Istanbul - en stad väl värd ett besök.

18 november 2013, Istanbul.

Vi mornar oss länge efter en god natts sömn. Vi inmundigar en god frukost med stora möjligheter till allehanda nötter, frukt, kaffe, yoghurt, ägg, mm. Den får väl godkänt.

Vi tar sen bussen till Eminönü och promenerar långsamt sydväst, fast vi tror att vi går sydost. Små och vackra gränder, en härlig kryddmarknad som säljer mer än bara kryddor och en hel del annat kantar vår väg. Det är vackert, färgglatt, välsorterat och rent.

Plötsligt är vi vid Grand Bazaar, en imponerande stor marknad som vi trodde låg avsevärt längre bort. Sevärdheterna ligger relativt samlade, noterar vi strax. Det är gott nog att promenera här, med långsamma och glädjefyllda steg.

Sultanahmet - The Sultan Ahmed Blue Mosque - är en stor moské nära gårdagens målgång. Vi är idag rätt usla i vår navigering. Vi har helt enkelt lite dålig koll på var vi är. Det är kort emellan, när vi väl är framme vid nästa sevärdhet.

Vi har ett varmt och behagligt väder idag. Vinden är lite kylig, men det räcker gott med en tjock tröja (utan jacka). Vi är tillfreds med vår vistelse här. Vi äter en god lunch. Kanske är det årets sista uteätarlunch.

Istanbul är en ren stad, med fina parker och vackra miljöer. Det är en skön stad att flanera i, särskilt i det fantastiska väder vi bjuds på idag.

Den blå moskén är ett fantastiskt byggnadsverk. Pelarna är ca 20 meter i omkrets. Snickaren stegar och imponeras. Byggnaden och platsen är så imponerande, så det känns i hjärtat. Jag tänker på den konstiga diskussionen hemma i Sverige att inte kunna ha skolavslutningar i kyrkan. Kyrkor och moskéer är fantastiska platser att vara i. De eviga protesterna mot kyrkans rum (i Sverige) känns rätt märkliga hos mig. Platserna ger anledning till reflektion, oavsett vilken religion de står för. Reflektion och frid. Det är verkligen fantastiska platser.

Efter lunch och moskébesök hittar vi en liten "bykrog" när vi gått lite lagom vilse i stadens kvarter. Vi tar ett glas öl/vin och njuter av stillheten en stund. Det är njutsamt att vara här. Vi ler en aning åt stapplande människor i vår omgivning. Fler har sprungit Istanbul Marathon, minsann.

Arasta Bazaar är en annan liten marknad nära den blå moskén (& målgången i Istanbul Marathon). Den är ordningsam, trevlig, tyst och enkel.

Vi promenerar norrut - hemåt - igen, men förvirras kraftigt av riktningen. När skymningen närmar sig ökar mängden människor dramatiskt i basarerna. Var kommer alla ifrån, undrar vi stillsamt. Det är tur att vi båda har knallgula jackor på oss, så att vi lätt hittar varandra i vimlet. Det syns tydligt att vi hör ihop. Vi, the running couple, som de kallar oss på vårt hotell.

Vi ser i princip inget tiggeri i Istanbul. Är det olagligt med tiggeri och hemlöshet här? Vi ser fattiga människor sälja t ex billiga pennor, näsdukar eller vattenflaskor. Utanför de mäktiga moskéerna syns inget tiggeri, som man annars ser på liknande platser runt om i världen. Hur tas de fattiga om hand här?

Huvudduk och heltäckande klädsel ses mer på den södra sidan (gamla staden) än på den norra sidan (nya staden). På den södra sidan ses många, många små butiker i fantastiska basarer och smala gränder. På den norra ser vi också en hel del små butiker, men också stora köpgator med stora butiker.

Istanbul är en spännande stad. Hit åker vi gärna igen.

A..
Istanbul, Turiket
18 november 2013

Mer om denna resa till Istanbul hittar du här...

Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Knuff bloggar - Istanbul Marathon - Blå moskén - bloggar.se  - Sultanahmet - tiggeri - hemlöshet - ... 

• Läs också Kyrkans tidning; I elva år har fotografen Stefan Bladh följt tiobarnsfamiljen som lever på gatan i Istanbul.

Istanbul Marathon (17/11 2013)

Vi missar hotellfrukosten för start i tidig timme. Vi försöker köpa en hjälplig frukost till hotellrummet, men lyckas sådär. Nattsömnen uteblev i princip helt. Påsarna under ögonen ser enorma ut när jag tittar mig i spegeln. Jag är rätt blek och magen är i uppror. Man undrar verkligen hur detta skall gå, så där några timmar före start.

Leif försöker googla väder. Det lyckas sådär i apparnas värld. Yr och SMHI verkar ha fallit i glömska hos honom. Nåväl, det blir som det blir när starten väl går. Det ser inte ut som om det skall bli regn, i varje fall.

Vi promenerar iväg till bussupphämtningsplatsen en stund före kl 0700. Där står det bussar på en lång rad och vi blir transporterade till starten utan konstigheter. Transporten fungerade väl, men sen tog konstigheterna vid. Vid starten fanns alldeles för få toaletter. Klädinlämning (i fina väskor) skulle göras i de uppställda bussarna bredvid starten, men det var en omåttlig trängsel att ta sig dit och därifrån. Några hann inte dit i tid och då fick bära sin väska under loppet.

Starten (kl 0900) saknade seedningsfållor och alla startade samtidigt (också tillsammans med 15-km-löparna). Det gav en mycket stor trängsel ut över den stora bron. Inget vatten eller sportdryck serverades vid starten.

Efter banan fanns det gott om vätskedepåer. Där serverades vatten, äpplen, bananer och svampar att svalka sig med. Att bara dricka vatten en hel mara känns inte ok, särskilt som inte lyckades så fantastiskt bra med vår mat- och frukostladdning. Vattnet serverades i små flaskor (vilket är bra). Sportdryck serverades i på tok för stora flaskor och det fanns inte tillgängligt för alla. Jag lyckades få tag på en under den senare delen av loppet och höll ett krampaktigt tag om den stora flaskan under resten av loppet.

Loppet får godkänt för transport till starten och underkänt på logistiken kring starten, toaletter, startfållorna och vätskedepåerna. Jag får underkänt för ork och fart, men godkänt för löparresonemang med mig själv så att jag ändå kom in under 4 timmar. Målområdet var helt ok, klädåterlämningen likaså. Den erövrade medaljen får en särskild plats i min prissamling (läs, den åker ner i den röda lådan där alla andra medaljer ligger huller om buller). Istanbul får underkänt för att de alltför länge hade en avstängd stad (stora delar av staden var avstängda ända fram till ca kl 1500). Vi väntade i en timme på en buss som aldrig kom, fast vi led egentligen inte så mycket i vår väntan så det kanske är dumt att ge staden minus eftersom att vi inte frågade. Till slut promenerade vi sakta hemåt, men fann en annan buss ett stycke därifrån. Vi kan snarare förundras över hur de kunde stänga av så stora delar av staden under så lång tid, för att ett maraton med kompletterande 10- och 15-km lopp gick av stapeln. Maran var inte mer än 3-4000 löpare stor. Sammantaget omslöt nog arrangemanget ca 10-11000 löpare.

Start och mål låg på olika ställen. Banan var inte så kuperad, trots att staden är väldigt kuperad. Vädret var helt ok. Lite sol, lite moln och inget regnande. En del blåst förstås, men det fick väl ändå gå an. Jag var för varmt klädd. Bättre lycka nästa gång.

Nåväl. Vi klarade oss väl. Leif fick en mycket bra tid (3,44) och jag kom in (med hedern i behåll) strax under 4 timmar (3,58).

Så. 17 maror (42 km) och 1 ultra (62 km) står nu på min löpar-cv. Inte fy skam alls, eller hur?

A..
Istanbul, Turkiet
17 november 2013.

Istanbul, Turkiet

Glad reskamrat!

Välkommen till Istanbul. Här ser inte ut som jag har tänkt mig. Det är dags att se en ny stad, skapa nya minnen och lära sig något lite nytt om en annan kultur. Besöket gör mig glad. Det är en fin stad att turista i. Trivsam, lagom (om än mycket stor) och väldigt fin.

Husen ligger tätt, tätt på kullarna. Det är ordentligt kuperat i Istanbul. När vi ser banprofilen till Istanbul Marathon stämmer det inte alls med den bild vi får av stadsprofilen. Vi inser att loppet är förlagt längs stränder och kajkanter istället för via kullar och övrig stadsform. Vi känner tacksamhet för detta.

Expo och nummerlappsutdelning ligger en god bit utanför centrum. Vi får trassla med Metrokort, taxor och obegriplighet i en främmande stads kollektivtrafik. Jag blir stressad till hjärtinfarktnivå över expo-placering, tvång att slösa flera timmar i kommunala transporter och onödigheter i allt detta. Stress till ingen nytta, eftersom det är som det är. Arrangemanget får kraftiga minuspoäng med anledning av placeringen av mässan/expot. Den ligger mycket dumt till. En hel dag går åt för att hämta våra nummerlappar. De bör besöka Sthlm Marathon för ett studiebesök hur man ordnar ett bra arrangemang. Istanbul Marathon har en hel del att lära (bortsett från expot).

Under färden till expot imponeras jag av busschaufförens koll på vem som har löst biljett och vem som inte har bockat av sin. Ingen kommer på utan att ha gjort rätt. Det är ingen diskussion om vad som är rätt och varje resenär fullgör sin skyldighet. Kanske är det något för SL & SJ att lära?

Faros Hotel, Taksim, Istanbul duger mycket bra till oss. Här trivs vi mycket bra. Hit kan vi tänka oss att komma igen.

A..
Istanbul, Turkiet
16 november 2013.