Burlington (Vermont/USA) - Montreal (Kanada).

2 maj 2016. Burlington (Vermont/USA) - Montreal (Kanada).

Så har vi bytt land. Det durade i Burlington och det regnar i Montreal när vi närmar oss staden. Landskapet bytte skepnad när vi passerade gränsen mellan USA och Kanada. USA var bergigt, kulligt och mycket onyttjade blötområden nära floden som ofta följt vår väg. Så snart vi passerat gränsen till Kanada öppnade sig stora jordbruksfält, kullarna var borta och landskapet var mer platt. Landskapet blev helt enkelt helt annorlunda. Det är förundrande att se hur ett rakt streck på kartan, med ett nytt land och nya förutsättningar som följd, kan förändra bilden så radikalt. Ja, alla länder är olika, men det syns så tydligt att man passerat en gräns. Det är verkligen intressant.

Burlington, Vermont, som vi just har lämnat var en tydlig skolstad. Där fanns universitet, uppenbart ett stort sådant, och andra skolor. Vi såg många människor som promenerade, cyklade och tog sig framåt på andra sätt än med bil. Kring skolcampusområdet fanns bussar som transporterade studenterna runt omkring på campuset, så området var antagligen ganska stort.

Vi promenerade i morse in till universitetsområdet, där vi var rätt säkra på att bussen skulle gå ifrån. Det var tydligt på bokningssidan att vi skulle vara där i god tid. Vi stod där det var sagt att bussen skulle gå ifrån, även om det där inte fanns en busskylt som hänvisade till långfärdsbussen. Den skylten stod 4-500 meter därifrån. Vi väntade tålmodigt utan att någon buss kom. Eftersom vi var där i omåttligt god tid fick vi också vänta i omåttligt lång tid. Bussen var försenad och när den slutligen kom susande den raskt förbi vår plats utan att stanna. Vi fick springa de 4-500 metrarna till den lilla skylten längre bort. Tur för oss (& den tredje personen som skulle med bussen) att hade lite halvkoll även om vi var fellokaliserade (utan egen förskyllan). Nåväl, vi kom på bussen utan problem och färdades med denna till Montreal, Kanada. Här väntar nu nya äventyr, vad nu de kan vara.

Burlington var fint, kan rekommenderas för den som gillar en fin liten studentstad med fina omgivningar. Sommarsäsongen är förstås vädermässigt mer sympatiskt, men då är det sannolikt också att betrakta som högsäsong. Högsäsong innebär sannolikt väldigt många turister och väldigt mycket högre priser - för allt.

Så. Nu är vi i Montreal, Kanada.

A..

Burlington (Vermont)

Regn.

Ja, det kan förstås inte vara soligt och fint varje dag, men av regn blir man ibland rätt blöt och kall. Det kan förstås ändå vara väldigt trivsamt att vara ute på en liten vandrings- eller löpartur även om det regnar. Väderrädda skall vi ju inte vara. Förstås.

Vi har promenerat ett hyfsat stort antal timmar idag, på nya stigar, cykelleder, mm. Ja, några springsteg blev det också, i hela munderingen, för att få upp värmen och inte gå och frysa ihjäl i blötvädret. Sammanlagt 25 km, promenad och spring, runt omkring Burlington, i huvudsak bortom trafikerade vägar.

Vi undrar hur man kokar ägg utan att ha tillgång till en spis. Vi, eller mest Leif, försöker på olika vis. Vi får se om/när han lyckas med detta. Varmvatten är inte kokvarmt nog. Micron känns lite sådär. Har du något tips i denna fråga, tro?

Vi åker vidare till Montreal i morgon. Transportmedlet blir buss.

 A..

Burlington (Vermont)

Vy från Burlington, riktning västerut. Bergen därborta ligger i delstaten New York, alltså väster om Vermont.
Filuren till vänster står på strandkanten i Burlington. 

Sol, varmt och skönt. Vi har hittat till den vackra strandpromenaden, de centrala stadskvarteren och dessutom rumlat runt i en mataffär. Ibland är vi duktiga, minsann.

Idag har vi promenerat och sprungit sammanlagt ca 25 km runt om i staden. Vi har tittat runt i Burlington, njutit av det vackra vädret och känt på springbenen. De fungerar väl för mig (lite drag i baklåren som nog bör stretchas en aning) och för Leif verkar en stortå inte vara helt i sin ordning, allt annat i ordning dock. Tån har antagit en väldigt alternativ färg och är väldigt öm. Såklart blev det inte bättre av att jag valde att köra över den (just den tån) när vi skulle in på rummet igen. Obra, förstås, både felkörningen och ömheten.

Inne i stan blev vi stoppade av en ung man som undrade vad vi höll på med. Han hade cyklat och sprungit en del långa sträckor, talat med folk längs vägen och hittat boende så. Det är bara att vara öppen, så ordnar det sig, säger han. Ja, så kan det vara. Förstås.

Det förutsätter förstås att alla vill, och är hela och friska. Ja, det förutsätter att alla kan och vill, helt enkelt.

A..

Concord (New Hampshire) - Burlington (Vermont) - 29 april 2016

29 april 2016 - Concord - Burlington.

Om man går in i en butik och frågar efter vägen så kan det hända förunderliga saker. I söndags gick vi in i en madrass/sängbutik. Vi stod på gatan och frågade varandra om vi skulle gå in i musikaffären, i Dunkin´ Donuts eller i sängbutiken. Vi valde sängbutiken. Det förändrade vår dag, vår inställning till resan och landet och det gav oss fantastiska möten. Idag, fredag, är vi i en ny stad, så söndag - fredag blev vi kvar hos familjen som erbjöd oss boende.

Nancy arbetade i butiken, gav oss råd och sa plötsligt, låt mig bara ringa ett samtal. Hon ringde sin syster som svarade. Javisst får de bo här i natt. Så, vi gick dit och blev kvar. Vi bodde som kungar, samtalade med de fantastiska människorna i huset, åt gott och därtill blev vi lotsade ut till njutbara sevärdheter och slutligen också skjutsade till vår nästa (nuvarande) destination. Det var inte precis en resa runt knuten, det var rätt långt. Jag har aldrig tidigare mött sådana fantastiska människor, en sådan gästfrihet och jag hoppas innerligt att vi får möjlighet att bjuda tillbaka när/om de kommer till Sverige.

Det har varit helt underbart och fullständigt fantastiska människor har korsat min livsväg. Om vi hade valt musikaffären så hade vi inte mött dessa fina människor. Inte heller om vi hade gått till Dunkin´ Donuts.

Så, återigen. Livet blir olika beroende av vilka val du gör i livet. Ibland blir det platt, ibland blir det uselt, ibland blir det acceptabelt härdbart och ibland blir det helt fantastiskt. Valet att gå in och fråga efter vägen i en madrassbutik i New Hampshire i USA förändrade verkligen vår tid här på ett högst fantastiskt sätt.

Stort tack, Eli & Barbara, för fantastiska dagar. 

Vi har tillbringat kvalitetstid med kvalitetsmänniskor. Dessa möten kommer att stanna i mitt hjärta för alltid.

A..

Barbara, Eli, Anette & Leif