att i morgon är en ny dag, där värmen och kärleken når fram dit den behövs.

Hoppas – påminner och berör. Den är lättläst och intensiv. Den stannar kvar i mitt medvetande långt efter  den är färdigläst. Den skaver. Den bör ge efterverkningar hos var och en som läser den.

Jag ser fram emot en uppföljare av denna bok. En uppföljare som visar hur det går för Jonna, Alex och Elina i  ett längre perspektiv.


Anette Grinde



Relevanta länkar;
Åsa Anderberg Strollo.s hemsida - Gilla Böcker om Hoppas 
Adlibris  - Bokus  . . . . 

Läs även andra bloggares ord om t ex Hoppas och Strollo



tisdag 16 augusti 2011

Svenska Turistföreningen hänger på trenden...

Det är inne att röra på sig, delta i tävlingar/arrangemang och det är inne att vårda sin hälsa. STF har en stor poäng i att synas och verka kring dessa aktiviteter. Där folket är, skall också STF vara.

Och just det händer. Vi, jag och min sambo, deltog nyligen i ett arrangemang som jag normalt inte sammankopplar med STF. Men, just där fann jag dem. Det gjorde mig oerhört glad. STF hänger på trenden. De syns i dessa sammanhang - i löpningens, i aktivitetens, i äventyrets, i fjällets och i naturens fantastiska miljö. Jag ser dem numera oftare vid små och stora aktiviteteter där fler och fler springer eller joggar. Jag vet att de deltog i St Olavsloppet 2011 och nu såg jag dem vid årets upplaga av Axa Fjällmaraton som gick mellan Edsåsen och Vålådalen.

STF är en organisation för alla oss "vanliga" människor, som vill, gör och njuter - och då är det naturligtvis viktigt att jag/vi just där - i många olika sammanhang - finner synliga representanter för organisationen. Ett stort plus i kanten, ger jag detta.

Nu är också tiden kommen för att utmana våra kretsar landet runt - att springa, att jogga eller att gå - att delta, där syftet är att våra medlemmar skall upptäcka rörelsen och glädjen i motionen. Och gärna göra detta tillsammans.

Jag vill härmed utmana alla våra kretsar att delta i olika typer av motionsevenemang under 2012 - gärna som synliga lag tillsammans. Peppa alla kretsens medlemmar att delta. Vårruset, Blodomloppet, Midnattsloppet och Tjejmilen är exempel på lopp som kan genomföras. Andra exempel är alla de lokala evenemang som finns. Med spring, jogg eller promenad, utifrån eget perspektiv och nivå, tillsammans eller var för sig. Eller stafetter som t ex St Olavsloppet eller Bellmanstafetten. Cykelarrangemang går naturligtvis lika bra. Eller promenad med stärkande stavar. Eller annat som skapar mer - för kropp och själ.

Utmaningen består i att ni gör - att ni utmanar, uppmanar, höjer ribban en aning och gör. Tillsammans - med kretsen och STF som synlig utgångspunkt. Och också låter oss andra veta att och vad ni gör.

Jag hoppas att vi ses - på en startlinje, under loppet eller strax efter målgång - under 2012.

Låt det synas och höras att ni utmanar, deltar och gör.

Anette Grinde
Ordförande STF Roslagskretsen



. . . .

Läs även andra bloggares ord om t ex löpning eller Svenska Turistföreningen

Övriga relevanta länkar; NaturNära Äventyr - Svenska Turistföreningen springer - Roslagskretsen


måndag 15 augusti 2011

Handikappidrott...

Svenska Handikappidrottsförbundet organiserar idrott för personer med rörelsehinder, synskador och utvecklingsstörning. Arrangemangen sker inom 18 idrotter. Idrottsförbundet bildades 1969 och blev då även medlem i Riksidrottsförbundet.

Svenska Handikappidrottsförbundet har ca 480 föreningar, 21 specialidrottsdistriktsförbund och ca 37 000 medlemmar. Av dessa är ca 20 000 är idrottsaktiva.

Kommande helg är det Handikapp SM i friidrott 2011. Det går av stapeln i Norrtälje och det är Rånäs 4H som står för arrangemanget. Människor med rörelsehinder, synskador och utvecklingsstörning kommer, under denna helg att lägga manken till för att skapa ett resultat i just sin gren. SM är, som vi alla vet, en viktig tävling. Det är allvar.

Ja, förutom att det är en aning lek, en stor dos gemenskap, så är det också riktigt allvar. Tävling och SM gör skillnad, helt enkelt. Under denna helg, i arrangemang av Rånäs 4H och Norrtälje med sitt övriga mottagande, kommer kvinnor och män att göra sitt yttersta i just sina friidrottsgrenar. Detta kan vara t ex löpning, längdhopp, höjdhopp, rullstolsåkning, diskus, spjut och kula.

Rånäs 4H spelar här en stor roll för de aktivas möjlighet att få genomföra denna viktiga tävling. Det görs med ideell kraft och med glädjen att få se människor utöva sin idrott.

Det är också möjligt tack vare de sponsorer som finns i de ideella föreningarna, såväl hos de som finns i de föreningar där de aktiva är medlemmar i och tävlar för - såsom i de föreningar där arrangemang av tävlingar görs. Utan all den brinnande ideella kraft som finns i föreningarna och utan de sponsorer som finns landet runt - i stort och i smått - skulle idrotten inte kunna göra allt det den gör.

Idrotten spelar roll. Den utövas av väldigt många människor. Unga, som gamla. I olika skick och i olika form. För oss, här nära, spelar de lokala föreningarna roll. De skapar skillnad, ur många perspektiv.

Jag ser stort fram emot att få vara en del av evenemanget i Norrtälje på lördag och söndag - genom mitt engagemang i Rånäs 4H. Jag hoppas att också du tar del. Med dina förutsättningar, din roll i uppdrag och arbete - och utifrån ditt intresse för andra människor.

Visst ses vi på lördag?

Anette Grinde



. . . . Läs även andra bloggares ord om t ex Norrtälje och Handikapp Friidrott

Övriga relevanta länkar; Handikappidrottsförbundet  - Rånäs 4H - Roslagens Sparbank (sponsor) - Norrtelje Tidning (sponsor) ....


43 km och 1800 höjdmeter.

13 augusti 2011. AXA Fjällmaraton. 43 km och 1800 höjdmeter. Det är inte precis ett vanligt marathon. Ja, sträckan är ungefär - nästan precis - som ett vanligt marathon, men därefter skiljer det en aning. De "vanliga" brukar gå på "löpbar" väg, någorlunda jämn asfalt, ibland möjligen på grusvägar eller cykelvägar. Det gjorde inte detta lopp. Inte alls.

Starten gick i Edsåsen, strax väster om Undersåker (ca 2 mil från Åre). Vi åker upp till "fjälls" några dagar innan dagen för loppet. Vi behöver boa in oss, helt enkelt.

Edsåsen. En liten by nära fjällets kant. På en nyslagen äng är startfållorna uppställda. Vi bussas dit, från målområdet i Vålådalen, på morgonkvisten. Flera bussar fylls med nervösa, spattiga och glada löpare.

Kl 0900 går starten. Startfältet, om fler än 350 löpare, drar iväg. Vi kommer inte så långt innan vi skall vika av från den lilla skogsvägen in på en liten skogsstig. Nu börjar allvaret, och sedan håller det i sig, även om man får ta det med en lagom klackspark. Vi är här för att ha skoj, inte för att det är "blodigt allvar". Här i början är det trångt eftersom fältet ännu inte har hunnit dra ut sig, men det är redan lerigt. Det är artigt, lite pratigt, några skratt och en hel del ironi. Och värre skall det bli.

Det har regnat kraftigt några dagar innan loppets startdag och det märks tydligt i markerna. Det är rejält blött och det blir mycket fort kraftigt uppsprunget i lederna. Lera, genomblöta myrmarker, smala stigar, sten och rötter - är inslag av det vi har att tampas med under våra steg denna dag – och därtill kommer de utlovade 1800 höjdmetrarna. Varje steg kräver uppmärksamhet. Du kan inte ägna särskilt många sekunder åt att njuta av de fantastiska vyerna - det är fotisättning och underlag som kräver uppmärksamhet. Varje steg, varje sekund.

Vädret under tävlingsdagen var fantastiskt. Det gjorde "resan" riktigt god. Man kan bara drömma om hur den skulle ha varit i regn. Underlaget var redan nu av lera och blöta, hur skulle det då ha varit om vädret varit sådant också. Nåväl, nu var det inte så - det var i stället sol och ljuvligt vackert. Det var helt enkelt riktigt fint.

Vårt första mål var Vällistes topp. Ca 7 km i sträcka och ca 600 höjdmeter. Stig, rötter och lera byttes vid trädgränsen mot en något torrare klättring på fjällstigen. Där fanns i stället en god mängd sten i skiftande storlek att förhålla sig till. På Vällistes topp (1025 m ö h) var utsikten hänförande. Vi stämplade, drog i oss lite vätska i ett enda långt pustande andetag och vände neråt igen. Nästa stämplingsdepå fanns i Ottsjö, vid ca 15 km, där också energiladdning fanns att tillgå. Mer blöta, lera och obeskrivbara stigar tog oss vidare genom dagen.

Därefter gick färden vidare mot Hållfjället, förbi Hållfjälltes turiststation, för att sedan runda Ottsjöns västra vik. Vid ca 27 km var det dags för en ny stämpling. Nordbotten (500 m ö h) bjöd på energi. Där fanns pasta, saltgurka, buljong och andra nödvändigheter. En näve godis känns ibland ganska nödvändigt. Godis, pasta, buljong, kanelbullar och saltgurka passar ändå ganska fint ihop. Vi sjönk ner i det gröna gräset och njöt av den fantastiska buljongen och pastan i några minuter innan våra plågade kroppar tog sikte på den sista, och tyngsta, sträckan.

Uppför, var det nu som gällde. Det hade gällt även tidigare, men nu var det verkligen uppför. Uppför, utan någon som helst pardon. Den första kilometer skulle drygt 200 höjdmeter tillryggaläggas. Det var som en vägg, rakt upp, med höga steg. Nästa depå för stämpling och energi låg på Ottfjällets vindskydd, 35 km från start, och ca 8 km från mål. Det var bara att streta vidare. På fjället blåste det lite kyliga vindar, men siktet var mer inställt på "hem" än på att bry sig om att bylta på sig en aning. Den extra tröjan och vindjackan fick ligga kvar i ryggan, medan vi stretade vidare i fjällets krassa miljö.

Strax efter depån och vindskyddet, vid 1 160 m ö h, vände blicken och stegen åter neråt. Nu var det nedförsspring på såphala, smala spångar över myrmarken, sliriga stenar och i rinnande lera som gällde ända tills vi nådde grusvägen som förde oss de sista ca 2-3 km in mot mål. En lång och rak utförslöpa, på en finfin grusväg, kan skapa bubblande lyckokänslor när man vet att det bara är sista spurten kvar. Dagens färd gick från Edsåsen - via Välliste - Hållfjället - Ottsjö - Nordbotten - Ottfjällets vindskydd - och landande så småningom vid Vålådalens finfina fjällanläggning. Det inkluderade 43 km, 1800 höjdmeter och en hel del lera.

Hela denna dag bjöd på helt annorlunda stigar än de som vi - som relativt ordinära asfaltlöpare - är vana vid. Detta var en fantastisk dag. Uppför, nedför, över myrar och spångar, över stock och sten, i lera och i leder som omvandlats till rinnande bäckfåror, brant och sugande. Ja, detta var en annorlunda dag. En fantastisk och annorlunda dag.

Att därtill få göra detta - i ett lag med sin bästa vän - är verkligen en fantastisk förmån. Det gör mig riktigt glad.

Ja. 43 km och 1800 höjdmeter känns i benen, vill jag lova. Det känns i motsvarande nivå som plus på lyckokontot. Varmt och njutbart, tillförande och vackert. Som något att minnas, för att igen påminna oss om allt det man verkligen kan. Ja, vi kan - och mer skall vi kunna.

AXA var huvudsponsor för detta arrangemang. De har uppenbart siktet inställt på några av livets viktiga äventyr. Att idrotta skapar mer. I fjäll, i stad, på landsbygd, över stock, simmande, cyklande, springande och äventyrande. De har uppenbart fokus på något riktigt bra. Att röra sig, att utmana sig och att äventyra i vårt vackra land - är verkligen något riktigt bra.

Så.
Vad kommer härnäst?
Blir det mer? Eller mindre? Eller annat? Eller vant?

Lycka är - nya, gamla, fina och utmanande stigar. Gärna sådana med barr och mossa på....

Anette Grinde




. . . .

Läs även andra bloggares ord om t ex marathon och Vålådalen

Övriga relevanta länkar;
Axa Fjällmaraton 2011 (tävlingen!) - Svenska Turistföreningen (som var på plats!) - NaturNära Äventyr (som tävlade!) - Axa Sportsclub (som sponsrade & hade lag!) - Runners World om loppet (intervju!).



Artikeln är publicerad i Marathonlöparen i september 2011.

tisdag 9 augusti 2011

I M P O N E R A D

I lördags (6 augusti) besökte vi Kalmar. Där gick Kalmar Triathlon - en tävling som går utöver mycket, mycket annat. Solen sken, vinden var relativt blid och glädjen hördes lång väg.

Dagens uppgift för deltagarna var 3860 meter simning genom två rundor om ca 1900 meter i Kalmarsund, därefter 18 mil cykling genom tre rundor om ca 6 mil ut från Kalmar  och avslutningsvis ett marathon (4,2 mil) genom tre varv på en slinga om ca 14 km. Utan uppehåll och vila emellan. Start i gryningen och målgång framåt kvällskvisten.

Carolina Andersson -
genomför Kalmar Triathlon 2011

På startlinjen denna dag stog Carolina Andersson, vår marathon-veteran-löparkamrat i Rånäs 4H. Hon har genomfört triathlontävlingar förr, men inte av denna dignitet. Hon springer långlopp, hon orienterar och hon har ägnat sig åt de olika klassikerlopp som finns (Vasaloppet, Vansbrosimningen, Vätterncyklingen och Lidingöloppet). Nu var det dags för ett riktigt stordåd - där alla de övriga stordåden plötsligt tedde sig som små. "Ironman" - en fullängdstriathlon - är verkligen inte en lek. För detta krävs en lång förberedelse, ur många perspektiv.

Carolina genomförde simningen (3 860 meter) med bravur, cyklingen (18 mil) som en dans och löpningen (42 195 meter) med fantastisk envishet.

Vi stod bredvid och tittade på när Carolina och hennes medtävlare bytte gren i växlingsområdet och stretade vidare på nästa gren. Byten skedde från simning och våtdräkt, till cykel och hjälm och sedan vidare till löparskor och vätskebälten. Nya muskler, ny energi och ett stort sinne för vidare steg i nya grenar.  Vi såg stret och glädje, frustration och leenden, glada hejarop och plågsamma miner.

Det är imponerade starkt. Man häpnar över vilka krafter som finns. När jag betraktar detta evenemang fylls jag med lust. Jag fylls med lust, glädje och energi. Jag fylls också med insikt och beslutsamhet. Den som gör - den kan.

Carolina gör - och kan. Hennes genomförande är imponerande starkt. Riktigt imponerande starkt. Det skall jag minnas - för beslut om och genomförande av framtida aktiviteter.

En ny startlinje närmar sig. Uppgiften skall antas med insikt och beslutsamhet. Den som gör - den kan. Med glädje och energi.



Artikeln är publicerat i Marathonlöparen i september 2011.

Läs mer om Kalmar Triathlon eller Svensk Triathlon generellt hos Svenska Triathlonförbundet. . . . . 
Läs även andra bloggares ord om Roslagsleden - triathlon - ironman


onsdag 3 augusti 2011

Roslagsleden...

Det är riktigt fint att röra sig på Roslagsleden. Den går från Danderyd till Grisslehamn, och man kan välja den del som passar för dagen. Idag passade det mig att röra mig i närheten av Råda, Nyby och ner mot Flottskär och Brevikstrakten. Och sedan hem igen. Jag följde inte leden hela den sträcka jag tog mig - till fots - men delar av sträckan följde jag vackra leden. Den är väl utmärkt med sin oranga färg runt stolpar, pinnar och träd.

Särskilt tilltalande är de delar som inte följer bilvägen utan i stället rör sig i skog och mark, eller på skogsvägar utan asfalt. Grus och stig är finfint att springa på. Det är helt enkelt lättare -  som i mindre stumt - att springa på ett underlag som består av grus och stig än vad det är att springa på hård asfalt.

Att springa är ljuvligt. Om än en aning plågsamt ibland.

Snart står det tävling på programmet. Det kommer att bli plågsamt så det förslår. Plågsamt är ibland njutbart. Vi får helt enkelt se hur det blir denna gång.

Anette Grinde



Läs även andra bloggares ord om Råda Naturreservat - Roslagsleden - Norrtälje . . . . eller finn en pdf om Roslagsledenwww.vaddobygden.se (under sport & motion), eller läs om Råda Naturreservat hos Länsstyrelsen.

NaturNära Äventyr laddar för tävling
- och inser att det blir ett riktigt NaturNära Äventyr.

måndag 1 augusti 2011

Palestinier....

DN har inte nått mig, trots en pågående prenumeration, så jag får läsa nyheter på nätet i stället. Där finner jag en liten notis på Svd.se om en tragedi. Igen.

" Israeliska soldater har skjutit ihjäl två palestinier i ett flyktingläger på Västbanken ". Varför?

Två palestinier. Utan namn. Människor, som levt sina liv i en konflikt. En ständigt pågående konflikt - utan synbart slut. I denna tragedi lever människor år efter år, med hatet ständigt växande - hatet och våldet.

Jag önskar att vi finge läsa om hopp som spirar i denna del av världen. Om hopp i stället för det ständiga våldet och det meningslösa dödandet.

Anette Grinde




Läs även andra bloggares ord om Västbanken, Israel, Palestina  . . . .
Eller relevanta artiklar på Aftonbladet - DN - Svd

torsdag 28 juli 2011

Roslagsleden....

Jag läste en artikel i Runners World om att ta bussen några mil bort och springa "hem". Det lät som en alldeles lysande idé. En annan lysande idé är att springa på några våra fantastiska vandringsleder landet runt. Eller cykla. Utforska sin omgivning. Byta spår och se mer.

Så. Häromdagen sprang jag norrut på Roslagsleden. Lite till och från på leden, visserligen, men ändå. Ibland är det illa röjt, men oftast är det riktigt fint. Nästa dag sprang jag tillbaka, söderut. Då var det plötsligt tyngre. Men det kanske snarast berodde på två springmil i benen från föregående dag. Jag rörde mig i trakterna kring Roslagsbro ner mot Norrtälje.
 
Vid Rådasjön finns ett
finfint smultronställe!
Titta till, när du går förbi.
Idag valdes en ny sträcka. Öst om Rådasjön. Och en bit bort mot Gåsvikshållet. Ja, det är riktigt fint. På dessa leder kan man vandra, cykla eller springa.  

Anette Grinde
NaturNära Äventyr







Läs även andra bloggares åsikter om Norrtälje, Roslagsleden eller löpning  . . . .

Bli en överlevare - Hemligheterna och forskningsrönen som kan komma att rädda ditt liv.

Titel; "Bli en överlevare - Hemligheterna och forskningsrönen som kan komma att rädda ditt liv."
Författare; Ben Sherwood
Ica Bokförlag
ISBN 978 91 534 3153 4
2011

Detta är den andra boken jag läst under denna sommar som handlar om att överleva olika typer av katastrofer. De är skrivna av helt olika författare, men fokuserar båda på det faktum att vissa personer överlever olika typer av katastrofer och andra gör det inte. Vi möter olika typer av katastrofer i vår liv och vi hanterar dem på helt olika sätt. Ibland blir vi apatiska och handlingsförlamade. Ibland tar vi kommandot över händelserna i rätt riktning. Och ibland gör vi helt fel saker. I konceptet finns i princip alltid förutsättningar som vi inte alls kan råda över. Och vi vet inte hur vi kommer att reagera när det händer.

Det sägs att vissa personer är bättre rustade för olika typer av katastrofer än andra. Det sägs också att vi kan lära oss att bli bättre på att hantera katastrofer. Det gör vi t ex genom att lära oss mer och genom att vara uppmärksamma. Det kan förändra våra förutsättningar för överlevnad.

Efter att ha läst Bli en överlevare (& den tidigare boken på samma tema) ser jag att det pågår en mängd forskning kring fenomenet överlevnad i olika situationer. Och jag inser också att jag kan förbättra mina möjligheter till överlevnad i en krissituation högst avsevärt genom kunskap, tro och handling. En annan viktigt ingrediens i överlevnaden är livsvilja och omsorg från andra personer. Det är upp till mig att skaffa mig kunskapet och förhålla mig när det händer.

I boken finns berättelser om ett otal människor som har överlevt en händelser som andra människor inte överlevt, eller skulle kunna ha överlevt eftersom de skulle ha hanterat händelsen på ett annat sätt. 11 september, flygplansstörtningar, en sticka genom hjärtat, en lejonattack, förintelsen, sjukdomar, fruktansvärda övergrepp och våldsverkare av olika slag är exempel på händelser som beskrivs i boken. Exempel där det finns överlevare som kan berätta om hur och varför.

"Du vet aldrig hur du kommer att reagera i en krissituation, men genomtänkt beredskap kan ge dig ett stort försprång när något händer." Var finns nödutgångarna på flyget, båten och hotellet? Hur fungerar räddningsvästarna? Hur fungerar larmet och var är larmnumret? Vi behöver helt enkelt förbereda oss avsevärt mycket mer än vad vi – som gemene man – gör. Vi behöver bry oss om oss själva och varandra.

Jag är oerhört glad att denna bok nådde mina ögon. Den har skapat skillnad. Den har verkligen uppmärksammat mig på vikten att skaffa mer kunskap och att vara mer uppmärksam i livet. Denna bok – Bli en överlevare – rekommenderar jag dig att läsa.

Boken når mig i en tid när en oerhörd tragedi har skett i Oslo, Norge. Tanken på alla ungdomar som där förlorade sina liv finns med mig när jag läser boken. En ensam man med fruktansvärda handlingar på sin agenda har släckt många liv. Det finns oerhört mycket vi inte kan skydda oss emot. Det finns sådant som är så fruktansvärt att det inte går att förutse.



 
Du finner boken hos Ica Bokförlag. Den kan också beställas hos t ex Bokus. Läs även andra bloggares åsikter om Oslo, Ica Bokförlag eller Bli en överlevare  . . . .

onsdag 27 juli 2011

Indien; Delstater, huvudstäder och språk

Indien har 28 delstater. Delstaterna är sedan uppdelade i geografiska distrikt. Därtill tillkommer sex unionsterritorier och ett nationellt huvudstadsterritorium. Unionsterritorierna administreras av presidenten genom en av denne utsedd administratör.

22 språk erkänns officiellt i konstitutionen. Därtill kommer engelska och franska, som används som officiella språk i några unionsterritorier. Huvudspråket för landet och den officiella kommunikationen skall ske på hindi (eller på engelska).

Den relativt väl spridda engelskan gör det möjligt för västerlänningar att resa i landet. Engelskan är nästan att betrakta som ett av de indiska språken. Det indiska uttalet av engelskan är dock annorlunda än vad som normalt förekommer i Europa, varför det ibland är en aning svårt att kommunicera och förstå varandra. En stor dos tålamod är lämpligt att ta med i bagaget vid en resa i landet. Många indier kan tala och förstå engelska och många försöker gärna. Det finns naturligtvis också människor som inte vill eller vågar tala med oss västerlänningar som reser i landet.

Läs mer om Indien; Delstater, huvudstäder och språk.


Anette Grinde
http://www.foretagshuset.net/




Källor (som jag gärna återkommer till - igen och igen);
* Wikipedia
* Indien - Personlig gudie av Per J Andersson (2.a upplagan) 2007
* Indien, Nepal och Bhutan - en resevägledning av Samuel Strandberg (5.e upplagan) 2007
* Indien - historisk översikt, mm av David Ståhl (4.e upplagan) 2006
* Wikipedia om Indiens adminstrativa indelning
* Den indiska konstitutionen!
* http://www.indien.nu/Reseguider/Sikkim


.  .  .  .

lördag 23 juli 2011

Hembygdsgårdens dag...

Hembygdsgårdens dag infaller i år någon av de första dagarna i augusti. Då håller alla hembygdsföreningar, som kan, sina hembygdsgårdar och hembygdsmuseer öppna.

Dagen föregås av en hel del planering. De aktiva - ideella - krafterna i föreningarna gör stordåd. De målar, klipper gräs, bättrar på och planerar vad som särskilt skall visas. Det är en dag som bör uppmärksammas i bygden. Därtill bör människorna som bidrar till föreningarnas - hembygdens - aktivitet uppmärksammas. De bidrar till att mången viktig kultur bevaras till våra kommande generationer.

Mer än 1 300 lokala hembygdsföreningar finns i landet. Hembygdsgårdarna har sammanlagt ca 3 miljoner besökare om året. Det gör hembygdsrörelsen till en oerhört stor och fantastisk turistattraktion i vårt land. Det finns nästan 2 miljoner föremål i hembygdsföreningarnas samlingar. Därtill kan läggas 12 000 hyllmeter arkivhandlingar och historiska skrifter, 2 miljoner fotografier samt omfattande innehav av byggnader, båtar och mark. Det är en fantastisk och oerhört viktig kulturskatt, som bör uppmärksammas och fortsatt aktivt vårdas. Det är bara möjligt om lokala krafter fortsätter att engagera sig. Och att de allteftersom har nya krafter att lämnar information och de aktivt krassa uppgifterna vidare till.

Hembygdsföreningarna drivs av ideell kraft. Det kräver att bygdens folk intresserar sig för sin historia. Det måste finnas människor som ser det som viktigt att bevara, för att därmed kunna dela med sig av detta till de människor som ser historien som viktig för livet - även sen. Vår tid nu, här idag, är snart historia. Också den behöver dokumenteras och vårdas, för att kunna bevaras till de som kommer efter oss. Något - väl valda delar - av det massiva informationsflödet som finns idag behöver sålunda, för den fortsatta dokumentation av bygdens händelser och historia, samlas för den framtida forskningen.

Kanske kan du ge dem ett välförtjänt handtag? Kanske kan du bidra med kunskap? Kanske kan bu bidra med kaffekok? Kanske kan du baka för deras framtida evenemang? Kanske kan du måla en ladugårdsvägg? Kanske kan du dokumentera deras krafttag, samla fotografier eller katalogisera deras föremål? 
 
Jag ber att du uppmärksammar hembygdsföreningens dag i din trakt och också de människor som står bakom dessa fantastiskt kulturbevarande uppgifter.
 
Den 7 augusti visas t ex Labacken - som ägs och vårdas av S:t Eriks Gille, Roslags-Bro Hembygdsförening, två mil norr om Norrtälje. De har öppet hus kl 1200-1500 och visar då byggnader och inventarier. Den nya utställningslokalen, i den stora, vackra ladan, med föreningens stora redskapssamling kommer också att visas. På agendan står därtill rödfärgskokning och läggning av spåntak (spil) på körvandringen.
 
På hembygdsföreningarnas samlade hemsida - www.hembygd.se - finner jag minst 20 hembygdsföreningar i Norrtälje kommun. Många av dessa har aktiviteter under sommaren.

Hembygdsföreningarna finner du på
http://www.hembygd.se/
Besök en hembygdsförening nära dig. De spelar stor roll. Visa dem gärna att du ser att de spelar roll.

Anette Grinde
Ordförande Svenska Turistföreningen
Roslagskretsen








.
.  
.
 . 

Indien; Frukost!

Ljuvligt. Starkt. Annorlunda. Gott.

Masala Dosa är en stor "pannkaka", typ crêpe. I den ihopvikta crêpen finns en fantastiskt god potatis- och lökröra. Den är sympatiskt kryddad. Till detta serveras sambar och kokosnötschutney.

Den äts med höger hand. Bara höger hand. Med tålamod, glädje och njutning.

Masala Dosa är ljuvligt gott.

Man kan också äta Idli. Eller Appam. Tricket som gör många av de indiska rätterna fantastiskt goda är kryddning och olika typer av såser. Ett till synes oansenligt "bröd" kan ges en fantastiska smakupplevelse med de såser som serveras till. Det finns mycket att uppleva i smakhänseende i detta land. 

Masala Dosa - tar sig olika form och smak
beroende på vem som gör den...
Relevant uppmärksamhet, nödvändig renlighet och dryck av vatten/dryck från försluten flaska skapar goda förutsättningar för fantastiska upplevelser kring maten i Indien.

Chansa inte. Njut. 

Anette Grinde  - ... .

torsdag 21 juli 2011

Bli en överlevare - Hemligheterna och forskningsrönen som kan komma att rädda ditt liv

Läs!

"Bli en överlevare - Hemligheterna och forskningsrönen som kan komma att rädda ditt liv."

ISBN 9789153431534

Beställes t ex hos Ica Bokförlag eller hos Bokus

Recension kommer inom kort!


Anette Grinde  - ... Som tycker att det är alldeles enormt vilka fantastiska böcker det finns.....

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann ...



"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann"


Jonas Jonasson
Utgiven: 2009-09-09
ISBN 978-91-642-0296-3
Piratförlaget


Den - vill jag läsa och skriva om!



Anette Grinde  - ... undrande – om man skall lära sig ett indiskt språk och i sådant fall vilket :)

onsdag 20 juli 2011

Indien; Trafiken är ett kapitel för sig...

Trafiken i Indien är ett kapitel för sig. Som västerlänning kan man förundras över detta till synes fullständiga kaos och man bör ganska snart inse att man inte skall ge sig i kast med bilkörning själv när man besöker detta land. Det är helt enkelt förenat med livsfara.

I städerna är trafiken hektisk. Den ser kaosartad ut. Utanför de större städerna är den privata personbilstrafiken ganska sparsam. Bensinpriset är, relativt sett, högt. Det påverkar naturligvis det privata personbilsägandet på den ofta fattiga landsbygden. Lastbilar, bussar, mopeder, motorcyklar och motorrickshor möter oss däremot ofta på landsbygden.

Lastbilar och bussar tar en stor andel av vägen och de agerar ofta som om de "äger" vägen. "Störst går först" och "hörs du inte, så finns du inte" - känns som relevanta uttryck i den indiska trafiken. Blinkers och backspegel används sällan, däremot används signalhornet frekvent. Ett fungerande signalhorn är en mycket viktig deltalj i den indiska trafiken. Och ögon åt alla håll. (Även om du som passagerare ibland kan önska att du inte såg något alls).

Mopeder och motorcyklar är ganska vanliga och används för transport av människor och material. Att transportera 20 plaststolar eller 3-4 personer på ett tvåhjuligt fordon är inte en ögonbrynshöjande syn. I t ex delstaten Tamil Nadu ser man mycket sällan någon bära hjälm. Det sägs att lagen föreskriver att föraren skall bära hjälm, men det hörsammas sällan.

På vägen finns också fotgängare, lekande barn, cyklister, oxkärrror, försäljningsplatser, kor och getter. Därtill används vägbanan som en torkplats för t ex olika typer av grödor.

Vägarna är ibland asfalterade i sin helhet. Och ibland inte alls. Ibland är vägen bara asfalterad med en ca tre meter bred asfaltsträng i mitten, och grus/sand på sidorna. Underhållet av vägarna kan upplevas som mycket sparsamt. Stora hål i vägbanan och i asfalten är vanligt förekommande. Underlaget kräver stark uppmärksamhet, förutom trafiken i sig. Generellt gäller att fordonens förare inte är särskilt benägen att flytta på sig, när det blir ett möte eller när trängsel i trafiken uppstår, och man saktar inte nämnvärt ner sin hastighet. Signalhornen ljuder och dödsföraktet syns tydligt i många trafiksituationer. Som passagerare eller åskådare kan du bara betrakta situationen och inge dig själv tryggheten i att detta sannolikt ändå kommer att avlöpa väl.

Omkörningar görs med millimetermarginaler. Och ibland mindre än så.

Mörkerkörning i Indien kräver en mycket stor dos is i magen. Mörkret i Indien är kompakt. Vägbelysning saknas i princip i sin helhet. Människor, cylister och djur finns på vägbanan även under mörkertid - och cykellysen, ficklampor och reflexer saknas helt. Vid mörkrets inbrott slår indierna på lyset på sitt motorfordon - och då oftast sitt helljus. De bländar inte av till halvljus vid möten. Vägkvalitén försvårar trafiksituationen efter mörkrets inbrott och trafikkulturen blir inte bättre under dygnets mörka tid. En ensamt mötande strålkastare kan vara en moped, motorcykel, ricksha, buss eller lastbil. Du kan också möta dem helt utan strålkastare och komma ifatt dem utan att du sett något bakljus från deras fordon. Omkörningar, som kan upplevas som enormt våghalsiga under dagtid, praktiseras på samma sätt under mörkrets timmar. Du vet inte heller om, eller när, du plötsligt kommer att få se en vandrande människa, kor eller getter på eller vid sidan om vägen. Om du kan undvika att befinna dig i trafiken under dygnets mörka timmar har du mycket att vinna.

Hastigheten på de indiska vägarna är inte jämförbar med hastigheten på de svenska vägarna. Det går helt enkelt väldigt mycket långsammare, även om riskerna är väldigt mycket högre i den indiska trafiken. En bra dag kan medelhastigheten vara 50 km/timme. Knappast mer. En mindre bra dag kan den vara 15 km/timme, om vi menar att hög hastighet är eftersträvansvärt.

Den indiska trafiken är ljudlig. För en utomstående betraktare är den helt kaotisk. Den är mycket närgången. Det är oftast vänstertrafik, men finns det mer plats på den andra sidan så finns det ju inte något skäl att inte köra där - trots att där finns närgången mötande trafik. Det märkliga är att den kaotiska trafiken ändå fungerar och att det aldrig finns någon vrede inblandad i ljudligheten och situationerna i trafiken. Man tappar helt enkelt inte humöret i Indien. Var och en skall fram först - men inte med vrede i tonen. Och blir det stopp, så blir det stopp - då inträder det stora pusseltrasslet, när var och en gärna vill trassla sig ut först och ingen vill backa för att ge någon annan plats.

I de större städerna i Indien kan man hyra en bil. Med hänsyn till den trafiksituation som råder i landet bör det inte ses som ett aktuellt alternativ att köra själv. Se därför till att du hyr bilen med chaufför - om du inte vill åka per taxi, ricksha, buss eller tåg.

Jag kanske inte behöver berätta att det händer en hel del olyckor i trafiken i Indien?

Anette Grinde  - ... skrivande, i längtan efter en ny tur per motorcykel i fantasiska Indien.


För mer information om företeelser om och
resande i Indien i denna blogg
- skriv Indien
i sökrutan i vänstermarginalen!
Kommentera gärna inläggen,
utifrån din känsla, kunskap och perspektiv.
Berätta då också vem du är!
Öppna föreläsningar om vår Indienresa
finner du här..

1 november 2011. Besök på Arsta värmeverk med Svenska Turistföreningen, Roslagskretsen

Tisdagen den 1 november 2011 kl. 14.00 besöker Svenska Turistföreningen, Roslagskretsen, det fliseldade värmeverket Arsta i Norrtälje. Arsta levererar såväl fjärrvärme till hushåll, som kraft till elnätet.

Adressen till Arsta är Regementsvägen 5, Norrtälje.
Kostnad; 20 kr för medlemmar & 30 kr för icke medlemmar.

Anmälan senast 24 oktober 2011 till Eva Eriksson tel. 0176-15277 eller roslagskretsen (at) stfturist.se

Ett kraftvärmeverk, som Arsta, är ett fjärrvärmeverk som förrutom värme även producerar el. Fjärrvärme sägs vara en av Sveriges stora klimatförbättrare. Då är vi glada över att ha en sådan anläggning i Norrtälje. Den invigdes 2007, och har förbättrat sin verksamhet allteftersom i riktning mot förnybart bränsle.

Genom fjärrvärmeanläggningen sprids värmen till Norrtäljes olika fastigheter genom att vattnet transporteras i välisolerade rör under marken. Dessa leds till en fjärrvärmecentral i varje fastighet. I respektive central finns en värmeväxlare där värmen förs över till fastighetens eget värmesystem med värmeelement och tappvarmvatten. Det avkylda fjärrvärmevattnet, som aldrig går in i de olika fastigheterna, leds tillbaka till kraftvärmeverket. Väl tillbaka i värmeverket värm vattnet åter upp och pumpas ut i fjärrvärmesystemet igen.

Fjärrvärmeproduktionen i Norrtälje är i sin helhet från förnybart biobränsle. En miljöanpassad och koldioxidneutral uppvärmning gör att användarna bidrar till en hållbar utveckling.

Hos Arsta värmeverk finner vi stolthet över anläggningen. Vi kan räkna med en förstklassig visning. Anmäl dig till Eva Eriksson (se ovan) i god tid - antalet platser är begränsade.

Väl mött!
Anette Grinde  - Norrtälje/Roslagen
Ordförande Svenska Turistföreningen, Roslagskretsen
Tfn 0708 905 731

tisdag 19 juli 2011

Ship to Gaza...

Ship to Gaza tuffar vidare. Och störs av Israels fartyg, enligt info på Dn.se.  Årets Frihetsflotta har fått mycket uppmärksamhet genom Greklands agerande och genom Israels fortsatta blockad. Kanske har de fått än mer uppmärksamhet, just för Greklands agerande, än om de bara fått tuffa vidare.

De människor som lever i Gaza behöver uppmärksamhet. De behöver se att hoppet spirar för dem, att världen ser dem. Barnen som inte kommer ut, som inte kan leva med hopp om en bättre framtid, utbildning, arbeten och egen försörjning behöver finna hoppet om att mänskliga rättigheter och frihet också gäller för dem. Att det gäller för dem - utan krig, utan våld, utan raketer, utan hinder för utveckling av deras hembygd och deras väl.

Ja, de behöver denna uppmärksamhet, men än mer behöver de frihet och mänskliga rättigheter - att leva, som du och jag, i frihet och med möjlighet att välja och att göra.

Majoriteten av Gazas befolkning är unga. De har levt hela sina liv inspärrade. Utan egen förskyllan. Det är dags att låta dem leva i frihet - med samma rättigheter som du & jag.

Anette Grinde  - i frihet i vackra Roslagen


Länkar i Ship to Gaza frågan:
DN 19 juli 
Mattias Gardell: Orimligt. Att skylla blockaden på invånarna...
Stefan Jonsson: Frihetsflottan har åstadkommit mycket ....
DN.se: Elva svenskar på fartygen...
Om Mattias Gardell

Rekommenderad läsning...

En fantastisk bok - att läsa i sommar!
Sök på Morgon i Jenin i sökrutan här till vänster,
så finner du en recension av denna bok.

Här finns allt...

Ljuvliga smultronställen finns
runt om i vårt vackra land
Vi var ute och åkte, häromdagen. I helgen som gick, närmare bestämt. Vi åkte genom delar av vårt fantastiska land. Himlen var ömsom blå och ömsom grå. Solen gömde sig ibland, och fanns tydligt vackert leende ibland.  Vi besökte platser som t ex Sala, Säter, Leksand, Boda, Hofors, Hedesunda och Östhammar. Små landsortssamhällen, med egna bilder över hur livet ser ut. Eller, med sitt samhälles förutsättningar, som bild för sitt livs framfart.

Sala var förr en genomfartsort. Nu rundas den med god marginal. Jag tycker att det är så synd, när trafiken lotsas runt om istället för tvärs igenom de små vackra samhällena ute i vårt vackra land. Vi åker gärna in, stannar till, innan vi åker vidare på vår färd.

Säter är också en litet samhälle som bör besökas. Personligen förknippar jag Säter med triathlon - dels för att jag deltagit själv i ett sådant lopp (en gång för länge sedan) och dels för att de vid infarten har en stor skylt som berättar om när årets trialthon går av stapeln. I år gick loppet just den dag vi passerade (16 juli), vilket gav oss en särskild anledning att stanna till, och vandra genom samhället ner till Ljusterns strand, strax intill.

Säter har också ett fantastiskt fikastopp nära vägen. Om du kommer söderifrån, sväng höger över järnvägen och ner till Säterdalen strax intill.  Här kan du fika, äta, vandra och leka. Det är en fantastisk miljö, som ligger bara några hundra meter ifrån vägen. Om du svänger till vänster från stora vägen, i stället för att åka över järnvägen till Säterdalen, så kommer du till samhället. Det är det lilla samhället, med de fantastiska små husen och närheten till allt. När vi nu är i Dalarna börjar vi återigen att förundras över alla de vackra husen. I Dalarna är det också förundrande vackert. Här skulle jag gärna bo.

Vi åker vidare. Vi passerar platser som Borlänge och Insjön innan vi når vårt mål för kvällen. I Leksand har vi tänkt oss att vi skall stanna för kvällen. Leksand, belägen nära Siljans strand, fylld av Dalarnas vackra hus, fantastiska midsommarstänger och dans i vacker landskapsdräkt. Ja, här skulle jag gärna bo.

Vi finner vårt boende på kvällen vid Siljans strand, på Leksands Folkhögskola. Skolan har, under sommaren, gjorts om till vandrarhem. En annons i turisttidningen Siljan för sommaren uppmärksammar oss på boendet och en Leksandsboendes vägvisning visar oss vägen till det fina boendet för natten. Det tackar vi för. Det var fantastiskt fint.

Vackra spelmän på torget
i Rättvik - av Matts Fällman.
Nästa dag besöker vi Rättvik och Boda, innan vi viker söderut på små och slingrande vägar. "Ingrid" (gps) visar oss genom landskapet, genom vackra små byar och andra vägar än vi skulle ha färdats på utan henne. Vi ser tvekande på varandra ibland, ler en aning, justerar lite, lägger till och drar ifrån, men finner alltid vägen rätt. Ingrid är en klippa på vår färd.

Mellan Falun och Hofors byter vi landskap från Dalarna till Gästrikland. Vi svänger söderut i Hofors. Med sikte Torsåker och Hedesunda. Vi tänker oss att åka den lilla vägen över Hedesundafjärden.

Grusvägar, skog, fantastiska ängar och jordbruk ute på landsbygden. Kor, hästar och får som betar och skapar nytt i markerna. Här ser vi höet hänga på tork på härsor i stället för att vara inplastade i stora, vita "traktorägg". Höet på tork på härsor känns skönt och genuint - rätt, på något sätt.

I den lilla broschyren "Här finns allt" - om Handel och service i Hofors och Torsåker 2011 - finner vi en liten rad om Gammelstilla. Här finns fika och mat i genuin bruksmiljö - jag häpnar när jag kliver in. Här fanns också loppis på gården utanför bruket. Därtill en teaterlokal, utställning och butik. Så glad man blir, när den oerhört vackra miljön med vatten nära, brukets gamla byggnad och befolkningen i byn samlas kring detta. Så vackert det är, så ljuvligt vackert det är!

Havsörnen Ludvig
- Sjötorget i Östhammar -
av Hans Gustafsson 2010
Hedesunda är också riktigt fint. Smått. Enkelt. Vackert. Ingrid lotsar fel. Hon trilskas en aning. Vi insisterar på att åka över Ön, som ligger mitt i Hedesundafjärden. Det är vackert, så det förslår. Smalt, naturnära, vattennära och underbart vackert. Vi åker vidare över Kolartorp (där vi byter landskap till Uppland) för att nå Östervåla och sedan vidare till Månkarbo, Ugglebo för att gena via de vackra grusvägslandskapet till Örbyhus.

Vi har nu siktet på Östhammar, den vackra lilla staden nära kusten, innan vi till sist styr hem mot vår hem några mil därifrån.  I parken nere vid hamnen - Sjötorget i Östhammar - finner vi fantastiska träfigurer. De är stora. De är snidade på plats, i de höga stubbar/trädrester som fanns i parken - sannolikt med motorsåg. Ett av konstverken är döpt till "Familjen" och ett är "Havsörnen Ludvig". Konstnär är Hans Gustafsson, som gjort dessa under 2010. Förundrande fantastiskt. Fint och roligt. Sådant gör mig glad!

Falurött!
Faluröda lador är
nästan det vackraste av allt...
Ja, här finns allt man kan önska sig. Det är smått, nära, stort, långväga, förundrande, vackert och fantastiskt. Att resa i Sverige om sommaren är fantastiskt - särskilt om man gillar sol, grönska, faluröda lador och en storslagen natur.

Att resa i Sverige är - så oerhört fint, så förundrande varierande och så ljuvligt skönt.



www.foretagshuset.net