Det finns en gud, säger hon. En? Betyder det en, som i bara en. En för alla, eller en för var och en? Vad betyder det, att det finns en gud? Vad händer med min tanke om någon säger: - det finns bara en gud.
Hon säger att det finns en gud. Är det en, som i siffran, eller en som i något allmänt? Är din gud samma som min? Jag tänker på frågan när hon talar på torget. Det finns många som tror på en gud eller en högre makt, oavsett vad man kallar den. Det är någon eller något som vi kan tala med eller förlita oss på. Det ger styrka och tröst. Ibland är det tyst inom oss, då kan vi undra var hen eller den har tagit vägen. Kanske ser någon det som en bekräftelse på att hen inte finns eller kanske behöver vi bara tänka alldeles själva en liten stund? Var bor gud? Kanske är det något som bor inom oss?
I kyrkan samsas människor. Glada, arga, omslutande, sura, lyckliga, ledsna eller aggressiva gör de platsen som försöker vara välkomnande för alla. Det är var och en som påverkar känslan i rummet, en ny konstellation förändrar situationen och gruppen. Jag lämnade min kyrka, den fysiska platsen, för att människor inte välkomnade mig. Det gällde inte alla, förstås, men någon eller några som var tillräckligt tongivande för att skapa olust i mig. Jag försökte länge, hitta tillhörighetern där, men till slut släppte jag. Det gjorde ont, men kanske var det nödvändigt och välbehövligt. Jag hör andra som finner glädje, omsorg och värme där, på samma plats. Det är andra människor där nu, men rummet är detsamma. Det är en vacker plats. Jag gläds med den som finner värme och omsorg där. Jag lämnade inte min gud där. Jag tog med den, har hen inombords som en viktig del av mig. Vad min gud är, är upp till mig att avgöra; är det en gud som Gud, en gud som en högre makt eller något annat. Vad din är, är upp till dig. Ja, det tål att tänkas på. Det gör jag, för egen del.
Hon ber. Hon ber för oss, utomhus i det offentliga. Jag hör någon säga att det utesluter: att Gud inte är allas gud, att någon har en annan. I bönen ber hon om värme och kärlek i människors hjärtan, om insikt och omsorg för mänskligheten och skapelsen. Om varsamhet mot varandra. Hon ber Gud att lägga all sin kärlek i människors hjärta. Det finns bara värme i bönen om hjälp till oss alla. Det finns ett rop på hjälp, till en gud eller hennes gud, för att hon tror, för att hon känner tillförsikt. Hon kanske rent av vet.
I kyrkan samsas människor. Glada, arga, omslutande, sura, lyckliga, ledsna eller aggressiva gör de platsen som försöker vara välkomnande för alla. Det är var och en som påverkar känslan i rummet, en ny konstellation förändrar situationen och gruppen. Jag lämnade min kyrka, den fysiska platsen, för att människor inte välkomnade mig. Det gällde inte alla, förstås, men någon eller några som var tillräckligt tongivande för att skapa olust i mig. Jag försökte länge, hitta tillhörighetern där, men till slut släppte jag. Det gjorde ont, men kanske var det nödvändigt och välbehövligt. Jag hör andra som finner glädje, omsorg och värme där, på samma plats. Det är andra människor där nu, men rummet är detsamma. Det är en vacker plats. Jag gläds med den som finner värme och omsorg där. Jag lämnade inte min gud där. Jag tog med den, har hen inombords som en viktig del av mig. Vad min gud är, är upp till mig att avgöra; är det en gud som Gud, en gud som en högre makt eller något annat. Vad din är, är upp till dig. Ja, det tål att tänkas på. Det gör jag, för egen del.
Hon ber. Hon ber för oss, utomhus i det offentliga. Jag hör någon säga att det utesluter: att Gud inte är allas gud, att någon har en annan. I bönen ber hon om värme och kärlek i människors hjärtan, om insikt och omsorg för mänskligheten och skapelsen. Om varsamhet mot varandra. Hon ber Gud att lägga all sin kärlek i människors hjärta. Det finns bara värme i bönen om hjälp till oss alla. Det finns ett rop på hjälp, till en gud eller hennes gud, för att hon tror, för att hon känner tillförsikt. Hon kanske rent av vet.
Hon ber om hjälp för en hållbar värld, att måna skapelsen. Jag undrar; på vilket sätt är det uteslutande att hon ber om hjälp och stöd för oss alla? Hon gör det med värme, för att hon vill oss väl. Det är fint, tycker jag. Det är, för mig, bara kärlek och omsorg, Jag tackar för det, jag lägger bönen nära mig.
Samma sak skulle det - för mig - vara om en buddhist, muslim, hindu eller annan religionsutövare bad en bön för dig, mig eller oss. Min utgångspunkt är att hen vill mig väl. Det behöver inte vara min religion, men den som vill mig väl med en bön från sin gud eller sin högre makt utesluter inte, tänker jag. Det ger värme till min själ. Någon eller något vill mig väl.
Jag tänker på dig, säger jag till någon. Jag hoppas att du har det bra. Inom mig ber jag: jag ber för dig, din hälsa och din frid i själen. Jag ber för oändlig omsorg om dig. Jag gör det för att jag vill dig väl.
Samma sak skulle det - för mig - vara om en buddhist, muslim, hindu eller annan religionsutövare bad en bön för dig, mig eller oss. Min utgångspunkt är att hen vill mig väl. Det behöver inte vara min religion, men den som vill mig väl med en bön från sin gud eller sin högre makt utesluter inte, tänker jag. Det ger värme till min själ. Någon eller något vill mig väl.
Jag tänker på dig, säger jag till någon. Jag hoppas att du har det bra. Inom mig ber jag: jag ber för dig, din hälsa och din frid i själen. Jag ber för oändlig omsorg om dig. Jag gör det för att jag vill dig väl.
Det finns en gud. En högre makt. Jag vet inte vad du kallar hen eller den, kanske spelar det ingen roll. Hen finns nära eller kanske t o m i mitt hjärta. Hen påverkar mig, tror på mig och vill mig väl. Den gör det när jag tror, när jag tvivlar och när jag vill. Ja, säkert också när jag inte vill. För hen står kvar, i tystnadens eftertänksamhet, även när jag rasar med vrede omkring mig.
Det är fint att veta att någon står kvar när allt annat skiter sig, eller hur?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar