Upp till dans
Sara Lindström
Kortfilm (9 minuter)
2014
Filmen visas på Tempo dokumentärfestival (5 mars 2015) i Sthlm - tillsammans med flera andra korta filmer. Festivalen pågår veckan ut. Det finns sålunda fortfarande möjlighet att se många olika och spännande dokumentärfilmer.
I Upp till dans möter dansaren, koreografen och filmaren Sara Lindström sex personer som bor på äldreboendet Parkvägen i Österbybruk och gör en film om livet. Livet för dessa människor, här och nu. Dansen blir en ingång till berättelser ur personernas egna liv. Filmen blir en berättelse om de små och stora sakerna i livet, som t ex om dans, musik och glass. Om livet på ett äldreboende. Om livet.
Filmen är vacker. Den är lugn, fin och värdig dem den betraktar. Jag blir oerhört konfunderad när publiken skrattar. Första gången blir jag förvånad. Vad skrattar de åt? Nästa gång kommer jag på mig att fundera på varför de skrattar. Och varför jag inte alls skrattar när de skrattar. Är skrattet en brist på respekt eller en frånvaro om insikt om livet? Är det vår åldersskillnad - och deras, alltså mellan oss i publiken, mig och resten, ställt i relation till personerna som porträtteras på duken? Åldersskillnaden mellan många i publiken och de som möter oss på duken kan vara upp till 50 år. Vilka är det som skrattar åt de äldres tankar och rörelser? Och varför?
Jag tänker att jag vill se filmen igen. Tänka mer på musiken och rörelserna, liksom också på människorna och livet. Hur det är, just där det är.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar