Tack, Leif, för pepp och markservice. Tack, för att du gör så att mat är klar när jag kommer hem efter dagens värv. Tack, för att du inte protesterar när jag får galenskap i hjärnan. Stillsamt pepp, och/eller att du ändå tror på det jag gör, är fint. Tack, väldigt mycket tack.
Tack, Mikael, för påhittet med utmaningen Spring Tills Du Stupar. Juli gick ju an, med reserver, sparande och så, men februari var ju bara vrickad, tänkte jag. Den är absurd, ren galenskap, men den visade sig ju vara genomförbar. Det trodde jag inte, verkligen inte, men jag hade fel där. Jag vände på´t i min hjärna och plötsligt var det omöjliga möjligt.
Kanske var det pratet om planen, den nödvändiga planen, som gjorde det genomförbart? Eller kanske var det pratet om uppdelningen av sträckorna, ömsom si och ömsom så? Kanske var det för att någon som skrev att han klev upp (omåttligt) tidigt för att få till en sträcka eller två, och jag tänkte, jasså, jasså? Eller också var det de fantastiska bilderna, de glada tillropen och alla fantastiska människor som försöker, vill och gör? Oavsett vad, så är det ändå fantastiskt, när omöjliga ting visar sig möjliga.
Tack, Sofie, som peppade igång mig i juliutmaningen i somras. (Ja, jag klarade den.) Tack, Sofie, för att du därmed också peppade igång mig nu i februari. Juli hade jag bara struntat i, om du inte deltagit och fått mig till start. Tack. Februari följde i spåren efter juli, ett juli som satt länge kvar i lyckohjärtat. Tänk, att jag kunde. Nu kunde jag också februari.
Tack, ni alla i gruppen, ni som peppar, hetsar, gläder, skapar möjligheter, visar mys, glädje, framåtglöd och höjer ribbor. Saltgurka, varierande rundor på galna tider, makabra löparbandsprestationer, onådigt eller ljuvligt väder, ostkaka, ljuvliga soluppgångar, mörker, semlor, godis, värre och värre löpartider på dygnet och mycket annat skapar nya tankar och nya möjligheter.
Kan du, så måste väl ändå också jag kunna (ja, inte länge på löpband och inte miles-omräkning)?
Och ja, tänk, det kunde jag.
Tack, för allt. Jag är i mål!
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar