Livsstegen
12 steg till inre hälsa
Olle Carlsson
tillsammans med Fotini Carlsson
Bonnier Fakta
Isbn 978-01-7424-640-7
2017
Det handlar om mig själv, inte om andra.
Det är inte tillåtet att försöka förändra någon annan än sig själv. Fokus ligger på självreflektion.
Du kan inte, med framgång, berätta för andra vad de skall göra. Det är dig själv du kan förändra. Och jag mig själv. Det är inte jag som skall säga till dig, eller du mig. Det är något vi måste upptäcka själva.
Ja, detta är ett budskap jag ofta begrundar, vrider och vänder på. När någon uppmanar eller nästan "beordrar" mig att göra saker, så undrar jag hur de tänker. Jag känner nästan varje gång att det inte är deras uppgift att be mig ändra på mig, särskilt som det ofta är en fråga om deras upplevelse. Det är inte säker att det var jag som skulle ändra på mig just i den situationen, även om den tanken från mitt perspektiv definitivt tänks. Tänks, av mig, återkommande, alltså hur jag skall tänka och göra, säga och tycka, tiga eller tala, med mera.
Ibland kan man tro att man är ensam om tillkortakommanden, att det är bara en själv som är sådan. Att de flesta andra är nästan ofelbara. Så är det förstås inte. Vi har alla fel och brister, men framför allt är vi alla alldeles fantastiska människor. Vi kan. Vi gör. Vi är. Vi är uppbyggda på samma sätt, men är ändå otroligt olika. Ja, lika förstås, ändå. Det finns ångest, rädsla, kärlek, tårar, glädje, kunskap, med mera, i oss alla. Det visar sig på olika sätt och det vi har blivit tilldelade är det vi själva förstå och främst behöver förhålla oss till - vi behöver gilla oss själva och därmed också alla de gener, hyss, glädjeämnen och egenheter vi har tilldelats i födelselotteriet. Det är det vi har. Det är just det vi är. Vi är olika duktiga på att se och acceptera vissa delar av oss. Kanske skulle vi klara lyckligheten i livet bättre om vi blev duktigare på att aktivt tycka mer om oss själva.
Livsstegen kanske kan vara ett redskap för detta, ett hjälp på vägen till ett liv där vi bättre eller lättare ser oss själva och ger oss tiden och möjligheten att vara i våra egna liv, mer helt. Mer enkelt. Mer nöjt.
Vi måste alla hitta en egen nyckel till förändring. Visst kan någon visa oss vägen men vi måste vandra den själva.
Vi måste alltså göra det själva. Ingen annan kan göra det åt oss eller beordra oss. Däremot, säger Carlsson, behöver vi ett sammanhang för att göra det framgångsrikt. Vi måste alltså göra det själva, men vi kan inte göra det själva. Vi behöver varandra.
Den här boken läser jag långsamt. Från pärm till pärm. Jag bläddrar tillbaka, upptäcker igen. Funderar på hur jag förhåller mig - till boken och till mig. Till mig själv. Jag funderar kring vad den säger mig.
Ja, den skaver. Eller jag skaver. För att jag är människa, som ändå inte helt ut förmår förändra mig i de led som jag faktiskt vill.
Jag läser om steg ett igen. Steg sju. Steg tolv. Fast, ja, jag tar dem i ordning, förstås.Från ett till tolv. Och sen steg två igen. Tre. Och fyra. And so on. Tills polletten ramlar ner och jag ser en riktning.
Sen behöver jag, du & vi alltså också komma ihåg - att vi också behöver ett sammanhang. Vi kan alltså inte alldeles själva.
Vi behöver varandra.
A..
 |
| Läsning härnäst? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar