fredag 8 april 2016

How to start a revolution - om Gene Sharp

Dokumentärfilm.
How to start a revolution - om Gene Sharp
2012

Vi behöver något annat än våld och krig. Gene Sharp kan detta, har skrivit om det, insisterat. För att en regim skall hållas uppe krävs att folket och institutionerna inte obstruerar. Det kräver dess medföljning, särskilt inledningsvis. Vad händer när människor säger ifrån? Kan man säga ifrån? Är ickevåldet en möjlig väg?

Gene Sharp berättar om vikten av en plan. Om du inte vet vad du gör, riskerar du att hamna i trubbel. Du måste ha en plan för ditt genomförande, du måste se konsekvenserna av ditt handlande. Livet är som orkidéer, du måste behandla dem rätt, annars överlever de inte. Så är det i livet också.

Bryt terrorn, ändra mönstren. Bryt mönstren, fatta beslut om en annan riktning. Du kan välja att gå ett annat spår. Gör saker som är lagligt, även om de är utmanande. Sprid ordet, låt människorna hjälpa till. Det är möjligt.

Stöttepelarna håller uppe terrorn. Bryt en av dem, och sedan nästa. När dessa stöttepelare raseras, en efter en, kommer det diktatoriska att falla. Det kan inte uppehållas utan stöttepelarna. Det kan vara människor, pengar, vapen, polisen, militären - ta bort dem, en stöttepelare efter en. Kasta inte stenar mot polisen, få över dem på er egen sida. Tala med dem, döda dem inte. Du behöver inte vapen, som i dödliga vapen, för att göra detta. Du behöver ord, argument - insikter - och helt utan våld.

Det lilla våldet kommer - kan - mötas med ett större våld. Låt det inte finnas något våld i aktionen. Gör detta tydligt. Vad händer när barnen, kvinnorna, åldringarna går i fronten? Skapar detta en mindre hotande bild? Vad händer om de unga grabbarna står längre bak i leden? Blir detta mindre hotande för motståndarna?  Kan det vara så att barn, kvinnor och åldringar möter leenden och glädje istället för våldsamheter. Eller betraktas detta som någon form av levande sköldar, istället för aktiv motståndskraft? Hur ses detta, hos den våldsammare motståndaren? Vilket motstånd tänker de möta för att hindra ickevåldskraften vidare?

Vad händer när de vanliga människorna protesterade, utan våld. OTPOR bev en lyckad aktion. OTPOR - Serbien - överlistade Milosevic genom ickevåldets fantastiska irrvägar. Gene Sharps ord om att det finns alternativ, realistiska alternativ, till väpnad kamp fick fäste, användes, med framgång.

Samma tekniker, ibland med framgång och ibland med andra erfarenheter, har använts på andra platser. Diktatorer måste bekämpas med ickevåldsmetoder, långsamt, bestämt, taktiskt och nogsamt planlagt. Filmen berättar om Gene Sharp, som uttolkare av ickevåldstekniker, fästande dem på pränt för möjlighet att sprida dem över världen. Gene Sharp säger sig själv vara förundrad över spridningen av budskapet, glad men förundrad. Det blev en god bekräftelse på att teknikerna fungerade, de var viktiga och fungerande.

- Vi behöver en budget för att forska kring ickevåldet, sprida ordet. I filmen visar det sig att finansieringsfrågan ibland varit komplicerad, för att man tänker att man bygger på något som syftar till att bryta ner en regering. Regeringar som bygger vapenmakt, inte frånvaro av våld. Ickevåldet blir då provocerande. Gene Sharp och hans budskap blev farligt.

Kan man mobilisera människor att agera mot en destruktiv regim? När regimen går över alla gränser, slår folket ofta tillbaka. En vrede bildas, skapas, men hur håller en sådan revolution ihop hela vägen om den inte är planerad, sedd hela vägen in i mål? Planerna, strategierna, eftertänksamheten är viktig, men ickevåldsaktionerna har en tendens att stärka även om man inte (alltid) når hela vägen in i mål. Ibland räcker en bit tillräckligt. Åtminstone för nu, i ett första skede. Tålamod är viktigt. Och att inte vika av från ickevåldsspåret.

Låt människor styra sina liv, ockupera dem inte. Då blir det bäst. Möt dem inte med våld och diktatoriska metoder. Möt människor med mänsklighet.

Från diktatorskap till demokrati - ja, så kan man verkligen önska att det får ske i Syrien. Där slogs ickevåldsaktionerna ner, brutalt och hårt. Omvärlden tittar förundrat på, utan att kunna - eller vilja - stoppa våldet. Hur kommer det sig att det får fortgå?

Ett av de allra viktigaste råden som ges i filmen är; ge inte upp. Till slut vinner ickevåldet. Så länge du inte har gett upp, har du inte förlorat.

Vägen är alltså att använda ickevåldet för att få bort förtrycket, oavsett vart det finns. Vapen och våld skapar inga mänskliga vinster.

A..

(Härnösand 8/4 2016)



Länkar
The New York Times - om filmen från 2012.

Inga kommentarer: