Jag lyssnade på radio häromsistens om/med polisen som talade om trafikregler. De talade om hur reglerna ser ut och hur viktig regelefterlevnaden är. Jag blir beklämd när de talar om bristerna. Varför är det så många som inte följer reglerna? Jag blir också lite förtjust i att de talar om reglerna, eftersom det då kan leda till att fler följer dem. Och att jag lär mig något nytt.
De talade om tresekundersregeln. Den som innebär att vi skall ligga minst tre sekunder efter framförvarande bil. Den som förhindrar många olyckor och besvärande personskador. Jag tittar ofta på bakomvarande bil och oroar mig för hur uppmärksam hen är, särskilt när hen ligger nära. Jag vill ju inte se att den kör in i mig.
Jag tänker ofta på regeln när jag kör. Jag tänker att den är svår att hålla, att man gärna (eller ogärna, men ändå) närmar sig framförvarande bil lite allteftersom. Den där ljuvliga farthållaren (i den nya, fast gamla bilen) gör verkligen underverk där. Det är lätt som en plätt att ställa in farten och också sacka den lite när man närmar sig den framförvarande lite för mycket. Fast även om det är lätt som en plätt, så har det visat sig vara svårt. Att det bara blir så, som av sig själv, ibland.
Om polisen fångar mig (eller dig) i sitt nät så blir det en anmärkning och 2000 kr i böter. Drygt, dumt och onödigt.
Tre sekunder skall väl ändå inte vara så svårt, eller hur? Skall vi försöka bättra oss? Det skall jag, i varje fall. Försöka - ännu lite mer. Vi får se hur det går.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar