Vi mötte fyra mäklare innan vi bestämde oss. Mäkleri är en förtroendebransch, så det personliga mötet är viktigt. De agerade olika, tänkte högt, sa, värderade, var personliga, satte pris och återkopplade. Vi klurade.
När den siste kommit till huset, vi hade visat, han hade gjort sitt och han avslutade med att säga: Jag återkommer inom kort. Vi velade mellan de första tre, diskuterade. När den fjärde kom var det ingen tvekan. Vi behövde inte ens tala om saken. Vi visste vem som skulle få uppdraget.
Den som visade ödmjukhet mot säljaren, respekterade och var öppen. Den som inte sköt ett pris från höften innan han sett hela fastigheten, utan sa; jag behöver gå hem på min kammare, begrunda vad jag har sett, jämföra med annat och sen återkomma med en prislapp. Han gjorde det utan särskilt dröjsmål, men det kändes underbyggt och förtroendeingivande. Det kändes rätt för platsen och och den tid vi lever i.
Det är inte helt gratis att anlita en mäklare. Kostnaden hänger ihop med prislappen och de fyra mäklarna (mäklarföretagen) hade olika nivåer, olika sätt att beräkna kostnaden. De hade olika utgångspunkter vilket gav olika kostnad. Vi häpnade. En av dem gav oss istället ett val, välj en av de olika nivåerna. Vi valde. Det kändes rätt, framför allt kändes det schyst. Inte som om någon gjorde det bästa för att skinna någon annan. Det var samma mäklare som vi fått förtroende för i mötet. Det var ett sätt som tilltalade.
Han diskuterade annonsfrågorna. Han tog emot information, anlitade fotograf och besiktningsmän. Han fick ordning på alla texter, gjorde fint, informativt och attraktivt. För oss var det viktigt att det var rätt, att inget doldes. Det kändes bra från vårt håll.
Visningarna kom igång. Det var strax före jul. Folk hade kanske fokus på annat. William visade, ringde besökarna, återkopplade till Leif. Han informerade, ringde igen och igen. Det kändes tryggt och bra från vårt håll.
Han visade huset igen. Det kom fler. Han visade igen. Någon kunde inte just då. Så han visade separat för den som behövde. Det kändes tryggt och bra från vårt håll.
Så småningom blev det napp. Några bud inkom att ta ställning till. Först ett nej. Sedan ja. Sen ja, igen. William återkopplade, igen och igen. Det kändes tryggt och bra från vårt håll.
Sen gick det fort. Papper klara. Bud på nytt. Papper klara igen. Bokad tid, möte med trygghet och glädje. Det kändes rätt och det kändes fint.
Det kändes trygg och bra. Igen och igen.
Vi är förstås ännu inte helt i mål. Ja, i princip och så gott som.
Men, det känns bra, William Lyman. Du gör - har gjort - ett gott jobb. Vi är dig tacksam för det.
Vi rekommenderar dig gärna för det jobb du gör.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar