Idag gör det ont i min själ. Det trasslar med människor, i samhället i stort, i mitt enskilda företag och med min rörelsedos. Livet hänger ihop och när delar inte fungerar, så faller också andra. Det gör ont i kroppen, fast skälet kanske egentligen är själen.
Jag börjar dagen med att skriva en minnestext om en person som deltagit i bokhandeln. Det gör ont när människor går, men jag tänker på honom med tacksamhet. Han gjorde skillnad här.
Han har nyligen lämnat jordelivet. Jag talade med hans hustru, läste en minnestext om honom från DN och uppmärksammade också en minnestext från Jockeyklubben.
Jag mötte honom från ett håll, i en konstellation i bokhandeln och nu har jag fått se flera. Vi är alla komplexa och mångsidiga människor. Det är spännande att se lite mer av honom, men samtidigt sorgligt att jag kände honom så lite. Jag känner tacksamhet i att ha fått möta honom i bokhandeln, höra honom tala, ta del av hans kunskap och se honom begrunda litteraturens vindlingar.
Jag tänker på honom. Minns. Saknar.
Därutöver är det dag 2 i STDS (= rörelseutmaningen Spring tills du stupar). Minst 2 km per egen fot. Ja, 2 km klarade jag till bussen i morse, men jag måste nu få fart på min löpning igen. Det påverkar min lust och mitt liv. Jag vet att det är bra för mig, ändå kommer jag inte ut över tröskeln. Varför klarar jag inte att vårda min hälsa? Jag vet ju ändå precis hur jag ska - bör - göra.
Suck, pust, stön - ja, men välkommen ändå, du nya dag.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar