Jag läser ett fint inlägg av Anneli Fromell på hennes blogg BrandingSpirit. Hon talar om det viktiga stödet, som vi alla behöver för att komma vidare i våra förehavanden i livet. För att komma upp och komma ut eller för att skapa de underverk vi kan. I ensamhet kommer vi inte långt. Med anledning av Annelis inlägg har Matilda Sjödell skrivit på samma tema. Det självklara stödet är helt nödvändigt, men glöms ibland helt bort. Ibland är det också enormt svårt att be om.
Alltför ofta ser vi livskriser som slutar med att människor i deras omgivning försvinner. Just då, när de behövs som bäst, lämnar de sina vänner i tystnad. Sjukdomar, skilsmässor, arbetslöshet och andra tragedier lämnar ofta människor i ett tomrum och ofta alldeles ensamma. Jag har sett det på nära håll. Vi läser också om dem igen och igen, så vi kan se att det inte är ovanligt. Jag blir lika förundrad varje gång det händer. Ja, visst beror det på vår rädsla för det okända och oförmåga att veta hur man skall förhålla sig till varandra. Kanske beror det också på att vi är olika och inte riktigt kan sätta oss in i den andra människans reaktioner, som färgas av känslor, kunskap om helheten som andra inte har, mm. Reaktioner och förhållningssätt, där människor inte förstår varandra och inte har hela bilden - från ömse sidor - skapar "felaktiga" resultat, som skadar och skapar ensamhet.
"Att inte ha stöd i sitt liv är något av det mest otäcka man kan uppleva, som en känsla av att allt rämnar." - skriver Anneli. Hon har verkligen rätt.
Matilda Sjödell skriver i sitt inlägg med anledning av Annelis inlägg "En annan viktig sak är att faktiskt göra dig av med de omkring dig som inte stöttar dig." Någon har tidigare kallade dem för "hinktömmare", sådana som dränerar på energi och skapar minus i livet. Här kan jag hålla med, men ändå inte. När du gör dig av med "hinktömmare" kan du också skapa en omåttlig sorg hos dem som du gör dig av med. Kanske skulle det ha varit bättre att ha formulerat problematiken tillsammans. Annars riskerar du att skapa din egen frihet på bekostnad av någon annans.
Att be om hjälp kan vara svårt. Än svårare blir det när de som har bett om hjälp inte ser att medmänniskorna kan förmå sig till att se, lyssna och stödja. Eller när omgivningen inte förstår vad den som ber behöver, inte tycker att det är den personens ansvar och bara stannar utanför.
Vår roll som medmänniska till människor som befinner sig i svåra situationer är oerhört viktig. Det kan vara en skillnad mellan liv och död.
Det kräver mod, både av den som ber och av den som ger.
Utan mod kommer vi ingenstans. Utan mod riskerar vi att skada varandra.
A..
Alltför ofta ser vi livskriser som slutar med att människor i deras omgivning försvinner. Just då, när de behövs som bäst, lämnar de sina vänner i tystnad. Sjukdomar, skilsmässor, arbetslöshet och andra tragedier lämnar ofta människor i ett tomrum och ofta alldeles ensamma. Jag har sett det på nära håll. Vi läser också om dem igen och igen, så vi kan se att det inte är ovanligt. Jag blir lika förundrad varje gång det händer. Ja, visst beror det på vår rädsla för det okända och oförmåga att veta hur man skall förhålla sig till varandra. Kanske beror det också på att vi är olika och inte riktigt kan sätta oss in i den andra människans reaktioner, som färgas av känslor, kunskap om helheten som andra inte har, mm. Reaktioner och förhållningssätt, där människor inte förstår varandra och inte har hela bilden - från ömse sidor - skapar "felaktiga" resultat, som skadar och skapar ensamhet.
"Att inte ha stöd i sitt liv är något av det mest otäcka man kan uppleva, som en känsla av att allt rämnar." - skriver Anneli. Hon har verkligen rätt.
Matilda Sjödell skriver i sitt inlägg med anledning av Annelis inlägg "En annan viktig sak är att faktiskt göra dig av med de omkring dig som inte stöttar dig." Någon har tidigare kallade dem för "hinktömmare", sådana som dränerar på energi och skapar minus i livet. Här kan jag hålla med, men ändå inte. När du gör dig av med "hinktömmare" kan du också skapa en omåttlig sorg hos dem som du gör dig av med. Kanske skulle det ha varit bättre att ha formulerat problematiken tillsammans. Annars riskerar du att skapa din egen frihet på bekostnad av någon annans.
Att be om hjälp kan vara svårt. Än svårare blir det när de som har bett om hjälp inte ser att medmänniskorna kan förmå sig till att se, lyssna och stödja. Eller när omgivningen inte förstår vad den som ber behöver, inte tycker att det är den personens ansvar och bara stannar utanför.
Vår roll som medmänniska till människor som befinner sig i svåra situationer är oerhört viktig. Det kan vara en skillnad mellan liv och död.
Det kräver mod, både av den som ber och av den som ger.
Utan mod kommer vi ingenstans. Utan mod riskerar vi att skada varandra.
A..
Länkar;
* Intressant. * Bloggkartan Norrtälje. * Nyligen.se. * Blogger.com *
2 kommentarer:
Tack för ditt inlägg! Jag ser fram emot att följa dina blogg inlägg även i framtiden. Allt gott!
Tack, själv. Jag fann ditt inlägg via Annelis kommentar om ditt. Allt Gott./A..
Skicka en kommentar