Kvinnor i svart....

Varje fredag - på samma plats och vid samma tid - demonstrerar organisationen Women in Black, i Jerusalem.

Budskapet är "Stoppa ockupationen".

Rörelsen startade i Israel i januari 1988, en månad efter utbrottet av den första palestinska intifadan – upproret eller den öppna allt våldsammare konflikten mellan israeler och palestinier.

En grupp av israeliska och palestinska kvinnor beslutade då att förenas i en tyst protest mot den olagliga ockupationen av Palestina. Organisationen har sedan dess fortsatt sin manifestation i Jerusalem varje fredag.

Tyst.
Fredligt.
I Icke våld.
I svart.
Fredag, efter fredag.
År ut, år in.

Motsvarande rörelser finns nu i fler länder, samlade under begreppet Woman in Black. Ofta har man sin tysta demonstration samlad på en plats, och på en fast veckodag. Till demonstrationen, och till dess avsikt och dess tanke, kan var och en ansluta. Var och en kan ställa sig där, på fredens sida – i protest mot ovärdigheten mot att människor utsätts för våld och orättvisor, i strid mot mänskliga rättigheter i vår värld.

Kvinnor i svart har demonstrationer i Stockholm på lördagar och i Uppsala på torsdagar.

Tyst.
Fredligt.
I Icke våld.
I svart.
Vecka, efter vecka.
År ut, år in.

De står för fred och mänskliga rättigheter.

Vilket skäl har du, att inte stå där?

eller …

Vilket skäl har du, att inte arrangera motsvarande tanke, eller rörelse, på din hemort?


Anette Grinde
2008-02-14.

http://www.thewomaninblack.com/
.
http://www.womeninblack.org/
.
http://www.fredskontakt-uppsala.net/

.

http://www.fredskontakt-uppsala.net/kvinnor_i_svart.html
.
http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1839476.ab

.....

Stäng din dörr, lås....!

Hur vill vi att vårt samhälle skall se ut?

Stäng din dörr, lås.
Stanna inte efter vägkanten, om någon fått problem.
Inse, att människor som en gång felat – alltid kommer att fela.
Förstå att brottslingar, är brottslingar – nu och sen.
Gå inte fram och lägg dig i, när du ser att brott begås.
Se bort, när något händer.

Se bort, när dina medmänniskor utnyttjas, skadas.
Använd hårda ord, oförsonlighet, vrede eller kanske t o m aktivt våld
– eller bara stillatigande tystnad
- för egen framgång, eller brist på mod att hjälpa din nästa.

Anse samhällets regelsystem som inte gällande - när det är dyrt, besvärligt och inte passande.
Kräv bidrag från samhället, fast vi kan klara oss utan dessa

Utnyttja.
Det som utnyttjas kan.
Låt vara, att människor skadas på vägen.

Är det så, vi vill att vårt samhälle skall se ut?

Vad gör du - idag - för att motverka den samhällsutvecklingen?

Anette Grinde
Ordf. Mångfald Tillsammans
2008-02-14

"Leva Sina Värderingar"

Henry - Röda Korsets tidning - nr 1/2008 - "Leva Sina Värderingar"

Jag läser i Röda Korsets tidning, Henry, om Röda Korset Motala som tog spjärn emot kränkningar, språkbruk och främlingsfientlighet.

I artikeln ställs frågan om Röda Korset kan lägga sig i, utifrån sin neutrala roll.
Svaret måste vara att det är deras, och vår - var och ens - skyldighet att lägga sig/oss i varje varje samtal, varje företeelse som kränker människor - barn eller vuxna, unga eller gamla - som i något avseende synliggjorts i vårt samhälle.

Varje oegentlighet är var och ens ansvar att uppmärksamma - inte bara ledande politiker och tjänstemän, utan även frivilligorganisationer som t ex Röda Korset, Rädda Barnen, Stadsmissionen, de olika trossamfunden, alla ideella föreningar, mm - tillsammans med varje ansvarstagande privatperson och företag i vårt samhälle.

Det kan inte vara "någon annans" ansvar - när vi ser att något är fel.
Det är mitt - och ditt.
Vi kan inte bara lägga det i händerna på någon annan.
Vi - var och en - måste göra.

Anette Grinde
2008-01-30

Adams Äpplen....

Han tar emot människor i sin kyrka.
Människor som hamnat snett, människor som behöver en ny stig att vandra på. Människor som genom dom har fått det på sin tid ett tag.

Han prövas.
Ordentligt, till synes utan slut.
Hans vänner likaså.
Men han släpper inte sin tro.
Varje steg tillhör livets prövning, för oss var och en.
I filmen blir det tydligtgjort.

Ivan vet det, kämpar, slås ut - nej, han vet - han kommer tillbaka.
Adam inser, när tecknen blir tydliga allteftersom. Han inser. Hur det faktiskt ligger till.

Är det så att varje händelse, varje spår spelar roll
- är just förutsagt, bestämt för oss?

Hur kan man egenligen tvivla?
Eller
- är det bara dumdristigt att insistera på tron
- att det Goda Segrar?

Genre - Komedi.
Komedi?
Nej, för mig fanns i filmen ett helt annat fokus.

Anette Grinde
2008-01-22

Produktionsland Danmark

Premiär 2005

Regissör Anders Thomas Jensen
Fotograf Sebastian Blenkov
Manus Anders Thomas Jensen
Skådespelare Ulrich Thomsen, Mads Mikkelsen, m fl
****************

Muren i Abu Dis 2003 - 2006

Var går gränsen? - frågar Diakonia och talar om människorna och deras livsrum i Israel/Palestina.

Jag tittar på en utställning och finner gränsen. Nådd.

I Immanuelskyrkan finns utställningen "Muren i Abu Dis 2003 - 2006".
Ola Torkelsson har fotograferat muren, livet och människorna under flera besök i området.

Vanliga människor - män, kvinnor och barn - försöker leva sin vardag. De hinder som ständigt byggs gör det svårare och svårare. Det är nästan omöjligt att ta sig till ett arbete, att nå sina marker och odla sin jord, eller att nå sjukhus och skolor.

Fotboll, någon sparsam form av handel, bön i längtan och tro, glädje och sorg - finns där ändå, där nära muren, där livet ändå måste levas. Det går ju inte att ta sig därifrån. Så det måste helt enkelt finnas där.

Provokationer, kontroller av Israelisk militär och en omöjlig vardag gör livet svårt att leva. Obeskrivbart svårt.

Detta får inte fortsätta.
Människor på vår jord måste kunna leva sida vid sida.
I fred och i frihet.

I omsorg om varandra - sida vid sida tillsammans.
I fred och i frihet.

Bilderna är starka.
Svartvita, starka.
Tydliga, starka.

De sänder signalen att gränsen är nådd!

Besök utställningen.
Reagera.

Anette Grinde
2008-01-22

http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1863590.ab

.

http://www.torkelsson.se/

...

Från våld och vapen - till teater, liv och skratt.

Byte av spår.
Från våld och vapen - till teater, liv och skratt.

Jag läser i DN 22 /1-08 om ett sådant exempel.
Zakaria Zubeidi var ledare för Al-Aqsa martyrernas brigader i Jenin, Västbanken - och byter spår till "The Freedom Theatre". Han insåg att det väpnade motståndet var meningslöst.

Teaterns arbete skapar nytt livsmod, nya förutsättningar och ett nytt hopp.

För många utomstående intressen, i den väpnade kampen, fanns med i Zakaria Zubeidis beslut att söka nya vägar.

Svårigheterna i ekonomi och acceptans står i vägen för teatern, men försöken är inte lagda på hyllan. De lever i allra högsta grad.

Försöket lever.
Människorna lever.
De lever, och de försöker.
Igen.
Med 200 barn i verksamheten, med konst/kultur och kunskap, med uppmärksamhet till ickevåldet och till människornas livsförhållanden - skapas nya förutsättningar, nya spår för människor på Västbanken.
Från vapen och våld.
Till teater, liv och skratt.

Det är glädjande att höra talas om arbeten som skapar hopp.
Teater och kultur skapar hopp.
Vapen och våld skapar rädsla, förtvivlan och död.

Vilket leder till fred?


Anette Grinde
080122

Kriminellas Revansch i Samhället

K R I S

Kriminellas Revansch i Samhället

Revansch, inte Rätt.

Rätt har vi alla.

Några strävar efter Revansch! Återkomst, med nya tag.

KRIS är en kamratförening bestående av före detta kriminella eller missbrukare som står för: Hederlighet, Drogfrihet, Kamratskap och Solidaritet.

Drogfrihet - innebär att medlemmarna strävar efter att leva ett drogfritt liv och att ingen kommer till lokalen eller aktiviteterna påverkad av sinnesförändrande preparat eller alkohol.

Kamratskap - innebär att var och en bryr sig om sina vänners väl och ve, och att var och en respekterar sina medmänniskor oavsett vad de tycker och känner.

Solidaritet - innebär att var och en ställer upp för dina vänner och finns till hands 24 timmar om dygnet. Hjälper till på föreningen t.ex. jobbar ideellt och offrar lite tid för sina vänner på KRIS när det behövs.

KRIS riktar sig till före detta kriminella eller missbrukare som bestämt sig att bryta med sitt gamla liv och försöka ta tillbaka en plats i samhället. Tanken är att hjälpa människor som friges från fängelse att hålla sig borta från kriminalitet och droger, genom att erbjuda dem ett nytt hederligt och drogfritt socialt nätverk.

Idag består K R I S av ca 5300 medlemmar och de flesta är f.d. brottslingar. Föreningen har funnits i 9 år, och har idag förgreningar på 25 orter i Sverige. De finns också Danmark, Finland och Litauen – och är också på gång i andra länder.

Förbundsordförande Christer Karlsson talar i Norrtälje inom kort.

Vilka frågor vill du ställa till honom?

Anette Grinde

2008-01-21

K R I S - http://www.kris.a.se/krisimassmedia.htm

Tu Bi-Shevat

Tu Bi-Shevat
Trädets nyår
22 januari 2008.

Den som kan - planterar denna dag ett träd för att hedra jorden och landet Israel.
Många nöjer sig med att äta frukter från Israel, men tanken är ändå densamma.
Hedrande.

Hedrande för tanken
Hedrande för tanken till ett land
Hedrande för tanken till jorden
Hedrande för människorna som tänker på något, inte bara för dem - utan också för andra
Hedrande för den aktiva handlingen
Utan våld

Hedrande
För något, eller någon

Anette Grinde
2008-01-21

Världsböndagen - 2008

Världsböndagen står för dörren inom kort.

Den första fredagen i mars firas varje år världsböndagen. Den firas världen över, och i ekumeniska tecken. Alla kyrkor tillsammans, samfund och länder, betonar styrkan i bönegemenskap. De betonar även kvinnornas gemensamma ansvar. Ansvar för var och en, för varandra, för världens väl.

Detta år kommer orden och tankarna ifrån Guyana. Guyana, i Sydamerika, mellan Venezuela och Surinam. Årets tema för den gemensamma dagen är; "Guds vishet ger ny insikt"

1887 började Mary Ellen James, USA, ordförande i Presbyterianska kvinnoförbundet, samla kvinnor till förbön för de immigranter som kommit från Europa. 1930 kom tanken och företeelsen till Sverige, genom en förfrågan till Svenska Missionsrådets Kvinnokommitté som inbjöds att ta ansvaret för böndagen i Sverige. 1931 hölls böndagen för första gången i Sverige, genom en gudstjänst i St Peter Metodistkyrka i Sthlm. Sedan 1959 har Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd ansvarat för böndagen i Sverige, en dag som nu är världsspridd och uppmärksammas stort varje år.

Kollekten som samlas in på Världsböndagen i Sverige går till unga kvinnors yrkesutbildning i utvecklingsländer, och till kvinnoprojekt av olika slag. År 2007 delade Böndagskommittén ut drygt 330 000 kr, som stipendier till unga kvinnor i utvecklingsländer. En kvinnas utbildning betyder mycket – inte bara för henne själv, utan även för hennes familj och hela det samhälle hon lever i. Att utbilda, och ge plats för, kvinnor ger förbättrade livsförutsättningar för såväl kvinnorna som för barnen och för männen.

Världsböndagen firas på många ställen i vårt land.

Var och en – du och jag - kan bidra till bättre förutsättningar för fler, om vi ger ett gott bidrag i kollekten denna dag.

Just det bidraget kan skapa skillnad för såväl enskilda människor, som för världen ur ett större perspektiv.

Det har betydelse.

Anette Grinde
2008-01-20

Att förlåta skapar värden...

Replik. Till Lillemor Gustafsson som i Kristdemokraten i slutet av november 2007 replikerade mitt inlägg rörande förlåtelse, och att människor måste få en ny chans. Gustafsson skrev bl a att det är naivt att tro att kriminella har samma referensramar som gäller i normsamhället och att det bland outlaws finns regler och koder som inte överensstämmer med normsamhällets.

Ur mitt perspektiv är även denna grupp – kriminella - människor olika. Att tro att alla är stöpta i samma form och aldrig kan ändra sin livsinriktning, känns osannolikt.

Varje individ är unik. Fantastik. Formbar. Även de som tidigare i livet har gjort fel. Där - finns människor som vill och försöker komma tillbaka till samhället. Där finns naturligtvis också sådana som inte vill, utan väljer ditt fortsatta spår. Men där finns verkligen människor som förstår, vill försöka förstå, samhällets ”normala” normer, och som vill leva ett liv i enlighet med dessa normer.

Fel måste kunna sonas. Vi måste kunna se individerna, och inse att de kan ändra sin inställning. Ett fel, även om det är så grymt som mord, måste någon gång kunna sonas – om/när personen visat att de ångrat sitt brott och vill bryta de gamla spåren.

Livet påverkar och ändrar oss. Ibland till det bättre – då måste vi också tillåtas göra vårt bästa för att skapa nya värden. För oss själva, och för andra.

Att förlåta skapar värden för många.


Anette Grinde
2008-01-20

Ursprungsartikeln publicerad i Tidningen Kristdemokraten nr46/16 nov 2007
samt på Kristdemokratens hemsida - www.kristdemokraten.com - 18 november 2007
http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=26149-

Replik av Lillemor Gustafsson november 2007
http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=26193

Fredsagent 1325 - Casparsson Ingelstam Tötterman Andorff

Jag har läst en god liten bok.
Den fyller mig med glädje, frustration, inspiration, sorg – och också en stark vilja att flytta fokus. Till fredsfrågor, i vardag, nära och långt borta. Till Aktiv Aktivitet – inom Aktivt Ickevåld, och fred.

Boken heter Fredsagent 1325. Den bör sättas i varje persons hand, precis som gjordes häromåret med boken – Om det skall vi berätta - om förintelsen.

Fredsagent 1325 är skriven av Anne Casparsson, Margareta Ingelstam och Petra Tötterman Andorff. Boken har kommit till på initiativ av Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd inom ramen för nätverket Operation 1325. Boken har producerats med stöd från Utrikesdepartementet.

I Fredagent 1325 finner jag ord om tankar och aktiv handling kring Fred och Fredsarbete. Den berättar om kvinnors arbete, deras målmedvetenhet och strävan – deras vilja att vara delaktiga, att skapa rätt. Rätt, som i möjlighet och skyldighet, för kvinnorna att medverka och för staternas, världens, skyldighet att se till att kvinnorna finns med i påverkans- och beslutsproceserna.

En viktig del i sammanhanget är utbildning. För män, för att inte negligera kvinnorna, och för att se mervärdet i kvinnornas medverkan. För kvinnor, för att lära sig mer om t ex mänskliga rättigheter, möten med politiker och andra makthavare, och för att se vikten av att både kvinnor och män medverkar.

I boken möts vi t ex av tankar som – Vad blir vi när vi prövar vår människosyn, våra egenskaper och förutsättningar, våra värderingar? Vi lär oss se att vi aktivt kan påverka och förändra vår egen bild, liksom även andras bild av vår omvärld. Inte med våld eller krockande hårda konflikter, utan med tanke och omsorg – med analys, för en kreativ och konstruktiv bearbetning av meningsskiljaktigheterna.

Boken tillför och föder nya tankar. Varvandet av ämnen, intervjuer och organisationer ger en tilltalande bredd. Unga och gamla, levande och döda – kämpar för Fred, Kärlek och Icke Våld.

Köp boken.
Agera.
För Fred.
Med start Idag.

Anette Grinde
Norrtälje 2008-01-17

Det börjar när du bryr dig...

Det börjar när du bryr dig.
23-25 november 2007
Sigtuna Folkhögskola

Fredsbärare. Kvinnor i olika åldrar, med olika bakgrund och med olika förutsättningar. Med olika tankar och möjligheter. Vi möts till kurs i Sigtuna.

Då, i november, närmar det sig juletid. Det märktes i den vackra lilla staden som laddade för julmarknad. Julen. Ljusets, och fridens högtid. Glädjens högtid. I en tid där våldet verkar världen över. I hem och i länder. Mer i länder, än mellan länder. Varje handling i våld påverkar. Detta måste vi alla se. Detta måste vi alla motverka.

Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd stod som ansvarig för kursen. Annika Damirjian, Carin Gardbring, Ragnhild Greek, Frida Gunnarsson, Margareta Ingelstam och Anna Ljung stod för det huvudsakliga ledarskapet, med olika ansvarsområden och kunskaper. Kunskap och inspiration lyste under denna helg, liksom även glädjen - såväl hos ledare som deltagare.

Innehållet i kursen var mångskiftande. Det förekom t ex ren information, praktisk övning i t ex datasal, gruppsamtal, storgruppsreflektioner, rollspel, andakt och talande samvaro. Vi talade bl om SEAPPI och Operation 1325, med information och samtal om freds- och ickevåldsarbete i Israel/Palestina-konflikten, och om kvinnors rätt och möjlighet att medverka i påverkansforum i världens fredsprocesser. Andra samtal kretsade kring hur man kan göra i det vardagliga, vad var och ens röst betyder, och hur vi fortsätter när vi sedan kommer hem till vårt, där hemma – i de forum där var och en verkar.

Jag konstaterar igen att vi alla har olika utgångspunkter, kunskaper och förutsättningar - och det känns viktigt att vi alla börjar just där vi står. Någon har arbetat länge med fredsfrågorna och ser in roll tydligt, någon ser det på ett helt annat sätt – men poängen är att VI, var och en, GÖR. För vem är det annars som GÖR? Varför skulle det inte vara just JAG, eller just DU?

Låt oss ge oss ut, var och en – var för sig, och tillsammans, nu. Inte sen, utan just nu. Med just det som är viktigt. Att verka för fred.

Anette Grinde
Norrtälje 2008-01-16

Det vackra missionshuset, står ofta mörkt....

Det vackra missionshuset, står ofta mörkt och tomt. Utan verksamhet. Huset ligger någonstans därute i det stora Roslagsbro. Där har tidigare sjudit av scoutbarn, och missionsverksamhet. I dag står det alltför ofta tomt, även om det till och från får liv. Liv genom t ex en gudstjänst, en konsert, ett författarcafé eller en scoutverksamhet. Liv genom människor som vill att det skall äga liv, genom aktiv verksamhet.

Tjungonde dag Knut 2008 - söndagen när vi kastar ut julen - sjöngs det i Röksta Missionshus. Det lyste i huset. Det lyste utanför. Parkeringsplatsen var full. Och inuti minglade människor för fullt. SMU Roslagsbro hade arrangerat en musikkväll, med avslutande kaffe och kaka.

Norrtälje Gospel, i svart och i rött, med en sprudlande Young i ledningen och med Edström vid pianot - sjöng med glädje. Gospel i medryckande toner. Sånger om julen, sånger om och med glädje, sånger om Guds gåva till oss. Gospel är verkligen härligt att lyssna på. Medryckande, glatt och med härliga budskap.

Nortälje Gospelkör, en kör som byter skepnad allteftersom. Någon faller bort, och någon kommer till. Vi ser några som funnits med länge, men vi ser också några nya ansikten. De har funnits sedan ca år 2001. De övar i Baptistkyrkan, men saknar kyrklig tillhörighet. De uppträder lite här, och lite där - med glädje och med känsla.

Jag gläds. Över SMU Roslagsbro, som ordnat. Över Norrtälje Gospel som sjunger så det hörs genom mörkret. Över missionshuset som får liv. Över samtalan vid de stora kakfaten och kaffet. Över att missionshuset fylls med människor från när och från fjärran.


Anette Grinde
2008-01-14

Publicerad i Norrtälje Tidning 2008-01-17

Mitt namn är Rachel Corrie

Mitt namn är Rachel Corrie
Stadsteatern, Stockholm

Texter av Rachel Corrie
Sammanställda av Alan Rickman och Katharine Viner.
Regi; Nina Wester
I rollen; Frida Hallgren

Frida Hallgren, född 16 december 1974, i Stockholm.

Hallgren har onekligen skådespeleri som sitt yrke. Hon har numera god erfarenhet från såväl film, som från teater. Frida Hallgren blev tidigt intresserad av teater . Vid 11 års ålder deltog hon i teatergruppen Unga teatern. Hennes filmdebut skedde när hon var 12. Hon medverkande då i den av LO producerade "Det första äventyret". Därefter har teater och film kantat hennes liv. Hon gick gymnasiet på teaterlinjen. Hon utbildade sig på Teaterhögskolan i Malmö och gjorde sin praktik på Göteborgs stadsteater. Efter sin examen 1998 har hon bl a varit verksam vid Upsala Stadsteater och på Stockholms stadsteater.

Frida Hallgren guldbaggenominerades för bästa kvinnliga biroll för sin roll i filmen "30.e november". Hon fick även stora lovord för sin roll som Lena i Kay Pollaks Så som i himmelen. Hon har medverkat i ett flertal teateruppsättningar och filminspelningar under årens lopp.

Frida Hallgren spelar nu - på Stockholms Stadsteater - en allvarlig roll.

Hon beskriver Rachel Corrie. En ”helt vanlig” amerikansk tjej. En frustrerad, längtande tjej – som söker, verkar och försöker. På sin väg från ung till vuxen strävar hon efter att göra något av vikt. I uppbrottets tid. Uppbrottet från hemmet, från föräldrarna, från hemstaden. Med en längtan och en vilja att göra! Att göra någonting för människor, någonting för världens fred, någonting som känns värdefullt för henne själv.

Rachel Corrie vara bara 23 år. Hon skulle snart fylla 24. Hon åkte till konflikthärden och människorna i Israel/Palestina, genom organisationen The International Solidarity Movement i Gaza. Hon hann vara där i ca två månader.

Hon levde med människorna, hon såg frustrationen, hon våndades och hon var rädd. Rädd för sig, rädd för människornas skull, de som levde helt omöjliga liv. Liv som blev, och fortfarande är, värre och värre allt eftersom tiden går. Våld, hot, trakasserier, omöjlighet i arbete och försörjning och fruktansvärda livsvillkor finns fortfarande som dessa människors vardag. I detta lever barn och vuxna, utan möjlighet till ett drägligt liv.

Den 16 mars 2003 ställer hon sig i vägen för en israelisk bulldozer i Palestina och krossas. Hon gjorde det säkert inte för att hon ville dö, eller för att hon skulle ses som en martyr. Hon gjorde det därför att hon ville rädda ett palestinskt bostadshus i Rafah från att rivas av den israeliska armén. Oavsett detta var en olycka, eller en avsedd handling från den person som körde bulldozern gavs händelsen en stor uppmärksamhet. Hennes död förvandlade henne till en symbol för konflikten i Mellanöstern.

Många efter Corrie har åkt till denna konflikthärd. Många talar, många frustreras, många försöker. Men ändå inte nog, då detta fortfarande pågår. Inte i det lilla. Utan stort och öppet. Vi vet. Världen vet. Ändå fortsätter det. Muren, döden, sorgen och fattigdomen växer. Hur kan det få vara så?

Föreställningen är angelägen. Som en påminnelse om det allvar som råder för människorna i dessa områden.

Frida Hallgren spelar sålunda en angelägen roll. Under delar av föreställningen är hon inlevelsefull, under delar ”läser hon” sitt manus. När hon tackar för applåderna, visar hon ingen glädje, utan är kvar i Rachels död och det tragiska i historien. Hon står kvar i sorgen.

Föreställningen är angelägen. Den kan rekommenderas.

Anette Grinde
Norrtälje
2008-01-13


Publicerad i tidningen Elsa - nr 1/2008

Så har skolorna börjat igen....

Så har skolorna börjat igen.
Januarimörkret ligger kompakt över bygden på mornarna.
Nu - när all ljus snö lyser med sin frånvaro, och regn ger mörkret en extra svart dimension.
Då - där, efter vägkanten ute på vår landsbygd, står barn och ungdomar - och syns inte alls.

Oftst står de helt utan varje form av reflex - ibland med en liten lampa eller liten reflex som syns kort och fliktigt.

Väldigt sällan bär de en SYNLIG väst, som gör att de syns i det kompakta mörkret.
Jag kör till "stan" i detta mörker. Jag vet att de står där, eller går efter vägen.
Jag fasar för den dag det - igen - händer en olycka där någon blir påkörd för att de inte syns i mörkret.

På kvällarna - när de vuxna är ute på sin promenad - syns reflexvästen på.
De syns tydligt!
De syns på gott håll.

Ge en God Fortsättningspresent till ungdomarna som finns ute på landsbygdsvägarna.
En reflexväst gör olyckan mindre sannolik.

Anette Grinde
2008-01-08

Det är tid....

Det är tid att åka ut och åka.
Eller.
Det finns en längtan till en sådan tid.

Att färdas per mc genom nya länder.
Att se och uppleva.
Att andas ett stycke frihet.

Pass.
Körkort.
Internationellt körkort.
Fordonshandlingar i original.
S-märke på motorcykeln.
Kanske en flagga där bak.
Försäkringshandlingar/grönt kort.

Reseförsäkring.
Sjukförsäkringskort.
Pengar.
Kort.
Akuta telefonnummer.
Kartor.

Säkert är det mer än så, som skall med. Men det - skall i varje fall packas tryggt och säkert.

Tält.
Liggunderlag för åldrande ryggar.
Sovsäck.
Eller kanske bara pengar för boende under skyddande täta tak!
Regnkläder.
Kanske också skall sorteras på plats.

Nya orter. Nya länder.
Att se och uppleva. Att andas ett stycke frihet.
Det tillhör det goda måstet, genom livet.
Det är att förundras.
Det är att gapa.
Det är att glädjas över skillnaderna, eller sakna dem stort.

Kurvorna.
Taken.
Blommorna.
Raksträckorna.
Trähusen.
Plåttaken.
Rondellerna.
Hundarna.
Plattlandet.
Sjöarna.
Havets doft.
Storstäderna.
Tystnaden.
Bergen.
Landsbygden.

Vi färdas.
Själva, men ändå tillsammans.
Var för sig, men ändå nära.
Vi ser samma saker, men ändå helt olika.
Det du har sett har jag missat.
Det jag har sett har du helt åkt förbi.
Ändå åker vi i samma spår.
Sida vid sida, eller strax efter varandra.

Så du de dignande vindruvsklasarna?
Såg du hon med de röda skorna?
Såg du mc.n utanför fiken?
Såg du vägskylten strax där bortanför?
Där vi skulle svänga höger, för att inte missa boende för inatt!

Vi stannar. Vi äter. Vi njuter.
Eller fasar över något. Eller bara njuter här och nu.
Över hälsa. Över frihet.
Över sommar, värme och frånvaro av ett hällande regn.

Jag undrar.
Tog vi med regnkläderna? De röda och de blå.
De som klarar vatten med högtryck.
Vet vi var de ligger?
Nu när himlen mörknar så.

Att andas ett stycke frihet.
Kanske är det att styra just dit vi önksar, att andas ny lyft över nya landskap.
Att se, att känna, att uppleva det nya.
Det som finns där borta runt kröken som vi just här inte ser.

Att färdas per mc är att njuta en dos frihet.
Frihet under ansvar, att inte skada, eller skadas.
Att inte slösa på naturens resurser.

Frihet.
I njutningens tecken.


Anette Grinde
Norrtälje 2008-01-02



http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1602848.ab

Bär reflexväst!

Norrtälje Tidning 29/11 2007

"Willhard", busschaffisen - talar om vikten att bära reflex. Jag är starkt benägen att hålla med honom.

På färd på landsbygden på morgonen - och under kvällstid - skräms man många gånger av mörka ungdomar efter vägkant och på busshållplatser. Att se dem i tid är praktiskt taget omöjligt, trots att vi vet att det står där. Ibland skymtar en lite reflex och det är av stort värde.

Det vore verkligen olyckligt om någon skadades, för att man skymtar dem för sent. Det räcker att djuren inte kan utrustas med hjälpmedel att synas, men människorna kan!

"Willhard" avslutar sina ord med - "PS. Köp en reflex och ge till din kompis 1 Advent. Ds."

- Det är en GOD uppmaning.

Än bättre vore - om vi var och en utrustade varje barn, varje ungdom och varje vuxen med en reflexväst. Det gör verkligen skillnad.

Min uppmaning blir. Köp en reflexväst till var och en som du bryr dig om - och se till att han/hon bär den på sin vandring efter vägen.

Anette Grinde
Norrtälje 2007-11-29

Om att leva i verkligheten...

Om att leva i verkligheten - eller kanske snarare att inte leva i verkligheten...

Att leva i verkligheten är att byggs sitt eget Rätt, utifrån vad som är Rätt.

Att byggas sitt Rätt utifrån det man tror är Allmänhetens Rätt - och inte Juridikens Rätt. Utan utifrån pespektivet att risken för upptäckt och hantering av straff är hanterbart hos var och en.
Hanterbart är det för den som är ekonomiskt fri - och kan köpa den kunskap, som kan ta dem ur den presumtiva knipan. Eller är beredd att bära risken för upptäckt utifrån ett sannolikhetsperspektiv. Eller är beredd att leva med samvetet att vi gör som vi själva önskar, i det demokratiska samhällets byggnation.

Hur blir samhällets förutsebarhet när var och en bygger sin egen rätt?

Hur gör samhället för att anpasssa sin Rätt till Allmänhetens Rätt - för att förhindra att var och varannan människa måste skapa sin egen rätt?

Hur skall vi veta vad som är Rätt? För att kunna leva i den mest Rätta verklighet som råder just nu.

Vilket samhälle vill vi leva i?

Anette Grinde
2007-11-22

Abortlagstiftning

Dagen 15 november 2007
Abortlagstiftning

Vi går mot en rättighet för kvinnor från andra länder att göra abort i Sverige.
Det är bra - att Sverige tar ansvar. För sig själv och de sina. Och för människor i andra länder - särskilt för alla de människor, här i första hand kvinnor, som har en svår och utsatt situation.

Vi, i Sverige, har alltför höga abortsiffror i vår statistik.
Det kan aldrig vara acceptabelt. Denna nya tanke om en abortlagstiftning som täcker in fler, måste kombineras med en massiv kampanj för att få ner abortsiffrorna i vårt land. Abort får, skall, bara användas som en sista nödvändig åtgärd och får inte i någon form ingå i en livsstil, eller som ett preventivmedel. Abort måste vara det sista alternativet, oavsett skälet är medicinskt - med risk för liv och hälsa hos modern - eller stora livsavgörande skador på barnet - eller livsavgörande såtillvida att det helt enkelt inte alls fungerar, med hänsyn till sociala nätverk, mänsklig omsorg och närvaro. En absolut sista utväg, för förhindrande av mänsklig tragedi.

En bra lag, som måste kombineras med en massiv information för att vända trenden - ur det mänskliga perspektivet att ett liv - det ofödda barnets liv - har rätt att få fortsätta sitt liv. Ett barn är ingen lek. Det är högsta, största, allvar.

En bra lag får inte leda till att liv skördas.

Anette Grinde
2007-11-16

Carina Hägg (s): Dra in statsbidragen för samfund ...

http://www.dagen.se/ 2007-11-13

"Carina Hägg (s): Dra in statsbidragen för samfund som är dåliga arbetsgivare -
Dra in statsbidragen för samfund som är dåliga arbetsgivare,

tycker riksdagsledamoten Carina Hägg (s).

Hon menar att många samfund utnyttjar sina anställda.

På kyrkornas arbetsgivarorganisation medger man att

det finns problem, men tycker att henneskritik är överdriven."

.

Kallelse. Att sprida ord, omsorg och rätt. Kan inte infogas i ett avtal på det arbetsrättsliga området. Men får inte heller missbrukas av sin omgivning. Som arbets-/uppdragsgivare krävs givande av omsorg, särskilt om den som i så hög grad har att ge av sig själv till andra.

.

Löfte om att leva i fattigdom, lydnad och kyskhet. Kan inte infogas i ett avtal på det arbetsrättsliga området. Omsorgen om den männskan som har att uppfylla de löftena, till sin Gud, ligger på alla de som finns i vederbörandes församling och omgivning.

.

Dräglig lön, reglerad arbetstid, reglerade arbetsvillkor och inflytande över sin arbetssituation. Skall finnas för var och en som innehar en anställning i vårt land. Genom arbetsrätt, genom arbetsmiljölagstiftning, genom utvecklings- och arbetsgivarsamtal och ibland även genom fackliga avtal.

.

Kyrkorna står inte utanför denna lagstiftning och omsorg, men har en annorlunda situation genom alla ideella människor som verkar på olika nivåer. Det är aldrig acceptabelt att människor, oavsett vilken arbetsgivare de har, försätts i en omänsklig arbetssituation. Men - att koppla okunniga arbetsgivarsituationer till statliga bidrag, är att gå ett steg i fel riktning.

Rätt riktning bör istället vara att utbilda arbetsgivarrepresentanter - styrelser - ställa dem till personligt ansvar för de uppgifter de underlåter att fånga, och för den eventuella brist i omsorg som de väljer i sina beslut.

.

Utbildning, utbildning och utbildning - och ett tydligare personligt ansvar - kan vara ett sätt att fånga problematiken.

.

Anette Grinde

2007-11-13

Allmänhetens Rätt - Juridikens Rätt...?

Fortkörning.
Bussen passerar en 50-skylt. Hastighetsmätaren ligger tryggt kvar på 90.
Trafiken flyter framåt i ett jämnt flöde. I samma takt. Bilarna ligger tätt, farligt tätt, efter varandra. Bussen har en egen fil. Ingen olycka händer. Inga tvära kast eller inbromsningar. Det flyter helt enkelt fram, i en jämn ström.

Hur ser var och en, där i sina bilar, på överträdelsen i trafiken? Från 50 till 90 i trafiken som flyter fram? Hur skulle en "åskådare" (genom t ex tidning, tv & radio) tänka när det händer en olycka – och där framgår att bilen eller bussen kört 90 istället för 50?

Hur hade trafiken flutit om någon eller några få följt regeln – 50 – där övriga följt strömmen – som låg i 90? Hade inbromsningar och tvära kast då riskerat att vara till skada i trafiken?

Vad är Rätt? Att köra 50 är Rätt! Men här kan det i praktiken skapa fel, i form av olyckor, eftersom så få gör rätt.

Att göra Rätt kan bli Fel. När Rätt anses Fel.

Är det då Allmänhetens Rätt som skall gå före Juridikens Rätt?

Anette Grinde
2007-11-08

Göran Hägglund - Kristdemokrat....

DN 2007-11-07 (www.Dn.Se)
"Mördare och personer dömda för sexbrott ska varken få
eller inneha läkarlegitimation.
Det säger socialminister Göran Hägglund
som nu vill skärpa reglerna. "

Nej.
Fatta inte beslut. Stifta inte lagar. Skriv inte instruktioner. Som gör att människor som har gjort misstag inte kan få förlåtelse av vårt samhälle, ta omtag och börja om på nytt.

Fatta beslut. Stifta lagar. Skriv instruktioner. Som bygger på människors förmåga att lära av sina misstag, ångra och ta lärdom - och gå vidare på visare stigar.

Låt Sonat vara Sonat.

Människor lär sig. Allteftersom.

Låt oss lära oss att förlåta.

Anette Grinde
2007-11-08

Nya skatteregler på gång...(1/1 2008)

Skattedeklarationsändring från 1/1 2008.
Moms i tre månadersperioder i stället för varje månad. Januari - mars, redovisas i maj. April - juni, redovisas i augusti. Osv.

Bra. Då slipper vi oftast ligga ute med momspengar för sådant vi ännu inte fått in från våra kunder.

Dumt. För de som missar tanken på den större redovisningen och betalningen som kommer 4 gånger per år, i stället för löpande varje månad.

Å andra sidan skall siffrorna finnas till hands redan månadsvis, och då är det ändå bara en betalningsfrist.

Bra. Också för den reducerade risken för dryg förseningsavgift. 4 ggr per år istället för 12.

Kanske Dumt. För Skatteverket som senare ser bristen hos företagen som strular, och därmed inte kan fånga dem i tid.

I syfte bl a motverka skatteundandragande föreslås, också det per 1/1 2008, även en del andra regeländringar.

Som t ex om någon skriver moms på en faktura, utan att vara momsskyldig, så skall den också betalas. Det låter bra. Logiskt och klokt.

Ändrat för byggbranschen är att de nu skall ta ut moms även på förskotts- och a contofakturor.
Bra. Så hanteras allt på en och samma gång, så som det ju är i andra branscher.

Därtill må de fakturera senast två månader efter jobbet är klart, och de måste också upprätta en formaliamässig faktura när de jobbar åt privatpersoner. Bra. Kanske underlättar det vandringen mot vitt, redovisat och rätt.

En annan regel som planeras gälla från årsskiftet är att privatpersoner fortsättningsvis skall betala moms i Sverige om de t ex köper en bil, mc, flygplan eller båt i ett annat EG-land. Reglen gäller när transportmedelt är nytt, och hur det brukas saknar betydelse. Moms skall betalas av privatpersoner och andra som inte är momsregistrerade i Sverige.

Något nytt och något annorlunda.
I tanke om mer skattepengar till rätt instans.

Anette Grinde
2007-11-07

DN (7/11 2007) - Kan misstag aldrig sonas...?

I dagens DN (7/11 2007) kan vi läsa om en morddömd man som nu studerar till läkare vid Karolinska Institutets läkarutbildning. Han antogs tillsammans med 130 andra och påbörjade sina studier i september 2007. Artikeln indikerar att detta är felaktigt och andas åsikter att en person som dömts till mord inte kan få bli läkare.

En fråga att ställa sig är; Kan misstag aldrig sonas? När kan vi gå vidare i livet?

Denna vecka - söndagen den 11/11 2007 i alla våra kristna kyrkor - är temat; Förlåtelse Utan Gräns.

Det ger anledning till tanke.

Vi, var och en, gör igen och igen, misstag. En del är stora och en del är små - ur någons perspektiv. Ur någon annans är det tvärtom. Mord är sannolikt alltid att ses som ett stort misstag. Liksom ett skattebrott är.

Ibland gör vi helt enkelt i stundens hetta eller oförmågans desperation, felaktiga val. Nästan alla drabbas av detta - i någon mån, i någon tid, i något mått. Vi kan helt enkelt inte klara oss perfekt genom livet. Det är på intet sätt en ursäkt. Men det är en insikt.

När vi gör dessa felsteg måste det finnas en möjligghet till Omtag - för alla oss, alla de, som gör dessa fel.

Det är "Överheten" som har att döma. Efter utmätt straff och tillbörlig ånger - är det sonat. Måste det vara sonat. Det är då inte upp till Media eller allmänt tyckande att återigen döma, utifrån en icke komplett bild av alla omständigheter. Döma det som redan är dömt, och ångrat.

Vi måste då få en möjligthet att ta Omtag i livet.

Misstag! Kan göras. Får inte, men görs.
Och de måste någon gång kunna sonas.

Vi måste, även - vi alla - människorna i samhället, kunna förlåta - liksom vi måste kunna förlåtas för våra felsteg i livet.

Gud förlåter oss - när vi ångrat oss. Rättsväsendet förlåter oss - när vi sonat.

Låt oss andra gå i deras fotspår.


Anette Grinde
Norrtälje 2007-11-07

Publicerad i Tidningen Kristdemokraten nr46/16 nov 2007.
Publicerad på Kristdemokratens hemsida - www.kristdemokraten.com - 18 november 2007
http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=26149

- Replik av Lillemor Gustafsson
http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=26193

Ordfront Nr 10-11/2007 Att vägra vapen - Leif Ericsson

Ordfront
Nr 10-11/2007
Ord med anledning av "Att vägra vapen" - Krönika av Leif Ericsson

Människor med moraliska seismografer, som reagerar före oss andra, måste ha rätt till skydd – ja.
De måste våga. Det måste finnas en möjlighet att i samvetsvägran erhålla en möjlighet till alternativ – annat än fängelse.
Vår skyldighet är – alltid – att följa lagen.
Men ibland krockar den ordentligt med våra samveten. Då måste det finnas en möjlighet att avstå. Inte i det tysta. Inte i ett omotiverat val. Utan genom ett öppet, tydligt, motiverat val.

Ibland fattar lagstiftaren fel beslut. Ibland gör ledarna fel bedömningar. Dessa måste, i något mått, kunna överprövas av den som skall genomföra handlingen.
Nej. Det kan inte vara i sin ordning att dessa människor inte kan få sina handlingar prövade utifrån ett mänskligt mått, istället utifrån det strikta lagstiftningsmåttet.

Anette Grinde
2007-11-05

Ordfront Nr 10-11/2007 Helkasst - Anders Mathlein

Ordfront.
Nr 10-11/2007
Kort sagt. Ord med anledning av inlägg ”Helkasst” – av Anders Mathlein

Plastkassar.
Varför använder vi så kopiöst mycket plastkassar?
Gammal vana? Påbud av butikerna, som kanske tjänar gott på dem? Nytta till vår sophantering?

Vad säger miljön? Den säger nog gärna – Nej, tack!

Av miljöhänsyn bör vi fortsättningsvis använda annat än plastpåsar för hemtransport av våra varor. Kan vi följa en uppmaning att inte mer bära hem varorna i plast?

Låt oss istället välja papper, eller tyg. Helst det senare. Tyg, för återanvändning. Igen och igen. Med möjlighet att använda till annat. Kanske också med möjlighet att sprida ett budskap som du gillar. Bry dig om. Naturen. Miljön.

Så – för Miljön. Skulle du kunna tänka dig att avsluta din hantering av plastpåsar när du handlar? Till glädje för alla kommande generationer? Dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Anette Grinde
2007-11-05

Rättspraxis.....

Rättspraxis

Det ser ut som om samhället har skapat en ny innebörd av begreppet Rättspraxis. Jag läser en ”Hallå där” i Norrtälje tidning 2007-11-06 – med den moderate riksdagsledamoten Göran Pettersson. Han är en av de som skall stå för den lagstiftning som finns i vårt land, och som därigenom också ger direktiv till medborgare och rättsväsende om hur regelsystemet fungerar i Sverige.

I ”normala” fall stiftas lagar som människorna i landet har att rätta sig efter. När någon uppfattar att så inte sker skall domstolarna göra avvägningar utifrån de bestämmelser som finns i regelsystemet, och jämföra detta med de verkliga omständigheter som finns i livet. Domstolarna skapar genom detta en Rättspraxis, som visar hur de beslutade bestämmelserna skall användas.

Detta system har visat sig inte fungerande. Regelsystemet, som våra valda politiker infört, har visat sig ”för petigt”, som riksdagsmannen Göran Pettersson uttrycker det. För andra kan det vara obekvämt, eller bara inte tilltalande att bidra till det allmänna. Svårigheten att ta sig igenom – känna till - reglerna är också en allvarlig aspekt i sammanhanget. Eller kanske görs det enbart med tanke på den egna vinningen. Den egna plånboken, och det som kan göras av det glödande innehållet, påverkar oss i stora mått.

Det som ter sig skrämmande i sammanhanget är att var och en, allt fler, nu tar sig rätten i sina egna händer. Det är inte domstolarnas och de beslutade reglerna som utgör Rättspraxis i samhället, utan det är Allmänhetens Rättspraxis som råder. Det är därmed helt i sin ordning att betala Svart – till prästen eller pastorn vid t ex bröllop, dop och begravning. Trots att han gör det i sin tjänst, till vilken vi som är medlemmar erlägger kyrkoavgift och kollekter. Trots att det är i strid med skattelagstiftningens bestämmelser. Det är också, i samhällets nya Rättspraxis, i sin ordning att betala Svart – för t ex hantverkssysslor, städning och andra tjänster som kommer nära hemmet och den personliga plånboken.

Statsapparaten missar enorma summor, till förtret för pensionernas höjd, barnomsorgens kvalitét, skolans lärar- och kunskapstäthet, ålderdomens omvårdnad, vägnätets standard, mm. Regelsystemet uppluckras och blir allt mer oförutsägbart. Varför skall just jag hålla mig till regelsystemet, när inte ens våra riksdagsledamöter finner Juridikens Rättspraxis längre vara rådande? När dessa finner Allmänhetens Rättspraxis hålla större klass.

Jag beklagar. Sörjer. Jag beklagar och sörjer samhällets, vår allas, utveckling. En utveckling i sakta vandrande från Luthersk omsorg och rätt, till ett samhälle som stödjer sig på individernas enskilda personliga avvägningar istället för ifrån lagstiftarens intentioner och omsorg för helheten. Till vilken nytta är det för var och en att följa de regelsystem som finns – när t o m riksdagsmännen, som stiftar dem, finner dem orelevanta.


Anette Grinde
2007-11-06

Ansvar Ulrica Schenström

Ansvar

Är det verkligen genom att avgå, som man tar sitt ansvar?
Är det inte genom att be om ursäkt – inse sin brist i sitt handlande – och ta nya, korrekta tag som man tar ansvar över en uppkommen situation?

Ingen. Absolut ingen kan hävda sin totala ofelbarhet. Vi gör hela tiden misstag. En del ganska små, ut någons perspektiv, och en del oförsonligt stora.

Men. Om vi inser att ett misstag har begåtts. Om vi inser och rekapitulerar. Och tänker oss att med stort allvar försöka att inte upprepa misstaget. Är det då inte bättre att vi får behålla den kompetens som fanns – och finns – och istället för att börja om på nytt, i nya spår. Igen och igen. På nytt – för en ny hård granskning av människorna. På nytt – för en ny, hård, startsträcka ur många perspektiv.

Tidigare val och handlingar kan aldrig göras ogjorda. Men vi kan lära oss av våra misstag. Framtidens ord, val och handlingar kan förändras. Vi kan lära oss av det som varit. Vi kan se att det inte är solidariskt acceptabelt, t ex att bryta mot lagen och att betala/ta emot svarta inkomster. Vi kan se att det inte på något sätt är acceptabelt att bryta mot de regelsystem som lagstiftaren satt som vår ram, i detta land. Om vi ändå gör det, krävs det onekligen ett samtal om varför vi bryter mot regelsystemet, vilka konsekvenser det får eller skulle kunna få och hur vi bättrar oss.

Vi gör fel. Ständigt. Det är självklart inte ok. Men vilket kopiöst slöseri på kompetens, när ansvaret bara består i att vederbörande skall avgå. Gå sin väg- och ta all sin kompetens och sin unika förmåga med sig.

Ja. Visst är det så att varje person är utbytbar. Att varje person kan ersättas med någon annan. Men – vilket värde ger det oss. Dig och mig. Och alla andra, med den unika kompetens vi alla bär på. Vi, som garanterat gör fel genom livet. Gång på gång.

Ulrica Schenström må ha passerat en otillåten gräns. Kanske t o m med råge. Men straffet, (eller avgångsvederlaget om det var sant att det uppgick till flera miljoner) är inte måttligt, eller på långt när ställt i proportion till handlingen. Eller konsekvensen.

Ok. Det är fel att dricka under jour. Det är ett regelfel av grovt mått.
Ok. Det får inte hända. Och det får definitivt inte hända igen. Att erhålla ett avgångsvederlag för ett sådant fel, känns onekligen felaktigt. Konsekvensen bör vara motsatt. Tjänstefel och löneavdrag ställer sig i mer korrekt dager, än avgångsvederlag.

Men återigen - är det värt att förlora kompetensen, för att bara fylla den av någon annan som brister lika stort, men på något annat sätt. Är det värt konsekvensen att ingen till slut vågar ta uppdraget – som riskerar att utsättas för medias, och medpolitikernas, totala hetsjakt? Blir det bättre? Tar man verkligen ansvar genom att gå, eller tvingas gå? För att bättra rollerna i vårt samhälle? Eller för att sudda sin historia något noggrannare?

Blir det verkligen bättre? När enda lösningen är en STOR avgångspott och avgång, istället för omtag och ny kraft. Och istället för krafttag mot det enorma moralförfall som nu härjar i vårt samhälle.

Anette Grinde
2007-11-05

Civil Olydnad.....

Jag läser i Politik A-Ö, från Centern.
Jag läser om Civil Olydnad – och att Centern anser; Att civil olydnad inte ska användas i vårt demokratiska samhälle då det finns andra sätt att påverka.

Jag håller med om Centerns ståndpunkt. Min förhoppning är att alla partier intagit denna ståndpunkt.

Civil olydnad är, enligt min uppfattning, att bryta mot lagar och regler. Det används som en form av protest emot de lagar och regler som uppfattas som felaktiga eller obegripliga. Lagar och regler ter sig ofta felaktiga och obegripliga när de på ett ej avsett sätt drabbar enskilda individer eller organisationer och man inte kan nyttja regelsystemet för att undgå bestämmelsen. Det slår då helt enkelt fel.

Jag möter nästan dagligen människor som tycker sig äga rätten att bryta mot våra lagar och regler, för att de slår fel just för dem. Fel, för att det är dyrt - för dem personligen. Fel, för att det ställer till besvär – för dem personligen. Fel, för att man därmed inte kan nyttja bidragssystemet fullt ut. Fel, därför att det genererar en skattekostnad eller avgift som besvärar. Fel, därför att det helt enkelt är lite obekvämt för dem.

Dessa människor finns i företagen, i församlingarna, i de ideella föreningar, bland de anställda och bland de som står utanför. De, kanske vi, finns på alla nivåer, i alla led – och de rättfärdigar alltid sitt handlade. De, kanske vi, glömmer ”alltid” sin del i ansvaret för den stora helheten.

Regelsystemen passar sällan alla. Det finns nästan alltid en grupp av människor som hamnar i periferin, eller på annat sätt inte passar in i ramen.
Finns det något sätt att i den individuella hänsynen ta hänsyn till dessa människors livssituation?
Finns det något sätt vi kan förmå dem/oss att avstå från att bryta mot gällande regelsystem, till förmån för den stora gemensamma helheten?

Jag undrar hur vår skattesituation skulle se ut, om vi var och en gjorde det de skulle enligt lag och rätt? Jag undrar hur vår värld skulle se ut, om vi var och en tänkte på sin nästa och helheten istället för på sin egen lilla näpna täppa.

Anette Grinde
2007-10-16 Norrtälje

Ronnie Sandahl: Vi som aldrig sa hora

Ronnie Sandahl: Vi som aldrig sa hora

En förskräcklig bok.
Ord, en berättelse helt utan hopp.
En berättelse om människor som alla helt saknar tro och framåtkänsla.
ord, som inte i något led leder till en positiv tanke.

För vem är denna bok tänkt?
Vad är den tänkt att tillföra?

Anette Grinde
2007-11-01