Artiklarna i tidningen handlade inte företrädesvis om själva dådet, utan om hur vården och sjukhusen hanterade situationen. Några omständigheter gjorde att de klarade uppdraget ovanligt väl, även om de säkerligen är drillade i frågeställningen. De hade haft en utbildning alldeles innan. De var i en personalskiftessituation där både avgående och tillträdande var på plats. De var sålunda både drillade och det var ovanligt många på plats. Det gjorde att processen fungerade väl. Det är glädjande att läsa att de känner sig trygga, att de gjorde bra och rätt. Ja, det är verkligen glädjande. Det skapar trygghet också hos oss andra, som en vacker dag behöver den viktiga vården.
Ett under i den besvärande situationen på Drottninggatan var att det ändå var relativt få som skadades och dödades. Med den höga hastighet som mannen körde, det tunga fordon han hade försett sig med och med mängden människor på det långa turiststråket hade förödelsn kunnat bli mycket värre. Vi är alla så oerhört tacksamma att det inte blev så, men ändå så oändligt ledsna över de döda och skadade som drabbades av sorgen och förödelsen. De som råkade komma i vägen.
Den 7 april 2017 satt jag själv på kontoret uppe vid Östermalmstorg. Vi var alla chockade och letade efter nyheter. Rädsla, svårighet att få fram relevant information, ryktesspridning och ett havererat/överbelastat telefonisystem gjorde oss sårbara. Rädda och sårbara. Staden klarade ändå uppdraget väl. Vi alla gjorde det. Det gjorde uppenbart sjukvården och polisen också. Glädjande var också att mannen infångades efter en relativt kort tid. Han hann inte skada mer. Det är vi innerligt tacksamma för.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar